Charmkampanj - min och andras

Min charmkampanj kom lite av sig när jag läste Kyrkans Tidning, Svenska kyrkans viktigaste nyhetsorgan, i går.
Redaktören Lennart Lundberg hade fått till en ingress: "Bara ledamöter från grupperna Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna röstade emot, tillsammans med enstaka lerdamöter." Vade då "bara"? Och finns här en dold agenda med sammanbuntande av Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna? Vad förenade? Vad hördes i debatten? Hur gick argumenten? Var de gemebnsamma? Det får läsaren inte veta.
Läsaren får bara höra de nöjda kommentarerna från dem som suttiti i strukturutredningen kryddade med små förhoppningar av biskop Persenius.
Britt-Louise Agrell får också korrigeringsutrymme med sju raders citat av vad hon sa, som var precis tvärtemot vad Kyrkans Tidning trodde...
Vad vi andra sa, får ingen veta - vi som talade emot. Kunde man inte tänka sig att slavarnas röst på den strukturella triumjfvagnen hade varit hörvärda? Kom ihåg att ni är dödliga, hette det ju. Eller: Läs Mats Alvesons bok Tomhetens triumf.
Men jag gnäller inte. Jag har ju bestämt mig för att torsdagsmorgnar är viktiga morgnar för då kommer Kyrkans Tidning. Alltså gnäller jag inte heller över att tidningen hade blivit blöt. Jag hängde den på elementet. Det är roligt att få vara positiv och konstruktiv.

I tidningen Dagen såg jag presentationen av andaktshållerskan 29 nov-5 dec. Hon utbildade sig till ämneslärare i svenska och religion "men tröttnade snart på att vara lärare och blev i stället präst." Man kunde undra om prästen inte i eminent mening är lärare men kanske än mer om prästeriet är andrakarriär för dem som tröttnat. Andaktshållerskan kände redan när hon "läste en teologie kandidatexamen i teologi" att "präst vore ett spännande yrkesval." Tjohej. YRKESVAL. Och jag som alltid tänkt att saken handlar om en kallelse man dessvärre inte kommer undan.
"Spännande yrkesval för trötta" - visst är det mer charmerande att presenteras så.

Charmerade är också inbjudan till Glad advent och God Jul i Träslöv: "I advent börjar det nya året med Gud. Han vet att vi misslyckas och vi lyckas. Vårt liv förändras lätt därför erbjuder han oss sin nåd - alltså vänskapen med sin son: "Ge honom en chans i ditt liv".
Nåden som resurs i ett lättrörligt liv.
Jag läser vidare: "Vänskapen med honom ger oss en stabilitet i livet och en fräschör. Något nytt som vi inte märkt förut som att möta en ny dag eller en nyfödd liten person." Jag undrar om jag riktigt förstår tanken och när jag undrat en stund undrar jag om det ens finns en tanke. Men charmerande är det.

Jag tar mig i stället an Hallands Nyheter där kyrkoherden i Varberg förklarar att "varje läsning av biblisk text är en tolkning", vilket ger anledning till vidsynthet. Jag min fäskalle trodde att Guds gode Ande skulle leda mig att förstå det inspirerade Ordet så att jag slapp tolka på egen hand. Kyrkoherden är vidsynt när han tar upp att alla präster inte vill tjänstgöra vid samkönade vigslar: "Jag har personlig respekt för dem som inte kan se den nya ordningen som förenlig med sin egen syn på vad ett äktenskap är." Sin egen? Var inte poängen att detta just inte var deras egen utan Kyrkans syn?

Kyrkoherden "vill att det ska vara allmänt känt" att han för sin del viger samkönade par. Han skriver av omsorg, skriver han, och tänker att en osäker statistik anger att över fem procent av befolkningen kan vara de personer han vänder sig till. Kyrkoherden konstaterar: "Faktum kvarstår att den överväldigande majoriteten av den världsvida kyrkan inte delar min hållning i denna fråga." Detta att han viger /allmänt känt att .../ ska inte uppfattas provocerande eftersom allt som är nytt och främmande kan kännas konstigt i början. "Tänk om vi kan vara öppna och nyfikna istället för slutna och tvärsäkra?"

Det sista är mest charmerande och har en inbyggt påstående i sig, "tacit knowledge", som vi säger: "Sådan är jag och sådana är ni!"
Det kan man tycka vara en charmkampanj som slår min egen med hästlängder.