Skolavslutningar och adventsgudstjänster är populära företeelser. Kyrkorum slår oftast gymnastiksalar rent estetiskt, t ex. Och präster är lika oftast av jovialisk typ och berättar gärna om ditt och datt. Någon rent religiös omvändelse - conversion - tror jag knappast blivit resultatet av skolgudstjänsterna, men vem vet?
Nu uppstår den klassiska frågan "vad bör göras?" Först måste väl kyrkorådet besluta om upplåtande av kyrkorum för skolans egna aktiviteter, om detta nu skulle bli aktuellt. Då uppstår ett prästvårdsproblem. Om det är så att kyrkorummet lika väl kan användas utan präst för at det ska ske som prästen tidigare varit aktör i, vad säger det till prästen? Dina insatser kan vi lika väl strunta i.
Om kyrkorådet hyr ut lokalen kostar det 4000 per tillfälle - och kanske 4000 extra om skolan vill ha tillgång till kyrkorummet för övningar och iordningställande dagen innan. Det har kanske kommunens skolbudget råd med - men i Borgholmskommun? Ska kyrkorummet lånas ut gratis? Då skickas signalen att det är värdelöst. Och varför ska församlingen bjuda på rum åt dem som inte är hemlösa. Gymnastiksalen finns ju.
Vad säger folk? Surar över skolverkstalibanerna, förstås. Men risken är att skolledningen stiger fram och spelar offer och då blir till sist prästen skurken, som inte generöst gör något, ja, vad då? Vad exakt menar skolan att jag utifrån det nya juridiska kalrläggandet ska göra i min egen kyrka? Inte be, inte tvinga någon att instämma i en trosbekännelse (när har det hänt, f ö?), inte välsigna, inte predika och inte förkunna i annan form - en rätt heltäckande definition. Vad kan jag göra - om annat än att sitta tyst i ett hörn? Förkunnat har jag gjort genom våra beryktade spektakel, där poängerna suttit "klockrent", som en förälder sa.
Skolan har problem, skaffar sig problem och förser sig därtill i tidens längd med än värre problem. När krisgrupp ska inkallas, ska prästen vara med då? Om en olycka händer, ska kyrkan öppnas för ljuständning och sorgbearbetning? Eller hänvisar skolverkstalibanerna också då till gymnastiksalen? Vad finns för allmän bekantskap med prästen som gör det rimligt att prästen ska vara med när det blir kris och katastrof?
Rektor har fått besked. Alldeles klart har jag gjort det som skolverkstalibanerna med hänvisning till riksdagsbeslut förbjuder. Jag kan förstå om rektor därtill irriteras över att nås av beskedet på DN Debatt. Översåtar imponerar inte alltid med sin kompetens. Var det Ekström hon hette? Vad tjänar hon i månaden? Inkomsten kanske ska imponera?
Det är hög tid att ta relegionfriheten på allvar! Självklart ska ingen skolavslutning i kommunala skolor ske i vigd lokal. Att tvinga på barn och föräldrar böner, psalmer, katekeser, trosbekännelser o dyl är frihetsinskränkande eftersom skolavslutningar är obligatoriska. Om sedan Svenska Kyrkan eller ANNAT RELIGIÖST sAMFUND önskar ha en samling i samband med t ex skolavslutning är det detta samfunds problem. Och de som kommer därtill gör det på egen risk s a s. Konversionsrisk föreligger ju. Tänk om någon finge en Allahupplevelse, jag menar ahaupplevelse i t ex Högby kyrka... Ulf " Tiger" Berggren
SvaraRaderaJag glömde skriva till att mitt rytande inte är en gudförnekares utan en som t o m är med i två kyrkliga samfund där Svenska kyrkan är det ena.Jag kunde formulera det såhär också:när byggs den första mosken i Högby med omnejd? Imamen är ju på plats... Ulf "Tiger" Berggren
SvaraRaderaSvenska Kyrkan behöver rycka upp sig i sitt uppdrag att tjäna Gud och församlingen.
SvaraRaderaSkolverket tycks vara av det Humanistiska slaget.
Okultiverade tjänstemän tävlar i att ställa till det.
Det var bättre förr.
Vänta bara tills Skolverket kommer på att kanske bilder påverkar ungdomarna mera än ord, då kommer de kanske att begära att ni ska hänga skynken över krucifixen!
SvaraRaderaDen här frågan är inte så enkel, men borde kunna lösas från plats till plats. Jag brukar berätta hur jag, som själv vid tillfället var rektor på en folkhögskola i Stockholm där hälften av eleverna var invandrare, var med om en märklig julavslutning i en av Stockholms förorter på min dotters skola.
Den största delen av eleverna var invandrare, många var muslimer och de stod där på avslutningen och sjöng inte med i de svenska psalmerna som de inte alls verkade kunna. Det var ju deras avslutning också! För mig, som hade en helt annan ordning på vår skola, var detta konstigt då.
Men samtidigt borde det finnas gränser för den kristendomsfobi som breder ut sig i samhället, samtidigt som det yrkas på böneupprop från moskéerna.
"Mitt hus skall vara ett bönens hus, men ni har gjort det till en rövarkula"....
SvaraRaderaSå var det sagt och skrivet, men hur har det blivit. De sista skolavslutningar jag var med på vill jag nog mer hänföra till begreppet rövarkula. Det fanns visst böner och psalmer och en predikan med, men begreppet rövarkula tog överhanden. Så de barn och föräldrar som var där torde väl fått en knepig uppfattning om vad en kyrka är bra för. Bus och applåder, det låter väl kyrkligt?
Tänk om det kunde finnas lite mer kristliga ledamöter i våra kyrkoråd som hade mod nog att visa lite mer stake, nu tänker jag inte i första hand på adventsstakar, och våga säga rent ut att vill ni att era barn skall ha avslutningar i kyrkan, så får det bli på våra villkor och inget annat. Vår präst gör upp agendan för dessa gudstjänster och passar inte det, så får ni ordna era avslutningar bäst ni vill. Så blir väl alla glada och nöjda.
Det vore väl logiskt och konsekvent, men det är i vart fall inte kyrkan bra på. En kyrka som mist sin sälta är inte längre någon kyrka. Hon blir "nedtrampad av människorna." Så är det också sagt och skrivet.
Höjden av dumhet får man väl ändå till livs när man läser i en av mitt stifts tidningar. Det gäller adventsfirandet. Den har tidigare alltid hållits i en av stadens kyrkor. Nu kräver skolans rektor luciafirande utan medverkan av präst. Kyrkan har till en början sagt nej och därför har skolledningen beslutat flytta firandet till Folkets park. Det låter fromt i överkant, men så dumma människor finns det. Man blir riktigt rörd av omtanken om barnen.
Men det finns dessbättre också förnuftiga människor som i två insändare i tidningen pekat på det inkonsekventa i hur skolan firar Lucia. Man tycks ha glömt bort att Lucia är ett kristet helgon som genom sitt liv och sin martyrdöd har vittnat om vem som är hennes Herre. Hela hennes liv är som en predikan om detta och då är det inte längre fråga om något ljus i hår, utan hon fick enligt legenden offra sina ögon för sin tro på Jesus Kristus. Men den som Lucia ärar och bekänner får inte en präst i sin egen kyrka nämna för då kan det väcka anstöt hos dem som inte är troende. Hur dumt får det egentligen bli? Ingen kan väl hindra att en rektor vill fira ett kristet helgon i Folkets park, i stället för i Kyrkan, men hon bedrar både barn och föräldrar genom att göra det under falsk varubeteckning. Men det får man tydligen göra i skolverkets namn.
"Präst från Skara stift"
Att barnen inte får komma till kyrkan UNDER SKOLTID hindrar inte att kyrkan ordnar barnanpassade gudstjänster UTANFÖR SKOLTID. Det kan bli hur fint och bra som helst. Kyrkan är ju enormt duktig på att skapa stämning. Lova julklappar till alla barn som kommer, då kommer de. Om inte den vanliga tomten är tillräckligt kristen så låt någon biskop i biskopskläder komma istället. De ser ju nästan likadana ut. En av julklapparna skulle kunna vara t ex en liten Jesus-späckad bilderbok. Låt fantasin flöda.
SvaraRaderaEn anonym en
Jag tycker Skolverket är ganska tydligt och förstår synpunkten - och om jag som kristen vill att alla elever (inte bara mina) ska slippa drillas i hinduiska mantran i meditationssyfte är det faktiskt rimligt att respektera den allmänna skolans konfessionslöshet (konfessionella skolor är en annan sak, som Skolverket påpekar, då föräldrarna frivilligt valt dem för sina barn). Urvattnade gudstjänster med en allmänreligiös Jesus är heller inte vad jag önskar barnen.
SvaraRaderaDen rimliga lösningen är, som jag ser det och som Skolverket också antyder, att kyrkan bjuder in elever, föräldrar och lärare till adventsgudstjänster/sånggudstjänster av olika slag utanför skoltid (precis som vid skolavslutningarna). Den anonymes idé om en (röd?-)skrudad biskop istället för tomten är faktiskt jättekul!
En anan sak tycker jag är Luciafirandet i skola/förskola, som ju knappast kan sägas ske i gudstjänstform, utan där man artistiskt/teatraliskt framför julsånger för en publik. Att där censurera bort de kristna sångerna som Stilla natt och Nu tändas tusen juleljus men låta Lucia (obs en kristen martyr!) sjunga enbart om Mössens julafton och Rudolf med röda mulen är faktiskt, som också Björn Ulvaeus tycks mena, en kulturell skandal, eftersom läroplanen som sagt faktiskt föreskriver att barnen ska blir förtrogna med en del psalmer. (Våra barns förskolor har länge haft det så - och t.o.m. kyrkans lussetåg i församlingsgården var kemiskt fritt från kristna sånger 2004!!!).
Samtidigt kan man vända på saken: Det vittnar ju om en sorts respekt för den kristna trons sanningsanspråk att man inte vill sjunga om Jesus, om barnet i krubban, på samma sätt som man sjunger om Thorbjörn Egnérs möss och Rudolf med röda mulen. Den dag såväl kyrka som skola är överens om att Nya testamentet är en sagosamling i stil med Bröderna Grimms, kommer det säkert inte att möta några hinder att sjunga Jesus-sånger. Men är det den utvecklingen vi vill se? (Barnens farfar råkade faktiskt häromåret köpa en samling julsagor där Julevangeliet fanns prydligt instoppat mellan typ Lille Viggs äventyr på julafton och Trollens jul).
Du har, tycker jag, en klar poäng i det du skriver. Nu är faktiskt det mest spännande i denna fråga att vänta på om Svenska Kyrkan får "ändan ur vagnen" och kontrar med att inbjuda till frivilliga, kristna "inför-julen-gudstjänster" för såväl elever som föräldrar och lärare.
RaderaJag i Halland
Det sista stycket mycket tänkvärt!
RaderaMan erinrar sig den tiden då det var hårda straff på "bibelsmuggling" till gamla kommunistländer. Om man inte hade insett sprängkraften i Bibeln hade man ju bara kunnat släppa igenom den
Och så gick det som det gick också!
LG
Präst och kyrka i knipa
SvaraRaderaInstämmer helt och hållet i att kyrkorummet rent estetiskt slår de flesta gymnastiksalar med hästlängder vad gäller estitiken, men jovialiska präster, i alla fall på norra Öland, är det ont om. Det är nog mer en självbild än en opartiskt bedömning.
På den klassiska frågan ”vad bör göras?”, så kanske svaret är att kyrkan ska fråga sig hur vill dom upplevas. Är kyrkan en del av bygden som bjuder till utan att förvänta sig något tillbaka. För mig är kristen moral att jag gärna hjälper min medmänniska utan att förvänta mig en gentjänst tillbaka! Beträffande prästen så kan väl hon/han sitta bland åhörarna brevid snickaren och banktjänstemannen.
Jag menar om en fotbollsarena hyr ut till en konsert eller mässa, inte kräver fotbollsspelare och domare att få vara med på scenen... Jaja, Rydström då kanske ;-)
Men visst, ska kyrkan kunna ta ut en hyreskostnad om man inte vill sätta det på PR-kontot.
Vad säger folk? Ja, i min lilla skara av vänner och bekanta på norra Öland, som också är föräldrar till barn i Åkerbosskolan, så har vi pratat om de ”beryktade spektakel” som varit en del av skolavslutningarna. Det vi kommit fram till är också klockrent, det blir direkt taget från Wiktionary och den definitionen som står där: En pinsam och löjeväckande situation.
Skolan har problem, det är dom inte ensamma om. Kyrkan har också problem med sitt berättigande och sin tidigare självklara plats. Jul och midvinter har firats längre än vi varit kristna i norden, och idag så firas det av många olika anledningar, bra och inte så bra anledningar, men någonstans tycker jag vi får vara ödmjuka inför olikheterna och så mycket som möjligt respektera olika åsikter. Dock är de flesta av oss i behov av våra traditioner som får oss att känna trygghet, Kalle Anka kl. 15:00 på julafton, kanske julotta och den högtidliga skolavslutningen i kyrkan.
Till sist i min lilla kommentar, så har jag när jag då och då läst vad du skrivit blivit förundrad över det skarpa vapen du har i din förmåga att skriva. Ett ”vanligt” vapen kan tillfoga dödande fysiska sår, som i bästa fall läker. Men ibland, ganska ofta, är dina texter så skarpa och elaka, så jag undrar om den som blir utsatt för dessa har möjlighet att någonsin läka dessa själsliga sår du ger. Din skicklighet med det skrivna ordet är något jag innerligt hoppas att du ska använda på ett mer vänligt sätt i framtiden för att glädja dina medmänniskor och inte förlöjliga i brist på argument. Argument som du inte verkar ha brist på egentligen. Jag hoppas att jag inte sårat dig med dessa rader, du verkar ganska hårdhudad, men det kanske döljer en skört inre.
Till sist, en förhoppning och tillönskan om en riktigt trevlig julhelg till dig och de dina!
Förälder
Idag försökte min dotter få ha huvudbonad på sig i kyrkan på skolans traditionella adventssamling med hänvisning till Bibeln (1 kor 11:5-16). Det fick hon inte: Oavsett vad kyrkan tyckte om saken så var det skolans regler som gällde när hon var där med skolan. En solklar kränkning av religionsfriheten med skollagen i ryggen anser jag. Skolverket kan väl inte kräva av eleverna att DE ska behandla kyrkan som vilken lokal som helst??? Jag skriver mer här: http://gunvorvennberg.blogg.se/?tmp=95046
SvaraRaderaJag tycker att det är missvisande att tala om "skolverstalibanerna" för är det något som de verkliga talibanerna inte gör, så är det att förbjuda all religion i religiösa lokaler.
SvaraRaderaEn mer passande benämning är att kalla genereldirektören Anna Ekström och undervisningsrådet Clas-Göran Aggebo för sovjeterna Anna Ekström och Clas-Göran Aggebo. Att kalla dem stalinister är att gå för långt, även om det är Stalins religionspolitik som de försöker påtvinga präster och rektorer. Dock inte med samma våldsamma metoder som deras höga föredöme i den här frågan använde. Det är precis samma politik, som förordades i "Leninismens problem" av J.S. Stalin, Förlaget för litteratur på främmande språk, Moskva 1955. Stalin tog där bestämt avstånd från nackskott och liknande metoder, som han själv tillämpade.
Skolverkssovjeterna Anna Ekström och Clas-Göran Aggebo använder inte nackskott, men helt klart skrämseltaktik mot i första hand landets rektorer. De ska "följa lagen" - och det är den sovjetiska lagen under Stalintiden som ska följas - som ska användas som hjälpmedel för tolkning av den svenska lagen. I sin DN-artikel skriver skolverkssovjeterna Anna Ekström och Clas-Göran Aggebo bl.a.
"Ibland hörs också argumentet att Skolverket ska låta skolorna själva avgöra hur man vill göra. Och det är precis det vi gör. Det är rektorn som ska besluta om skolan ska anordna adventsfirande i kyrkan och vad det ska innehålla. Men rektorn ska förstås fatta ett beslut som följer lagen. Vårt uppdrag är att ge rektorerna vägledning så att de kan göra just det."
Låta skolorna bestämma själva, är precis vad skolverkssovjeterna inte gör. Och de blåljuger när de påstår att deras "uppdrag" är att ge rektorerna vägledning så att de kan göra just det (tolka svensk lag i ljuset av den sovjetiska lagen). Svenska rektorer är nog tillräckligt drillade i marxism-leninismen för att göra detta, utan skolverkssovjeternas vägledning.
Jag blir alltid misstänksam när sovjeter skyller på att något är deras "uppdrag". Något stöd för deras agerande finns inte i den svenska grundlagen, där det tvärtom står i RF 12 kap 2 § att "Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag. Lag (2010:1408)."
Detta om "ingen myndighet" gäller naturligtvis inte behörig domstol, som i detta fall är Förvaltningsrätten (f.d. Länsrätten), Kammarrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen. Endast de två sistnämnda instansernas domar är prejudikatsbildande.
Om en skola fälls i enbart Förvaltningsdomstolen, så är det inget som andra skolor är skyldiga att följa. Det kan vara bra att veta. För att Förvaltningsdomstolen öht ska pröva ärendet, måste skolan först fällas av Skolinspektionen, vars beslut måste överklagas till Förvaltningsrätten av den berörda skolan.
Den privata John Bauer-skolan har fått massvis med förelägganden av Skolinspektionen att rätta till brister i undervisningen, men helt enkelt struntat i att rätta sig efter förelägganden. Skolinspektionen har då inte vågat gå vidare med en formell fällning, som är det som krävs för att överklagande ska kunna prövas. F.ö. är ett prejudikat ingenting som måste följas - men är till skillnad mot skolverssovjeternas s.k. vägledning - en vägledning, som stöds av rättsordningen.
Skolinspektionen har inte vågat ta risken att förlora målet. Skolverssovjeternas hysteriska tilltag att visa musklerna mot kyrkan och de kommunala skolorna, måste ses mot bakgrund av Skolinspektionens undergivenhet gentemot de privata skolorna. Jag har själv varit nämndeman i en förvaltningsdomstol och vet vilka processregler som gäller och vad som menas med att "följa lagen".
Lars Flemström
RaderaDetta var ett mycket bra och tydligt inlägg om vad som gäller som du skall ha ett stort tack för. Jag instämmer helt. Nu är det bara att hoppas att detta på något sätt sprids ut till de många förskräckta skolrektorer, som tydligen anpassat sig till det sovjetstyrda skolverkets terror. Men här i landet finns väl ändå inte något KGB som hämtar rektorerna om natten till hårdför rättsskipning. Inte än i alla fall. Tack än en gång!
"Präst från Skara stift"
Det är inte Lars Flemström som avgör hur skollagen ska tolkas utan i slutänden ministrarna som ska tala om intentionerna, och nu har ju både Björklund och Hägglund menat att Skolverket övertolkar, så det går nog inte att få ut så mycket mera dramatik i den här frågan nu!Och, Lars Flemström, det är nog ingen i skolan som skulle komma på idén att driva en process i de här frågorna! Och inte tror jag att Skolverket har något behov av att visa några muskler heller!Trams!
RaderaSkolverkssovjeternas s.k. vägledning är alldeles för detaljerad för att vara grundlagsenlig och den långa listan med klander mot olika skolor för prästers medverkan saknar laglig status som prejudikat.
SvaraRaderaDet är dags för en kraftfull folklig protest mot det statliga sovjetväldet över de kommunala skolorna! Att vägra rätta sig efter sovjeternas vägledning kan inte ens kallas civilmotstånd, eftersom det inte är ett lagbrott att stunta i vad sovjeterna tycker.
Även om skolan till slut skulle fällas genom en lagakraftvunnen dom av behörig domstol, så riskerar rektorn inget åtal för tjänstefel. Utom möjligen om det är samma skola och samma rektor som fälls flera gångar för samma förseelse. Det kan vara bra att veta. För övrigt döms ingen för tjänstefel av förvaltningsdomstolarna. För det krävs en särskild rättegång i en allmän domstol (tingsrätten), där domen från förvaltningdsdomstolen för all del kan utgöra ett bevis för det påstådda tjänstefelet.
Det enda som är sant är att det är rektorerna som ska bestämma och att de är skyldiga att följa lagen. Men i brist på prejudicerande domar, så är det rektorernas egen tolkning av lagen som gäller - om den inte är alldeles uppåt väggarna. Naturligtvis ska rektorernas beslut grundas på en sammavägning av vad lagen säger och vad elever och föräldrar tycker. Vill de ha avslutning i kyrkan med prästerlig medverkan enligt kyrkans praxis, så är det vad rektor ska besluta.
I kyrkan är det kyrkoherden som bestämmer, på samma sätt som att rektorn bestämmer över skolan. Rektorn får endast bestämma om avslutningen ska hållas i kyrkan eller ej, men inte bestämma vare sig över innehållet i den prästerliga medverkan eller vilken huvudbonad eleverna ska ha i kyrkan.
Kyrkan kan naturligtvis upplåtas för profana arrangemang (exvis konserter), men då ska lokalhyra betalas. Och naturligtvis under villkor att präster och annan kyrklig personal får välsigna besökarna. För att markera detta borde Svenska kyrkan införa ett välsigneletvång för präster, alltså en skyldighet att välsigna alla som befinner sig i kyrkan samtidigt med prästen.
Ett villkor för upplåtande av kyrkor för profana arrangemang, måste vara att ingen deltagare i sådna arrangemang hindras att utöva sin kristna religion genom
bön, klädsel, korstecken, knäfall och liknande. Om det finns muslimska elever, tycker jag nog att enstaka, oskyldiga koranverser kan passera till dessa elevers uppbyggelse.
En skolavslutning i kyrkan bör vara ett samarrangemang mellan kyrkan och skolan, med både profana och religiösa inslag. Man ska komma överens om innehållet, och sedan ska överenskommelsen godkännas av rektorn för skolans räkning och av kyrkoherden för kyrkans räkning. Det är skolans uppgift att förklara för eleverna att all religionsutövning är frivillig, såsom sjungande psalmer, bön, knäfall och liknande som inte förekomer i det profana livet. Men å andra sidan att kyrkan inte får profaneras genom olämplig klädsel eller olämpligt uppträdande.
NEJ TILL STALINS RELIGIONSLAGAR I SVENSKA SKOLOR OCH KYRKOR! SKICKA SKOLVERKSSOVJETERNA TILL GULAG!
Hur orkar du harva om samma saker år ut och år in, LFL?
RaderaSvenska kyrkan är inte längre speciellt intresserad av att be och välsigna skolbarn eller att få dem att tro på gud. Tvärtom. Ärkebiskop Anders Wejryd konstaterade vid Kyrkomötet 2011 att ”Vi får inte låsa fast oss vid skolavslutningar i kyrkan. Den missionerande effekten är inte så stor”.
SvaraRaderaSå är det nog. Inte så många elever blir frälsta under dessa besök. Desto tydligare är man med syftet att barnen snarare ska ”tro på kyrkan”. Strategin går ut på att socialisera in eleverna i en identitet där kyrkan ses som en naturlig del av livet. Barnen ska vänjas in i en relation. Då ökar viljan att konfirmera sig och stanna som betalande medlem. Kyrkomötet 2005 bekräftade detta:
”I de församlingar där det finns en god relation till de unga redan i tidig ålder finns det också större förutsättningar att rekrytera konfirmander”.
Den återkommande debatten om de konfessionella inslagen riskerar att dra uppmärksamheten från annat som kan vara nog så tveksamt. Skolverket riskerar att bli sittande med Svarte Petter när kyrkan ger upp sin bön och välsignelse till förmån för andra förment konfessionsfria aktiviteter. En sökning på ”skolkyrka Vaxholm” ger en inblick i hur församlingen försöker att få in eleverna i kyrkan med skolans hjälp. Kreativiteten är påfallande: FN-dagen, advent, Lucia, julavslutning, förintelsen, skolavslutning och aktiviteter som orgelskoj, bygga julkrubbor, gå på påskvandring och titta på likkistor.
Här ser vi exempel på en utveckling där kyrkan inte får marknadsföra sitt ideologiska innehåll, men väl den yttre ramen för sin verksamhet. Marknadsföring mot barn under tolv år är visserligen förbjudet, men det gäller märkligt nog inte religiösa trossamfund, som alltså kan ägna sig åt rekrytering med skolans benägna bistånd och bakom ryggen på föräldrarna.
Det är värt att påminna om att Svenska kyrkans traditioner numera enbart omfattar trossamfundets egna medlemmar. En tredjedel av Sveriges befolkning står utanför kyrkan idag och gruppen växer snabbt. Det är orimligt att så många omyndiga elever då tvingas att delta i religiösa traditioner i en religion som de inte ens tillhör. Skolan ska inte agera ombud när Svenska kyrkan själv kan sköta kontakten med sina medlemmar.
Det är inte heller skolans uppgift att fylla kyrkbänkarna åt Svenska kyrkan. Inte ens i det vällovliga syftet att minska medlemsflykten från en bransch i kris.