tisdag 26 maj 2015

Pinsen mangler folkelighed

Den löd så, rubriken i Kristeligt Dagblad. Pastor Gotfredsen menade att det låg i pingstens natur att vara abstrakt som kräver något av danskarna. Det gör inte jul och påsk, tydligen. Är det bara jag som förnimmer den svavelosande doften av lag och dom i tal som detta? Frälsaren lovar att sända Hjälparen - och det tycker man skulle kräva rätt lite, bortsett från viljan att bli hjälpt. Men i Danmark är det hårdare bud.

Nu har danskarna fattat en sak rätt. Pingsten talar inte illustrativt till kulturkristna danskar. Det fattar jag också. För skulle de höra vad Anden säger till församlingarna, skulle de inte vara kulturkristna längre utan kyrkokristna. Sognepraesten har fått till det när han säger: För de utanförstående saknar pingsten "lidt saft og kraft". Saft och kraft var ordet!

Nu hör jag inte till dem som tror att trons hemligheter i grunden är ofolkliga. Men vi lever i en kultur som använt ett par århundraden åt att distansera sig från kyrkokristendom. Till sist får det sina konsekvenser. Som med prosten Edwalls historia om de två gubbarna som satt och språkade:
- Kommer du ihåg? Under beredskapen så la dom soda i brödet för att vi inte skulle vara så svåra på fruntimmer.
- Jo, jo jag minns.
- Jag tror det börjar verka nu.
Problemet ligger inte i folket utan i kyrkolivet - eller bristen på liv i Kyrkan.

Alf Ahlberg läser vi då och då, förstås: "En livsåskådning bäres alltid upp av ett relativt fåtal, men det är i alla fall detta fåtal, som ger sin form åt tiden, och att de andliga värdena av de ledande andarna och även rent officiellt sattes i högsätet, kunde dock icke heller för den stora massan förbli likgiltigt. De religiösa människorna voro jordens salt, som hindrade kulturen från förruttnelse och stagnation. Så länge som nämligen religionen verkligen var levande och något annat än död dogmtro, apspel och yttre gärningar."
Alf Ahlberg, Tidsreflexer, Hugo Gebers förlag, Stockholm 1926 s 128

Sekularisering är en långsam process, som består i att tron blir allt mindre angelägen för det fåtal som skulle bära. Det som när stadens fotbollslag inte längre presterar. Det spiller över på hela staden. Pingsten blir folklig när den präglar ett kyrkfolk, Guds egen familj på platsen.

Går det att förstå Guds gode Ande?
Jag undrar vad Wittgenstein skulle svara på den frågan. Antagligen "ja". Det är nog så. Men det förutsätter att Anden avslöjar sig - och tron är en fråga om ett gudomligt men på sitt sätt intelligibelt avslöjande. Vill man veta, kan man (få) veta. Två tepåsar, två glas vatten en med kallt och en med varmt och så doppar man påsarna i de två glasen och överraskas av att det inte blir något resultat i kallvattnet men té i varmvattnet. Då kan man ana vad det är Anden egentligen åstadkommer och hur illa det är utan Guds Ande. Intighet, intighet, intighet. Pröva själva med tépåsarna och fundera på egen hand. Ofolkligare eller mer diffus är inte pingstens förkunnelse om Anden.

Detta sagt, vet jag att Svenska kyrkan tappat en hel del av den folklighet som gjorde folk till lärjungar. Det ser vi, som står i Svenska kyrkans andliga huvudfåra, den som plöjts från vår dopdag (i Svenska kyrkan), genom söndagsskola och konfirmandundervisning, genom ungdomsarbete och ianspråktagande samt genom ett par tusen högmässor (för att inte tala om tideböner och andra fromhetsövningar eller läsning av teologi och uppbyggelse). Här skiljer jag mig från dem som kommer från bönhusmiljöer eller från det käcka ingenstans, miljöer som likväl förmedlar en prästkallelse just i Svenska kyrkan (!) men inte ger den där trygga platsen i Svenska kyrkans andliga huvudfåra. Vi är några som har vad andra saknar. Vi delar gärna med oss - men vi tar inte skit, om ni ursäktar franskan.

Dagens Moqvist tar vi från Hallands Nyheter:
"Kyrkoherde Anders Moqvist vill inte uttala sig."

Källa och cred: http://hn.se/nyheter/varberg/1.1765664--missforstand-mellan-kyrkan-och-musikern

10 kommentarer:

  1. I hela Malmö gavs igår, Annandag Pingst, tre svenskkyrkliga gudstjänster. Den jag deltog i var glest besökt.
    Fler kristna helgdagar lär stryka på foten. Den folkliga saknaden blir kanske lika liten?

    GG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thorsten Schütte26 maj 2015 09:26

      Att byta den pålitliga pingstmåndagen mot veckodagshoppjerkan 6/6 är ett sällan skådat stolleprov. Med ledig måndag kvar hade medvetenheten om Pingst varit större, nu passerar den bara så där.

      Radera
  2. I Malmö firar Katolska Kyrkan (i sina två församlingar) varje måndag tre mässor, och det samlade deltagandet är ca 150 personer och ibland betydligt fler.
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Några särskilda annandagar finns väl inte längre i den romerska kalendern?

      P

      Radera
  3. Den "folklige" påven Franciskus möter nu kritik Der Spiegel har på sitt omslag 23/5 påvens många ansikten med rubriken Der Entfesselte, die fröhliche Fehlbarkeit des Papstes. Det är rubriken för en intervju med den tyske novellisten Martin Mosebach, han som bl a skrivit Häresie der Formlosigkeit. Denna intervju är läsvärd och nu citerar jag på engelska "Author Martin Mosebach thinks it dangerous that Pope Francis serves emotions above else and is making his mark through his appearences at the cost of the Church". Ett glädjebud i mörkret är att band 9 av Ratzingers Gesammelte Schriften kommer att utges någon gång detta Herrens år 2015. Detta band handlar om skrift, tradition och hermeneutik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. TA!

      Jag beundrar din energi!

      Oh, att jag orkade att glatt kasta mig över Bind 9 von Joseph Ratzingers Gesammelte Schriften och dessförinnan med samma glädje avnjutit de övriga åtta banden!

      Dessutom får man ju, som Sten Hidal framhållit, "den allra renaste, klaraste, ljuvligaste och vackraste tyska" på köpet.

      http://www.herder.de/theologie/programm/index_html?par_onl_struktur=704728&onl_struktur=1636297


      Argus

      Radera
  4. "Med en kompetent, ödmjuk och lyhörd ledning för Varbergs församling samt med ett ledarskap som inger förtroende och äkthet, är jag övertygad om att man kan vända den sjunkande skutan. Dessvärre saknas den typen av ledarskap idag i Varbergs församling, vilket inte minst ovanstående vilsna idéer, vid sidan om en del andra den senare tiden, tragiskt vittnar om."

    Organisten som ville uttala sig, vilket låg bakaom rabaldret kyrkoherden inte ville uttala sig om.
    Källa:
    http://hn.se/asikter/ordetarfritt/1.1764146-fel-atgard-att-riva-kyrkomur-mot-torget

    Journalisten sätter huvudet på spiken i sin fråga till kyrkorådets ordförande:
    "Om målet är att kyrkan ska bli mer öppen och tillgänglig, blir det inte motsägelsefullt att den som tycker annorlunda utesluts?"

    http://hn.se/nyheter/varberg/1.1764129-far-sluta-efter-kritik-mot-kyrkans-planer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter T: Musikern hade helt rätt i sina reflektioner tror jag. Det är lite typiskt kyrkan att inte fatta problemet och tro att rivandet av en vacker(?) mur är problemet. Utan att känna henne närmre inger inte kyrkorådets ordförande förtroende i sina uttalanden. Däremot var det en rejäl avhyvling som organisten gav ledningen i insändaren, och en sådan är inte okej att gå ut med offentligt innan man försökt lösa det hela internt. Tänk dig själv att få läsa detta om dig själv som chef i en tidning utan att den anställde gett en hint om upplevda problem tidigare. (Om det nu var så.) Du skulle bli heligt förbannad vågar jag gissa!

      Så kommer frågan till Moqvist. Varför ska han till en tidning veckla in sig i en kontrovers som som har så många olika komponenter och det riskerar att bli fel? I en tidning som han tydligen inte har bästa förtroendet för?

      Radera
  5. Nå, inte var det lika mycket folk i kyrkan igår som i förrgår - men folk kom i alla fall till den fullskaliga högmässan och den märgstarka predikan som hölls om Stefanus, Paulus m.fl. (enda missen var väl att vi inte sjöng SvPs 53 efter predikan!). Visst, ett 15-tal personer var rätt glest jämfört med 75 resp. 342 på pingstdagens gudstjänster, varav en konfirmationsgudstjänst, men i alla fall! Nog ska vi fortsätta fira annandagarna - i fallet med Annandag Pingst är det t.o.m. extra roligt nu eftersom det är så "uppkäftigt" och de glada pingst- och vårpsalmerna håller absolut en dag till.

    Helgdagarna runt jul och påsk har en för stark folklig förankring för att riskera strykas (det gäller ju att få ihop till en långledighet i midvinter- resp. fjällresetid). Men visst får vi se till att fira dem - särskilt Trettondedag Jul kan nog annars ligga pyrt till, nu när så många firat jul så länge redan före jul. Den försvann ju i Finland ett tag - men kom visst tillbaka!

    SvaraRadera
  6. Dag the Defiler.

    SvaraRadera