Nyårsdimmorna

Nyårsdimmorna börjar lätta, men uppenbart har det uppsluppna champagneruset förbytts i dimma och ett tryck över hjässan. Konstigt med champagne. Den sätter sig först i fötterna och sedan i huvudet men blir på så vis helt inkorporerad. Det är alltså 2014 och jag är pensionär efter att ha haft min långa och efterhängsna semester.

Några kommentarer från förra året minns jag. Inte var det SS-officeren Gerstein som talade med Eidem. Gerstein talade i en sovvagnskorridor med den svenske diplomaten von Otter. Och kring den där blandningen som numera ska utgöra bröd - guarkakärnmjöl, potatismjöl mm mm - kan det kommenteras, men hur det än ser ut, kan det knappast betraktas som bröd. De stora kyrkorna gör det inte. Och det är närmast självklart att vi kollar i den kanoniska lagen, förstås. Vi bjuder väl inte på att vi - de trogna lutheranerna - inte skulle vara noga med Jesu instiftelse? Bröd, alltså. Annorlunda med zwinglianerna ocvh annorlunda i tyska unierade kyrkor. När det gäller det som är på riktigt drar vi gränsen mot dem, inte mot påven och hans anhang.

Annars är jag emot demoniseringar också detta år. Dispatch International frågade mig om en kommentar och fick den. Finns det frågor som ställs av fel folk och därför inte ska besvaras? Och ni ska tala om mångfald och alls rätt att bli hörda!

Förra året, i går vill jag minnas att det var, läste jag ledaren i Borås Tidning. Där fick jag veta att "en gammal och ganska så uttjatad debatt väcktes till liv igen: Den om hur man ska formulera sig om kristen tro idag." Det var väl förra årets verkliga redaktörspoäng! När allt kommer till allt så är denna gamla och ganska uttjatade fråga Kyrkans livsfråga. Om svenska politiker för sin del kunnat ställa samma fråga inför sina politiska aktiviteter detta år - nämligen den politiska identiteten bortom enkla slagord och årets valfläsk - kunde det politiska livet bli mer spännande.
Att debatten uppstod berodde tydligen på att Antje Jackelén valts till ärkebiskop.

Det fanns ett intressant påhak i ledaren: "Den debatten spårade dock snabbt ut när fronten för 'klassisk kristendom' splittrad mellan dem som ville samtala och dem som valde att driva hatkampanjer i sociala medier".
Intressant med de journalistiskt etablerade sanningarna för vem tror att det någonsin handlat om någon typ av gemensam front om det där som återges med citattecken?
Jag undrar vad de goda boråsarna får betala för en årsprenumeration på Borås Tidning för att få hålla till godo med detta. Hav tröst, ledarskribenten blir hoppfull: "Oavsett om man delar hennes åsikter eller ej, så valde Jackelén själv att tala med förnuftets röst."

Vad sa hon då? Något om sin meritering - det där med professor? Något om publikationslistan? Något om Jesus som Frälsaren? Eller gled hon från det historiska till idén, Strauss Das Leben Jesu, 1835-36 som var sin tids sekulära uppenbarelse? Då spelar det ingen roll det som var historiskt. På krubbans strå låg en idé!
Jag vet inte vad Antje Jackelén sa - men förnuftets röst talade - eller var det så att ledarskribenten vill höra förnuftet röst - och hörde?!
Det är sannerligen inte lätt att få ihop tillvaron så här på Nyårsdagens morgon och post festum - så allt kan vara mitt fel, men någonstans i mig glöder tvivlet. Felet kanske inte är mitt.

Min viktigaste vän i hela Nordamerika - ja, Latinamerika och Sydamerika också - skickade Ross Douthats artikel från New York Times Sunday Review den 22 dec Ideas From A Manger. Vi är på väg från det historiska till det andliga. Men det var - för att tala med Erich Auerbach - något som vare sig poeter eller de som ägnar sig åt antikens historia kunde beskriva: "the birth of a spiritual movement in the depths of the common people, from within the everyday occurances of contemporary life". 
Håll fast vid det ni ser i krubban och förfall inte till samtidens andlighet som bara blir andlig eller till den sekulariserade hållning som bara blir världslig.
Den förra blir vertikal andlighet, den senare horisontell och driver frihet, jämlikhet och mänskliga rättigheter men behöver inte Gud, inga mirakler och ingen inkarnation. Bra att Douthat visar var avvägarna i vår tid går och gör oss till krubbfanatiker.
Det var och är på riktigt. Våra vise män ska flyttas lite närmare stallet idag! Den som förfaller till idéer kan förstå påstå att vad som helst är bröd - men inte vi andra, vi kyrkokristna. Så är vi också kristna, inte hegelianer.

Oss emellan tycker jag trycket över hjässan börjar lätta något nu.

Till alla som ringt för att förhöra sig mer om Flanellskjortans Dag den 2 januari har jag sagt: Googla på Flanellskjortans Dag.