Utrensningen

Min gamla klasskamrat och vän Jan-Erik Pettersson skrev boken om Stieg Larsson och Expo. Jag läste fascinerad. Tanken att exponera det ljusskygga är nästan i folksageklass. Trollen spricker i ljuset. Problemet uppstår efterhand. När tillgången på troll tar slut, måste det levereras en ström av nya troll som kan exponeras och spricka. Annars går själva företagsidén förlorad. Och helst ska trollen återfinnas på ställen där man tidigare inte trott att de skulle förekomma och vara fler än man kunnat föreställa sig. Då kan det hända att idévärlden kolliderar med den något mer prosaiska verkligheten om man nämligen inte kan bedriva kampanj - för då fungerar modellen igen.

I politiskt arbete handlar det om att driva idéer men också om att kunna stoppa i tid och korrigera kurs. Här finns ett för Expo inneboende problem.

Man kan tänka att jag inte skulle bry mig om Sverigedemokraternas interna utrensningar. Det hade jag kanske inte gjort om det inte varit för att seglorianerna lite oskickligt drivit sin "guilt by association"-kampanj mot mig. Jag får inte skriva i somliga fora - och Klein och Irving skulle bestämma vilka. Nu ser jag samma mönster när det handlar om Axel W Karlsson, tidigare socialdemokrat och uppmärksammad högkyrkoätare när han protesterade mot domprosten PO Sjögrens prästmötesoration, den där han kritiserade partipolitiseringen i Svenska kyrkan och enkannerligen socialdemokratin. Karlsson skrev i Nya Tider och jag hittar ett reportage från kyrkomötet. Han skulle inte ha skrivit. Att skriva i tidningar som står långt från Sverigedemokraterna (också om artikeln beskrev att ASD ställdes utanför kyrkostyrelsen) och att gå på möten med organisationer långt från SD, får man inte. Axel försvarar sin rätt att vara var han vill och skriva var han vill. Då körs han ut.

Det får vara SD:s affär men mönstret känns igen.
Kritiken gäller inte vad han skrivit utan att han skrivit på fel forum. Kanske är det intressant att SD drabbas av nervositet när Expo drivit kampanj mot Axel W Karlsson men kanske mindre intressant att seglorianerna jagar biskop Eckerdal, som tills nu försökt värja sig. Nu ska Göteborgs stift fråga SD om grunderna för uteslutning för att eventuellt inleda ett tillsynsärende, fattar jag efter seglorianernas nyhetsförmedlande.

Ändå är detta inte det riktigt intressanta, det bästa har jag sparat till sist!
Sören Ekström, tidigare Svenska kyrkans generalsekreterare, ställde på Facebook - ett forum som är öppet för mycken insyn - frågan hur lämpligt det är att en präst som utesluts ur SD "på grund av antisemitisk och högerextremistisk verksamhet" fortfarande innehar prästämbetet. Ser jag efter rätt har Axel W Karlsson förnekat denna anklagelse som rikatdes mot honom i september och det är inte detta som nu anförs av partisekreterare Söder i Expressen, men varför vara småsint...
Caroline Krook svarar "Inte lämpligt alls men jag känner med biskop och domkapitel för det hela är inte helt lättlöst". Paul Trossö, en gammal S-veteran från kyrkomötet, menar att frågan kan komma att aktualiseras framgent och pastor Bruno Sollerman menar att man visst kan avkraga en präst med otidsenliga åsikter.

Allt blir intressant - från den oprecisa anklagelsen till det som nu tillagas.
Caroline Krook sitter i Överklagandenämnden och där kan väl ett fall med avkragning enkelt hamna. Hur omdömeslöst är det inte att då gå ut med en bestämda mening innan saken prövats? Hon kan inte döma i Karlssons fall ifall det blir ett fall!
Trossö gör en riktig bedömning, tror jag. Det blir ett domkapitelsärende för saken står under sådan press att den reaktionen närmast blir naturlig. Fast medge att det blir lustigt. En präst som inte kan vara medlem i Sverigedemokraterna, kan inte vara präst - eller hur ska anklagelsen motiveras och hur ska grundlagsfästa fri- och rättigheter värnas? Det där med "inte helt lättlöst" styr in på det besvärliga att vi har grundlagsfäst åsikts-, förenings- och yttrandefrihet. Inför det allmänna - och hur ska en kyrka som vill ha en offentligrättslig ställning räknas? - behöver vi inte berätta om våra politiska eller religiösa (!) meningar.

Slutligast är det väldigt spännande med tanken som pastor Sollerman levererar (glöm inte att jag för många år sedan markerade min ovilja just mot pastorn och fann honom intellektuellt lågpresterande när han skrev ett reportage i Broderskap, så misstro för allt i världen vad jag skriver!). Man kan avkraga en präst med otidsenliga åsikter. Så tänker en frikyrklig, fattar jag. Men tanken fascinerar. Vad är nu otidsenliga åsikter och vad var t ex i Tredje Riket tidsenliga åsikter som en präst gott kunde få ha? Man kan vara antisemit bara de flesta andra är antisemiter eller tysta medlöpare och nazistprästerna ska inte klandras förrän i maj 1945?
Däremot kan man i Sverige nu avkraga präster som inte tror 1958 års riksdagsbeslut om ämbetet eller riksdagsbeslutet om abort eller riksdagsbeslutet om enkönade äktenskap med efterföljande kyrkliga konsekvensbeslut - för hur det än är så är åsikterna otidsenliga?

Axel W Karlsson kommer nog att försvara sig med att han vill röra sig i många olika miljöer för att forska och skriva. Vad han då säger är sant. Han är välinformerad om många olika sammanhang och har haft anställning som forskare men är nu 65 år så den tiden är över. Axel har alltid nyfiken rört sig i många miljöer.
Hur han gör med sitt kyrkomötesuppdrag ska bli intressant att se. Han kan ju sitta kvar som vilde i kyrkomötet. I så fall blir han vilde nr 2 med rötterna i SD. Ingen utskottsplacering men tid i talarstolen.
Avkragad eller inte. Mycket kan Expo och seglorianerna med understöd regissera - men inte allt.

Själv undrar jag hur vi ska se på att somliga regisserar pjäser där vi andra får statistroller och där det står några fritt att modellera motståndare efter eget tycke eller egen affärsidé.