Syntetiska biskopar

Biskop Björn Vikström följde aldrig upp den roliga frågan om Modéus II formulerat sig före eller efter. "Valet?" sporde Modéus II och sa ja. Fast vilket val fick vi inte veta. "Uppgiften som biskop, och ett därav följande ansvar för enheten, torde påverka den teologiska agendan mot ett mer syntetiserande förhållningssätt." (Gudstjänstgemenskap i folkkyrkan s 306)
KG Hammar fann det lite roande att betecknas som "syntetiserande", För egen del fann jag det oroande att Modéus tänker så om biskopar. Lanthandlare må vara. Blir sanningssökare någonsin syntetiserande? Och syntes mellan vad?

Här beskrivs samtidens biskopar i Svenska kyrkan. Rätt personligt ointressanta - och det medger de själva i de mörka nätterna Deras fruar tycker om dem, men imponeras inte övermåttan. Och de kvinnliga då? Där läser jag på. Eva Nordung Byström svarade på lyssnarfrågor. Hon hade sagt att aborter är ok och fick en fråga om varför. Svaret? "Därför att det ingår i jobbet som barnmorska. Ingen är tvingad att välja ett visst yrke. Däremot är det viktigt att man är trogen mot sitt samvete och därmed inte väljer ett yrke som går starkt emot den egna övertygelsen." Hennes samtida standardsvar bygger på en falsk beskrivning av vad som ingår i en jordemors syssla.  Sifra och Pua såg inte barnadödande som sitt jobb, 2 Mos 1. Femte budet, om ni vill. En biskop som inte lär vad Kyrkan lär ska man strunta i. Minst sagt. Kalla henmne inte PK, Se henne som syntetisk.

Så har vi Elof. Han är biskop i Ribe. Han går klädd i något som närmast ser ut som ett skynke från Marimekkos 60-tal. Elof har nu bestämt att det vårdhem som drivs av den en inomkyrklig förening inte längre ska betjänas av präster i den danska folkkyrkan. Varför inte? Man vill inte ha kvinnliga präster. Då blir det inget. "Vi är också en officiell myndighet", säger Elof. En biskop som deklarerar dessa djupa sanningar, ska man bara strunta i. Jag ser på en bild att han har ett utseende som nog orsakade att han fick stryk på skolgården. Men varför ska det drabba vårdhemmet, ett kristligt plejehjem? Elof är en syntetisk biskop.

Men hur är det för biskoparna i deras ensamhet? Det kan vi räkna ut. De uppfattar att präster säger sådant om dem som de aldrig säger till dem. De omges av folk som gärna vill ha deras fördelar, men som aldrig backar upp dem. Tanken att sköta chefen först, ingår inte bland de prästerliga buden. Det är bara i krigsmakten det ska gälla. Biskopar begriper alltid mindre än prästerskapet. Har de skrivit avhandlingar, är de svaga. Och det är klart att om de framställs som syntetiska i en nyutkommen doktorsavhandling, kan man ha viss sympati för prästerskapet.

Ni vet hur det var med några anglikanska präster i en tågkupé. De satt och talade om (läs: förtalade) sina biskopar. I kupén satt ytterligare en man. När han reste sig vände han sig mot prästerna och sa: "Jag är romersk-katolsk präst och har undrat om anglikanska kyrkan har ett giltigt ämbete. Nu vet jag att ni har det. Ni talar om era biskopar precis så som vi talar om våra."

Sven-Bernhard Fast kan nog räkna med mer uppbackning i turbulensen på ön från vanligt folk än från sina präster. Det hindrar inte prästerna från att leende komma på biskopens middagar och mottagningar i biskopshusets trädgård. Få tycks ha försvarat Fast och påpekat att han är bunden av tystnadsplikt. Med fragment av sanning och sammanhang har kyrkoarbetare i stället agerat - och anmält. Av den anmälan blir ingenting men anmälarna kan gotta sig åt sin egenrättfärdighet, förstås.

I biskopens mörka natt blir kanske statistiken för Svenska kyrkan lämplig läsning eller agendan för nästa biskopsmöte? Samtidens biskopar kan dock glädja sig över att kyrkoreportrarna inte samlas efter avhållet biskopsmöte. På den tiden så skedde, utfördes lustmord av journalisterna. Det blev alltid fel. Nu bryr sig ingen egentligen om Svenska kyrkans biskopar. Gotland som undantag kanske.

Ärkebiskop Yngve Brilioth konstaterade att ingen springer upp i Ärkebiskopsgården för att heja på ärkebiskopen. Han förtrogne medarbetare Pehr Edwall fann konstaterandet lustigt. Det fungerar inte så. Biskopen blir en ensam person med ett fåtal förtrogna kring sig. Ibland kanske det är nödvändigt för att vi ska tro att det är något märkvärdigt med biskopar. Ska någon vara elak mot sin församlingspräst - och varför inte? - frågar man: "Ber du dagligen för din biskop?" Svaret blir oftast hummande och harklanden och i sak ett besked att prästen faktiskt har bett för biskopen. Någon gång.