Ska vi inte bestämma oss för en gladkampanj och alltid tala positivt Kyrkans Tidning? Det lär ska löna sig. "Torsdagsdepressionen" är ett negativt uttryck. Det använder vi inte längre. Men vilket är det positiva? Helt enkelt "Kyrkans Tidning"? Känns det så? Eller ska vi hellre säga "Kyrkans goda nyheter", med lite antydan av evangelium? Man kunde tänka sig "Kyrkans viktiga[ste] nyhetstidning" eller helt enkelt "Gladbladet".
"Torsdagsstimulatian" är möjligt eller "Kyrklig Förnöjelse", vilket skulle glädja de katolskt sinnade i Svenska kyrkan. Ett kortalternativ är förstås "K*T", där stjärnan står för ett "å". Ordet "kåt" betyder helt enkelt "levnadsglad" och inget annat - oavsett vad snuskpellar av fromsint eller ofromt slag tänker. "K*T-bladet" kunde vara en variant. Annars tar vi till övertalningsdefinitioner som "Kyrkans ledande tidning" - det gick bra när tidningen var ny eller "Kyrkans angelägna tidning".
Nu börjar jag min lilla positiva kampanj! Ledaren är bra. Man fattar att ledarskribenten Barbro Matzols inte övertygats av argumenten att stordrift stoppar församlingsdöd.
Var sjunde talare i kyrkomötesdebatten tillhör Frimodig kyrka, skriver Lennart Lundberg i en kommentar. Bara så ni vet. Det betyder att 13 frimodiga gjort 36 ledamöters arbete. Rösta på Frimodig kyrka och få ut nästa tre gånger mer!
Jag ska inte kommentera bilden där en liten flicka distribuerar Herrens Heliga Nattvard till ärkebiskopen - men är detta ritkigt friskt? Det tror inte jag. Morsan var provinsialläkare. Själv är jag doktor.
När Svenska kyrkan ska använda Kyrkornas världsråds 112 punkter om missi9on finns ett klarläggande med att omvänd mission inte betyder att Svenka kyrkan viker ner sig i frågor om swexualitet och kön. Omvändelse utan omvändelse är en roande insikt. Det hela blir säkert mycket bra.
Nyheten från England att det inte blir några kvinnliga präster förses med en kommentar av Eva Brunne, som tycker att det är "sorgligt och anmärkningsvärt att Church of England inte är mogen för kvinnliga biskopar". Samarbetet bryter inte samman för det. "Vi får tjäna som ett gott exempel". Problemet är väl bara att många i England ser Svenska kyrkan liksom The Episcopal Church i USA som varnande och skrämmande exempel. Eva Brunne är hoppfull: "Det kanske kan vara bättre att vänta med ett beslut utan förbehåll och kompromisslösningar." Det kan man tänka sig - om inte problemet var att just där sprack frågan. Det fanns inget tillräckligt minoritetsskydd. Forward in Faith påpekade det och sa att OK om ni vill ha kvinnliga biskopar - men då måste ni söka en bättre väg framåt, en väg just med förbehåll och kompromisslösningar.
Återstår annonserna. De är så intressanta så till dem återkommer jag. Hur skulle man klara en torsdag om man inte först fått läsa Kyrkans Tidning. Det hade varit deprimerande! Levnadsglad går äsaren av Kyrkans Tidning till dagens id.
För oss som inte följde hela debatten om strukturutredningen i kyrkomötet, kan inte du ge oss en sammanställning på vilka parti- och nomineringsgrupper som röstade för respektive emot -- så att vi vet hur vi INTE skall rösta i nästa kyrkoval? Vore tacksam.
SvaraRaderaTack för ditt fina arbete med att belysa frågor i Svenska Kyrkan!
Och så var sagan slut.
SvaraRaderaJag gillar att du gillar Kyrkans tidning! Är det sådant som kommer med åren? Eftersom du är nog den flitigaste bloggaren om tidningen kunde du väl få en liten spalt i den, typ " fråga doktorn"' eller eftersom du skäller så bra på andra kunde spalten heta " gladpack". / Magnus Olsson
SvaraRaderaDet klarnar! Av KT:s ledare framgår att det finns en medvetenhet om att det territoriella kyrkobegreppet nu överges. Inom storförsamlingen, men dock. Vi reformationen blev läran, Augsburgska bekännelsen, och kungen det sammanhållande.Ingendera är i realiteten nu av betydelse.Folkkyrkoideologin lanserade då församlingens gräns eller "diket" som ram och prästens nådepredikan som koherensfaktor. Inte heller det äger längre någon reell relevans (Även Kyrklig förnyelse har i praktiken levt med det mönstret, men nu är den tiden slut. Dock har ju Oas ett annat mönster).Alltså behövs en ny ecklesiologi eller "att inom Sveriges gränser erövra ...". En rejäl utmaning attsnabbt ta sig an
SvaraRaderaUtmärkt att biskopen ser att högkyrkligheten klamrat sig fast vid den geografiska församlingen, det är väl en av de tydliga drag hos högkyrkligheten som denna utgör en slags fortsättning eller partner till folkkyrkligheten kring, och att Oasrörelsen mer förvaltar ett pietistiskt arv i dessa frågor och har sin grogrund i de inomkyrkliga väckelserna som strävade efter att hålla samman det kyrkligt objektiva med det fromt subjektiva, vilket ju också visat sig mer bärkraftigt än både den hög och folkkyrkliga metoden. Då bör ju frågan ställas var den bärande punkten finns som möjliggör detta och då torde svaret bli i jesuskärleken ( därmed inte sagt att tolkningen av Jesus alltid är helt uttömmande) och den utgör ju en påtaglig föreställning om att inte blott tala om Jesus utan aktivt sätta tro till att Jesus verkar här och nu. En tydlig vilja att inte blott tillbedja en upphöjd Kristus utan se en levande Jesus vandra mitt ibland oss. Det var ju inte för inte som biskop Gärtner kunde förena en befrielseteologisk och en väckelsebetonad teologi under samma tak, då båda rörelserna fokuserar på trons tempus presens. Att bön då spelar en viktig roll tillsammans med konkreta handlingar oavsett om de kallas Andens gåvor eller ej, vilket ju knappast varit något centralt i varken hög eller folkkyrkligheten som i hög grad låtit Anden låsas in i idealistisk filosofi av olika märken. Kanske är det därför människor med betonande av jesuskärleken mer sällan förfaller till en överdriven rädsla för vad lämnade strukturer betyder? / Magnus Olsson
RaderaJag är väl litet för mycket materialist, eller inkarnationsteolog, för att svälja ett "love Jesus" koncept i någon slags upphöljd andlig, sentimental mening, smått gränsande till det gnostiska. Så ecklesiologin måste ta sin utgångspunkt i evkaristin, kyrkan samlad till "kyriakon deipnon", Herrens måltid. Och ur det diakoni. Där delar jag biskop Bertil linje.
RaderaEn ögonöppnare för min del blev att kyrkomötet samma dag framträdde som ett politiskt instrument genom ett politiskt beslut "i frågor som berör Israel och Palestina".
Intressant, mycket intressant. Det skall jag lägga på minnet. / Magnus Olsson
RaderaDen positive Sandahl kan tydligen inte avstå från en och annan ironi. Bra så!
SvaraRaderaTroligen är han fortfarande så träffsäker och läsvärd och numera alltså så tämjd, att han kan komma ifråga som ny chefredaktör på KT? Förmodligen ett rejält lyft för alla inblandade! Och varför inte under namnet Den Nye Dag Sandahl?
Tant Svart