Jag umgås med begåvat folk. Oftast i tryckt form, ibland i levande livet. Man är mans gamman, heter det i Havamal. Bengt Hägglund läser jag. Han påpekar att den liberala teologi inte ägnar sig åt historien utan åt begreppen. Fokus flyttas från det konkreta, barnet i krubban t ex, till begrepp som
"fattig" eller "utsatt", tror jag och så hämtar vi därav uppbyggelse. Från realism till idealism, från materiens Gud till tankens, från uppenbarelse till uppbyggelse. Går vi verkligen på denna lilla fiffighet? I dag ska jag få höra en introduktion till tysk upplysningstid. Vi påverkas av gamla spökgestalter och andar. Spökjakt alltså! Fjärrstyrningens mekanismer ska avslöjas.
Det som Dag noterar kommer tydligt till uttryck i den alternativa 'Dagens bön' på Julnatten:
SvaraRadera"Kärlekens Gud, som låter denna heliga natt upplysas av det sanna ljuset, hjälp oss, som vandrar i mörkret, att se ljuset från din Sons krubba och tillsammans med änglarna bära bud om fred på jorden."
Jämför med den gamla kollektbönen (som dessbättre förhållandevis oförändrad finns kvar som första alternativ):
"Himmelens och jordens Herre, du som låter denna heliga natt lysas upp av det sanna ljuset, lär oss alltid vandra i dess sken, så att vi en gång i himmelen får skåda din härlighet."
Det nya alternativet, som inte riktigt vågar se ljuset från den gudomlige Sonen (man får dock vara glad att ordet har initial versal), lyfter inte från jorden. Då blir det också mer av lag och mindre av evangelium.
"
Instämmer med biskopen! Barnet i krubban kastar evangelieljus medan begreppet " snickarsonen från Nasaret" är en liberal lag/moralism. Magnus Olsson. Utnämnd ockupant och nu enligt almenackan i kort paus.
RaderaOm bloggaren kompletterar läsningen med professorns far, Henrik Hägglund och varför inte dennes far, gamle Hägglund i Malmö, så skall han se att professorn med sin analys knappast menar att Ordet inte skall tillämpas. Om detta, de hetmenevtiska processerna finns en hel del i författarskapet. Som vanligt rycket bloggaren något och gör något eget av det, något som sedan kan bortförklaras. Ta som exempel bloggarens "snickarsonen från Nasareth", ett vackert begrepp han fick kritik för men vad gjorde han då? Jo talte tidsbegreppet. / Magnus Olsson med ALMENACKAN.
SvaraRaderaOm nu Magnus skall ta upp det där med 'snickarsonen' igen, så vill jag påminna om att i den bibliska kulturen var juridiskt släktskap överordnat biologiskt. Ta t.ex. Jakob som gjorde Josefs söner till sina. När Josef inte skilde sig från Maria, accepterade han att bli 'adoptivfar' till Jesus, som därmed blev 'snickarens son'.
RaderaDet är detta tänkande som gör det möjligt för oss att bli Guds barn – vi blir det i juridisk mening, vilket bl.a. innebär att vi blir berättigade till det eviga arvet.
Där håller jag inte med biskopen. Om det endast är juridiskt, en yttre tillräknad akt så blir ju adoptionsteologi fullt möjlig, och då har vi löst hela frågan om modernitet och liberalteologi som bloggaren skriver om. Vad är då skillnaden? Endast språklig? Eller menar biskopen att ex Jonas Gardells framställning av Jesusgeatalten är rimlig? Det blir konsekvensen menar jag. Nåväl, det är ju i o f inte helt orimligt men om det verkligen är nytestamentligt hyser jag viss betänklighet och tveksamhet inför. Dock är det ett mycket intressant exempel på begreppsanvändning i kristologiska utsagor, vad de är tänkta att vara och hur de används. Eftersom professor Hägglund åberopats till stöd kanske nu snarare professor Nygren skall kallas in? / Magnus Olsson
RaderaPs och hur går det då med preexistens? Den bloggaren hade en diskussion om för ett tag sedan? Nej i vanlig ordning lutar jag mig hellre på Odenberg i sådana frågor.../ MO
RaderaMagnus, du behöver inte hålla med. Du har rätt att ha din egen uppfattning om de familjejuridiska förhållandena i Mellanöstern för 2000 år sedan. Det var dem jag talade om och inget annat.
RaderaMen biskopen det vet jag, men det jag inte håller med om, var inte den frågan, tvärtom! Men jag menar att det räcker inte. Någon tillräcknad tro kan blott vara en förgårdstro, vilket naturligtvis är stötande för såväl liberala som konservativa, mer eller mindre sk lutherska. Det håller inte måttet, duger inte. / Magnus Olsson
RaderaDen liberala teologins ideala tankekonstruktioner kommer till korta när det gäller att evangelisera den närvarande kulturen. Dessa "konstruktioner" bygger snarare på kulturen. Jesus reduceras till en profet eller bara ett exempel som på sin höjd ger oss en metod att handla efter. Att nu hålla Guds bud och bära Jesu vittnesbörd finns inte på kartan i den liberala anpassningskristendomens verklighetsuppfattning. Därför verkar man vara ödmjuk mot de till synes mäktiga och denna världens krafter. Då startar man "Projekt Weltethos" eller mer antropocentriska och blygsamma projekt som bygger på spontana livsyttringar.
SvaraRaderaBloggardag: "Fokus flyttas från det konkreta, barnet i krubban."
SvaraRaderaBarnet i krubban, precis som +Göran säger: "lyfter inte från jorden."
Man kan ju inte ens vara säker på att det fanns någon krubba över huvud taget. Dessutom är detta barn 2000 år borta i tiden och på ännu flera tusen kilometers avstånd från oss. Det är därför bara GENOM TANKEN = BEGREPPEN som vi kan ha koppling till detta krubb-barn, vilket INTE är särskilt KONKRET.
Sedan kan man göra som kyrkan gör, lägga en plastdocka på lite halm och låtsas att det är Jesus som ligger där. Gulligt ser det ut men plastdockan kan inte rädda oss från synd och skuld.
Den som kan göra det är den verkliga Jesus som LEVER inom oss själva. Och bara Han. Han är inte någon spökgestalt. Dessutom kan man uppleva Hans kärleksfulla närvaro väldigt starkt HÄR OCH NU. Det är tillräckligt "konkret" för mig.
En anonym en
Menar du att den Jesus vars (påstådda?) födelse vi firar vid Jul, är en annan än den Jesus som lever inom den på honom troende?
RaderaSvar till +Göran. Ja. Det lever inte någon fysisk manskropp inom mig så vitt jag vet. :)
RaderaDen fysiska mannen Jesus hade världsliga behov som t ex äta och sova men den Jesus (eller den Helige Anden) som lever inom mig/oss alla har inte längre några sådana personliga intressen utan är ren Kärlek och har som enda ambition att hjälpa oss att komma hem till Gud. Och jag borde inte ha något behov av att tvinga Honom tillbaka ner i krubban igen för att inte tala om att hänga upp Honom på korset om och om igen.
Det är helt uppenbart att mänsklighetens syndighet, som upplevs som väldigt konkret och påtagligt varje dag, försvann inte genom att Jesus dog på korset. Det förstår du ju själv. Vi kan inte hitta frälsning i historiens soptunnor. Den enda instansen som kan göra någonting åt situationen är den nu levande Jesus som vi dagligen måste samarbeta med för att vi en dag ska uppleva oss som fullständigt räddade och hemma hos Gud.
När man pratar om den historiska Jesus så blir det bara trams om man inte också berättar på vilket sätt, rent konkret det hjälper oss framåt på vägen. Jag har prövat tanken att Jesu död var offerdöd men den funkade inte för mig kan jag säga av erfarenhet.
Vi kan identifiera oss med Jesus i krubban till att börja med med vi ska ju inte stanna där i all evighet.
För mig känns krubban och t ex det gynekologiska kring Maria så meningslöst och dött på något sätt. Vad ska jag man ha det där till?
En anonym en
Min vän! Du svarar lite otydligt, men det tycks mig som om du gör en åtskillnad mellan andligt och materiellt, mellan nutid och historien. Ortodox kristendom strävar efter att hålla samman detta. Det skall finnas ett tydligt linje som leder från Jesu födelse, hans verksamhet, korset och uppståndelsen till hans närvaro i kyrkan, i sakramenten och i den troende. Att göra markanta skillnader leder sällan rätt.
RaderaArgumentet att Jesu död inte funkade för dig som offerdöd, är inget starkt argument för hur det verkligen kan förhålla sig.
"Dessa "konstruktioner" bygger snarare på kulturen. Jesus reduceras till en profet eller bara ett exempel som på sin höjd ger oss en metod att handla efter." Så sant. "Profeten" Jesus eller profeten Muhammed -- vad spelar det för roll när allt kommer omkring, vi står ju på höjden av kulturen, eller om man så vill, historien, och kyrkan kan ju inte stå där och hävda ett primat över kulturen, eller om man så vill (med Marx), historien. Sannerligen, Kristus-exklusiviteten, är inte, kan inte vara ett kulturprojekt, och måste därför förkastas till förmån för "en kyrka för alla", där "alla" är både mål och medel, på bekostnad av "den enskilde". Att hålla Guds bud och bära Jesu vittnesbörd (som inte finns på kartan), kan bara vara en uppgift för "den enskilde", men i den svenska kyrkan för alla behövs inte den enskilde, utan är bara till förtret. Vad som behövs i svenska kyrkan är istället underkastelse av "den enskilde", vilket reser frågan om svenska kyrkan verkligen har "rätt" religion på programmet...
SvaraRaderaTill +Göran. "Du svarar lite otydligt,.." Vadi består min otydlighet?
SvaraRaderaJag gör en åtskillnad mellan materiellt och andligt, försöker inte förandliga materia. Jag menar att t ex en kyrka i sig inte är en mera helig byggnad än vilken byggnad som helst men vi upplever att den är det eftersom vi väljer att se den så.
"Argumentet att Jesu död inte funkade för dig som offerdöd, är inget starkt argument för hur det verkligen kan förhålla sig."
Men det att någonting annat, ett annat sätt att se på det hela faktiskt funkar, är för mig ett tillräckligt starkt argument.
Mitt individuella jag dog inte bara för att Jesus dog på korset. Det lever och mår gott men tyvärr ärver det inte Guds Rike. Jag menar att det måste dö innan min fysiska kropp dör annars fortsätter det att leva och irra omkring som ett spöke.
När du menar att Jesu död var offerdöd, vem offrade vad för vem?
En anonym en
Till +Göran som säger "...du gör en åtskillnad mellan andligt och materiellt, mellan nutid och historien...."
SvaraRaderaDet förflutna är inte här. Historen är över. Jag kan nå evigheten endast från nuet.
".... Ortodox kristendom strävar efter att hålla samman detta."
(Jag är inte ens kristen längre.) Jag skulle säga att detta sammanhållande binder oss fast i världen och synden. Det finns ett gap precis "före" Gud där vi måste lämna allt gammalt bakom oss och sluta oroa oss för framtiden. Vi lämnar SYNDEN och slipper SKULDEN som gör oss RÄDDA för framtiden.
Jesus gick ju från tiden till evigheten. Men vi är kvar här! Jesus bytte sin jordiska identitet mot en evigt hållbar identitet. Jag tror att det är det han menar när han säger så här: "Om ditt öga förleder dig, så riv ut det. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike enögd än att ha bägge ögonen i behåll och kastas i helvetet,
Att titta på plastjesusar på halm (eller bygga stora pampiga kyrkor) leder inte till Gud utan någonting måste hända INOM oss själva.
En anonym en
Käre anonym! Du har nu tydligare angett var du står. Jag ger dig full rätt att stå där. Men jag konstaterar att jag, och en hel del andra i kyrkans historia, intar en annan position.
SvaraRaderaDu fäster stor tilltro till vad som funkar för dig. Jag är inte säker på att det funkar för alla andra.
"Jag är inte säker på att det funkar för alla andra."
SvaraRaderaAllvaret i Jesu ord skrämmer många, självklart även mig själv. Det kan därför kännas tryggt att tillfälligt vagga sig in i tanken att Jesus har ju dött för mig på korset, därför behöver jag inte göra Jesu himmelske Faders vilja, gå igenom den trånga porten, ha egen olja i min lampa, skaffa bröllopskläderna, förlåta mina medmänniskor, ....
En anonym en