I somras utmanades jag att skriva om hur "högkyrkligheten" ser på homosexualitet. Det kan jag väl försöka göra även om svaren nog blir rätt otillfressställande. Frågan blev ingen fråga förrän det blev diskussion om partnerskap och sedan det som det då vid partnerskapsdebatten aldrig skulle bli tal om - äktenskap.
"Högkyrkligheten" hanterar frågan om sexuella läggning som en själavårdsfråga, dvs frågan ställs vad Gud menar med ditt liv. Frågar man så, handlar det om bön. Inte bön om något utan bön som ett sätt att vara tillsammans med Gud och se hur det utvecklar sig. Singelllivet kanske är en kallelse till celibat och den livsformen en gåva till gemenskapen? Hållningen blir en annan än den hållning där identiter skiftar och där den grundläggande identiteten är människan förvandlad/förtingligad till konsument - av livet, av varor, av relationer, av ....
Skulle frågan ställas om Kyrkans lära, är saken i sak inte komplicerad. Kyrkan avvisar homosexuell praxis och det är vad "högkyrkligheten" upprepar. Men finns det inte högkyrkliga bögar? Åjo - och ett markerat ointresse att ta reda på hur de reder ut sina liv. Det hör till själavården, kanske i något vidare mening än biktsituationen för en själavårdande gemenskap kan stötta. Jag är ju inte kristen på egen hand för kristen tro är alltid ett sammanhang där alla släpar på något de kan ha svårt att hantera. Ointresset för hur andra reder ut sina liv är inte ett ointresse för människor, vi är ju döpta tillsammans, men ett ointresse att ge sig in och rota där det inte först finns gemenskap, förtroende och bevisad omsorg. I det personliga föregår gemenskap sanningssägande om det personliga.
Lite mer komplicerat blir det när frågan om offentlighet kommer upp - som den om partnerskap eller vigsel. Detta är ett avsteg från vad Kyrkan kommit fram till utifrån en tankemodell som inte självklart tycks ha uppstått ur evangeliet utan ur andra intressen eller sexualpolitiska överväganden. Det var ju inte Svenska kyrkan som drev frågorna och fick riksdagen att vika ner sig, om man så säger. I den debatten ställs frågan "vad är sanning?" och inte frågan "hur hanterar vi det här?" Läser jag Jeffrey Johns lilla bok Permanent, Faithful, Stable, som kommit i ny uppdaterad upplaga, ser jag hur han konsekvent driver tanken på att homosexuell relation är moraliskt likvärdig med det traditionella äktenskapet och kritiserar de som ser saken annorlunda för fördomsfullhet. Domprosten John argumenterar väl för sin sak - med problemet att det i så hög grad är hans sak - och vänder argumenten i eget intresse. John vill ha det offentliga erkännandet och liturgiska former - vigsel. Det är vad "högkyrkligheten" och den kyrkliga traditionen i sin helhet avvisat.
Så här knepig är situationen. Det finns inga enkla lösningar men ett arbete att bedriva mellan skumrasket och den offentligt proklamerade lögnen att detta var precis det Gud ville. Detta som inte är så enkelt kanske ska kallas helgelse.
Jag upprepar vad jag tidigare sagt: Det är skillnad mellan att hävda att det man gör skall anses vara rätt och att falla för frestelser.
SvaraRaderaVad är skillnaden på frestelser och aktivt sökande? Det senare kanske bara är en organiserad frestelse och inte ett ställningstagande? Om vi nu håller oss inom den högkyrkliga sfären? Hur blir det med skillsmässa och omgifte då biskop Göran? Är omgifte en organiserad frestelse och inte ett ställningstagande? / Magnus Olsson
RaderaJa, Du Göran, detta ditt påpekande har jag gjort många gånger. Varför är det nu så svårt för andra att första att t ex kyrkan helt enkelt inte har mandat att välsigna vad Gud i hårda och klara ord förklarat vara emot hans vilja?
RaderaIdag försöker man på allsköns sätt tala om att vi inte förstått Paulus rätt t ex , inte förstätt att han "bara" talat om "pederaster" och "pedofiler" inte om "verklig" kärlek mellan män,,,?
Nys , vill jag säga, han levde i en kultur väl förtrogen med homosexuellt leverne av alla de slag, I en tid där män tom som idag gifte sig med varandra. I en kultur där homosex ansågs som den högsta formen av "sex". Han visste nog mer om detta än dagens flummare vet och förstår och han varnade för detta.
Men visst- vi har präster som aktivt lever i homosex och ställer den retoriska frågan- Hatar Gud bögar? De skulle kanske fundera över om de något förstått av evangeliet- om de något förstått av den -för dem tydligen tomma frasen- Gud hatar synden men inte syndaren- kanske också funderat över vad Gud menar med synd. (Det handlar inte om att förbjuda för nöjet att neka någon något utan om att detta skadar människan och hans möjlighet att bli frälst. Slå gärna upp begreppet frälst också)
Vidare ser jag att en annan anonym försöker leka farise´. Nej, om man agerar som omgifte är lösningen på alla problem i det aktuella äktenskapet då går man vill. Struntdefinitioner kan man släppa. Gud vill att vi skall leva så att omgifte inte ens är aktuella men tyvärr lever vi i en värld som Jesus mycket väl kände och medgav- skilsmässor kan bli nödvändiga och tom enda lösningen men det är alltid ett misslyckande men ett misslyckande som är förlåtligt.
För att undvika missförstånd. Jag har snart varit gift i fyrtio år. Jag gifte mig dessutom relativt sent.
Som jag använder begreppet, är det inte en frestelse, om det är organiserat. Det man försöker organisera, vanligen med bristande resultat, är att undvika att falla.
RaderaNu svarade inte biskopen på min fråga märker jag men då omformulerar jag den. Om skillsmässa är synd men godtagbart, hur är det då med omgifte? Är det synd eller ej? Och om det är synd , hur skiljer sig det från utövad homosexualitet, som ju enligt biskopen är fel. Eller menar biskopen att det är en skillnad? Skulle uppskatta ett tydligt svar, tack. / Magnus Olsson
RaderaTill den anonyme som uppenbarligen inte kan läsa text utan talar om en anonym farisé, som bara kan syfta på mig:,1 jag är inte anonym 2 ditt tillvitande av farisee avser jag inte kommentera 3 det du skriver om ev frälsning är intressant, hur menar du att det skulle innebära att omgifte efter skillsmässa är mer godtagbart än homosexuella handlingar? För att du inte skall missa mitt namn skriver jag det med stora bokstäver denna gång, ifall du har svårt att läsa text i sitt sammanhang. / MAGNUS OLSSON
RaderaMagnus, du använder en inte ovanlig teknik, när du riktar uppmärksamheten på något annat. Det blir ett slags teoretisk motsvarighet till att skylla ifrån sig: "Kunde han göra så, så kan väl jag få …"
RaderaHär har frågan gällt praktiserad homosexualitet. Den frågan har rätt att bli avgjord på egna villkor. Vad man anser om omgifte har inte med det att göra, den frågan får avgöras utifrån sina villkor.
Det var en märklig hållning att du biskop Göran inte menar att frågan om sexualitet hör samman med sig själv. Du menar alltså att frågan om homosexualitet inte hör samman all sexualitet utan är en " egen fråga". Jag noterar att du inte kunde svara på frågan. / Magnus Olsson
RaderaPs fö finner jag biskopens påstående om att jag skulle driva en tanke om " kan han så kan jag" lite märklig. Har jag försvarat utlevd homosexualitet? Biskopen verkar förutsätta något här som verkligen gör skäl för det biskopen påstår om min argumentation " inte ovanlig". Vad jag argumenterar utifrån i den här diskussionen är vad synd är. Har ju som kan läsas i annat inlägg jag skrivit att jag i den här diskussionen utgår från de premisser Dag Sandahl ställt upp. Huruvida jag delar dem eller delar andra premisser, har jag ej uttalat och tycker nog biskopen skall, om han inte avser göra självmål, notera det. Alltså: om vi utgår från att sexuellt samliv hör hemma i traditionella äktenskap mellan två av motsatt kön, och håller oss till den sk klassiska syn som kyrkan sägs ha, är då allt sexuellt umgänge utanför detta äktenskap som enbart upphör genom ena partens död, synd? Ja eller nej? Om biskopen inte kan svara på det utan vill påstå att frågan om homosexualiteten är en egen fråga, kan jag inte uppfatta det annorlunda än att biskopen menar att homosexualitet är en egen sakfråga åtskiljd från sexualitetsfrågan i sin helhet och då verkar biskopen argumentera just som de som argumenterar för utlevd homosexualitet dvs att frågan inte skall betraktas i ljuset av vad man och kvinna är och hur sexualitet i deras relation skall se ut, enligt kyrkan. Intressant i så fall, även om biskopen kommer till en annan slutsats om vad som är rätt eller fel. / Magnus Olsson
RaderaMagnus, jag får försöka leva med din bedömning att jag gör självmål. Jag tänker fortsätta att behandla frågan om praktiserad homosexualitet, utan att nödvändigtvis se den i relation till omgifte, sex utanför äktenskapet, kleptomani, mytomani, hustrumisshandel, svärjande, girighet och den långa raden av vardagssynder.
RaderaTråkigt att du har ett så stort ointresse för Bibeln / Magnus Olsson
RaderaDistinktionen mellan olika typer av synd är skriftfrämmande och tyder på blottor i rättfärdiggörelseteologin. Alla har gått miste om rättfärdigheten. Alla lever i synd. Alla faller för kända frestelser. Vi kan inte viga något par och säga "det var precis vad Gud ville". Vigseln är till skydd för två eländiga fallskadade människor. I bästa fall till välsignelse för dem och deras omgivning.
RaderaOlle Ohlsson
Utmärkt inlägg av Olle Ohlsson! Träffsäkert och tydligt bibliskt. Tråkigt att biskop Göran inte kunde ta diskussionen utan skenmanövrar för att undvika grundfrågan om synden utan istället antingen tillvita det som ej sagt eller bli ironisk. Väldigt förvånande att en rak fråga inte kunde besvaras av biskopen ( jag som trodde biskopar var till för att svara på raka frågor) men glädjande att Olle Ohlsson gör det istället, ett tydliggörande av syndens grundförutsättning i allt mänskligt liv. / Magnus Olsson
RaderaIntressant. Jag förstår argumentationen men undrar likväl hur det fungerar praktiskt. Kan en högkyrklig präst om vi nu tar just präster som exempel, leva i en relation, ingå det som nu föreligger som äktenskap? Kan en högkyrklig präst delta i offentliga manifestationer som ex gå i ett pridetåg? Alltså kan den högkyrklige prästen aktivt söka sig till sammanhang av det slaget eller skall det anses vara studiebesök? Nej jag är inte ute efter att jaga enskilda personer alls utan jag undrar om det kan anses finnas en högkyrklig hållning i denna fråga? Eller om oenighet i denna fråga föreligger kan det då sägas att då är det inte högkyrklighet? Om verkligheten ser ut på ett sätt och teologin på ett annat, vad är då högkyrklighet? Så till den absolut svåraste frågan, nämligen om vi nu antar att du har rätt, och den enskilde inte klarar leva upp till det dvs celibat, kan då denna högkyrkliga teologi göra att individen utsätter sig för beklagliga risker såväl på hälsoområdet som socialt och existentiellt och har då den högkyrkliga teologin något ansvar i det? Tillsist en fråga jag ofta funderat över : nämligen om någon säger sig vara homosexuell, varför utgår ofta då högkyrkliga från att denne inte lever celibatärt dvs drar med automatik den slutsatsen? Är det för att om det skall vara celibatärt skall det ske under tystnad om orsaken eller är det för att det inom högkyrkligheten inte tros på det som lärs? Dessa aspekter tycker jag du undviker i din redogörelse genom att mer betona lära än den varierande verklighet som finns. Nu är jag väl medveten om att mina formuleringar inte är så tydliga eller konkretiserade men det kanske kan tolereras. Dock skulle jag vilja att du blev tydligare och inte blott hänvisar till förenklade resonemang om lära kontra själavård. / Magnus Olsson
SvaraRaderaEn bra hållning är kanske att hålla läran ren och konsekvent, men sedan vara nog så pragmatisk i de enskilda fallen? Och är detta inte något som alltid präglat den katolska kyrkan med dess mångfald? Alltså motsatsen till fanatism; en fanatiker måste in absurdum genomdriva en princip i praktiken i alla situationer. Om däremot den rena och sunda principen beredvilligt anpassas till en solkig verklighet, riskerar verkligheten att bli riktigt elakartat sjaskig i stället? Exempel:
SvaraRaderaAlla människor ljuger. Därför erkänner vi via lagstiftning alla människors rätt att i alla sammanhang ljuga om allt som det behagar dem.
Kanske ingen attraktiv liberalism??
Tant Svart
Två människor lovar varandra någonting - där minst två eller tre möts i hans namn. En sakramental handling.Det går an.
SvaraRaderaAvskaffa äktenskapet! Ulf(Ulv) "Tiger" Berggren
Jag är ju inte lärd men i min bibel så står det bl a att en man som ligger hos en man är en styggelse inför Gud och på ett annat ställe att Gud vill att alla folk ska bli frälsta. Då blir min enkla tolkning att utlevd homosexualitet inte är rätt inför Gud men att Gud älskar människan....Så all form av godkännande av homosexualitet typ vigsel mm är inte rätt inför Gud. Så att be om mer mod och styrka för de präster/pastorer som vågar stå för sin tro och säga nej till det som de känner i sin Ande är fel kan inte vara fel.
SvaraRaderaLilian
Om du kollar noga i din bibel så står det en hel del om att kvinnor skall vara tysta också. Så se upp med Bibeln. / Magnus Olsson
RaderaMagnus! På den här bloggen ska man inte vara säker på att inte folk kamouflerar vilket kön de har också! Lilian skulle således mycket väl kunna vara en högkyrklig, manlig präst!
RaderaKamouflerar sitt kön gör man numera genom att vara ett "hen". Om nu Lillian är en man som biologiskt kön, vad säger att "hen" är högkyrklig? Om de öht är "kyrkliga" på något vis så brukar väl "hennarna" vara lågkyrkliga?
RaderaVad säger Bibeln om könsförnekare, de som antingen förnekar det kön de har, eller öht förnekar att människor har olika kön (Det är bara en social konstruktion)? Män som säger om sig själva att de är "bögar" är väl inga könsförnekare enligt någon av dessa definitioner?
Paulus tyckte uppenbart att gifta män (på den tiden fanns bara särkönade äktenskap) skulle ha en manlig älskare vid sidan av sin hustru. Fick de ha kvinnliga älskarinnor? Det fick de väl inte heller ha. Vilket bevisar att all utlevd heterosexualitet är synd (utom i rent barnproduktionssyfte).
Felskrivning: "Paulus tyckte uppenbart att gifta män INTE skulle ha en manlig älskare vid sidan av sin hustru", ska det förstås vara.
RaderaOjoj Magnus ;) jag fick lära mig en gång att det var viktigt att förstå i vilka sammanhang författarna levde i för att förstå vad de skrev.
RaderaKvinnor har nog i alla tider haft lätt för att prata och kanske inte alltid håller sams :)och
kvinnliga profetissor fanns ju även på den tiden och tänk vad hemskt om de också skulle ha varit tysta ;)
Lilian
Dag har beskrivit varför Högkyrkligheten tar ställning för den gamla ordningen. Jag delar den synen.Äktenskapsbalken klargör ju att alla får bli registrerade par. En framgång för Pride om likabehandling.
SvaraRaderaDet kanske rent av kan komma till Biskops Giertz tankar -
köpa och sälja.
I ett sådant här ärende vilar anonymiteten tungt.
Präster och prästinnor har det inte lätt.
Leif,
RaderaDu slår in öppna dörrar och tror måhända att Du är radikal.
Problemet för oss "kristna" är inte om ett förhålllande är registrerat eller inte. Där har staten sista ordet och det är för oss helt OK. För oss är frågan är detta något kristet?
Det är att gå över gränsen för vanlig anständighet tom att begära att en kristen kyrka skall välsigna och tom främja vad vår Gud klart uttalat är honom förhatligt.
Det är en sak att präster i det offentligas tjänst- det offentliga och numera helt sekulariserade viger enligt de sekulariserades önskemäl- en helt annan sak att låta det ske i rum vigda för den Herre vars vilja de nu fullkomligt negligerar.
Min enkla åsikt är- vig och lyckönska för all del som tjänstemän i statens / kommunens regi men låt det inte ske i vigda rum och låtsas inte att det har ens någonting med kristen tro och lära att göra utan klargör att detta enbart handlar om att arbeta under den jordiska tjänarens mantel och hans dekret och ingenting har med kristen tro att göra och att det aldrig, upprepar aldrig, kan vara kristen tro att välsigna vad Gud direkt sagt är honom motbjudand.
Vad GUD har sagt? Men detta menar du väl inte? Det är väl vad Paulus har sagt eller påstått att Gud har sagt? Det är skillnad på det!
RaderaÄr det ingen som vänder sig mot ordet "bögkyrklighet"? Är detta ett värdigt språk hos en präst inom Svenska kyrkan? Men biskopen i Växjö stift verkar inte vara så noga...om han ens ids läsa vad som skrivs här.
RaderaSom vanligt är de som missuppfattar saker för heta på gröten. Min uppfattning är att Svenska Kyrkan borde haft så pass n
Raderamycket råg i ryggen att de nöjt sig med att viga åar som består av en man och en kvinna.
För den skull är inte min uppgift att bråka med HBT-folket. Sekulär vigsel(låt oss säga att det är neutralt) talar enbart om att HBT-vigslar bevisar att samhället ger dessa par samma rättigheter och skyldigheter mot samhället som de som ingår kyrklig vigselritual.
Min poäng under hela 2000-talet varit att Svenska Kyrkan skulle ha så mycket stake att de kunnat stå fast vid den gamla tolkningen och därmed kunnat förhålla sig till verkligheten, att Vigsel(borgerlig) är en sekulär företeelse.
Det Du skriver som slut stämmer ju nästan helt med min uppfattning.
Undantaget är att jag vill att man skall kunna välsigna enkönade par för flertalet är förmodligen medlemmar i Svenska Kyrkan - men prästen kan inte viga dem anser jag. Sekulärt äktenskap är enligt Äktenskapsbalken och ger paren lika behandling.
Bara en stilla undran: Hur många äktenskap, som inte har upplösts på grund av döden, krävs det för att dessa ska bli en själavårdsfråga enligt högkyrkligheten?
SvaraRaderaNu har väl vigselritualen blivit något förändrad, men själv lovade jag en gång i tiden att älska tills döden skilde oss åt... Visst jag ljög, visade det sig, men jag är ju dock inte högkyrklig präst, inte ens präst!
Det är skillnad mellan att tala osant och att ljuga. Att ljuga är detsamma som att medvetet säga det som inte är sant. Att lova mer än man kan hålla, behöver inte vara en lögn, åtminstone inte första gången. Men om man upprepade gånger lovar något som tidigare aldrig har lyckats hålla, glider det för varje gång alltmer över till lögn. Till slut har orden ingen betydelse.
RaderaJag måste säga att jag är imponerad av att Dag Sandahl tog upp den här diskussionen men förvånas över att flertalet kommentatorer inte vågar ta i frågan om högkyrklighet och homosexualitet ( även om nu D S begränsade det till bögar, men det finns kanske inga lesbiska högkyrkliga präster! Men det kanske inte ens finns lesbiska högkyrkliga? I såfall är ju förklaringen till varför det bara handlar om bögar, än mer intressant) utan fokuserar på endast homosexualiteten. Fascinerande med denna lust till att bara se det sexuella? Undrar varför. / Magnus Olsson
SvaraRaderaBrukar vara tecken på gubbsjuka!
RaderaJag trodde i min enfald att när samkönade par hade likställts med särkönade par, så skulle de få det lättare att acceptera den traditionella kristendomen. Kan man falla på knä vid altarrundeln (om den finns kvar) under vigselakten, kan man väl även falla på knä under mottagandet av nattvarden?
RaderaFrågan om högkyrklighet och homosexualtet är intressant. Först avvisade högkyrkligheten kvinnliga präster. Kvinnliga präster kan inte vara högkyrkliga, sa man då. Nu avvisar (?) högkyrkligheten utlevd homosexualitet. Homosexuella kan inte vara högkyrkliga, säger man nu. (I varje fall betraktas homosexuella med den tron som förrädare mot hbt-kollektivet).
En försvarslinje för religionsfriheten, som vi alla borde enas om, är homosexuellas rätt att ha en högkyrklig tro, utan att behandlas som hycklare av ena sidan och som förrädare av den andra sidan.
Och sedan: Om all utlevd homosexualitet, som inte har ett klartbarnalstringssyfte inom äktenskapet, får man nog vara tydlig med den saken och att det gäller både samkönade och särkönade par.
Om man verkligen tror detta, och hade varit tydlig med det, så hade homosexualiteten inte varit något problem. Då hade det varit lätt att hålla fast vid ståndpunkten att äktenskapet bara är för man och kvinna.
Det är en märklig ståndpunkt, som framförs i bl.a. den katolska katekesen, att ALLA homosexuella är kallade till celibatet. Varför inte också alla ogifta heterosexuella?
Skolverket vill förbjuda präster att uttala välsignelsen vid skolavslutning i kyrkan. Men RFSU får demonstrera kondomanvändning för 13- och 14-åringar på lektionstid, och då även uppmana dessa elever att ha sexuellt samliv före äktenskapet.
Om prästerna skulle ersätta de religiösa inslagen vid skolavslutningar med rena moralpredikningar (utan religiöst innehåll) skulle det väl bli liv i luckan!
Att de heterosexuella äktenskapen skulle bli "urvattnade" för att även samkönade par får gifta sig, kan jag inte alls förstå, så länge det inte är gruppvigslar med en ny och urvattnad vigselritual för både särkönade och samkönade par. Men om segern på det ena området (äktenskapet) ska följas av attacker på andra områden (krav på en förändrad nattvard), då är det illa.
Jag kan inte alls förstå varför homosexuella inte skulle kunna ha en högkyrklig tro och slå vakt om både den traditionella kristendomen (som den unga kyrkan mottog från apostlarna) och den egna kyrkans heliga (åtminstone som de upplevs) traditioner.
Förlåt mig om jag "brutaliserar" frågan:
SvaraRaderaKan ett gift par använda sin sexualitet icke-coitalt (alltså med tekniker och ställningar bara för välbehaget, icke fortplantningens skull)?
Om Nej: Var finns då biblisk eller traditionsmässig grund?
Om Ja: Varför skulle det bara gälla gifta, samt bara heterosexuella om nu även homosexuella kan gifta sig
/Broder Anonymus
Jag vet inte vad jag blir tröttast av här. Antingen är det att flertalet inlägg i denna diskussion inte förmår höja sig över en påse nötters nivå, utan trött och fattigt rapar gamla saggiga argument och fraser, likt ärvda collegetröjor från 80-talet.
SvaraRaderaEller så är det det faktum att man inte tycks vara förmögen att förstå det mest basala kring synd och frälsning, det som till och med skolbarnen får veta om vår tro, lära och bekännelse. Det finns ingen, INTE EN ENDA människa vid sidan om Jesus som vi med rätta skulle välsigna i Guds namn. Ändå gör vi det i varenda gudstjänst. Med alla.
Att Paulus, liksom många i vår tid, både kristna och andra tycker att det är otäckt att tänka sig snoppar i rumpor, det är inget att försöka bortförklara. Men sätt, snälla någon, det i sammanhang. Var hör det hemma i en rättfärdiggörelseteologi? Är bögsynden en särskild slags synd, till skillnad från girighet, missbruk, hat, trångsynthet eller dylikt? Jag blir så trött.
OO
Även jag skulle vilja veta på vilket sätt det du kallar " bögsynden" är en värre synd än att ha flera levande fruar eller män, vilka inför Gud lovats trohet intill döden. Noterbart är ju att flertalet praktiserande bögar inte lovar Gud något när de utför sin "bögsynd" men såvitt jag förstår accepterar inte Jesus att en man har flera fruar eller en kvinna flera män, ovan jord. Det finns ju ett tydligt exempel när Jesus får frågan om vem av de sju männen en änka haft som är hennes man i himlen men då klargör han att där är man ej gift. Vidare är det ju tydligt i NT att ickeäktenskap är det bästa. Alltså är äktenskap trots allt ett sämre val i sig. Om jag fattat saken rätt var GA Danell, domprost i Växjö kritisk till biskop Giertz omgifte fast han var änkling, med hänvisning till St Paulus ord " en enda gift kvinnas man". Det var en konsekvent hållning. Det verkar som den högkyrkliga teologin förändrats på många punkter. Hur var det då med den av Dag Sandahl inledda frågeställningen om högkyrkligheten och homosexualiteten? Är den en? Oföränderlig? Så mycket har ju blivit klargjort att 1 det finns homosexuella högkyrkliga 2 frågan om homosexualitet är "en egen fråga" skiljd från andra sexualmoraliska och teologiska frågor, om vi får tro biskop Beijer. Det skulle vara synnerligen intressant att få veta om detta är vad sin kallas högkyrklig teologi, om nu en sådan finns? / Magnus Olsson
RaderaEn undran. Är analsex bara en böggrej?
RaderaSjälv är jag gammal och fostrad i en annan tid, men jag har förstått av det kvinnomagasin som jag prenumerar på att även gamla kvinnor borde vara villiga till allehanda nymodigheter för att tillfredsställa sina gamla gubbar, sådant som yngre verkar syssla med!? Och det gäller en massa saker som säkert inte heller hade passat Paulus, för det är nog sådant som män i alla tider har skött utanför äktenskapet!? Utan torskar ingen prostitution!
Det tror jag inte ett dyft på. Det är inte ens en halmgubbe. Det är ett halmstrå för medelålders veckotidningsredaktörer. Det finns ingenting som chockerar längre. Upplageras, som måste hejdas. I dagens Sverige finns enligt undersökningar fler manliga än kvinnliga prostituerade. De manliga horornas kunder är homosexeulla män (men de är dock bara någon procent av hela befolkningen) och heterosexuella kvinnor. Deras gamla gubbar ställer väl inte upp på allting som damtidningarna tycker att äldre kvinnor ska prova. Inte för att det är någon njutning för de äldre kvinnorna själva, det kan jag inte tro, utan för att feministerna i redaktörsstolarna är som andra kapitalister. Det handlar bara om pengar och de egna jobben. Förstår inte vad Paulus har med detta att göra.
RaderaEn sak förstår jag inte i dessa oändliga diskussioner om homosexualiteten på den här bloggen.
SvaraRaderaNi som inte är personligt berörda av frågan och som inte är präster, som kanske ska viga någon, på vilket sätt berörs ni av frågan?
Själv tycker jag att det är förfärligt med vitklädda, halvnakna brudar med barn i tidigare förhållanden/äktenskap som gifter sig i kyrkan för andra eller tredje gången, men detta tjatar jag inte om hela tiden. Jag tycker också att präster ska vara gifta om de har barn tillsammans med någon som de bor med och de ska helst inte gifta sig gång på gång om inte äkta hälften i föregående äktenskap är död. Det finns mycket annat att diskutera äntrogna homosexuella förhållanden där människorna vill ha sin kärlek välsignad av Gud- de få som nu vill det! Mycket som verkligen är omoral!