Håll kättarbålen brinnande

Jag säger inget om Svenska kyrkans kättarbål. De kan ses som glödpunkter i det kyrkliga mörker som utgörs av kyrkostatistiken. Då behövs några att avgränsa mot och ställa på kättarbålet. Det är lätt att se vilka de bortdefinierade är.
Min fråga är enkel. Är det verkligen rätt folk som ställs på kättarbålen, när Svenska kyrkan nu ska hållas med sådana?

I religionssamtalen om nattvarden i Marburg drog Luther ett streck med kritan och sa till de reformerta: "Ni är av en annan ande än vi." Det skulle väl betyda en strikt medvetenhet om var gränslinjerna mellan en evangelisk och en reformert nattvardssyn? "En annan ande" är ju det reformatoriska beskedet. Det kan vara en försåtlig ande. Den formulerar sig fromt - men fel.

När jag kollat vad som sägs om nattvarden på församlingarnas hemsidor, hamnar jag i beråd. Är inte detta just fromsint reformert nattvardslära?

"I nattvarden delas bröd och vin, för att vi skall minnas att Jesus gått genom mörkret och döden före oss." Det kommer mera: "Nattvarden är mycket mer än att vi minns Jesus. I måltiden blir vi indragna i Jesu död och uppståndelse. Guds närvaro blir verklighet. I nattvardsmåltiden omsluts brödet och vinet av Guds kärlek och löfte genom orden som sägs: Kristi kropp och blod för dig utgivna. Förlåtelse och löftet om evigt liv är närvarande och vi sänds ut i vardagen med ny kraft."

Vad hade Luther sagt om detta?
Eller om detta?
"Nattvarden är på sitt sätt en enkel måltid bestående av ett litet bröd och några doppar vin. I denna enkla kanske simpla måltid finner du mycket mer. Ett löfte om att Gud möter oss mitt i måltiden!
På så sätt blir nattvarden också en helig handling, som firas till minne av Jesu sista måltid med sina lärjungar. När vi firar nattvard blir vi också en del i den måltiden. Samtidigt är vi också en del i den stora världsvida kyrkans gemenskap."

Eller kanske bara en del av de fromsinta i Genéve? Calvin, Zwingli och grabbarna?

Vad säger de evangeliska? De säger att Kristus adest, han är verkligen närvarande i sakramentet och kan och ska tillbes där. Det är klokt att sjunga för honom: "O. Guds lamm" t ex. Som elden tränger igenom järnet och gör det rödglödgat så tränger Kristus genom nattvardens bröd och vin och kommer till oss i ett heligt sakrament. Det betyder att det konsekrerade förvaras i sitt bekvämliga rum och blandas inte med andra oblater för att konsekreras igen. De som gör sådant, praktiserar reformert teologi och för dem hålls kättarbålen brinnande. Ni förstår.

Eller inte? Är det ingen som bryr sig om kritstrecket Martin Luther drog mellan oss och dem som är av en annan ande än vi? Sådana som har en ordning där de som inte är prästvigda också förvaltar sakramenten och där man glatt kan byta nattvardselementen med allsköns argument och därmed, för de medvetna, skapa sakramental osäkerhet.

Men så underligt kanske det är, att de medvetna alltid ska definieras som lätt eller svårt fariseiskt anlagda medan de som kommer utan besvärande mycken kunskap, fast med en hel uppsättning egna meningar, alltid ska tas emot med öppenhet för varjehanda önskemål? Inte konstigt om fel folk placeras på kättarbålen då. Men kom ihåg, det är inte kättarbålen jag satt ifråga. Jag vill inte att det ska råda någon oklarhet på den punkten.