Herdesinne

Drabanterna skulle få utbildning under höstlovet. En drabant är en ung person som tar ansvar för konfirmander eller söndagsskola, t ex. Ska vi nu satsa på Till tro-konceptet som Växjö stift hämtat från Oxforstiftets Living Faith ska våra ungdomar få någon hum om anglikanskt kyrkoliv. Alltså styrde vi kosan till Oxford. Med nöd och näppe kom Amanda in i landet. Hennes pass och resed9okument hade hon tappat på flyget - men hon släpptes inte tillbaka. Vi hade en passkopia och på den kom hon in. Jag rindge sedan i dagarna tre för att få pejl på var dokumenten fanns, för de förklarades vara upphittade och hade referensnummer och allt. Jag hann bli riktigt god vän med han som jobbade på Immigration Office och han beklagade att skulle jag ringa på onsdagen var han dessvärre ledig - men något pass hade inte dykt upp. Alltså var det kvar på EasyJet, Gatwick. Nog om detta.

YHA i Oxford är ett bra vandrarhem om man ska till Oxford och Pusey House hade en högmässa där det skulle frramgå att här gällde en "intelligent and beautiful religion". Juice och sherry efter högmässan och det vanliga nonsenspratet därtill. Vänligt och trivsamt, alltså. Ungdomarna fick göra Oxford en stund innan vi skulle få i oss lite mat och sedn ta oss till St Aldates lågkyrkliga/karismatiksa studentgudstjänst, en sådan med lovsång och sittplats på golvet. Informellt och rakt på sak. Jag var g´lad eftersom vi lyckatrs visa anglikanska kyrkans inklusivitet. Det kyrkopolitiska eländet tog vi inte upp.

Jag var också glad över att ungdomarna rumsvis jobbade med teman och gjorde det bra. Svara via sms eller på ett papper från en Primark-påse, sa komministern i Borgholm, som gör ett Primarkbesök så fort hon hittar ett. De roliga tjejerna kom med sina synpunkter nedtecknade och levererade hela påsen från Primark.

Michael Persson och Camilla Persson gjorde lysande presentationer, Michael på temat "Därför är jag kristen".och Camilla berättade om Svenska kyrkan i London. Det var riktigt bra och morgonbönen hade Richard Wottle från Visby stift, som var där och samlade ett gäng kyrkoherdar från utlandsförsamlingarna. Hans utläggninjg om kärleken och lagen var precis. Jag var riktigt stolt över vad våra drabanter fick möta.

Vad man annars ägnar sig åt? British Library och Codex Sinaiticus, förstås. Ett måste i London. M&M, denna sanslösa skapelse vid Leicester Square, Evensong i St Pauls med en vidunderlig sättning av Magnificat (av en något, som det heter, äldre kyrkokör. "Pojkarna har växt till sig", sa de som hoppats på gosskör. Vi hann ett varv på Primarx, Oxford Street också. Och kollade polarna på Watt´s vid Tufton Street, Westminster Abbey från utsidan, Church House lite grann men tiden går fort. Bayswater Inn funkade bra för oss.

ASå skulle vi hem i går. På EasyJet förklarade ledarna problemet med Amandas bortkomna pass och mannen vid disken försvann. Resultatet blev att ingen visste något om något pass och jag talade något klarspråk i frågan. Amanda vägrades följa med. In i landet kunde hon släppas - men inte ut ochy det var EasyJets beslut, inte Immigtrations, för dit kom vi aldrig. Välan, den gode herden lämnar gruppen åt sitt öde och går ut med det förlorade fåret för att söka efter det borttappade passet (Lukas 15 hade vi haft som arbetsuppgift en av dagarna!) Till Svenska kyrkan och till ambassaden. Amanda skulle dock behöva målsmans underskrift för att få ett pass anväöndbart för en enda resa och som kostade £ 149, drygt 1500 spänn alltså. Då reste jag mig för att tala vänligt med ambassadpersonalen men just då ropade handläggaren: "Vänta lite", försvann och kom tillbaka med passet, som kommit per post till ambassaden samma dag. Varför kunde inte EasyJet berätta det.

Det blev glad vandring tillbaka till Svenska kyrkan, där jag tänkte kolla möjligheter att åka hem - för gruppen satt på sitt plan sedan länge. Internet fungerade inte!!! Återstod att ta sig till Heathrow för att få biljetter till Sverige. Ni vill inte, jag upprepar, ni vill inte, veta vad det kostade. Men en kväll i loungen blev det och jag kunde peta i mig flera oliver och några jotrdnötter medan Amanda styrde på Coca-Cola och annat onyttigt. Eftermidnatt var vi p+å Arlanda, kunde slagga in på hotell och sedan komma till Kalmar kl 9.30, Slutet gott, allting gott. Men lite trött känner jag mig allt. Kyrkokamrern var dock hela tiden förstående och jag tänkte att organisationens värde visar sig inte i detta att man kan undvika problem - för det kan man aldrig - utan hurn man löser dem. EasyJet klarade inte sin uppgift - något man inte hade behövt vara en Einstein för att göra. We did it! Ibland är deet lite Einstein över det kyrkliga, känns det som.