Lördagsintervjun

Det är väl läge att kort kommentera Ekots lördagsintervju med Antje Jackelén. Den har uppskattats både här och där - jag såg en förbrukad biskop uttrycka sin tillförsikt inför Svenska kyrkans framtid efter att han hört intervjun. Han fick instämmanden av en annan förbrukad biskop och av en förbrukad prost. "I fädrens spår för framtids segrar!" löd sålunda konceptet. Ett ögonblick tänkte jag dock att då borde det väl finnas en hel del att se och lära av Lunds stift redan nu?

Det är glädjande med det stora förtroendet och det starka stödet, tyckte Antje Jackelén. När rösterna från Ärkestiftet viktats fick Jackelén 174 röster och Ragnar Persenius 103. Det är inte så många egentligen - och en uppsättning av elektorerna hade ingen aning om vem de röstade på och inte alls något sakunderlag så att de kunde värdera kandidaterna. De fick Jackelén, som Hasse Alfredsson sagt i en Lindeman-sketch, "på rekommendationer".
Frågan om kompetens för jobbet som ärkebiskop ställdes också: Jackelén sa sig ha med sig "en utbildning som passar för uppgiften. en kompetens och har förvärvat en erfarenhet." Det journalistiska påhaket uteblev: Vad betyder det? Hur utbildar man sig för att bli ärkebiskop? Vilka erfarenheter är särskilt relevanta? Och det är här vi harvat runt utan att komma någonvart.

För min del har jag sett en uppsättning ärkebiskopar i kyrkostyrelsesammanhang, imponerats av somligt och undrat över annat. Utbildning och kompetens har skiftat men alla har det gemensamt att de ställts inför nya och oväntade problem som måste lösas och i lyckosamma fall haft ett sådant kansli att de också lösts. Men vilken ärkebiskop från 1914 till nu har skapat den löftesrika framtiden för Svenska kyrkan?

På Sveriges Radios hemsida las avsnittet om Sverigedemokraterna ut - med en puff för ett tidigare inslag i kyrkovalsrörelsen: "Jonatan tänker på Firmodg (sic!) Kyrka. Ett parti som verkar vara tokkristna". Bortsett fån felstavning och syftningsfel var det rätt roligt. All reklam är god reklam.

Det var alltså SD som var de misshagliga och det på det vanliga sättet att påstå att delar i deras program "inte rimmar väl med kristen människosyn" nämligen när programmet "kommer i konflikt med människovärdet". Exemplifieringen var mejl och tweets som Antje Jackelén fått "som kommer från sverigedemokratiskt håll" och då är det "alldeles tydligt att mycket drivs av en väldigt aggressiv stämning mot islam".

Här ska vi kanske skärskåda resonemanget. Kan man verkligen införa begreppet "från sverigedemokratiskt håll" för att beteckna de mejl och tweets som Jackelén fått? Är det inga meddelanden från grupper som högerifrån förhåller sig kritiska till SD då? Eller ska alla värdekonservativa buntas ihop under beteckningen "från sverigedemokratiskt håll". Det hela blir ogripbart.
Och hur är kopplingen mellan frågan om människovärdet och synen på islam? "Jag tycker inte att det är okej att man kan gå ut i dagens Sverige och säga att 'jag hatar islam och jag är stolt över det'". Ska vi inskränka yttrandefriheten eller åsiktsfriheten eller bådadera? Jag bortser då från frågan vilka som gått ut och sagt detta - eller om någon skrivit det på en tweet till Jackelén.

Nu tog alltså Jackelén partipolitisk ställning mot Sverigedemokraterna. Det ska uppfattas vara ett teologiskt ställningstagande. Kriteriet ska vara hur väl det stämmer överens "med evangeliets budskap och Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära." Att evangeliet kan driva fram skarpa politiska frågor fattar vi alla - men det där med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära är väl ingen sidoauktoritet till evangeliet? Eller ska Svenska kyrkan utifrån sin självbestämning b.li överordnad politisk instans? Är det annars något fel på det där med lag och evangelium, där lagen rätt precist dömer orättfärdiga politiska ordningar.

Tugget om Muhammed och Jesus hoppar jag över. Det blir inte precist när Jackelén talar och knappast folkbildande. Ska det inte någon gång sägas att Muhammed gjorde ett hopplock från stamreligioner, judendom, kristendom och ville få till en universell tro, en som passar människor men att Jesus därmed reduceras från Frälsare till profet? För oss som en gång läste islam i religionshistorien är det inte konstigt att man kan se fromhet och delar av sanning i islam - det kan man överallt om man har ögon och öron med sig - men själva grejen med kristen tro är lite märkvärdigare.

Jag hoppar nog över frågan om Israel. Också här har jag sett kyrkomötet rösta om något kyrkomötet inte studerat, nämligen Kairos-dokumentet. Det var pinsamt. Vi kräver tydligen att produkter från Västbanken inte ska märkas "Made in Israel" för västbanken är ockuperad. Det blev den efter sexdagarskriget 1967 och då togs landet från Jordanien. Dit ska väl inte landet återlämnas så hur är det då med ockupationen? Ockuperat från vem, egentligen? Lika mycket ockuperat som Skåne, och Blekinge? Jag frågar enfaldigt för jag menar att Svenska kyrkans kampanj ter sig enfaldig. Vi kunde haft en mer konstruktiv roll att spela.

Vad lär vi oss av att Sveriges Radio på sin hemsida fokuserar på frågorna om Sverigedemokraterna? Där hade alltså Antje Jackelén något viktigt att säga. Men var det sant det hon sa? Vad - exakt vad - i deras partiprogram rimmar inte väl med kristen tro och förhåller det sig då så att övriga politiska partiers program inte kommer in konflikt med människovärdet?
Gjorde Antje Jackelén något annat än positionerade Svenska kyrkan som för stunden politiskt korrekt? Och rapporterade Sveriges Radios hemsida något annat än just detta?