Jag har fått problem

Modéus II fick frågor på insändarplats i tidningen Smålänningen och besvarade dem. 28 eller 29 april, klippet var inte daterat men det kanske är oviktigt i sammanhanget. Jag fick problem, för nu fattar jag hur fel jag har och har haft. Jag vet, om man ska vara exakt, inte vad kristendom är. Det är lite sorgligt. Jag har ju ändå blivit försörjd för att jag förmodades veta det.

Först ställdes frågan om bibelsyn. Modéus II ger besked:
"Bibelns texter behöver tolkas på nytt i varje tid och tolkningen ser olika ut beroende på vem som tolkar, var i världen tolkningen äger rum och i vilken tid det sker."

Detta är en kreativ bibeltolkningsprincip. Nytt och beroende av tolkaren, platsen och tiden. Jag avviker - men det förstår ni väl att en pensionerad komminister från norra Öland intet har att sätta emot när biskopen talar.

Nu kan Vincent och jag känna oss blåsta, ni vet Vincent från Lerins som på 400-talet (noga taget år 434) angav hur Kyrkans katolska tro skulle definieras för att särskiljas från heretikernas. Det var "quod ubique, quod semper, quod ab omnibus creditum est". Det var alltså det som överallt, alltid och av alla trotts. Just denna princip avvisas nu och ersätts av principen tid och beroenden. Jag borde anmälas för denna min villolära till Växjö domkapitel - för jag tror med Vincent att hans princip är en klok princip men inser att jag därmed avviker från biskopens hållning. Och han är ändå biskop i detta stift.

Jag är uppenbart illa ute.
För jag tänker att Guds Ord lär oss fast, troget och utan villfarelse den sanning som Gud för vår frälsnings skull ville låta uppenbara. En avslöjad sanning att ta till sig med hjälp av Kyrkan i alla tider - och förstås Guds Ande, som inte säger emot sig själv utan leder oss till hela sanningen.
Anmäl mig!

Fast vad var det Modéus II lovade vid sin biskopsvigning? Han svarade ja på frågan " Vill du stå fast i kyrkans tro, försvara den och tillse att Guds ord blir rent och klart förkunnat så som det är oss givet i den heliga Skrift  och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse och att sakramenten blir rätt förvaltade?"
Är inte detta referenser till något konstant, något som inte skiftar med tid, plats och uttolkare?
Jag fattar föga.
Anmäl mig i varje fall för det!

Så frågades om abort.
Modéus II svarade att detta var en svår fråga som inte skulle ges snabba, kategoriska svar.
"I centrum står livets helighet och varje människas unika värde. Vi ska bevara vördnaden inför den som ännu inte är född och den som är vid livets slut. Ändå ställs vi inför moraliskt svårbedömda situationer där en abort, trots den grundläggande uppfattningen att livet är heligt, kan vara det minst dåliga alternativet."
Här är jag alls inte med, fast jag håller med om grundprincipen.
30-35 000 aborter i Sverige är abortsiffror som omöjligen kan vara resultatet av en etisk bedömning där man kommit fram till det minst dåliga alternativet. Vi har i detta land aborträtt och detta är en rättighet som alls inte har med det som Modéus II talar om. Men det som verkligen är situationen kan han förstås inte tala om. Det skulle bli mediastorm.

Jag vägar ge upp min intellektuella integritet på det viset som Modéus II nu gör. Jag är en usel kristen, jag inser det. Vad värre är: jag sörjer inte över mitt  tillstånd. Det är rätt illa. Ohelgat. Och självfallet kvinnofientligt. Jag omfattar hållningen att den som inte kan hantera en kondom, ska avhålla sig från sexpysslet. Lite kvalitetskrav får det finnas också på könsumgänge
Mina konfirmander fick lära sig att Tulo-pastillen är ett fullgott preventivmedel. Man håller den mellan knäna. Inga biverkningar heller.
Jag omfattar därtill hållningen att livet är heligt och att abortsituationen i Sverige är en skamfläck för ett välfärdsssamhälle. Den är en politik som gör något med oss allihop. Trubbar av vår syn på livet. Det menar jag. Jag borde minst skämmas. Kanske anmälas till domkapitlet som en folkfiende.
Men vad menar egentligen Modéus II - fattade ni det?
Vad tycker han om abortsiffrorna i Sverige? Lagom? För höga? Lite för låga?
Menar han att det för varje oskyldigt liv finns en okränkbar rätt till liv?
Hur vill han värna denna rätt i så fall?

Tredje frågan gällde enkönade vigslar.
Modéus II: "Vi är trogna evangeliet när vi ledda av Anden tolkar det med Guds kärlek som centrum." Nå, nu var det ju ett riksdagsbeslut som kyrkomötet hade att hantera och det skulle för de finstämda kunna ses som synd mot den Helige Ande att dra in just den Helige Ande i sammanhanget. Svenska kyrkan fick laga efter läge. Vad annars kan en folkkyrka göra, om man följer Moltmann? Folkkyrkor kan inte stå emot den politiska makten.

Det är väl knappast någon hemlighet att Kyrkan uppfattat äktenskapet som ett av Gud givet förbund mellan kvinna och man och med en förebild i Kristus och Kyrkan. Bibelns första och sista bok uttrycker samma tanke, brukar det påpekas.
Så tänker jag.
Naturligtvis har jag fel. Så går jag inte i Pride-promenaden på måndag. Det gör Modéus II. Och var Kyrkans Tidning står i frågan såg jag rätt enkelt i går. Normalisering pågår. Kärlek kan vara av olika slag och det är alltid kärlek.
Så fel jag har som tror att kärlek kan vara korrupt och/eller korrumperad.

Modéus II konkluderar:
"Även om vi skulle tycka olika är vi en del av den världsvida kyrka, där evangeliet om Jesus Kristus förenar kristna från jordens alla hörn, trots olika sätt att både uttrycka och gestalta sin tro."
Det betyder väl inget annat än att vi trots att vi bekänner olika och ibland diametralt motsatta ting så är vi likväl en del av en världsvid kyrka.

Detta trodde nu inte 300-talets eller 1500-talets teologer, men varför vara småsint? Jo, därför att några faktiskt, när allt kommer till allt, har FEL och jag hör uppenbart till dem. Jag tänker att det, som väl är, går en skiljelinje mellan sanning och lögn. Jag är den förste att beklaga att jag befinner mig på fel sida om denna skiljelinje.
Jag förstår inte bättre.
Och då har jag fått problem.

Eller?
Jag skulle aldrig läst Smålänningen.
Fast det kanske trots allt är lite lovande att Modéus II beskriver mig som en del av Kristi kyrka "trots olika sätt att både uttrycka och gestalta tron". Här är alla i skön gemenskap. Men tror jag det? Tror påven det? Apostlarna? Kristus?
Jag har verkligen fått problem.

Jag tycker synd om ortopeden Dan Johannesson i Kalmar också. Han ska efter sitt utspel på Facebook inte vara verksamhetschef längre. Hade det inte varit bättre om han blivit kvar, nu en erfarenhet rikare? Nu lovar han ju vård åt alla.
Jag är problemtyngd.
Jag tror nämligen på det där med synd och nåd. I den ordningsföljden.
I vår lagiska tid är det helt fel.