Jag sorterar sällan bort kommentarer för jag tror att det som sägs i kommentarfältet är informationsbärande. Jag fick i somras frågan om "högkyrklighetens" syn på homosexualitet och svarade efter att ha påmints om saken. Nu drar detta svar iväg och kommer att handla om synden i största allmänhet med krav på svar - för att inte nämna sexualitetens olika detaljer, där folk vill ha besked. Av mitt svar kunde man enkelt fatta att syndarotandet inte riktigt ligger för vare sig "högkyrkligheten" eller mig. Nu har alla fått fram sina poänger så då kan denna debatt sluta här.
Tråkigt men då skulle ju en diskussion kunna komma ur detta, inte för att upprepa den, utan för att ställa frågan : varför är det lättare för kristna människor att diskutera ex kyrkosynsfrågor än människosynsfrågor? Om det nu är lättare. Det är väl hyfsat enkelt att se att frågor om ämbete, äktenskap ( oavsett vilka possitioner som intas) är svårare att föra än hur kyrkan är organiserad. I grunden kanske alla frågor kan skena i väg men frågan jag ställer är varför är somliga frågor "heta" och andra det inte? Egentligen borde ju kyrkosynsfrågan och frågan om Bibellsynen vara mer heta liksom kristologin och frågan om Gud. Är detta en indikation på något? Om vi tittar lite på debatten över tid, ex den förs svensks kyrkan så betydelsefulla perioden 1900- talet, har då fokus flyttats? Och i så fall varför? Och med vilka konsekvenser? Om så är fallet, vad ÄR då kyrkan? Och kan kyrkan göra anspråk på att vara något den varit? / Magnus Olsson
SvaraRaderaLite sex sätter visst eld i gumpen på kommentatorerna.
SvaraRaderaSex säljer, heter det väl?
Tant Svart
Uppenbarligen. Därför rekomenderar Jesus starkt celibat. / Magnus Olsson
RaderaDet är väl snarare så att det ständiga särskiljandet av homosexuella får adrenalinet att stiga hos en del av oss. Det är definitivt inte upphetsande i någon positiv bemärkelse.
Radera