Fatta då - i tid!

Det så kallade kyrkomötet ska sammanträda. Det har en konstruktion som ett egentligt kyrkomöte kan ha och ska ta beslut om en struktur som en kyrka nog egentligen inte kan ha - om strukturen ska bära det kyrkliga livet. Nu sitter folk och försöker förstå konsekvenserna i det lokala. Somliga ritar diagram. Det borde de ha gjort för ett år sedan. Men det är inte så mycket val vi nu kan göra - för antingen ändrar vi strukturerna och räddar en del till undergång dömda enheter annars gör vi ingenting och överraskas av att ett okänt antal församlingar inte får ihop förtroendevalda, inte ett gudstjänstfirande folk och inte söndaglig gudstjänst. Då läggs de ner.

I går kväll hade vi kyrkvärdsamling och i förrgår kyrkorådssammanträde. Löst pratar vi om att göra ett litet församlingsråd där de fåtaliga ledamöterna ansvarar för varsin arbetsgrupp, så att många engageras. Det betyder kyrkligt arbete på många sätt oberoende av de beslut som fattas i kyrkorådet i Borgholm, dryga 4 mil bort. Och jag muttrar att så hade jag det som ung präst.

Distriktsråd i en källare (utan nämnvärda resurser när det gällde pengar men med kraftfulla resurser i människor) och beslut fattade nere i stan av ett kyrkoråd, där ingen från vår stadsdel (dsitrikt) då var med. Det blev efterhand ändring på den saken. Men det var 1970-tal och högkyrklig pastoral i botten och det var andra betingelser, för att uttrycka sig försiktigt. Jag är övertygad om att med de nya strukturerna gäller det att bygga församling utan stöd från just dessa strukturer. Hade strukturutredningen tänkt teologi först och struktur sedan, hade vi möjligtvis kunnat få ihop en struktur som stöttat församlingsbygge. Det var en fråga som inte stod på agendan. Frågan gällde att organisera en reträtt. Den nya frågan är vad vi gör efter reträtten. Ger upp eller kämpar vidare efter att ha reorganiserat?

På fredag är det stiftsstyrelse i Växjö. Ska jag bråka? X har fått ny tjänst och  referenser hade tagits. Från stiftskansliets sida hade frågan ställts om X skulle gå Dag Sandahls ärenden om hon fick tjänsten. Det är en mot X oförsynt fråga - och i relation till stiftsstyrelseledamoten Dag Sandahl en orimlig fråga. Tjänstemän ska passa sig för att mucka om eller med styrelseledamöter. Nu kanske saken inte skulle komma fram - men det gjorde den. Är det en fråga att ta upp på sammanträdet eller ska jag nöja mig med att inte äta julbord och ha bordsgemenskap med slikt folk? Jag vet inte. Och jag kan undra hur man kommit fram till bedömningen att X skulle kunna uppfattas gå ärenden - då har man nog inte riktigt pejl på hur verkligheten i Växjö stift ser ut (och det kunde jag, fördomsfull som jag är, tänka mig att stiftskansliet skulle ha!!)

Vad referenspersonen svarade? Jag var inte med.

Det ord som närmast motsvarar min sinnesstämning är nog det grekiska embrimáomai. Det används om Jesus i Jh 12:33. Jag tror att jag hatar när jag hanteras som ett emblem eller en symbolgestalt eller görs till bild eller myt och detta just av sådana som aldrig brytt sig om att läsa vad jag skrivit eller förmått lyssna till vad jag sagt eller funderat över vad jag ägnat mig åt som präst. Och jag hatar när detta gå ut över andra.

Embrimáomai är sådan man blir när vanligt folk om sinnesstämningen säger "förbannad".
Ja, ni fattar.