Nu var det 1987

Min vän Åke såg till att jag fick några kassar publikationer av högkyrkligt slag samt en liten mapp från en händelse jag faktiskt glömt. Det var 25 år sedan och kanske bra att somligt inte är ett levande minne. Jag slog upp mappen.

Först en artikel i Östran av Hans-Göran Boklund (5 febr 1987), där läsaren fick veta att jag disputerat dagen innan. Opponenten Lars-Olof Armgards ord ska väl fortfarande kunna värma: "Du har gjort en bra avhandling i ett väl valt ämne". Det omdömet hade jag kanske inte riktigt förträngt, får jag medge.

I Barometern intervjuades jag av Eva Albrektson (10 febr 1987). Hon fick mig att citera Erik Petrén: "Folk tror att präster ska veta vad som är rätt. Men de ska veta vad som är synd." Ett utmärkt citat som jag nu påmindes om. Det blev en rätt stor artikel - en halv tidningssida i större format om en avhandling är kanske värt att notera som något nuförtiden otänkbart. Så långt frid och fröjd.

Det var i mars Östrans förstasida visste berätta att min avhandling stoppades. (ÖS 4 mars 1987) och samma nyhet fanns samma dag på förstasidan i Barometern men där hette det "Sandahls lista snabbt nedriven". Det var ordföranden Kjell Hammar (M) som i Garvaregården rivit ner den beställningslista på avhandlingen, som församlingsassisten satt upp i tanke att skaffa hugade spekulanter ett något bättre pris på boken. I Östran sa rektor Hammar: "Det är ju Dag Sandahl som skrivit boken. Vi vill inte ha något som helst med hans skrifter att göra." Hammar fann det magstrakt av församlingsassistenten att sätta upp en beställningslista och trodde inte att att det överhuvudtaget fanns något intrese för Dag Sandahls skrifter i pastoratet.

I Barometern stod det inte bara klart att synoden eller dekanatsaktiviteter definitivt inte skulle släppas in i församlingslokalerna i Förlösa-Kläckeberga. Hammar fick avsluta: "Dag Sandahl kan gott få veta att vi inte vill ha med honom eller hans sekt att göra."

Tänk att jag glömt allt detta, som illustrerar hur det var och antagligen är i den öppna svenska folkkyrkan.

Själv ställde jag frågan hur en akademisk avhandling faller under det beslut som påstod ha tagits. Kontraktsprosten Olle Ekman hade en bestämd mening att kyrkoherden bestämmer över bokbordet och inte kyrkorådet /vilket nog då i varje fall var korrekt/ medan kyrkoherden Torsten Zielfeldt (ÖS 5 mars 1987) inte ville yttra sig i tidningen. "Dag Sandahl och Kjell Hammar får bråka om det här själva." Hur kom jag egentligen in i bilden? Jag bråkade väl över huvud taget inte. Jag hade inte satt upp någon lista. Jag skrev en avhandling, det var det hela.

I Östran var det magstarka för Kjell Hammar om jag trodde att jag skulle få främja min privatekonomi (minns att Hammar är M!) genom att sälja min avhandling "i våra församlingslokaler". Fick jag betalt för avhandlingen? Gick den inte bara runt? "Ytterligt magstrakt" var det f ö att jag ville sprida min avhandling "i våra lokaler", konstaterar Hammar, som uppenbarligen hade lätt för kroppsmetaforen magstrakt.
Nu läser jag vidare: det där med privatekonomi kommenterar jag med att jag inte har något avtal med förlaget. Jag ställde dock den impertinenta frågan varför listan drogs ner om Hammar visste att ingen var intresserad. Det märks att man fått vetenskaplig metodutbildning, må jag säga.

Ha(MM)ar fick dock stöd - om än inte av partikamraten Per Dahl på Barometerns ledarsida (10 mars 1987), som i stället gratulerade mig till uppmärksamheten för få avhandlingar får sådan gratisreklam. Signaturen "Lindsdalsbo" stöttade emellertid nedrivandet och fann att det ändå finns några gränser: "Men är det riktigt att Dag Sandahl tog sig rätt att gå in och utnyttja grannförsamlingens lokaler och använda dessa för sina idéer?" Nu var det visserligen inte detta som skett, tänker jag, men signaturen fortsätter att undra och tänkte hur det vore om några av våra mest extrema frikyrkliga rörelser skulle sprida sina tryckalster "i Dag Sandahls församlings kyrka." Var får de allt ifrån?

Kyrkorådet I Kläckberga gav också (ÖS 6 mars 1987) ordföranden sitt stöd. "Vi var helt eniga om att vi inte ska ha något med synoden eller dess företrädare att göra."

Vad är nu mest intressant? Debatten eller detta att jag totalt glömt bort den? Fundera själva. Men sådant var alltså klimatet. Hur var det komministern i Borgholm efter en kursdag på Kronoberg citerade: "Om vi inte tar till vara alla mänskliga resurser i en organisation är det kört." Jag ler. Är detta den munterhet som kommer ur insikten om en katastrof vi inte kan göra något åt? Längre.

I morgon lägger trots allt Frimodig kyrka fram en stor motion till Stiftsfullmäktige. Jag sitter med där. Vad gör Kjell Hammar nuförtiden? Han gav frimureriet ett mänskligt ansikte och demonstrerade vilka grundvärderingar som är förenliga med den rörelsen - eller?

Jag antar att framtidens dom över utmönstringen av "högkyrkligheten" kommer att bli hård, givet att den som utsade meningen om tillvaratagandet, citat i kursiv ovan, har rätt. Om jag minns citatet från idigare - och det tror jag att jag gör - är upphovet att finna i Arvika av alla ställen.