fredag 30 november 2012

Charmkampanj - min och andras

Min charmkampanj kom lite av sig när jag läste Kyrkans Tidning, Svenska kyrkans viktigaste nyhetsorgan, i går.
Redaktören Lennart Lundberg hade fått till en ingress: "Bara ledamöter från grupperna Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna röstade emot, tillsammans med enstaka lerdamöter." Vade då "bara"? Och finns här en dold agenda med sammanbuntande av Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna? Vad förenade? Vad hördes i debatten? Hur gick argumenten? Var de gemebnsamma? Det får läsaren inte veta.
Läsaren får bara höra de nöjda kommentarerna från dem som suttiti i strukturutredningen kryddade med små förhoppningar av biskop Persenius.
Britt-Louise Agrell får också korrigeringsutrymme med sju raders citat av vad hon sa, som var precis tvärtemot vad Kyrkans Tidning trodde...
Vad vi andra sa, får ingen veta - vi som talade emot. Kunde man inte tänka sig att slavarnas röst på den strukturella triumjfvagnen hade varit hörvärda? Kom ihåg att ni är dödliga, hette det ju. Eller: Läs Mats Alvesons bok Tomhetens triumf.
Men jag gnäller inte. Jag har ju bestämt mig för att torsdagsmorgnar är viktiga morgnar för då kommer Kyrkans Tidning. Alltså gnäller jag inte heller över att tidningen hade blivit blöt. Jag hängde den på elementet. Det är roligt att få vara positiv och konstruktiv.

I tidningen Dagen såg jag presentationen av andaktshållerskan 29 nov-5 dec. Hon utbildade sig till ämneslärare i svenska och religion "men tröttnade snart på att vara lärare och blev i stället präst." Man kunde undra om prästen inte i eminent mening är lärare men kanske än mer om prästeriet är andrakarriär för dem som tröttnat. Andaktshållerskan kände redan när hon "läste en teologie kandidatexamen i teologi" att "präst vore ett spännande yrkesval." Tjohej. YRKESVAL. Och jag som alltid tänkt att saken handlar om en kallelse man dessvärre inte kommer undan.
"Spännande yrkesval för trötta" - visst är det mer charmerande att presenteras så.

Charmerade är också inbjudan till Glad advent och God Jul i Träslöv: "I advent börjar det nya året med Gud. Han vet att vi misslyckas och vi lyckas. Vårt liv förändras lätt därför erbjuder han oss sin nåd - alltså vänskapen med sin son: "Ge honom en chans i ditt liv".
Nåden som resurs i ett lättrörligt liv.
Jag läser vidare: "Vänskapen med honom ger oss en stabilitet i livet och en fräschör. Något nytt som vi inte märkt förut som att möta en ny dag eller en nyfödd liten person." Jag undrar om jag riktigt förstår tanken och när jag undrat en stund undrar jag om det ens finns en tanke. Men charmerande är det.

Jag tar mig i stället an Hallands Nyheter där kyrkoherden i Varberg förklarar att "varje läsning av biblisk text är en tolkning", vilket ger anledning till vidsynthet. Jag min fäskalle trodde att Guds gode Ande skulle leda mig att förstå det inspirerade Ordet så att jag slapp tolka på egen hand. Kyrkoherden är vidsynt när han tar upp att alla präster inte vill tjänstgöra vid samkönade vigslar: "Jag har personlig respekt för dem som inte kan se den nya ordningen som förenlig med sin egen syn på vad ett äktenskap är." Sin egen? Var inte poängen att detta just inte var deras egen utan Kyrkans syn?

Kyrkoherden "vill att det ska vara allmänt känt" att han för sin del viger samkönade par. Han skriver av omsorg, skriver han, och tänker att en osäker statistik anger att över fem procent av befolkningen kan vara de personer han vänder sig till. Kyrkoherden konstaterar: "Faktum kvarstår att den överväldigande majoriteten av den världsvida kyrkan inte delar min hållning i denna fråga." Detta att han viger /allmänt känt att .../ ska inte uppfattas provocerande eftersom allt som är nytt och främmande kan kännas konstigt i början. "Tänk om vi kan vara öppna och nyfikna istället för slutna och tvärsäkra?"

Det sista är mest charmerande och har en inbyggt påstående i sig, "tacit knowledge", som vi säger: "Sådan är jag och sådana är ni!"
Det kan man tycka vara en charmkampanj som slår min egen med hästlängder.

5 kommentarer:

  1. Det är väl i grunden så att svenska kyrkan inte håller sig med en tradition utan med flera? Att Svk s à s inte är en enhetlig kyrka vad gäller lärofrågor men vad gäller ordningsfrågor ( oavsett om dessa är det ena eller det andra) vilket tydliggörs i alla teologiska frågor, helt enkelt. Om detta är bra eller dåligt, rätt eller fel, kan självklart diskuteras liksom om det nånsin varit så annorlunda egentligen eller om något som alltid förelegat egentligen bara blivit tydligt. Förmodligen finns det många alternativa svar på detta beroende på vilket spår man följer. Ex kyrkosyn. Om vi ex enkelt påstår att kyrkan är 1 där människor samlas 2 där evangeliet rätt förkunnas och sakramenten förvaltas/utdelas ( bara i den distinktionen av bekännelseskrifternas ordval " förvalta" eller " utdela" finns ju delade meningar som ex prof Per Erik Persson i Lund gjorde en poäng av om jag minns rätt) 3 en instution eller organism instiftad av Jesus 4 en dito gemenskap ( Comunio) , osv. Om man konsekvent väljer något av de första alternativen blir lärofrågor varierande medan om man väljer de senare alternativen blir de mindre varierande. Väl medveten om att ecklesiologi inte är någon stark sida hos mig pga bristande kunskap, tror jag dessa exempel ( trots att de säkert har många brister och behöver kompletteras rejält) pekar på att kyrkosynsfrågan ger konsekvenser i just lärofrågor. Att ämbetsynen där har en stor betydelse behöver kanske inte sägas men är naturligtvis en viktig aspekt precis som D S anger. Vad är en kyrka? Vad är en biskop/präst/diakon ? Att dessa skilda spår ger konsekvenser både på riksplan och lokalplan samt hur diskussionen förs i ex kyrkomötet eller sedan rapporteras i en tidning, är väl självklart, men hur det sker är inte lika självklart. Nu kan ju detta tyckas dåligt eller bra, beroende på vilka ställningstaganden som görs men en fråga som sällan tas upp i vår tid är om en sk reformatorisk kyrka i sig bygger på en idée ( ex sola scriptura osv) eller på en ordnad ordning, instiftad av Jesus. Det förefaller mig som att om det är en idée allt vilar på, kommer det också bli splittring när idéerna vandrar vidare. Det kan säkert bli det med en ordnad ordning med men då har denna en slags korrelatfunktion till idéerna. Då blir skillnaden stor om ordningen är ansedd instiftad av Jesus eller en människors organisation av hur idéerna skall hanteras , eller om man så vill frågan om ett av Gud givet uppdrag eller en demokratisk form. Att Svk i någon mån kunde hålla samman detta varande en statskyrka är uppenbart men såsom en fri från staten varande kyrka är frågan om det går. De skilda teologiska linjerna må vara olika men vill de samverka? Att sedan Frimodig kyrka och SD sammanbinds är naturligtvis ett knep, men om man gjort sig besväret att läsa i alla fall något litet om dessa två grupperingars grundsyn måste man kunna se att de inte delar samma kyrkosyn. Tyvärr görs väl inte sådana iakttagelser av journalister utan förenklade tolkningar göra. Det är detta som är Svk diskussioner så tragiska situation, att sällan ställs frågan vad är det som sker i det som sker. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Vis av erfarenheten, att det är segrarna som skriver historien, satt jag här framför datorn och följde hela kyrkomötet. Det innebär, att jag vet vad som sas och vilka som sa det. Jag är inte beroende av KT:s sammanfattningar och slappa journalistik. Det var en pärs, men det gav mig förutsättningar att fatta väl grundade beslut.

    SvaraRadera
  3. "Tänk om vi kan vara öppna och nyfikna istället för slutna och tvärsäkra?" Den är helt underbar! Jag är nog inte helt ensam om att ironiskt vilja svara: "Jag vill gärna vara sluten och tvärsäker!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varje gång man gör sig besväret att vända på en värderande utsaga kan man se om denna bär eller är en floskel. Ta bara som exempel " medverka till det goda" och vänd på det, så ses ju snabbt hur floskelartad utsagan är, för vem vill medverka till något som per definition är ont och vad betyder då det motsatta förhållningssättet ? Jesus var tydligare genom att säga " om redan ni som ÄR onda..." och " på frukten skall ni känna dem" så blir det genast mycket mer " kött på benen", både som rannsakan, bekännelse och insikt i vad Jesus sa " utan mig kan ni inget göra". Då blir alltid alla frågor för en kyrka oavsett vilka idéer eller organisationsformet som är förhärskande den allt igenom avgörande jesusfrågan. Vem var och vem är han och hur lär man känna honom och vad gör han med den som han lär känna? Om då enbart ett tankesystem har rätten att existera om Jesus och hans person, kommer detta system att vara ont, oavsett vad det säger om Jesus. Det finns tre mycket farliga makter 1 pengar 2 makt i världslig bemärkelse 3 bekräftelse från andra människor. Söker man de tre sakerna söker man långt ifrån det Jesus i saligprisningarna i bergspredikan klargjort. Tyvärr är Jesu bergspredikan inte central och därmed inte hur den tillgodogörs genom den undervisning om Andens gåvor och frukter som St Paulus undervisar om. När den paulinska teologin och Jesu person, blir central, blir bergspredikan en ständig bön. Det kan aldrig organiseras fram men det kan organiseras bort. / Magnus Olsson

      Radera
  4. Bra om kyrkliga charmkampanjer och C of E i The Guardian:
    fm
    http://blogs.telegraph.co.uk/news/timstanley/100190837/in-its-search-for-relevance-the-anglican-church-is-losing-relevance/#disqus_thread

    SvaraRadera