lördag 9 maj 2015

Bagdad-Bob - i Visby!

Helagotland fick till en ledare efter Dagens artiklar. Att Lilly Sofia Jönsson kallar sig "oberoende journalist i denna fråga är helt enkelt falsk marknadsföring." Bra att vi fick veta. Underförstått är Jönsson "debattör". Där fick hon så hon teg, eller? Hennes avsikt var att förminska ett budskap eller obekväma sanningar, dvs blanda bort korten när stiftet står mitt i "en skitstorm" (försök visualisera nu!). Då drar Jönsson ut med "Dagens attack mot Mats Hermansson". Slutsatsen kommer redan i ledarrubriken: "Partsinlaga är inte journalistik".

Hur ser alltså den gotländska tidningen saken?
Jo, många välkomnar den öppna och moderna kyrka som Mats Hermansson skapat men det finns också ett starkt motstånd från kyrkans konservativa. Enkelt och pedagogiskt lättfattligt. Och då blir det mesta rätt självfallet. All kritisk granskning av Hermansson och Harlevi är illasinnad och styrd av de konservativas intressen. HH sitter säkert om man med HH inte avser HH Biskopen. Han sitter väl i och för sig också säkert men den dag när Visby stift omorganiseras tycks inte så långt borta. Håll fast vid Fast för han är nog stiftets garant. Alternativen är inte så många. Antingen läggs stiftet ner och
blir en del av ett fastlandsstift - Stockholm, Linköping eller Växjö - eller så reduceras strukturen och biskopen blir kyrkoherde i Visby (som tidigare) och domprosttjänsten tas bort. Gutarna borde varsna faran. Förhållandena i stiftet får inte hanteras på ett sätt som gör att beslutsfattarna uppfattar dem vara för små eller för illa skötta.

På Gotland tycks saken helt klar. Tidningen Dagens "trovärdighet faller platt."
Och Harlevi och Hermansson har anmält Dagen till Pressombudsmannen.

Vad händer nu?
Ska Dagen ta nya tag för att säkra sin trovärdighet? Rimligtvis. Ville Helagotland slå vakt om HH - Hermansson och Harlevi - kanske Eric Krönmarks visa råd skulle besinnats: "Den berusade, som trampat rakt ut i drivhusbänkarna, täckta med glas, ska stå stilla för vad han än annars gör, kommer det bara att skapa mer oväsen."
Detta är en god drivhusbänkprincip för allt politiskt liv.

Ska Dagen - eller Lilly Sofia Jönsson - ta fram mer material, kommer anklagelserna att preciseras. Det finns antagligen material liggande, för en god journalistisk princip är att avlossa hagelbössans andra skott först när man ser hur det första träffat. Jag förmodar att Lilly Sofia har en dubbelpipig bössa. Då blir det intressant.

Finns inget material liggande, kommer några av de missnöjda att förstå att det är nu eller aldrig det gäller. Vi har mött missförhållanden i Visby tidigare, som när det handlade om den kyrkoantikvariska ersättningen. Fattar några anställda att lite fler uppgifter kommer att göra skillnad, blir det fart på speleverket. Det kan i Visby bli som i Narnia när väldet vacklar.

Kan det inte bara lägga sig och bli lugnt och fint, som tidigare?
Jag undrar det.
Vi kommer ihåg Bagdad-Bob, informationsministern. In i det sista talade han om framgångar för Saddams trupper. Det var underhållande, eftersom den internationella presskåren visste att det han sa inte var sant. Det var bara sant på propagandaministeriet. Vi är väl där nu i Visbyfallet. Och det är underhållande. Men, som Max Raabe sjunger, "Am Ende kommt immer der Schluss."
https://www.youtube.com/watch?v=CPp1oJSoC40

Antingen ett elände utan slut eller ett slut på eländet.
Det senare brukar anses vara det bästa.

45 kommentarer:

  1. Sofia Lilly ska det vara, i den ordningen. Nu läser jag vidare.

    SvaraRadera
  2. Bagdad-Bob är en bra bild, men när journalister och ämbetsmän samverkar finns även en mer närliggande – de som är övertygande om att det finns en massmördare vid namn Thomas Quick.

    Att en journalist på detta sätt angriper en annan för vederbörandes nyhetsrapportering är i och för sig en god idé – det skrivs så mycket dumheter, och sägs än fler på TV. Dock är det fascinerande att så många uppenbara felaktigheter lämnas oangripna. I detta fall verkar den enda konkreta angreppspunkten vara att angriparen tycker att facket borde ha gjort mer om problemen är så här stora. Så ser det tyvärr ofta ut i vår kyrka. Av en eller annan anledning händer inte mycket. Människor flyr om de kan istället.

    SvaraRadera
  3. När det gäller barnamorden i Betlehem, kan man konstatera att det inte finns något sådant antecknat i andra historiska källor. Exegeter konstaterar då att det ändå kan ha inträffat, för det som skedde är helt i enlighet med Herodes sätt att agera i andra, kända fall. Händelsen var så allmänt förekommande att en dåtida historisk krönikör inte skulle ha brytt sig om att notera just händelsen i Betlehem.

    När det gäller artikeln i Dagen, kan man på motsvarande sätt konstatera att den har hög trovärdighet – det som där sägs motsvarar hur Harlevi och Hermansson kunde förväntats agera, utifrån hur de agerat i andra fall. Hermansson gjorde dock misstaget att kritisera biskop och domkapitel – en kritik som han blev tvungen att tona ner, för att inte sätta sin egen auktoritet i kommande fall i fråga. Men då han kom med sin kritik först en månad efter domkapitlets beslut, står det väl klart att han var del av ett större skeende.

    SvaraRadera
  4. Det verkar förvisso finnas någon i den här härvan som vill ”blanda bort korten” och det synes vara Hermansson själv. Som ledamot av domkapitlet har han rimligtvis känt till pågående utredning i ärendet om behörighetsförklaring. Han måste också ha vetat att ärendet skulle tas upp på det sammanträde där han inte kunde närvara. Ändå reagerar han inte förrän ganska lång tid efter beslutet. Och vad har hänt däremellan? Jo, anställda i domkyrkoförsamlingen har bett biskopen om hjälp på grund av bristerna i Hermanssons ledarskap. Min tolkning utifrån kronologin är att Hermansson inte brydde sig ett dugg om behörighetsförklaringen men vill tvåla till biskopen när han själv blir utsatt för kritik. Så nog finns här någon som vill blanda bort korten, alltid.

    SvaraRadera
  5. I en tidigare kommentar uttryckte jag kritik mot Jönssons partiska reportage och den står jag fast vid. Bilden hon målar upp av missförhållandena kan i och för sig vara sann (jag tror den i många stycken är det) men även dåliga ledare måste behandlas rättvist. Att folk väljer anonymitet är förklarligt men knappast försvarligt när de kommer med så allvarliga anklagelser mot sin arbetsgivare.

    Om det inte är fråga om brott i allmän mening bör väl ändå processer mot församlingens medlemmar drivas inom det kyrkliga ramverket och inte i utomstående medier? Förklara hur man annars efterlever 1 Kor 6:1-8. Däremot var det rätt att skriva brev till biskopen. Ytterligare ett legitimt sätt att protestera mot orättvisor är att ta hjälp av facket, eftersom församlingen accepterat dess representation på arbetsplatsen. I så fall måste dock de drabbade vara uppriktiga.

    Jönsson får så klart skriva om vad hon vill men som medlem och medarbetare i Visby domkyrkoförsamling måste man fråga sig vad hon har med församlingens inre angelägenheter att göra. Om jag minns rätt har hon sagt upp sitt medlemskap i Svenska kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Niklas N, nu försöker blanda b ort korten och gör artikeln till något personligt. Sofia Lilly Jönsson har inte skrivit en debattartikel, utan det är tidningen Dagen som publicerat en artikel signerad Sofia Lilly Jönsson. Om, vilket jag inte tror, artikeln skulle innehålla felaktigheter, då är det tidningen som ansvarar för felaktigheterna.
      Det är också märkligt att journalistens eventuella medlemskap i Svenska kyrkan ska avgöra om tidningen Dagen borde publicerat artikeln.
      Niklas, menar du verkligen att enbart journalisten tillhörande Svenska kyrkan har rätt att skriva om inre angelägenheter i Svenska kyrkan? Jag för min del hoppas att dagen och Tidskriften evangelium fortsätter sin granskning.

      Till sist Niklas, jag hoppas du inte har något arbetsgivaransvar inom Svenska kyrkan, när du graderar vilka instanser anställda bör vända sig till. Facket och biskopen, men tydligen inte till massmedier. Du skriver: "Om det inte är fråga om brott i allmän mening bör väl ändå processer mot församlingens medlemmar drivas inom det kyrkliga ramverket och inte i utomstående medier? Förklara hur man annars efterlever 1 Kor 6:1-8. Däremot var det rätt att skriva brev till biskopen. Ytterligare ett legitimt sätt att protestera mot orättvisor är att ta hjälp av facket, eftersom församlingen accepterat dess representation på arbetsplatsen. I så fall måste dock de drabbade vara uppriktiga." Personalen får sig också en skopa för sitt okristliga beteende!

      Radera
    2. LeoH

      Oavsett vem som ansvarar för artikeln är den subjektivt skriven; se till exempel beskrivningen av hur fru Harlevi skrek och grät. Vid texttolkning kan det vara bra att veta vem författaren är, även om någon annan har det juridiska ansvaret för texten. Om du noga läser min text en gång till ser du att jag inte ifrågasätter Jönssons rätt att rapportera om Svenska kyrkan. Jag ifrågasätter inte heller Dagens rätt att publicera hennes text. Däremot tycker jag att man inom en församling ska vara ytterligt försiktig när man drar in utomstående i känsliga och interna ärenden; det gäller såväl arbetsgivare, arbetstagare som andra. Menar du att Paulus tyckte annorlunda?

      Någon mörkläggning förespråkar jag alls inte men Svenska kyrkan har egna resurser och kanaler för att komma till rätta med problemen; tyvärr används de inte till fullo. Räcker de inte till kanske en omorganisation måste ske så att stiftsnivån får större inflytande.

      Nej, jag har inget arbetsgivaransvar i Svenska kyrkan. Egna erfarenheter gör istället att jag lätt kan solidarisera mig med folk som lider i underordnad ställning. För den sakens skull har jag inte angett mina ovänner för någon folkdomstol eller flytt fältet genom att konvertera till Rom.

      Radera
    3. Menar du Niklas även då att bara journalister som är medlemmar i SD bör granska deras inre angelägenheter?

      Radera
    4. Carolina:

      Nej, om en skvallertidning utan band till SD är intresserad av partiets interna maktkamp eller någon företrädares fyllesamtal får den naturligtvis skriva om det. Varje journalist får handla efter sin egen agenda, så långt lagen tillåter.

      Om min kyrkliga förmaning skulle överföras till SD skulle den istället vara att sverigedemokraterna själva inte bör tala illa om varandra inför utomstående journalister. Inte heller bör de läcka hemliga dokument till pressen.

      Av avhoppare från partier och samfund förväntar jag mig inte samma lojalitet som av befintliga medlemmar.

      Radera
    5. Niklas,

      Lojalitet är svårt - de som talat med journalisten kan ju mycket väl ha sett det som lojalitet, lojalitet gentemot medarbetare som far illa, till exempel.

      Vad jag saknar i detta är ett sakligt bemötande från Visby Domförsamling, istället för en misskreditering av Dagen och dess journalist. Det handlar om arbetsmiljöproblemen, som bekräftats av fackliga organisationer. Här kan man ju hävda att det är ett internt problem, men generellt sätt ses inte arbetsmiljöproblem som sådant, tidningar rapporterar löpande om bristande arbetsmiljö inom vård, skola, näringsliv och det är ofta till godo - det kan vara det som krävs för bättring. Tror inte att anställda som första val går till en journalist, tvärtom, det är ofta det steg man tar när ens oro inte tas på allvar internt.

      Jag skulle också vilja se ett sakligt bemötande på andra frågor som uppstår när man läser Dagens granskning, till exempel:

      Domprosten har anställt sin frus dotter - är det sant? Den typen av nepotism, är den vanlig i kyrkan? Är det så som det är? Är det ok? Noterar att det till exempel i SCA-härvan var en anledning till att Sverker Martin-Löf fick sparken, att hans son hade anlitats som konsult av SCA. Sådan nepotism skickar fel signaler. Bör inte kyrkan ha högre etiska krav än näringslivet?

      Personalresa på icke bekräftade 2,7 miljoner samtidigt som man beskriver en församling som blöder, med stora sparkrav. Är den siffran korrekt? Hur tänker man där? Drar ned på verksamheten samtidigt som man smörjer sig själva? Igen, hur tänker man där? Ser man inte att det sticker i ögonen?

      Det finns fler sådana specifika frågor som Dagen reportaget ger upphov till, men det som kommer ut i respons är att misskreditera Dagen?

      Det skickar fel signaler. Jag är medlem av Svenska kyrkan, om det gör skillnad för dig, är jag olojal, enligt dig, med detta inlägg?

      Menar bara, och jag tror inte att det är det du vill, du verkar, inte minst eftersom du tar dig tid att svara sakligt, men man kan uppfatta dig så, som om lojaliteten är viktigare än allt annat, och det är för mig skrämmande. Att Svenska kyrkan blivit en organisation där lojaliteten gentemot organisationen är det viktigaste. Det är inte bra.

      Innan Anders Nyrén fick sparken från SCA sade han: ‘Det är en fin kultur i SCA. Den ska vi vara stolta över, men vi ska inte ha en negativ bild av SCA. Den måste vi ändra på.’

      Underförstått: Det är inte oss det är fel på, det är er och er elaka rapportering om oss.

      Sådant funkar inte, inte i längden.

      Radera
    6. Lojalitet, är det inte ett av den moderna kyrklighetens fulaste ord? Det brukas vanligen av dem som inte vill hävda att det viktiga är kontakten med kyrkans Herre eller fasthållande vid bekännelsen utan istället att vara lojal mot organisationen. Lojalitet är maktspråk, inte minst förekommande i företagsvärlden. Nej, i kyrkan ska vi inte vara lojala mot organisationen utan trogna mot dess Herre!

      Radera
    7. Niklas, du skrev så här: "Jönsson får så klart skriva om vad hon vill men som medlem och medarbetare i Visby domkyrkoförsamling måste man fråga sig vad hon har med församlingens inre angelägenheter att göra. Om jag minns rätt har hon sagt upp sitt medlemskap i Svenska kyrkan."

      Jag tolkar det som en principiell anklagelse mot Dagen, att de använder sig av journalister, som inte är medlemmar i Svenska kyrkan, när de granskar företeelser inom Svenska kyrkan.
      En märklig inställning!

      Radera
    8. Tack, Carolina, för din utförliga kommentar. Nepotism är nog mycket vanligt. Hörde nyss talas om en komminister som ordnat avlönat sommarjobb åt sin son i vår församling. Jag tycker att den tjänsten borde annonserats ut men själv är jag för bekväm av mig att säga det till honom – eller någon annan ansvarig. Fegt kanske, men ännu fegare tycker jag det hade varit att genskjuta honom via nyhetstidningen. I så fall hade han kanske blivit bränd men vad betyder det för tilltron mellan präst och församlingsbor på lång sikt, att man inte kan vara öppen mot varandra i direkta möten?

      Dagens reportage visar förvisso på flera konkreta tveksamheter, till exempel den där dyra resan. Sådant är ju konkret och möjligt för de ansvariga att bemöta, vilket är bra. Samtidigt tycker jag att det är kyrkfolket på Gotland som i första hand har att protestera mot en sådan budget. Värre är, enligt min mening, de anonyma anklagelserna som styr in på person och ledarstil: att mötena är sorgsna, att någon har många uppdrag med mera. Jag tror att läget bara blir än mer infekterat av att diskutera sådant i tidningen. Låt säga att domprosten avgår på grund av sviktande förtroende; jag undrar om alla problem därmed är ur världen. Han måste ju ha en del uppbackning som finns kvar. För mig som läsare är det också svårt att veta vad som är relevant kritik och vanligt arbetsplatsgnäll.

      Din reflektion att man kan gå till tidningen för att hjälpa sina medarbetare är tänkvärd men man kan ju också stödja sina vänner genom att ställa upp som vittne i en facklig konflikt, medunderteckna protestbrev och så vidare. Jag försvarar inte organisationen men tycker att man ska vara varsam mot de medkristna som bygger upp organisationen, även ledare som man är missnöjd med. Allt är verkligen inte bra i Svenska kyrkan men jag hoppas – kanske naivt – på positiva förändringar inifrån, där det finns mycket goda resurser. Vad som behövs är mer mod att våga tala om bristerna i direkta möten. Ja, jag har själv erfarit att det kostar på.

      Du är inte illojal när du skriver här. Denna blogg ingår i den svenskkyrkliga sfären. I sina bästa - nota bene - stunder kan med sitt informella format bidra till tankeutbyte och få kyrkfolket uppmärksamma på olika brister - hos sig själva, andra eller i systemet. Ditt inlägg är också nyanserat och du tar upp viktiga principfrågor. Maktgranskning är bra och som ett gott exempel på sådan vill jag nämna Kyrkans tidnings kartläggning av de höga lönerna för en tid sedan.

      Bäste LeoH: Dagen får agera hur den vill gentemot Svenska kyrkan: välvilligt eller illvilligt, med insikt eller okunskap. Jag moraliserar inte över tidningens agenda, vilken den är. Däremot inser jag att den inte nödvändigtvis överensstämmer med mina och min kyrkas intressen. Överhuvudtaget är jag restriktiv med att lämna ut känslig information till utomstående, vare sig det gäller kyrkan eller min egen familj. Inte heller litar jag på en objektiv behandling bara för att någon kallar sig journalist.

      Radera
    9. "Meine Ehre heisst Treue" fanns det en gång en organisation om hade som sitt motto.

      Heinrich H

      Radera
    10. Anonym 13:50 (= 00:05?): Lågt av dig att blanda in nazistreferenser. Jag utgår från att alla här strävar efter att vara trogna kyrkans Herre, samtidigt som man är juste mot sina bröder och systrar i församlingen. Men det gäller kanske inte dig, eftersom du bara försöker så tvedräkt med din enda mening. Du undertecknar de facto med Heinrich H. och det namnet kan du gott ha.

      Radera
    11. Vad som är lågt för en, är högt för en annan.
      Lojalitet med SvK i dess nuvarande, okristna form kanske är illojalitet mot Kristus?


      Heinrich II

      Radera
  6. Om man "målar" en kritusikon på en presenning med hbtq-attribut torde det vara en "annan Kristus" med ett "annat evangelium".

    SvaraRadera
  7. Helagotland har naturligtvis helt rätt, precis som jag har försökt påpeka på den här bloggen! Det LSJ presterar har ingenting med granskande journalistik att göra! Det är ett debattinlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte det att det skulle vara SLJ.

      Radera
  8. En insändare i Dagen:
    http://www.dagen.se/debatt/svenska-kyrkans-demokrati-fungerar-inte-1.355958

    SvaraRadera
    Svar
    1. Insändarskribenten i Dagen skriver att hon andligen lämnat Visby dkfs. På grund av territorialprincipen menar hon att hon inte kan få uppdrag i den landsbygdsförsamling där hon nu är engagerad: ”Jag kan inte få uppdrag där, eftersom jag inte kan bli skriven där”. Rätta mig om jag har fel men jag tror inte det stämmer. Så vitt jag vet är det bara i kyrkofullmäktige man inte kan ta säte om man inte bor i församlingen. Kyrkorådet är öppet för andra, liksom diverse nämnder och kyrkvärdsuppdraget.

      Problemet är att nomineringsgrupperna ofta bara väljer folk ur sina egna led när olika förtroendeuppdrag ska tillsättas. Samma problem finns väl inom domstolsväsendet? Nämndemännen måste inte alls bara komma från de politiska partierna.

      Jag håller dock med om att nuvarande valsystem bidrar till stagnation i beslutsprocessen men det är inte bara ett problem för Visby dkfs. Insändaren hade kanske gjort större nytta i Kyrkans tidning.

      Radera
    2. Nej, du kan vare sig sitta i kyrkoråd eller nämnd i ett pastorat du inte tillhör. Du kan heller inte vara kyrkvärd där (men ha liknande uppgifter som "gudstjänstvärd"). / Markus

      Radera
    3. Beklagar, men territorialprincipen är rådande i alla former av förtroendeuppdrag. Ända undantaget är att man kan få sitta kvar i ett kyrkoråd återstående tid av mandatperioden om man flyttar, men sedan är det stopp. Inga regler som uppmuntrar personligt engagemang utan just mer partigrupps-konformism.
      /Per B

      Radera
    4. Enligt 33 kap. 4 § kyrkoordningen gäller följande:

      "Valbar till uppdrag som förtroendevald i Svenska kyrkan är den som tillhör Svenska kyrkan, är döpt och fyller 18 år senast på dagen för valet. Härtill ska den som väljs vara folkbokförd i
      1. församlingen, om det gäller val till en församling som inte ingår i ett pastorat,
      2. en församling som ingår i pastoratet, om det gäller val till pastoratet eller till en församling i pastoratet, eller
      3. en församling inom stiftet, om det gäller val till stiftet.

      Den som tillhör en icke-territoriell församling är vid val till församling inte valbar till den församling där han eller hon är folkbokförd utan i stället till den icke-territoriella församlingen. Vid val till pastorat är hon eller han endast valbar till det pastorat där den icke-territoriella församlingen ingår.

      Det finns ytterligare bestämmelser om valbarhet vid direkta val till kyrkomötet i 38 kap. 19 a § och indirekta val till kyrkomötet i 39 kap. 20 §.

      Om valbarhetshinder i vissa fall finns bestämmelser i 5–9 §§.
      (SvKB 2002:9; 2005:17; 2007:5, 2008:5, 2011:6, 2012:7, 2012:14, 2014:7)"

      Enligt min summariska tolkning (ids inte lusläsa kyrkoordningen) har insändarskribenten rätt. Har heller aldrig hört talas om att man kan bli förtroendevald i någon annan församling/pastorat än man bor i.

      Radera
    5. Niklas, du har dessvärre fel. Samma princip som för en kommun gäller för församlingar och pastorat – man måste bo ("tillbringa sin dygnsvila") inom området.

      Radera
    6. Erkänner fel angående kyrkoråd och nämnder! Förväxlade med rätten att sitta kvar mandatperioden ut (Per B). Men efter bifall av motion 2008:51 ska man allt kunna väljas till kyrkvärd oavsett var man bor. KO 4 kap 19 § tar numer bara upp medlemskap i SvK, dop och ålder som allmänna krav för det uppdraget.

      Radera
    7. Bra att du påpekar ändringen vad gäller kyrkvärdar. Jag tror dock att minst två av församlingens kyrkvärdar fortfarande måste sitta i kyrkorådet/församlingsrådet. / Markus

      Radera
  9. Att SLJ kallas för "konservativ" torde tarva en förklaring.
    En frisk blandning av vänsterpolitik och lågkyrklighet brukar sällan benämnas konservativ inom SvK eller av journalister.
    Kritisk granskning av makt är alltid obehaglig och det är lite märkligt att Hela Gotland inte försvarar granskning av maktutövning i Sveriges största medlemsorganisation. Men det kanske är den nya journalistiska hållningen.
    En partsinlaga kommer vanligtvis från ena parten i en konflikt. Då SLJ inte är bosatt på Gotland så har jag svårt att se att det är en partsinlaga.

    BloggarDag försöker stundom också granska maktstrukturer inom SvK och det är extremt sällan sådant applåderas.
    Är det bara Macej Zaremba som lyckats granska SvKs maktstrukturer utan att brännmärkas för tilltaget?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sofia Jönsson bor i Visby, men det gör henne knappast till part i målet bara av den anledningen. / Markus

      Radera
    2. Mmm. Dessutom är det lite märkligt (minst sagt) att kalla en artikel för partsinlaga som föregåtts av att tidningen, som det anges i artikeln, "granskat dokument, hemliga brev och gjort djupintervjuer med över 20 personer". Gediget journalistiskt arbete brukar sådant i normalfallet kallas. Så bör det också benämnas här.

      Radera
    3. OK, då har SLJ uppenbarligen lämnat Huddinge åt sitt öde.

      Ur min synvinkel är maktkritisk granskning av SvK föredömligt.

      Radera
  10. Mats for bishop!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig, den nygnostiske heretikern Hermansson skulle bli en utmärkt stiftchef i det postkristna samfundet!
      Antony

      Radera
    2. Antony, broder i Kristus: Alldeles bortsett från vilka epitet som passar på Hermansson - VILL du verkligen att nygnostiska heretiker ska utnämnas till stiftschefer/biskopar och befolka Svenska kyrkans ledarskikt? Jag brukar åtminstone be för att romerska kyrkan ska få påvar som är mer lämpade än Rodrigo Borgia var (hittills har mina böner blivit hörda och besvarade).

      Radera
    3. Bäste Andreas Holmberg, jag önskar inte att Hermansson och hans gelikar ska fortsätta att förgifta den Svenska kyrkan, så jag borde bara skrivit att han, som den heretiker han är, passar jättebra som stiftchef i Svky.
      Alexander den VI:e må ha haft en hel del "okristliga" karaktärsdrag men han var absolut ingen heretiker, så hans synder är ganska små jämfört med nygnostikernas "fårakläder"!
      Antony

      Radera
  11. Om jag råkar tycka lika som Ntl, eller försvarar henne mot några av de grova påhopp som förekommer på denna blogg, så beror det inte på att hon bestämmer mina åsikter. Jag kan faktiskt tänka själv och är inte direkt lågutbildad. Man kan vara en väl så bildad person utan en massa fina titlar,Man kanförsvara personer vars åsikter man inte alls delar, eller inte delar helt. Mina kommentarer under tidigare inlägg nyligen om bibeltolkning torde visa stora åsiktsskillnader mellan mig och ntl i just den frågan. Jag vet orsakerna till hennes starka försvar för homosexuellas rättigheter. Och man kan väl inte bara blunda för ny kunskap, även om man måste ompröva tidigare ståndpunkter? Men det avgörande var inte information från ntkl, utan att jag tidigare hade konfronterats med frågan om jag hellre ville var far till ett barn, som har aborterats än till ett barn som har adopterats av ett homopar. Ska då inte detta homopar få ge sitt barn en så "normal" uppväxt som möjligt, genom att leva i en fast relation? Vilket jag tycker att heterosexeulla par också bör göra, även om olikheter kan vara påfrestande.

    Journalister vill gärna göra sitt yrke till något större än det är, till något slags "uppdrag" i demokratinss tjänst, när "journalistisk" i själva verket handlar om att producera ett innehåll,. som säljer en produkt (tidningen el dyl.) Att det är sant eller skildrar någon verklighet, som inte har konstruerats av reportern själv, är inte det viktiga. Minns bara UG-journalisen som lurade i ett antal präster att han är homosexuell och lider av det...)

    Man kan likväl tala om dålig journalistik. Efter att själv ha läst SLJ:s artikel i Dagen fann jag allvarliga brister i källkritik. Det står i en spalt intill artikeln att "Reportaget vilar på intervjuer med mer än 20 personer, anställda i församlingen ... offentliga dokumen från kyrkoråd och domkapitel, hemliga anteckningar, mejl och sms..." Vem har utfört denna granskning om inte artikelförfattaren själv? Dagen uppmanar läsare, de som vet något att skicka material direkt till Dagen. Anonomitetssydd utlovas. Ett praktexempel på hur media agerar domstol, men en enskild reporter som kriminalpolis, åklagare och domare i en och samma person. Sedan domen är avkunnad efterlyser domaren nytt material för att bemöta misstanken om partisk domare. Detta borde väl Elisabeth ha genomskådat?

    All right, även den som har blivit dömd på bristfällig bevisning av en partisk domare kan vara skydlig. Jag har nu även läst Helagotland /Gotlännings ledarartikel, där SLJ /Dagen anklagas för dålig journalistik. Dag måste ha läst någon annat artikel i någon av de tre tidningar som publierar sig på nätet på sajten Helagotland. Gotlänningens ledare är återhållsam och saklig och tar inte ställning i konflikten inom domkyrkoförsamingen och stiftet. Varifrån kommer allt övrigt, som Dag påstår att Helagotland har skrivit?

    Jag måste också bemöta biskop Göran jämförelse med barnamorden i Betlehem. Anledningen till att vi ska tro att de har förekommit, är enligt min mening (men inte +Görans?) att detta står i Bibeln = Guds ord. Varken exegeter eller andra troende behöver någon ytterligare bevisning. Den behöver man däremot i rollen som profan historiker. Det är vanligt vad gäller händelser så lång bakåt i tiden, att det inte finns flera av varandra oberoende källor, och för då tillgripa hjälphypoteser om "sannolikheter". Jodå, detta var vad man kunde vänta av Herodes. Men är Hermansson skyldig till de konkreta fall av maktmissbruk, som han aklagas för av SLJ bara för att detta är vad som kan förväntas av honom? Detta tycks spela en viss roll i Dagens dom över Hermansson.

    Anklagelserna mot Hermansson för att vara en gnostiker är enligt min mening ytterst allvarlarliga. Vi ska inte ha domprostar, som förkunnar andra religioner. Men även om detta skulle vara sant (jag har inte undersökt saken) så bevisar det inte allting som läggs honom till last. Han anklagas ju för att ha reagerat mot "påkragningen" av en präst för att dölja sitt eget maktmissbruk.

    SvaraRadera
  12. forts Det är aldrig fel att rädda en drunknande, även om motiver har varit orent, exempelvis att själv framstå som en hjälte. Klockringningen mot nazimötet vara alltså inte fel. För knappt ett år sedan publicerade Dag ett inlägg med rubriken "Ding dong Hermansson", där Hermansson kritiseras för att ha kränkt nazisternas yttrandefrihet. Då var det alltså inte fråga om gnosticism. Kyrkan har ingen som helst skyldighet att försvara nazisters yttrandefrihet, snarare tvärtom. Kyrkan lyder väl inte helt och fullt under de jordiska lagarna och besluten?

    SLJ kan ha fått in artikel publicerad som free lance-journalist. Den är därmed en redaktionell artikel och inte en insändare /debattartikel, vilket betyder att tidningen går i god för saklighet och faktagransning, även om någon sådan inte har gjorts av någon fast anställd medarbetare. Hur kan chefredaktören E Sandlund ha haft ett så stort förtroende för SLJ. Det finns en möjlighet (varmed jag inte har påstått att det är ett bevisat faktum) att ES och SLJ känner varandra. De har båda varit aktiva inom två olika stockholms-församlingar, som båda har vissa gemensamma beröringspunkter.

    Historien om den påkragade prästen, kan (därmed påstår jag inte att detta är ett bevisat faktum) ha varit mer allvarlig än vad som hittills framkommit. Vilket kan ha varit orsak nog att reagera mot påkragningen. Om detta stämmer, faller SLJ:s hypotes om avledningsmanöver från Hermanssons eget handlande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag avsaknar kristet tankegods i LFL:s långa anförande ovan, även om jag inte läst det. Det luktar lite illa för en kyrkokristen som jag.

      Radera
    2. LFL min tro och mina motiv står jag och enbart jag för! Lämna mig utanför dina inlägg här!
      Men Anna blir nog väldigt besviken om inte hon nämns, verkar det som!

      Radera
    3. Hähåjaja...

      Ja, det var ju dig, Ntl, som jag kallade "en god kyrkokristen" ...

      Radera
    4. Ja, det verkar en aning förvirrat - igen! Nog var det så! Men håll mig utanför den här bloggen, som jag också sade i telefonen idag!

      Radera
    5. Ett förslag till den lila tanten:

      www.100.nu/chat.htm

      Lycka till!

      Radera
    6. Det är inte jag som är på jakt efter kontakter! Och definitivt inte här! Rekommendationen borde nog gå till Anna!

      Radera
  13. Anonym 9.01 försöker du göra LFL svartsjuk? Han kämpar för fullt för förnyad kontakt med mig!
    Vad är det här för trams?

    SvaraRadera
  14. Men nu är det ju så att Ntl inte riktigt lever som hon lär, när hon säger att hon inte vill vara med på bloggardag. Nu skriver hon till och med om våra telefonsamtal. Ni skulle bara höra, för hon avslöjar ju inte allting själv. Nej, jag avslöjar ingenting av privat natur.

    Vad tycker ni? Ska de som gifter sig ha med sina redan födda barn i kyrkan? Som abortmotståndare tycker JAG att det är fel att försöka dölja vad man har gjort. Detta döljande kan ju i värsta fall gå så längt som till en abort.

    I förra veckan skrev en manlig ledarskribent, Martin Klepke att "Ebba Bush- Thor har inget med graviditeten att göra". Inte ens med sin egèn? I går uteblev hon från partiledardebattan av en viss orsak. Men det ska kanske döljas? Det är kanske Klepke som inte har med någon graviditet att göra, och borde hålla snattran på sig. Varför ska just kvinnor hålla käft i denna mycket typiska kvinnofråga?

    Skäms på sig Klepke!

    SvaraRadera