torsdag 16 januari 2014

Liebe Freunden

I afton är jag, Deo volente, hemma igen efter att ha umgåtts med begåvat folk och fått reflektera om den tyska idealismen och en hel del annat nyttigt. Har jag också hunnit ägna mig något åt Bundesnachrichtdienst? Selbstverständlich. Oberst Busse har haft tjänstefri jul- och nyårshelg men nu  måste frågan om EU-spionaget hanteras, sa han. Om vi hinner äta lunch tillsammans är fortfarande en öppen fråga.                                                                                                                                               Kyrkopolitiska frågor är högst aktuella också i Berlin men häpnaden över den nya svenskkyrkliga stordriften är enorm liksom över detta att politiska partier deltar i val och sedan tillsätter stiftsstyrelser, domkapitel och kyrkostyrelsen samt andra organ som råd och utredningar efter denna politiska princip. Tappar ni inte en mängd kompetens då, som var fallet i Nazityskland och i DDR, frågades. Vad skulle jag arme svara då? Jag tror nämligen inte längre att partibok är en avgörande kompetensfaktor, allra minst i kyrkan. Men ett domkapitel är alltså att betrakta som ett kyrkopolitiskt organ, eller? Detta sagt inför domkapitlets beslut om anmälningarna mot mig för bloggandet, som ska komma i morgon.

12 kommentarer:

  1. Året var 1985, jag befann mig i Moskva och hade just berättat för mina ryska kristna vänner vad jag hade hört av en präst i Sverige, att ingen kunde bli vald till biskop i Sverige som inte hade partibok. -- Hur är det möjligt, är inte Sverige en demokrati, så är det ju inte ens hos oss? Visst har vi våra KGB-utbildade biskopar, men det är långtifrån alla, hur är det möjligt? "Vad skulle jag arme svara då?" Något tillfredsställande svar lyckades jag heller aldrig producera, istället fick jag höra en annan Sverige-anekdot. När Chrustjev återvände till Sovjet efter sitt statsbesök i Sverige 1964 lär han ha sagt: -- Äntligen kan jag dö, jag har sett kommunismen, den fungerar! Uttalandet ska ha varit föranlett av ett besök han gjorde på en svensk förskola. För min del kan jag lugnt säga att det var i Sovjetunionen jag verkligen insåg hur fantastiskt Sverige var...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Palme och paret Myrdal blev socialister i USA.
      Givetvis med elitistiskt Harvardperspektiv.

      stefan aake (Ex TolkS?) blev som så många andra avsocialiserad i personlig kontakt med realsocialismens omänskliga ansikte.

      Förklaras den svenska förkärleken för socialism med de starka banden och många besöken i USA, och dito ointresse för och föga förbindelser med det socialistiska Östeuropa, då det begav sig?


      Tant Svart

      Radera
  2. För exakt tjugo år sedan var bloggaren enligt almenackan också bortrest, österut. Förmodligen var han hemma till kvällen då med men minns inte. Västerut, mot våra fd unioninister, har han vad som förorsakade resan österut då. Norr ut en annan, så gör man som Stadener, eller var det Rundgren ( Vktor alltså) och drar ett streck mellan punkterna , så framträder ett kors över kartan, och det är väl inte det sämsta man kan se tecknat över alla dessa organisationsglada tillställningar. Menar Jag. / Magnus Olsson ( OBS för kommentatorn À skull undertecknad inte en dag som denna med à- ordet, detta utan att ansluta till nått AA, men väl på norskt vis eller som det brukar uppmanas till på denna blogg " käckt och glatt", aha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magnus, Jag har förundrats över ditt sätt att bygga meningar. Det känns ofta lite aviga och jag måste läsa dem flera gånger för att riktigt förstå vad det är du skriver. Vore intressant att veta din ålder. Kan det finnas en språkskillnad mellan oss unga och en äldre generation (om nu så är fallet).
      I all vänlighet //Anders

      Radera
    2. Anders, vad gäller vår vän Magnus och hans oftast excellenta inlägg beror nog qualiteten därav dessa huruvida han tagit först dagens drink. Personligen föredrar jag hans senare, allt överseende och självutgivande kommentarer som aftontida lyser upp vår blogg. De tidiga, arlatida, verkar av och till lite skakiga. Men ej obeaktansvärda ändå. Ty Magnus med almenackan är någon som alltid har något tänkvärt att komma med.
      Ser fram emot mera!

      G.A. Flanell (primus)
      som härmed slutar denna pseudodym. Den är öppen för vem som helst som, liksom jag, i ungdomen hade förmånen att träffa såväl Sven som Gustaf Adolf Danell. Båda två uppmuntrade tonåringen att bli präst. Istället blev jag officer. Men trots den drängmiljö jag fick min "andra uppfostran" i, käftade jag emot när Kyrkan hånades. - Längre fram, i utlandsuppdrag, hånade mig ingen för att jag bar ett krucifix närmast mitt hjärta. När du kurar under fientlig eldgivning finns det inga ateister i ditt "rävhål" (foxhole) ...

      GA (utan Flanell numera)

      Radera
    3. Det beror nog bara på synden, skulle jag tro. / Magnus Olsson, tjugo år i går.

      Radera
    4. Intressant förtal Bloggaren tar ansvar för genom att publicera ovanstående. Åttonde budet..../ Magnus Olsson vars almenackan rymmer sju dagar per vecka.

      Radera
    5. Magnus, jag tar tillbaka, det var skämtsamt menat, men jag ser att det inte kom ut så roligt. Hoppas du accepterar min oåterhållsamma ursäkt.

      GA

      Radera
    6. Det är lugnt GA, min kritik gällde inte dig. Du är en anonym "röst" i mörkret. Min kritik gällde bloggaren, hans blogg är modererad, hans var förolämpningen. Du var bara det medel Guds försyn tillät./ Magnus Olsson

      Radera
    7. I vilket fall var det dumt av mig, men utan avsikt att vara elak, ej menat som en förolämpning.

      GA

      Radera
    8. Gunnar Andersson18 januari 2014 07:47

      Vi ska väl alla här, tycker jag, passa på att gratulera vår Magnus som, om jag förstått honom rätt, fyllde tjugo (20) år den 16:e. Det datumet noterar vi alla i våra "almenackor"!

      Radera
    9. Gunnar, tack, men jag fyllde inte tjugo, jag fyller ingenting, jag töms för att dö, dagligen. Det där med fylla är överskattat på den här bloggen./ Magnus Olsson

      Radera