Söndag?

Herrens dag, vilodag, dagen för kraftsamling och livsmöte i högmässan. Svenska kyrkan redo att förse mig med det jag behöver för min  helgelses och mitt människoblivandes skull. Högmässan är en resurs. Och Smålandsposten bar syn för sägen i fredags. Först en helsida, sedan en liten annons på Alvesta-sidan om vad som där erbjuds och slutligast en hoper av de vanliga kyrkliga pålysningarna, församlingsvis för landsbygden. Vad fann jag?

Först utgångspunkt för målangivelse:
Jag söker en högmässa där jag kan åtnjuta trygghet i att det som sker är en vanlig kristen högmässa i svenskkyrklig ordning och i överensstämmelse med Bibel och bekännelse.
Jag är inte heller beredd att fara land och rike runt utan förväntar mig att Svenska kyrkan levererar vad jag betalar kyrkoavgift för. Tänk er att sophämtningen skulle gå så till, att jag måste ta mina påsar och fara runt och leta efter en sopbehållare som kan finnas några mil bort (var, framgår av annons i fredagens Smålandsposten). Hur mycket skulle jag då vara beredd att betala för sophämtningen?

Få högmässor utannonseras. Söndagsmässa, "mässa" och så gudstjänster. Men kollar jag, är det inte alls många kyrkor som används. Och det nya tycks vara att präster far runt och är i olika kyrkor. "En präst - ett altare"-principen tycks inte längre gälla. Men då blir det också rätt ryckigt i förkunnelsen, kan jag meddela. Så bygger man inte församling. Det kanske inte heller är meningen. Någon koppling mellan förkunnelse och själavård blir det knappast heller - för prästen finns inte längre vardagsvis med i det lokala.

Jag funderar över upplägget. En helsida i Smålandsposten med färg med annonser som visar upp en del evenemang: Bildvisning i Tjureda från Rom, Florens och Venedig på torsdag kväll, invigning av Diakonicentrum i Växjö på fredag (domprosten talar och så talar biskopen!), Mozart-konsert var det i går i Domkyrkan och på samma plats blir det evenemang under kulturnatten, bl a mässa med The Beatles musik kl 23 nästa lördag då "medarbetare från Svenska kyrkan medverkar".
Det finns en röd färgblaffa också med bönen "Gud, var för oss en källa som ger liv i överflöd". Ska man vara fundersam är det väl en lätt konstig bön för Gud är väl redan den källan så vi skulle kanske mer be om hjälp att hitta den eller låta den flöda i våra liv eller något sådant. Kanske skulle vi inte ens be utan bara proklamera något om att Gud är livets källa?
Påkostat och storslaget ser det hela ut - men är det det?
Kan det i stället vara så, att ju mer storslaget det annonseras, desto mindre är innehållet?

I den mer lantliga annonseringen "Välkommen till våra kyrkor" ser jag vad som försiggår i frikyrkorna, och de är trots allt inte mina kyrkor.
I Växjö har Kyrkliga förbundet högmässa i Adventkyrkan, men den informationen ryms inte i samfällighetens annons. Lika lite som att Växjö Bönehus har bibelförklaring och mässa i Mariakyrkan. Vore det inte lika enkelt att det som händer i Växjö återfinns i annonsen - för det verkar som om de två evenemangen på något sätt relaterar till Svenska kyrkan - eller?
I nejden hittar jag ingen högmässa att gå till.

De högkyrkliga är uppenbart styvbarn i Svenska kyrkan. Men en folkkyrka känner inga styvbarn, sa biskop Björkquist på sin tid. Så vad göra då? Lite barnkonsekvensutredning med frågan hur Svenska kyrkan ska möta dem som av kyrkopolitiska skäl ställts och ställs utanför? Så ska frågan ställas. Inte som en fråga vart jag ska åka för att bli av med min soppåse utan hur det ska levereras till mig som jag betalat för - och som Herren  Kristus betalat ännu mera för. Han vill efter sin ordning möta mig i Ordet och eukaristin. Och så står vi båda två och glor på varandra och undrar hur nu detta ska gå till en vanlig söndag i Svenska kyrkan i Kronobergs län.