lördag 16 maj 2015

Håll kättarbålen brinnande

Jag säger inget om Svenska kyrkans kättarbål. De kan ses som glödpunkter i det kyrkliga mörker som utgörs av kyrkostatistiken. Då behövs några att avgränsa mot och ställa på kättarbålet. Det är lätt att se vilka de bortdefinierade är.
Min fråga är enkel. Är det verkligen rätt folk som ställs på kättarbålen, när Svenska kyrkan nu ska hållas med sådana?

I religionssamtalen om nattvarden i Marburg drog Luther ett streck med kritan och sa till de reformerta: "Ni är av en annan ande än vi." Det skulle väl betyda en strikt medvetenhet om var gränslinjerna mellan en evangelisk och en reformert nattvardssyn? "En annan ande" är ju det reformatoriska beskedet. Det kan vara en försåtlig ande. Den formulerar sig fromt - men fel.

När jag kollat vad som sägs om nattvarden på församlingarnas hemsidor, hamnar jag i beråd. Är inte detta just fromsint reformert nattvardslära?

"I nattvarden delas bröd och vin, för att vi skall minnas att Jesus gått genom mörkret och döden före oss." Det kommer mera: "Nattvarden är mycket mer än att vi minns Jesus. I måltiden blir vi indragna i Jesu död och uppståndelse. Guds närvaro blir verklighet. I nattvardsmåltiden omsluts brödet och vinet av Guds kärlek och löfte genom orden som sägs: Kristi kropp och blod för dig utgivna. Förlåtelse och löftet om evigt liv är närvarande och vi sänds ut i vardagen med ny kraft."

Vad hade Luther sagt om detta?
Eller om detta?
"Nattvarden är på sitt sätt en enkel måltid bestående av ett litet bröd och några doppar vin. I denna enkla kanske simpla måltid finner du mycket mer. Ett löfte om att Gud möter oss mitt i måltiden!
På så sätt blir nattvarden också en helig handling, som firas till minne av Jesu sista måltid med sina lärjungar. När vi firar nattvard blir vi också en del i den måltiden. Samtidigt är vi också en del i den stora världsvida kyrkans gemenskap."

Eller kanske bara en del av de fromsinta i Genéve? Calvin, Zwingli och grabbarna?

Vad säger de evangeliska? De säger att Kristus adest, han är verkligen närvarande i sakramentet och kan och ska tillbes där. Det är klokt att sjunga för honom: "O. Guds lamm" t ex. Som elden tränger igenom järnet och gör det rödglödgat så tränger Kristus genom nattvardens bröd och vin och kommer till oss i ett heligt sakrament. Det betyder att det konsekrerade förvaras i sitt bekvämliga rum och blandas inte med andra oblater för att konsekreras igen. De som gör sådant, praktiserar reformert teologi och för dem hålls kättarbålen brinnande. Ni förstår.

Eller inte? Är det ingen som bryr sig om kritstrecket Martin Luther drog mellan oss och dem som är av en annan ande än vi? Sådana som har en ordning där de som inte är prästvigda också förvaltar sakramenten och där man glatt kan byta nattvardselementen med allsköns argument och därmed, för de medvetna, skapa sakramental osäkerhet.

Men så underligt kanske det är, att de medvetna alltid ska definieras som lätt eller svårt fariseiskt anlagda medan de som kommer utan besvärande mycken kunskap, fast med en hel uppsättning egna meningar, alltid ska tas emot med öppenhet för varjehanda önskemål? Inte konstigt om fel folk placeras på kättarbålen då. Men kom ihåg, det är inte kättarbålen jag satt ifråga. Jag vill inte att det ska råda någon oklarhet på den punkten.

21 kommentarer:

  1. Bloggaren verkar söka en luthersk kyrka... SvK är inte någon luthersk kyrka, det visas så tydligt genom de kritstreck man drar, genom de kättarbål man reser. Dag har alldeles rätt i att SvK inte bryr sig om Luthers kritstreck.

    Jag påstår: Anledningen till att bloggaren och andra i den lutherska fåran fortfarande tillhör SvK beror inte på Bibeln, utan på mänskliga traditioner och tankar.
    Som om det skulle betyda något.

    Jakob Fjellander

    SvaraRadera
    Svar
    1. mänskliga traditioner och tankar.....samt (för de anställda "högkyrkliga" ämbetsbärarna) en fet lönecheck som på något märkligt sätt dövar samvetet!
      Antony

      Radera
    2. Fast frågan är om Bibeln entydigt leder endast till lutherdom. Reformkatolicism på Bibelns grund och i Luthers och Laurentius Petris tradition är vad Svenska kyrkan bör vara.

      Radera
    3. Tror du har rätt Jakob! Rädslan för att inte Gud kommer att försörja... om man lämnar det "trygga förustsägbara". Andens nådegåvor och tjänstegåvor behövs, profetia och inte minst urskillningens gåva. Mod att vandra i tro och lydnad. Spännande! Prästänka.

      Radera
    4. Apropå försörjning är Dag faktiskt pensionär och kan göra som han behagar vad den saken anbelangar.

      Vi ska vara försiktiga med att dra slutsatser om varför människor stannar kvar i Svenska kyrkan. För egen del lämnade jag efter att under lång tid ha arbetat med frågan under bön och bibelläsning. Till slut stod det klart för mig att jag inte kunde påverka Svenska kyrkan inifrån utan endast, med min kyrkoavgift, bidrog till att ge henne ekonomiska resurser till att fortsätta sprida villolära. Samtidigt insåg jag också att det kan vara alldeles rätt för någon annan att stanna kvar i Svenska kyrkan, nämligen för den som fortfarande har möjlighet att påverka i positiv riktning.

      Radera
    5. Elisabeth, det finns inget i det som du skriver som inte stödjer min välgrundade tes som säger att nästan alla s.k. högkyrkliga prelater är ryggradslösa hycklare som väljer de världsliga belöningarna före sanningen!
      Antony

      Radera
    6. Elisabeth. Självklart vill jag inte döma någon, men fundersam, 800 är säkra mot en reform, men när den kommer så är det en handfull? som tar konsekvensen av det.
      Gör nog samma slutsats som du, men det har inte varit enkelt att finna ett sammanhang, att infogas i.
      Väl medveten om att del är svårare att från SvK och arbeta utan lön av olika skäl. Det finns ingen 'kultur' för tionde och att ge/ta emot understöd till försörjning. (Vi levde några få år på det sättet, så jag vet att det inte är romantiskt att ha trosbudget, snarare nådesbudget. Allt är inte självklart.) menar inte heller att smita från ansvar vare sig i trots och övermod eller i naivitet, men det är ett ansvar för varje enskild att höra Guds röst vare sig det är att gå eller stanna. När Han leder, så förser Han också. Men ibland har efterföljelsen ett pris, ibland en outsäglig glädje. Prästänka.

      Radera
    7. Instämmer helt med det du skriver kl. 22:41, Prästänka.

      Radera
  2. Bara en liten kommentar om de reformerta: Kalvin var i Geneve, Zwingli var Zürichs reformator och Vadian S:t Gallens./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  3. Maja ler överseende:

    -Som om dom i kyrkan inte alltid skulle tända kättarbål? Är det inte den ene, så är det den andre. Alldeles särskilt Den Andre.

    Rickard från Rickomberga, som dubblar i statsvetenskap, väser maliciöst:

    -Som vänstern och tokfeministerna, alltså?

    Bull, min teologiske sekreterare, modererar:

    -Några bål har knappast funnits. Snarare har skadliga idéer identifierats, bärarna av dessa idéer marginaliserats, för att idéerna skall kunna elimineras. Helt normalt förfarande i varje civiliserat sammanhang, alltså.

    Maja ser ledsen ut.

    Dags för tröst.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  4. I senaste SPT nr 10/2015 kan vi läsa kh Göran Landgrens förnämliga reflexioner över den metodistiske amerikanske teologen Thomas C Odens själ vbiografi. Landgren frågar vad vi kan lära av Oden och då sätter vi fokus på det andra av de fem perspektiven. Det som innebär förhållandet till den aktuella kyrkoorganisationen. Landgren skriver: Hur överlevde han när han betraktades som obekväm och apart? Han säger själv att det som hjälpte honom var Skriften, läsningen av fäderna, bönelivet, gudstjänsterna och samtal med goda vänner. Inte minst betydde alla samtal på caféer med vänner och kollegor från olika sammanhang att han bevarades från bitterhet och uppgivenhet. Just samtalet är avgörande för att överleva i en pressad situation. Vi behöver varandra. Så långt Landgren och då frågar jag: Har inte "Bloggardag" berett oss en sådan möjlighet till avgörande samtal som Oden och Landgren talar om?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag håller med dig: Dag bereder oss en god möjlighet till att på denna blogg såväl "lyssna till" andras samtal som att själv delta i desamma. Detta är åtminstone jag väldigt tacksam för!

      Jag i Halland

      Radera
    2. Inte minst är BloggarDag en populärteologisk högskola. Tröttsamma kommentarer behöver man sen inte läsa. Om man inte gillar "det informationsbärande" alltså...

      Radera
  5. Att reformerta tankar under de senaste århundradena så lätt kunnat smyga in i Svenska kyrkan kan vi finna åtminstone tre orsaker till:

    1 Neologin, liberalteologin och den för närvarande bland makthavare dominerande teologin av samma typ. Spelar teologins närmare utsagor ingen roll kan man vara vad som helst - nästan.

    2 Förändringen av begreppet evangeliskt är ett symptom på att allt gå för sig bara det inte kallar sig katolskt eller relaterar till påven. Detta sätt att tänka som hade sin höjdpunkt vid 1800-talets mitt öppnade många dörrar för reformert tänkande.

    3 Den bristande kunskapen i dogmatik. Dagens präster kan med få undantag inte mycket av det som för många tidigare generationer varit grundläggande. Orsakerna här är förutom det tidigare sagda grundare förkunskaper och filosofins viktigare roll som gränssättare för den dogmatiska spelplanen.

    Tillsammans avväpnar detta den svenska kyrkan och få kan säga: "Men detta är inte i enlighet med bekännelsen" och om det sägs bryr sig få.

    SvaraRadera
  6. Anders Stenström17 maj 2015 02:58

    Om man någon gång blir definierad som lätt eller svårt fariseisk kan man minnas Pauli ord i Apg. 23:6: "Mina bröder, jag är farisé, en avkomling av fariséer. Det är för vårt hopps skull, för de dödas uppståndelses skull, som jag står här inför rätta."

    SvaraRadera
  7. Vi har ju haft några århundraden där man i vårt land inte har handskats med de konsekrerade elementen på det sätt som Dag beskriver, men jag trodde inte att någon skulle påstå att det var reformert teologi som man ägnat sig åt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filipism är detta. För mycket reformert för Luther, som bekant. Men populärt i de tidigare danska landskapen som Bohuslän, har jag förstått. Evangelisk tro är handfast sakramental.

      Radera
    2. Detta låter som ett eko av Saliger...
      Men att gå utöver "vad skrivet är" var inte populärt, och det inte bara i de gamla landskapen. Man ifrågasatte alltså inte "är", och slösade inte tiden på att försöka fastställa "hur" och "när". Det var sakramental trygghet det!

      Radera
    3. I Konkordieformeln VII - Om den heliga nattvarden - läser jag "Utanför detta bruk, när i den påviska mässan brödet icke utdelas, utan offras eller inlåses, bäres omkring eller framställes för att tillbedjas, bör det icke anses såsom något sakrament...".

      Och längre fram "Därför förkasta och fördöma vi (- - -) Först den påvliga transsubstatiationsläran (- - -) ävensom den läran, att Kristi lekamen under brödets gestalt, vilket enligt deras mening sålunda icke längre är bröd, utan förlorat sitt naturliga väsen, är närvarande även utanför sakramentshandlingen, då brödet blivit inlåst i ett sakramentshus...".

      Jag tolkar ovanstående som att eventuellt överblivna oblater enligt ovanstående, högst evangelisk-lutherska, skrift inte rymmer Kristi kropp - längre. Borde det då inte råda lika mycket "sakramental osäkerhet" om prästen inte konsekrerar brödet igen?

      Ja, som lekman står man som en åsna mellan två höstackar (förlåt kättarbål) och vet inte vad man ska tro.

      Radera
    4. Framåt till Luther och rådfråga din själasörjare som nog läst både Hardt och Diestelmann i frågan. När det gäller 1500-talet är knepigheten att vi måste förstå både polemiken och vad den är polemik emot.

      Radera
    5. Dag försvarar mycket hedervärt realpresensen gentemot blandade meningar från SvK!
      Uppfattningen att oblaterna förblir Kristi kropp även om de inte förtärs visar på respekt för konsekrationen och det sakramentala undret, vilket också detta i sammanhanget kan ses som hedervärt. Den allra högsta respekten för Kristi ord visar vi dock om följer Kristi Ord "Tag och ät" och alltså inte låter det bli något över. Detta är även Konkordieformelns mening: Man måste, utan att rubba eller stycka sönder, hålla Kristi befallning: Gör detta, som omfattar hela sakramentshandlingen, så att man vid en kristen sammankomst tar bröd och vin, välsignar, utdelar, mottager, äter och dricker dem. (SKB 624)

      Radera