Hos Frasse

Antje Jackelén har varit i Rom och med mycket annat också mött vår vän Frasse. Hon nämnde Anders Ruuths namn. Han var svensk präst i Argentina och vän med Frasse. Det var en passus som gladde men som i översättning blir lite konstig. Frasse tackade sin "kära syster" för "utnämningen av Anders Ruuth" vilket på mer begriplig svenska ska förstås att han  tackade för att hon nämnde Anders Ruuth. Väl att Bloggardag finns och kan förklara ekumenikens mysterier.

Pigg, käck och munter är denna bloggsida.

Hade jag varit glatt övertygad om att riksdagsbeslutet 1958 varit en invändningsfri förståelse av Guds vilja och ett reformationsbeslut styrt av Guds Ord och Andens mäktiga gärningar, hade jag dock varit bekymrad nu. Påven hälsade Svenska kyrkans ärkebiskop med orden:
"Bästa Fru Jackelén, bästa syster, kära vänner!"

Tidigare svenska ärkebiskopar på besök i Rom hälsades väl inte med ett käckt "herr"?

Men vad skulle han säga?

Han tror inte reformen. Han uppfattar Antje Jackelén som kyrkoledare men inte som ärkebiskop. Det finns de som skulle tänka efter lite innan de blir upprörda, men antagligen har de, ögonblickligen, blivit så upprörda att de inte vill tänka.

För oss som med Frasse inte övertygats är det lite sorgligt. Inte vad han säger, han gör så gott han kan och vill vara personligt vänlig, men att detta är vår ekumeniska situation. Så mycket roligare att den romersk-katolska kyrkan och Lutherska världsförbundets firande av reformationsjubiléet förläggs till Lund. Få - om någon - tycks ha löst rebusen jag fick ihop på ett lurigt sätt. Det betyder i vart fall att en ekumenisk begivenhet äger rum i Sverige. Det kunde utmana till läsning av dokumentet From Conflict to Communion. Luheran-Catholic Commemoration of the Reformation in 2017.

Hur skulle ni få veta intressanta nyheter om inte Bloggardag fanns? Men den lilla boken har vi inte studerat på kontraktskonventen för att förbereda firandet. Ekumenik är inte vad ekumenik var för 25 år sedan. Det får vi hålla KG Hammar ansvarig för. Då började den istid i det ekumeniska som gjort att Svenska kyrkan inte självklart längre kan uppfattas vara en brokyrka. Det är som företrädare för Svenska kyrkan Antje dock kan hälsas med orden "Bästa Fru Jackelén" och som "bästa syster". Frasse gör det bästa möjliga av situationen. Och det är väl lika bra att vi ser hur det är och lagar efter läge.

Vad är det?

Det är att ta nya ekumeniska ansatser, dvs läsa på. Luther är ett trons vittne, hette det 1984 och det finns mycket material om det lutherska och det romerska. Vi skulle må bra av att återgå till det evangeliska katolicitetsanspråket för att därmed kunna konfrontera oss med frågan hur katolska vi är i jämförelse med bekännelsen. Det finns romerska katoliker som inte riktigt förstått splittringen inom den egna kyrkan. Det är oss ingen anledningen till Schadenfreude. Det finns svenskkyrkliga som är goda calvinister, reformerta i tanke, ord och handling. Reformationsjubiléet är en god anledning att försöka förstå vad som är vad och därmed försöka ställa mer produktiva frågor än vad det officiösa firandet riktigt förmår. Vad händer om vi ser reformationen som en själavårdsrörelse som måste ställa sanningsfrågor?

Det finns en inomkyrklig ekumenik att ta på allvar också. Splittringen inom Svenska kyrkan strider mot Kristi vilja, är en skandal för världen och ett hinder för den viktigaste uppgiften att förkunna evangeliet för hela skapelsen. Vi försökte en gång hantera den genom att tala om Kyrka Ämbete Enhet och dokumentet kom för 22 år sedan. Det gick från tryckpressen närmast rakt ner i papperskorgen och fick aldrig, som samtalsgruppen tänkt, diskuteras. Biskopsmötet och dåvarande kyrkostyrelsen var klara i saken och körde därmed över sina egna representanter i gruppen. Vi andra fick godkänt av våra sändande organ. Där sas vad jag upprepat att det finns "två hedervärda uppfattningar", en formulering som upprörde ett par kvinnliga präster och nu på denna bloggsida Lars Borgström. Nu betyder inte "hedervärd" att en av uppfattningarna inte kan vara eller är felaktig. Den betyder att min meningsmotståndare inte är ohederlig. Ordningen med kvinnor i prästämbetet kan försvaras av människor vars kristna tro jag inte sätter ifråga. De tänker att saken gäller en ordningsfråga, där vi har både frihet och ansvar att fatta beslut. Den som tänker så, kan förstås enkelt införa en nyordning om evangeliet kräver att en anstöt tas bort. Margit Sahlin tänkte så. Jag tänkte så också och ville gärna försvara nyordningen. Var jag inte hedervärd då? Vari skulle det ohederliga bestå? Jag läste på. Läste Margits bok Man och kvinna i Kristi kyrka och en del annat och drabbades av insikten att som det gått till i den här frågan, kan man inte förfara. Är inte detta en hedervärd uppfattning efter ett försök att arbeta med frågan? Så kom Bibelsyn och bibelbruk där majoriteten argumenterar hermeneutiskt och försvarar reformen. Det var hedervärt inte minst som Bibelkommissionen rensade upp i buskargumentationen mot de s k kvinnoprästmotståndarna. Men argumenten övertygade inte. Bara för att jag fann argumenten svaga och undflyende var de förstås inte ohederliga.

Jag tycker fortfarande att ordet "hedervärda" borde gå att använda för att beskriva också ställningstaganden jag finner felaktiga. Man får som Frasse försöka vara så artig och vänlig som det går.

På väg hem från kyrkostyrelsen mötte jag Jörn Svensson på Stockholms Central. Han fyller snart 80. Jag tror vi båda blev glada över mötet. Jag blev och han sa att han blev. På många sätt är Jörn en omutlig intellektuell och fortsatte vara det också i riksdagen. Han går självfallet in under kategorin "hedervärd". Han har inte bländats men inte heller förbittrats av livet i salongerna. Inte ens av livet i byråkratin.

Tidningarna kom mycket sent, vilket betyder att tidningsbudet nog insjuknat. Jag styrde om irritationen till omtänksamhet och blev mycket glad över denna min helgade hållning. Kyrkans Tidning läste jag först nu och kände igen tongångarna från Neues Deutschland. Usel ledare där "prästen" i Jönköping, som ringde i klockorna för ett år sedan lyftes fram. Präster! De var i vart fall flera. I övrigt kyrkligt självförhärligande. Här är nya Kyrkans Tidning. Och så stort uppslaget att Antje var i Rom. Det nämndes inte att KG portades ett tag. Men Antje. åtföljd av fyra manliga medarbetare, vae "synnerligen nöjd med helheten av besöket i Vatikanen". Oh vi får veta att Anders Ruuth "uppenbarligen" har "betytt en del för Franciskus andliga utveckling". Hur fick vi veta det? Det sa han i vart fall inte, Frasse.

Men i korthet. Läs Kyrkans Tidning och gläd er över budskapet, det varierade men entydiga: Allt står väl till. Och, som det heter i Kyrkans Tidning: "Antje fick sin stund med påven."