När mötte du en nazist sist?

Bilden som illustrerade talet om en provokativ kyrka i Kyrkans Tidning denna vecka visade ett plakat med texten: "STOPPA NAZISMEN NU!" Men när mötte du en nazist sist? Högerextrema grupper finns det, inte sällan med motorcykel som gemensamt attribut, har jag förstått. I Åseda fanns två som kallades nazister och som just hade motorcyklar. De sprängde monumentet över interneringslägret i Vägershult. Nils Rydström var nazist. Han gav ut Wärendsbladet och var nazist på riktigt, av det slaget som försvarade Führern, åt vegetariskt och förnekade väl i vart fall att Führern haft någon vetskap om folkutrotningen och utrotningslägren. Demokratisk Allians var inte en nazistisk organisation. Akt-Inform var ett stencilerat blad och Contra en tryckt tidskrift - inte i någon rimlig mening var dessa högerpublikationer nazistiska.

Finns det då inte antisemiter? Visst - och här blir det komplicerat för det finns antisemiter som upprepar påståenden från Sions Vises Protokoll (en förfalskning av Ochranan) och från den antisemitism som härrör från nazister i Tyskland och från Polen också under 1960-talet. Det finns också antisionister och det är inte bara ett sätt att vinna enkla poänger att misstänka antisemitism som en ingrediens i antisionismen. Jag har en förnimmelse av att ingen velat bena ut vad som skett i Malmö när familjefäder väljer att emigrera till Israel eftersom de märker ren antisemitism i staden. Å andra sidan - vad är bosättarna på Västbanken? Immigranter från USA "som vet hur man tar hand om araber". Och efterhand har de kristna palestinierna lämnat det heliga landet. Hur ska Svenska kyrkan vara en provokativ kyrka då? Genom att anta Kairos-dokumentet, som endast en liten del av de beslutande i kyrkomötet läst? Var det antisemitism att fatta det beslutet? Kanske inte - men nog saknas den klokskap som håller samman de olika ställningstaganden till Israel/Palestina som finns i Svenska kyrkan och jag anar mest försummelser här. Hade de olika arbetsinsatserna i Jerusalem hållits samman bättre, hade vi haft annorlunda möjligheter. Nu ter sig det mesta bli plakatpolitik.

"En söndag i december 2014 kanske det anordnas en ny antirasistisk demonstration av nätverket Gudstjänstfirare i x-bygden." Fredriks Modéus tycker att just plakatpolitiken är den arbetsform som ger uppmärksamhet på förstasidan i lokalpressen (numera oftast en tidning...) och i diskussioner på sociala medier.
Klokare bedömare som Daniel Braw, i en ledarkommentar i dagens Barometern/OT, konstaterar att den korta ruschen genom medierna är en motsvarighet till kvartalskapitalism: "Snarare än genomtänkt utveckling, kommer politiska ställningstaganden att handla om snabbt uppnådda resultat i form av uppmärksamhet." Demokratin berikas inte så, menar Braw. Inte heller genom stereotyper som att det nu finns ett nazistiskt hot. Vad som finns är ställningstaganden av klart högermärke. Och när moderaterna flyttat sig mot mitten, skapades ett utrymme för konservativa värderingar som också innefattar motstånd mot "mångkulturalism". Det finns folk som vill att Sverige ska vara vad det var för 30-40 år sedan och som inte är nazister för det. De är nog, noga taget, inte rasister heller. De skulle gärna skicka pengar för att bistå flyktingar och menar att det är mer ekonomiskt att hjälpa dem där de bor än att ta hit dem. Att situationen i vår tid är lite mer komplicerad än så, övertygas de inte om genom att vi kallar dem rasister. Men nog är det möjligt att förklara vilken flyktingpolitik som måste föras nu och göra det med goda argument?

När mötte du en nazist sist? Kan det vara så illa att de nazister du möter är konstruktioner därför att de passar in i ett tankemönster? Men finns det inte högerextremism i Europa? Sannerligen. Men är den nazism?

Och vad med det kyrkliga? En aktionsgrupp - eller tillit till att Kyrkans liv leder till politiskt ansvar tillsammans med människor av god vilja - och sådana människor finns också land dem som inte är gudstjänstfirare i x-bygden. Se upp för dem som vill koppla Svenska kyrkan som lok framför sina ideologiska vagnar, det är det enda man kan säga.

Förresten, den nazist jag mötte sist har jag också begravt. Han var verkligen nazist och rasbiolog. "Den som har glasögon ska inte skaffa sig barn", sa han och tittade på mig. "Du har glasögon", kontrade jag och såg vänligt på mannen i rullstol. "Så har jag inga barn heller." Han var renlevnadsman därtill.