Docentala insikter

Jag är nog närmast fascinerad när jag läser insändare eller kommentarer som bestyrker att det finns folk som inte själva satt sig in i komplicerade saksammanhang men utan att darra på manschetten frimodigt torgför meningar som de bibragts. Någon annan har tänkt åt dem och nu säger de detta på egen hand otänkta. Jag förstår kanske inte riktigt varför de säger det, men antar att det de säger är djupt känt - men det är också det enda djupa. Varför är den pretentiösa dumheten så - pretentiös? Och hur kan komplicerade saksammanhang sättas på så enkla formler?

Enkla och enkla, jag menar väl "förenklade". Det gäller att ta fram några käpphästar och så rida dem i de samtal man kastar sig in i - eller kanske snarare samtal man kastar sig över. Det är oftast duktigt gjort men dumt.

Jag ska nöja mig med vad händelserna i Visby utlöst på kommentatorsfältet.
En Åsa Rönnholm vet berätta att "Biskopen personifierar den onda kyrkan, konstiga tankar och lössläppt könsdrift!" Den blide biskop Fast är väl inte skapt så att han nu glatt skulle resa på sig och tacka för uppmärksamheten. Det är samma Rönnholm som undrar "hur många (SS) präster bestialiskt bragt livet av gutar, människor som levde på vår ö runt 1700 till nutid." Sakfrågan går nog rätt enkelt att besvara utifrån domstolshandlingar och församlingsböcker över saknade. Säga vad man vill om provinserna, men folk hölls reda på. Men föreställningsvärlden fascinerar. Så här tänker hon alltså. Präster är som SS-folket.

Biskop Fast får mera. En maning och en dom levereras i kommentarfältet av sign. McRill: "Du har förlorat all respekt, Fast, och har bevisat vilket omdöme du besitter! Inse att det var länge sedan vi lämnade medeltiden! Du är ett lysande exempel på vilka despoter som finns kvar inom kyrkan!!"

Signaturen Fyffe menar att "påven borde sägas upp med omedelbar verkan" - oklart hur påven halkade in i sammanhanget. På Gotland kanske allt är möjligt?

Ska jag förstå detta, är det väl närmast till teatern i Efesos man ska bege sig. Det var dit makedonierna Gaius och Aristarchos, reskamrater med Paulus, släpades och Paulus ville ge sig dit för att tala. Klokt folk kring honom stoppade det. Med en mobb kan diskussion inte föras och Paulus har alltid förmått röra upp känslor. Hur var det på teatern? Det var som i kommentarer och på insändarplats: "Där ropade alla i munnen på varandra. Mötet var förvirrat och de flesta visste inte varför de hade kommit dit. (Apg 19:32)

Den tvärsäkra okunnigheten gör mig moloken. Här styrs mycket av fördomar och fördomar kan vara av allsköns slag - från sådant man fått för sig till stora ideologiska byggen. Men allt är osmält och hållningen att "citera sig själv för att ge märg åt konversationen" inte längre ett skämt. Det är ödet för den som läst någon rad teologi, att se de teologiska spökena gå fram genom Europa när folk snickrar ihop vad de tror på med markering att de inte delar Kyrkans tro - för det är den som bekännelsen slår vakt om. Fast varför ska man nu vara kristen om man inte vill vara det?

Ska tron bli trolig återstår ett gigantiskt intellektuellt renhållningsarbete och en lika gigantisk utbildningsinsats. Sådana insatser kan inte göras på teatern i Efesos men väl i Tyrannos föreläsningssal (Apg 19:9). Här krävs mycket nu. Men är verkligen sådana här dumheter något att ta på allvar? Jag tror det. Präster ska vara tacksamma varje gång de inser vilka svalg som är befästa mellan den tro som vill veta och den otro som närs, föds och uppehålls av sin okunskap. Apologetisk kompetens måste stå högt på agendan och en plats för att ge sådan kompetens är den undervisande predikan. Back to basic!

Men är det inte för oss som är kritiska mot det rådande kyrkosystemet lite uppiggande med påhopp på biskoparna? Alls inte. Inte ens när hedningarna är insiktsfulla i sin kritik. Och ibland blir det bara för dumt. Som i Visby, där det sägs att kyrkan lägger locket på eftersom media inte får veta vad som sas på ett personalmöte. Gunnar Sjöberg, som är kommunikationschef i Kyrkans Hus tycker "absolut att allmänheten har rätt i att få ta del i vad som sker" men svaren från mötet, som han inte vet något om, kommer "så småningom".  Kan vi inte börja webbsända personalmöten fortsättningsvis? Det blir dramadokumentärer inte utan underhållningsvärde. Jag har varit på en del sådana möten!

 På Gotland vet man ett. Bråket inom kyrkan rasar vidare. Men jag är inte säker på att man vet varför kyrkan lägger locket på - om ens locket ligger på.

Dagens Moqvist:
Moqvist beskrev ett öppet och framåtskridande församlingsarbete i Varberg med tre nya prioriteringar: bred delaktighet, människans andliga sökande och finnas till för människor.
En kvinna i "kyrkobänkarna" undrade: Vari består det nya av?