Måste Bibeln tolkas?

Några funderingar att stimulera med.

Det upprepas som vore det begåvat att Bibeln måste tolkas. Jag ska strax hålla med om det men vill först fundera över ordvalet. Man kunde ju tänka sig att Bibeln skulle "utläggas" eller "förklaras" också.  Varför säger man inte det? Därför att ordet "tolkning" öppnar möjligheter att var och en får tolka efter behov?

Kan det med "tolkning" bli som med ordet "reformation". Utgångspunkten var att Kyrkan alltid måste reformeras. Ecclesia semper reformanda. Det blev inte så som det var avsett, att Kyrkan alltid måste komma i sin apostoliska form. Det blev i stället så att Svenska kyrkan alltid måste förändras. Och med idogheten hos en kaninhona ger sig alla in i det arbetet. Någon apostolisk form blir det dock inte. Ingen entusiasm heller. Det blir ett själsdödande enformigt förändringsarbete utan slut. Låt oss helgonförklara Sisyfos.

Nu kan talet om tolkning försvaras. Men i ett evangeliskt sammanhang behöver vi påminna oss om en reformatorisk utgångspunkt. Får jag upprepa grundhållningen: Det som är reformatoriskt är apostoliskt och därmed katolskt. Utgångspunkten är att Ordet är klart, begripligt. Förstår jag inte beror det inte på Bibeln utan på att jag ser dåligt eller fattar illa. Gud ger sig dock till känna så att det i princip är möjligt att begripa. För att hjälpa oss finns det väl skolade bibelutläggare. De uppträder på söndagarna och förklarar, stycke efter stycke. De tröstar, lär, förmanar och varnar oss och vi uppfattar att detta egentligen är något som Guds gode Ande gör, när den teologiska lärdomen blir levande. Ibland får vi höra det vi hört tidigare. Andra gånger bär församlingens lärare fram nytt ur Kyrkans förråd av insikter.

På vilket sätt är detta tolkning? Det är tolkning när Skrift tolkas med Skrift för detta är också grundläggande för de evangeliska.

Dr Martin Luther är bibellärare. Han lär sig hebreiska för att kunna utlägga. Han tar sig an grekiskan i samma syfte och nöjer sig inte med den gängse bibelöversättningen. Det betyder att han osäkrar bibelord mot Kyrkans tradition och detta kan kyrkoapparaten alls inte hantera. Det är en dålig katolsk hållning - okatolsk! - att kräva återkallande av invändningar och frågor i stället för att ägna sig åt ett seriöst arbete att ta upp dem och röja undan dem. Man behöver nog inte vara marxist för att fundera över den materiella basen för denna ovilja. Luthers hjärtefråga var för kyrkosystemet en plånboksfråga. Bortsett från det var kyrkosystemet då och nu så uppbyggt att några fora där grundläggande invändningar kan tas upp och svar ges i enighet inte finns. Det var länge sedan den Helige Ande och apostlarna kom fram till beslut.

Jag har läst Ragnar Brings outsägligt trista lilla bok Att lyda Bibeln. Luthers förhållande till Bibelns bud, SKDB Stockholm 1961. En tråkbok av rang av Ragnar och systematiskt självupptagen. Bring fattar att Luther skulle kunna uppfattas vara fundamentalist och tar sin tillflykt till resonemang om hur Luther läser Bibeln. Det är inte lätt att numera hantera Luthers stabila bibelsyn. Det fattar den som läser Ingemar Öbers bok om Luthers skriftuppfattning.

Måste Bibeln tolkas?
Ja, men först måste den läsas och lyssnas till (här är den egentliga bibelkrisen just nu).  Sedan måste den utläggas inför människor som verkligen vill veta (här är också en kris). I problemhärvor måste den tolkas och det är alldeles möjligt men kanske inte förrän problemen har blottlagts och definierats för här kan på grund av intellektuell lättja och motstridiga intressen mycket ofog bedrivas. Då krävs insikter i Skrift och Tradition, dvs det som Guds Helige Ande lärt Kyrkan genom att påminna om hela sanningen. Nu stavade jag omsorgsfullt. Tradition med stort T är något annat än tradition med litet t.

Vem ska tolka Bibeln?
Kyrkan. Bibeln är Kyrkans bok. Och Kyrkan är en samtalsgemenskap vars samtal kan dissekeras teologiskt och värderas. Tro det eller ej men i princip måste Kyrkan ses vara en intellektuell gemenskap. I en sådan gemenskap praktiseras misstänksamhetens hermeneutik. Vi läser väl inte in meningar i orden utifrån samtidens begränsningar? Det kan finnas många som vill använda Kyrkan som ideologisk apparat för eget budskap. Kolla intressena. Och undersök vilka som tystas i det pågående bibelsamtalet. Givet att ett sådant begåvat samtal pågår. Kolla om det finns en möjlighet för Guds Helige Ande att få ett ord med i laget. Kyrjkan tolkar med löfte från sin Herre om Andens hjälp.

Luther tolkar också som den augustinermunk han är och Augustinus tolkade som den store Paulus-teolog han är. Det hela hänger ihop trots konfessionella och historiska gränser. Varför skulle det inte?

Ska det nu hackas på dr Luther vore det inte helt fel om han först blev läst. Jag har hos romersk-katolska teologer mött en förbluffande okunnighet om dr Luther. Han betecknades dock också av Rom när han fyllde jämt senast som ett "trons vittne".

Så måste Bibeln tolkas? Ja, Skrift tolkar Skrift. Men det börjar med läsningen, fortsätter med utläggningen och förklaringarna. Det gäller att i mötet med Den Heliga Skrift inte göra det för enkelt för sig.

Det var det hela.