torsdag 15 november 2012

Fatta då - i tid!

Det så kallade kyrkomötet ska sammanträda. Det har en konstruktion som ett egentligt kyrkomöte kan ha och ska ta beslut om en struktur som en kyrka nog egentligen inte kan ha - om strukturen ska bära det kyrkliga livet. Nu sitter folk och försöker förstå konsekvenserna i det lokala. Somliga ritar diagram. Det borde de ha gjort för ett år sedan. Men det är inte så mycket val vi nu kan göra - för antingen ändrar vi strukturerna och räddar en del till undergång dömda enheter annars gör vi ingenting och överraskas av att ett okänt antal församlingar inte får ihop förtroendevalda, inte ett gudstjänstfirande folk och inte söndaglig gudstjänst. Då läggs de ner.

I går kväll hade vi kyrkvärdsamling och i förrgår kyrkorådssammanträde. Löst pratar vi om att göra ett litet församlingsråd där de fåtaliga ledamöterna ansvarar för varsin arbetsgrupp, så att många engageras. Det betyder kyrkligt arbete på många sätt oberoende av de beslut som fattas i kyrkorådet i Borgholm, dryga 4 mil bort. Och jag muttrar att så hade jag det som ung präst.

Distriktsråd i en källare (utan nämnvärda resurser när det gällde pengar men med kraftfulla resurser i människor) och beslut fattade nere i stan av ett kyrkoråd, där ingen från vår stadsdel (dsitrikt) då var med. Det blev efterhand ändring på den saken. Men det var 1970-tal och högkyrklig pastoral i botten och det var andra betingelser, för att uttrycka sig försiktigt. Jag är övertygad om att med de nya strukturerna gäller det att bygga församling utan stöd från just dessa strukturer. Hade strukturutredningen tänkt teologi först och struktur sedan, hade vi möjligtvis kunnat få ihop en struktur som stöttat församlingsbygge. Det var en fråga som inte stod på agendan. Frågan gällde att organisera en reträtt. Den nya frågan är vad vi gör efter reträtten. Ger upp eller kämpar vidare efter att ha reorganiserat?

På fredag är det stiftsstyrelse i Växjö. Ska jag bråka? X har fått ny tjänst och  referenser hade tagits. Från stiftskansliets sida hade frågan ställts om X skulle gå Dag Sandahls ärenden om hon fick tjänsten. Det är en mot X oförsynt fråga - och i relation till stiftsstyrelseledamoten Dag Sandahl en orimlig fråga. Tjänstemän ska passa sig för att mucka om eller med styrelseledamöter. Nu kanske saken inte skulle komma fram - men det gjorde den. Är det en fråga att ta upp på sammanträdet eller ska jag nöja mig med att inte äta julbord och ha bordsgemenskap med slikt folk? Jag vet inte. Och jag kan undra hur man kommit fram till bedömningen att X skulle kunna uppfattas gå ärenden - då har man nog inte riktigt pejl på hur verkligheten i Växjö stift ser ut (och det kunde jag, fördomsfull som jag är, tänka mig att stiftskansliet skulle ha!!)

Vad referenspersonen svarade? Jag var inte med.

Det ord som närmast motsvarar min sinnesstämning är nog det grekiska embrimáomai. Det används om Jesus i Jh 12:33. Jag tror att jag hatar när jag hanteras som ett emblem eller en symbolgestalt eller görs till bild eller myt och detta just av sådana som aldrig brytt sig om att läsa vad jag skrivit eller förmått lyssna till vad jag sagt eller funderat över vad jag ägnat mig åt som präst. Och jag hatar när detta gå ut över andra.

Embrimáomai är sådan man blir när vanligt folk om sinnesstämningen säger "förbannad".
Ja, ni fattar.

9 kommentarer:

  1. Det är så det går till. Själv fick jag höra ett skvaller om att jag är opålitlig som kommenterar här av en som läser här men inte skriver ( nån annan läsare hade sagt det till NN) se dessa läsare! Själv läste jag igår de nyutkomna memoarerna av Kjell Barnekow, det var mycket givande och intressant. Du har väl redan införskaffat dem gissar jag, annars beställer man dem från sonen som gett ut dem. De fortsätter där de förra slutade och går fram till 1988. Tänk då hade jag varit i Lund ett år, tiden går och vi med den. Att många inte läser är beklagligt. Det är inte lätt för läsare som inte läser, de ser inte vad vi andra ser, nämligen att en människa är mer än sina offentliga åsikter. Förmodligen handlar det om bristande begåvning. Om det är en tröst har jag, tror jag läst allt Dag Sandahl skrivit i bokform, en del var riktigt bra, annat halvbra, somligt dåligt, därför fortsätter jag läsa Dag Sandahl. Det var väl ett snällt ord av en läsare som vågar skriva på din blogg? Eller som en fin kollega sa " mm måste väl för f-n kunna dricka kaffe med folk utan att hålla med dem om allt", när hon blivit uppringd av en omsorgsfull kollega som undrade hur hon kunde umgås med mig. Orsaken var att jag skulle hålla föredrag hos pensionärer hos en högkyrklig kollega. Jaja, dessa läsare. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fråga: var får man fatt på Barnekows memoarer?
      Mikael Löwegren

      Radera
    2. De äldre " stråk av ett liv" på antikvariat eller ex bokbörsen eller fråga nån äldre präst som kan ja den. Den nya beställer man av sonen sten B. Kan inte lägga ut nummer här men sökte det på Eniro när jag såg infon i KT förra numret. Som ett aptitretande smakprov kan citeras från första sidan "det tog en viss tid innan jag förstod vem som lyfte sin hand och spärrade den väg , som jag helst ville gå. Ett annat levnadslopp var bestämt för mig - och den teologiska fakulteten i Lund. Och när man en gång insett detta, så gällde det att så troget som möjligt försöka fylla den kallelse som blivit anvisad av den EVIGE" / Magnus Olsson

      Radera
  2. Den siste dinosaurien kanske bits? Bör man kanske föra honom till en djurpark för allmän beskådan? Givetvis bakom galler och pansarglas och med vederbörliga varningstexter för en lättskrämd och fascinerad allmänhet.

    Tar dinosaurien upp stiftskansliets agerande, blir resultatet säkert roande. Ingen lär då ha sagt det som sagts och ingen lär ha avsett det som avsetts.Kanske även det en passande muntration?

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar bli så att Cecilia Wikströms och andras förtalskampanj inte lyckats förhindra Borg. Det är inte lätt att bli av med den stora traditionen för de som gjort varaglömskan och mytomanin till en dygd.

      Radera
  3. Organiserad reträtt? Så vitt jag förstår kommer centraliseringen, administrativt och ekonomiskt, att ge ökad kraft åt nedmonteringstrenden, med snöbollseffekt. Motståndsfickorna, alltså kvarvarande trosmiljöer lokalt, och nyframväxta,elimineras med demokratisk centralisering.Somligas syfte är nog gott, men en annan, en ovän, är också verksam. Det Dag och andra gjorde i Kalmar, fast på andra premisser, alltså inte geografisk territoriella, är väl utvägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om vi antar att biskopen har rätt så bör väl det ihågkommas att om nu två krafter verkar , som biskopen anger, så är väl ändå en av dem starkare. Det som sket sker antingen pga Guds vilja eller att Gud tillåter, vilket som är vad kan Calvin besvara men inte evangeliska katoliker, som har förtröstan på Guds verkande i allt. Biskopens dualism är föga duglig och förvånar mig mycket. Om nu denna omorganisation är så hemsk så må den väl iallafall kunna medföra något gott ex helgade präster fostrade av motgång. Tycker biskopen skall ihågkomma att de högkyrkliga församlingar som existerat sällan överlevt sina fäders pensionering, dugligare än så var de inte. Annat var det med de kyrkliga väckelserörelsernas områden, de som ofta kallas gammalkyrkliga. / Magnus Olsson

      Radera
  4. De lär inte fatta i tid den här gången heller.
    Hälsningar från Linköping - / Lói

    SvaraRadera
  5. Vaddå "en konstruktion som ett egentligt kyrkomöte kan ha"??
    Är detta det rökelsekorn som måste läggas framför kejsarens bild? Låt dig inte förnedras! fm

    SvaraRadera