söndag 18 november 2012

Mental träning

I Uppsala sätter sig nomineringsgrupperna och somliga får direktiv, tydligare eller mer inlindade, hur de ska hantera strukturfrågorna. Frimoig kyrkas ledamöter får rösta som de vill. Vi har ingenting att försvara.

På morgonen tänkte jag så här: Stordriften som nu införs - oavsett strukturutredning eller inte - var helt otänkbar för 30 år sedan. Hade jag då sagt att konsekvensen av det som sker i Sverige och i Svenska kyrkan under efterkrigstiden leder till en avveckling av mycket av det som var oss kärt och ett pastorat kommer att motsvara vad som nu är ett kontrakt i storlek och detta pastorat kommer att kallas församling och kyrkorådet sitta på den nivån, hade invektiven haglat över mig. Jag hade inte kallats bitter, dock. Det är först på senare tid jag betcknas så. Jag hade inte kallats homofob heller - det är också en mer sentida innovation - men kvinnoprästmotståndare, dörrstängare och elitkristen bar dåförtiden också. Nu gäller ju att det ljumma och oengagerade inte har plats i Dag Sandahls kyrka.

När det otänkbara alldeles logiskt händer år 2012 vore det kanske tillfälle att tänka? Och en otänkbar tanke som borde tänkas är hur det hade sett ut om Svenska kyrkan inte valt utmönstringens väg utan haft en del "högkyrkliga" kompetenser som kyrkoherdar, domprostar, kontraktsprostar och till och med biskopar?  Hur hade det sett ut då? Beslut får konsekvenser. Prästeriet håller en åttondeplats för psykopater och psykopater blir helst chefer. Ska vi prata allvar? Något som för alls inte längse sedan var tänkbart, genomförs nu och detta inte bara genom strukturutredningen utan genom en mängd fattade lokala beslut. Det finns en logik i galenskapen, den samlade galenskapen.

Nu kan man skrika: Hela kyrkotanken att folket genom val i församlingen bär Kyrkan och har ansvar för henne, faller. Ja, så är det. Men vad skriker ni för? I en misisonssituation finns det inte folk som kan bära. Viu är där nu - och har varit där rätt länge. Antagligen har vi väntat så länge på att fatta beslut om vad som bör göras, att besluten faktiskt fattat sig själva. Vi får nu en grandios struktur som är en kuliss eller ett äreminne över det som heter "tomhetens triumf".

Låter jag uppgiven? Det är jag nog inte. Nu randas morgondag för högkyrkliga präster av klassiskt snitt när vi får gestalta alternativen. Frågan är om vi har tillräckligt med präster av detta slag som inte är så uppgivna att de blivit oförmögna till allt gott verk? Här gäller att träna mentalt för att hantera det underläge som så ofta är Kyrkans alldeles normala liv. Omställningen kan vara något mödosam - men annars? Det finns ett folk att betjäna med Ord och sakrament och det finns folk som väntar på att tas i anspråk.

10 kommentarer:

  1. Måste det vara högkyrkliga präster som skall skapa alternativ? Kan inte kristna präster vara en god början. Det måste väl ändå finnas präster av " klassiskt snitt" av blandad typ, som finner mer gemensamt hos Jesus än i att vara överens om ämbete och kyrkosyn? Om präster mer sökte inåt, utan att tappa den av synden skadade viljan och reducerande allt till känslor skulle mystikens två stora frågor akktualiseras 1 föreningen med Gud 2 Guds närvaro. Om vi fokuserar på en korsfäst Kristus och delaktighet i det, kan mycket gemensamt finnas djupare än högkyrklighet. Det finns mycket gott i gammalkyrklighet, lågkyrklighet, folkkyrklighet också. Om sedan mystiken får samspels med diakonin och kyrkan byggs nedifrån med fotatvagningssakramentet kan fötter bli villiga att följa uppmaningarna " följ! Gå! Kom!" och rädsla för det som sker släppas till förmån för ett ord du Dag väl gillar: frimodig! Tänk om det finns mer kraft i en bred samlad satsning på att erkänna den egna synden och den erbjudna nåden som förändrar innifrån? Var det inte nån gammal domprost som uppmanade till att bygga innifrån? /Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. -Det gäller nu att träna mentalt, skriver Du. Men är det inte det Du har gjort under hela Din prästerliga gärning? För att möta ständig motgång i den kyrkliga hierarkin och den offentliga debatten. I så fall inget nytt.

    SvaraRadera
  3. Sanningen är, att det ljumma och oengagerade inte vill vara kyrka. Det träder ur och vill absolut inte betala till vare sig det varma och engagerade eller det ljumma och oengagerade. Det ser ingen relevans i Kyrkan ö h t. Snarast något suspekt och intellektuellt undermåligt. Rännilen av utträden vart en flod.

    Några handfullar av engagerade och varma präster av högkyrkligt snitt kan nog även efter pensionsavgångarna de närmaste fem till tio åren vaskas fram. Knappast mer. De fåtaliga begåvade prästämnen som funnits, har omsorgsfullt vaskats bort. Präster är idag snarare undersköterskor och förskollärare av varierande kaliber i andrakarriär.
    Psykopater i all ära, de finner bättre jaktmarker inom t ex konsultbranschen än i kyrkan numera. Förrättningarna och därmed den sista kontaktytan mellan SvK:s anställda och folket är snart bara ett minne, om ens det. Alternativen med MÄNNISKAN i centrum i stället för den Törnbekrönte väntar om hörnet. En TV-sänd julgudstjänst av religionsinklusiv sort från Seglora Kyrka med pastor Klein och någon passande,"tam" imam tillfredsställer rimligen årets gudstjänstbehov hos en åldrad publik. Något av Allsång på Skansen för den bortdöende generationen. Dessutom helt gratis inom TV-avgiften. Begravningsväsendet sekulariseras rimligen snarast.
    Handen på hjärtat; Finns idag på många håll underlag för mer än en gudstjänst per kontrakt/församling? Och på vissa ställen ens det, om vi talar om att verkligen fylla EN kyrka? Strukturutredningen anpassar den väldiga kyrkliga kostymen från fornstora dar till den nutida, dvärgliknande kroppen. Återstår gör den kommande, blodiga masslakten på anställda, verksamheter av dubiöst snitt(de övervägande flesta?) och lokaler. Ett gigantiskt konkursbo återstår framöver och därmed en finfin möjlighet till fest för asgamarna. Kanske dags att kalla in experter från SAS? Likheterna är tydliga: Ägarstödet liksom kundunderlaget sviktar, medan personalen har haft huggsexa så länge slappa ledningar lät bli att agera. Man hoppades i det längsta, att det trots allt skulle gå. Det gjorde det alltså inte, vilket Dag Sandahl sedan länge upprepat i SvK:s fall. Helst hade han väl sett att han inte fått så förtvivlat rätt...

    Tant Svart, bitch men inte bitter;)




    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är Svenska kyrkan? Är det högsta tocken som flinar runt bland kungligheterna? Är det biskoparna, med tongivande sådana som säger å ena sidan, men å andra sidan och som verkar mera intresserade av religionsdialoger (Ja, en del flinar bland kungligheterna de också) än av renodling för att få det uppväxande släkte som inte har fått röra vid kristendomen i sin skola att begripa vad tron handlar om?
      Eller är Svenska kyrkan viktigast på församlingsnivå?
      Vår stora fina kyrka har just blivit restaurerad och vi blev tvungna att ha gudstjänsterna/mässorna i församlingshemmet (med kaffe) i stället. Vad hände? Jo, antalet gudstjänstbesökare ökade till och med vid mässor.
      Vad vill vi människor ha?
      Är det gudstjänster med närhet och värme till medmänniskan eller vältaliga, brokadklädda präster i höga predikstolar? Nog kan man fundera!
      Kyrkan går inte omkull på grund av några beslut i kyrkorådet, utan om människor förknippar den med kyla, nedvärderingar av medmänniskor och högfärd. Finns det någon som slår SD i utköp och utsorteringar så är det nog bara en instans; Svenska kyrkan! Vad säger detta om människosynen där?

      Radera
    2. Ja, tant svart: Inte bittert, men väl bistert och ganska så träffsäkert.

      Och på tal om Seglora smedja, läs gärna där om den av universitetsprästerna i Malmö planerade "rostningen" av Gud i S:t Johannes kyrka, Malmö, den 26/11. Traditionell kristen gudstro med dess paternalistiska och förtryckande gudsbild ska där offentligen förhånas och beflabbas i Ebba Gröns anda, som om det nu var en stor och modig bedrift. Den dörren är sedan länge inslagen och troende med en traditionell eller klassisk kristen gudstro/bild är nu en liten hårt trängd minoritet inom Svenska kyrkan och så marginaliserad och bespottad att där inte borde finnas mycket att tillägga. Men som stenhuggaränkan i Stiby så korrekt noterade: Man vet att man lever och inte är färdig för soptippen så länge man har sina vedersakares tänder i nacken :-)
      Men visst förstår jag att det ju lika mycket, om inte mer, är islams gudsbild och människosyn det är fråga om. Den verkligheten möter ju universitetsprästerna i Malmö dagligen och den verkligheten är mer svårhanterlig. Mycket lättare då att piska "konservativa" kristna för det man i grunden också förebrår islam. Att man då samtidigt sågar av den gren man själv sitter på bekymrar inte herrar som Koskinen & co. De har ju redan sammlat så mycket av denna världens rikedomar på sina bankkonton att de ur den synpunkten inte personligen drabbas nämnvärt av den kommande systemkollapsen.

      Ett lättköpt förlöjligande av traditionell kristen tro gör SvK totalt ointressant för många sökande unga människor och direkt motbjudande i fromma muslimers ögon. I Malmö -situationen är det att göra sig själv totalt irrelevant. Redan i dag har islam i Malmö långt fler praktiserande medlemmar än de kristna samfunden tillsammans. Den verkligheten möter man alltså med att "rosta" Gud.

      Radera
  4. Jag kan inte släppa funderingarna krin den nya Äktenskapsbalken. Är det möjligen Svenska Kyrkan som drivit frågan - i så fall omtänksamt mot den sekulära gruppen som ej lever efter heteronormen.

    Äktenskpsbalkens förändring är helt i sin ordning sedd ur sekulär synpunkt. Men var det den sidan SvK tänkte på eller var det möjligen den förändrade teologiska synen som
    grundade beslutet.?

    SvaraRadera
  5. De ljumma och oengagerade får tydligen ta plats i centern, vilket möjligen förklarar partiets nuvarande storlek...

    SvaraRadera
  6. Det här blir väl som vid kommunsammanslagningarna!
    Är det verkligen en förlust att bli av med en massa kyrkopolitiker på nuvarande församlingsnivå? Det blir kanske en annan sort, så att säga, nu, som inte har en alltför besvärande lokal ryggsäck!?

    SvaraRadera
  7. Precis som aposteln Paulus talar f Dag om tomhetens välde. Svenska Kyrkan är inte dömd att styras av tomhet även om hon liksom den övriga skapelsen är plågad av den, av de tomma orden, de tomma besluten med dess löftesbrott. Vi fortsätter att be, bekänna förkunna och leva det sakramentala livet i djupaste tacksamhet i vår Herres Jesu Kristi nåd och frid.

    SvaraRadera