torsdag 8 november 2012

Vad sysslar dom med? Om oreda.

Strukturutredngens konsekvenser är nog inte, som Torsdagsdepressionen meddelar, att två av tre politiker försvinner. Flera av dem finns över huvud taget inte efter valet nästa år - oavsett system. Men med ett nytt system kommer också en uppsättning kyrkopolitiker att ta chansen att kliva av och lämna över till yngre. Som det heter. Finns de? Och om de alls finns, har de någon kyrklig skolning eller kommer de för att förverkliga partiets program i Svenska kyrkan?

Jag befruktar det värsta, som gubben sa.

Vi vet med andra ord alls inte hur det kommer att se ut och vad strukturförändringarna får för reella konsekvenser - inte minst mentalt. Sannolikt blir det marknad för en kundanpassad kyrka, en som producerar religion. Hur kul är det - och hur kristet?

Torsdagsdepressionen lurar sedan ut utskottssekreterare och rättschef genom att påstå att ord har glömts. Det tror tjänstemännen också. Inledningsorden är dock inte kyrkoordningstext! Så sas det tydligt för kyrkoordningskommittén skulle inte sakdiskutera inledningstexterna, som fick stå som en slags inledande kommentar. Kyrkomötet har heller aldrig fastställt dem. Jag hade en idé om att de för tydlighets skull borde ges ut i en särskild liten bok - men det fick jag inte igenom. Det var knappt vi ens fick diskutera oklarheter. Ärkebiskop KG ville slå bort en sådan diskussion men jag insisterade och han muttrade "om det är nödvändigt så..." och jag svarade: "Det är det nog" och drog mina 17 noteringar samt fick igenom dem allihop. Rakt av. Jag log på väg hem. Det är människor, inte änglar, som skriver kyrkoordningar.

Nu blir det dock problem i kyrkomötet eftersom det ska in ett ekumenikkapitel och nu har intelligenserna fått med just inledningstext och Läronämnden har fogat till religionsdialog till det ekumeniska. Skulle det enda avsnittet som kyrkomötet då godkänt vara ekumenikinledningen? Orimligt. Det finns en reservation som markerar att inledningen inte motsvaras av något sakligt innehåll i en paragraf och här avslöjas felgreppet. Först åstadkommer man en kyrkooordning, därefter ger man en läsanvisning, ett vademecum. Om inte, är gärdet öppet för otaliga motioner om detaljändringar i inledningstexterna - och detta kan sysselsätta många kyrkomöten under många år.

Elisabet Sandberg kommenterar snusförnumstigt och påstår att i inledningstexterna formuleras Svenska kyrkans teologiska grund. Alls icke, som jag påpekat. Om så vore fallet, skulle Svenska kyrkan ha antagit inledningstexterna inför år 2000 och detta med särskilt poängterade av sakens betydelse.

Kyrkans Tidning gör sig märkvärdigare än vad som är motiverat när tidningen om sin insats tänker att skälet till gudstjänstfirande fallit om inte tidningen gripit in och påtalat saken för ledamöter, utredare och tjänstemän. Frimodig kyrka finns ju i kyrkomötet och då inte på ersättarplats. Inte slarvar FK bort teologin, inte. Just d'ärför uppfattas väl gruppen vara pain in the ass - eller vad det kan heta på fint kyrkomötesspråk. Jag ska nog inte fråga någon FISK-madam om översättningsproblemet.

14 kommentarer:

  1. Apropå religion-produktion läste jag alldeles nyssens i Dagen att Svenska kyrkan i Södra Sandby ska sluta servera kött på sitt kafé. Försök bräcka det, Dag! Godheten riktigt strålar från Skåne så det känns lång väg.

    Själv är jag lite svag för helstekt vildsvin, så jag får väl gå med dåligt samvete...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre handlar nog inte godheten om att man vill låta andra levande varelser leva. Förmodligen är man missledd av miljörörelsen till att tro att vegetarisk kost skulle vara miljövänligare än annan kost.

      Det hade ju varit trevligt om vi redan här i tiden kunnat leva sida vid sida, lamm och lejon, men så är nu icke fallet. Den som vill skada sin egen kropp med vegetarisk mat ska självfallet få göra det men det är inget som ska krävas av andra eller upphöjas till allmän norm.

      Radera
  2. Äta djur?! Nä, hu då! Vi ska istället ordna gudstjänster för och med dem. Hamstern kan få samla in kollekten.

    SvaraRadera
  3. Ska kyrkopolitiker försvinna? FINNS de överhuvudtaget i nuläget eller är de flesta bara statister till gruppledaren? Detta är min erfarenhet. Ett par personer säger något, andra jamsar med. Det är väl i stort sett detsamma i kommunalpolitiken, men i kyrkopolitiken är det etter värre. För vi måste väl kunna erkänna att det inte är politikens stora kanoner som man i allmänhet (inte alltid, men ofta) väljer till kyrkopolitiska poster. Det kan nog inte vara någon större fara med att plocka bort en hel drös av dem! Fast det blir kanske svårare för kyrkoherdarna att manipulera de styrande!?

    SvaraRadera
  4. Tramsa runt om hur löjligt det är att inte vilja äta upp andra går ju, Anonym. Vi som vet lite mer, och inte är lika raljanta, äter djur för att vi måste (nej, vegokost duger inte) och inte för att vi tycker det är roligt.

    SvaraRadera
  5. "Äta upp andra" - det tolkar jag som att vi äter upp människor. Jag kallar personligen inte djur för "andra". Det är bra med djur, och vi ska absolut behandla djuren väl, men vi människor är inte djur. Någon sa nåt klokt: "När djurens värde skrivs upp så skrivs automatiskt människovärdet ner". Jag tror vi ska passa oss noga för att jämställa djuren med oss människor. Riktigt sjukt att ha gudstjänster där djur får delta, då må man tycka vad man vill om Fransiscus. (Och för den delen uppfattar jag honom som en väldig botpredikant när jag läser honom, men det glöms ofta bort, för botpredikanter är inte så populära)
    Jag kan inte påstå att jag tycker det är "roligt" att äta djur, jag har aldrig tänkt så, men jag konstaterar bara krasst att om inte mina förfäder hade haft animalisk kost så skulle de inte ha överlevt. Det gäller i alla fall på de breddgrader där vi bott och fortfarande bor, norr om polcirkeln.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "När djurens värde skrivs upp så skrivs automatiskt människovärdet ner".

      Jag tror att det är precis tvärtom. Kan vi inte behandla oskyldiga djur väl så kan man inte räkna med att vi ska behandla onda, elaka, småaktiga osv. människor väl. Och sådana är vi ju allihop i olika mån. Dessutom tycker jag mig se ur ett historiskt perspektiv att såväl människovärdet som djurens värde ökat parallellt.

      I övrigt tror jag nog, efter att ha läst ditt andra inlägg, att vi är rätt överens.

      Radera
    2. Ett exempel på att man tänker annorlunda nuförtiden är när det står i tidningen om en renpåkörning och rubriken är "Ren dog i olycka på väg 345". Så hade man aldrig formulerat sig för 10 år sedan.
      Sen undrar jag hur bra det är att vi ger våra husdjur vård för dyra pengar? Skulle vi inte ha använt åtminstone en del av dessa pengar till sånt som skulle komma människor till godo? I rika länder har vi bättre vård för våra hundar och katter än vad människor i fattiga länder nånsin kan drömma om. Jag tror att historiens dom över oss och vår livsstil blir hård, man kommer inte att fatta hur vi kunde tänka så här.

      Radera
    3. Vad är det för snack, citatet "Ren dog i olycka på väg 345"? Letar jag efter det citatet på nätet, där de flesta rubriker från tidningar brukar finnas, hittar jag en viltolycka från 2009 med den formuleringen Anonym citerat, - där det FÖRST talas om att ingen människa kom till skada! Skulle det skrivas något i en annan ordning är det samma sak. Först: Ingen människa skadades när t ex en gård brunnit ner. Sedan - får man veta att 34 kor och 6 hästar fick sätta livet till. Varför kom dessa djur med över huvud taget? Jo, för att de har ett EKONOMISKT värde!

      Jag håller helt med sign Elisabeth: Hur människor behandlar och betraktar djur är ett mått på hur de är som människor. Eller som en kyrklig potentat för över 100 år sedan sa: Är du inte djurvän, då är du ingen kristen!" - Tar man hand om ett djur är man också skyldig att se till att det djuret får vård när det blir sjukt. Och då "Anonym" själv drar upp PENGAR är det väl bara att hoppas att denna syn på t ex djur inte bara är tomma ord från barndomens "ät nu upp din mat! Tänk på de svältande barnen i Afrika" - utan kommer till konkret handling i det egna livet med rikliga gåvor från egen börs - t ex till att bygga upp fattiga länders sjukvård. För det kan väl inte vara så att nästa grupper som inte producerar pengar, t ex gravt handikappade eller svårt sjuka barn eller "utlevade" åldringar blir nästa kategori på listan att nekas vård?
      Djur möter man med respekt, inte bara slaktsvin som man ska äta upp, utan också både katter och hundar och andra husdjur. Har man inte råd att ge dom vård när de är sjuka ska man inte ha några djur. Och då kan Anonym skicka alla månadens överblivna pengar till någon bra hjälporganisation, och "...åtminstone en del av dessa pengar..." till någon organisation i Sverige som tar hand om husdjur ingen längre vill ha.

      Radera
    4. Jag ska naturligtvis skicka er en fullständig ekonomisk redogörelse för vad jag gör med mina pengar, bara jag får er adress!

      Radera
  6. Jag håller med Elisabeth och en av Anonymerna (?) (för det är väl inte samma person?) att sättet vi behandlar våra husdjur till stor del visar vår förmåga till omtanke och empati. Men det kan ju faktiskt hända att människor råkar in i tillstånd av sjukdom, då de varken orkar ta hand om sig själva eller sina djur.Alla har inte heller nätverk runt sig som kan hjälpa till. Detta ser man faktiskt ganska ofta exempel på i tidningarna. Djupt tragiska historier då till exempel (som vi hade här) en änkeman, som inte riktigt orkade med livet sedan hustrun hade gått bort, också blev fråntagen sin älskade hund och två katter. I stället för att få hjälp.
    Ändå måste jag säga att veterinärkostnader för djur har blivit horribla. Det är ju inte bara sjukdomar som botas utan dyra diagnoser med inläggningar på sjukhus för djuren, ibland för sjukdomar som hade gått över så småningom av sig själva ändå. Det är en trend i tiden att söka vård för allt möjligt- det onödiga också. Det handlar ju inte om hundralappar utan om tiotusentals kronor många gånger. Inte minns jag att sådant förekom förr. Jag har alltid haft husdjur. Eller har husdjuren blivit sprödare och skörare nu för tiden? Eller ägarna lite överängsliga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man har väl levt så länge att man minns hur det var förr. Tyvärr är det ju så ibland att folk behåller sina svårt sjuka djur trots att det hade varit humanare att avliva, man behåller djuret för att man själv har svårt att skiljas från det.
      När jag var liten var det nog ganska ovanligt att man LADE IN hundar och katter när de blev sjuka. Jag hörde då aldrig talas om det. Veterinärer var för kor och hästar som var nödvändiga för familjens överlevnad.

      Radera
    2. När jag var barn hade vi en vit katt som en dg hade ätit råttgift. Veterinären trodde inte att den skulle överleva, men det gjordes ett försök. Inlindad i tyg (för katten gillade det inte) fick katten cognac på en tesked var tredje timme några dygn och överlevde.
      Vad hade hänt idag? Jo, inläggning till stora kostnader och en räkning som förmodligen hade slutat på 10 000- 15 000 kronor. Inget ovanligt alls! Och hur många har råd med detta? Man är ju knappast beredd på sådant om man skaffar en katt, eller hur? Knappast en hund heller.

      Radera
    3. Ja, nya tant lila, det är jättesorgligt när en människa blir sjuk och ingen, absolut ingen, hjälper en; istället gör man det hela ännu värre genom att "ta hand om" djuren (genom att avliva dem, vem inbillar sig något annat). Det är en mycket märklig inställning till djur och människor. Den som bryr sig om människor bryr sig - åtminstone - också om de djur som den människan bryr sig om, annars är man en hycklare.

      Apropå veterinärkostnader och inläggning på sjukhus kan jag bara berätta om en lite kise som krockade med en bil när hon var två år gammal, var inlagd på sjukhus i en knapp vecka, och dog i min famn när hon var 20 år. Hon hade tur hon. Bilföraren var en läkare/kattuppfödare som brydde sig om liv. Hon letade upp tösabiten, fick henne till veterinärkliniken, bekostade det hela och såg (när det kvittade bonnen lika om han fick tillbaka katten) till att hon fick ett hem.

      Radera