Värre i Visby

Slite hamn har jag tidigare haft synpunkter på. Det var den första hamn som byggdes utan minkammare, alltså utan att vara förberedd för destruktion i händelse av krig. Broar och hamnar är annars förberedda för förstörelse och förr i världen fanns det folk som visste precis vad de skulle göra om kriget kom. I Gotlandsfallet är det uppenbart att en fiende enkelt tar över ön innan regeringskansliet varsnat faran. Det är också självklart att detta övertagande sker under försäkringar om främmande makts vänlighet och besked att ockupationen bara är tillfällig och snart ska vara över. Hamnen byggdes av ett tysk-ryskt konsortium.

Jag pekar på förhållandet mest för att påpeka hur viktigt det kritiska tänkandet är. Misstänksamhetens hermeneutik är en viktig och grundläggande princip. Vi läser kriminalromaner. Vi vet alla.

I Gotlänningen manades Åter till sakfrågan om kragfrågan.
Det lilla problemet att ingen av alla som kommenterar läst själva utredningen, består. Ledarskribenten knyter tillbaka till händelser som var. En historia uppdagades "så sorglig och avskyvärd att man inte kunde tro den var sann". Ingen, säger ingen, har försvarat det som skedde för ungefär åtta år sedan. När påkragning skulle ske var frågan tydligen inte så komplicerad eller kontroversiell när beslutet skulle fattas, att domprosten inte var på plats. Må vara att färjetrafiken var inställd. Flyget gick. Och domprosten måste väl ha varit angelägen att vara med när han två veckor senare, dvs i efterhand, ville reservera sig? Nä, tydligen inte. Saken var vid beslutstillfället så utredd, att beslut kunde fattas.

Den öppet uttalade misstanken var nu den, att det skulle piskas upp en storm för att komma åt biskopen, som agerat misshagligt då han kritiserat beslut om nedskärningar i Visby. kyrkligdokumentation.nu dokumenterar.
Indignationen mot påkragningen kom till uttryck just då, inte tidigare. Ledarskribenten tycker då att det är viktigt att nu återföra fokus till påkragningsfrågan. Ifrågasättandet av ifrågasättarna av domkapitlets beslut uppfattas tydligen som taktik. Men nu råddar det till sig. Den påkragade anklagas för att ha skickat ett sms: "När han fått kragen tillbaka skickade han ett sms till en av de flickor han försökt, men inte lyckats förföra med texten: 'I'm the last man standing'. (Källa och cred: Horisont)" Det framstår förstås som stöddigt och graverande om det nu inte var så, att detta sms är ett svar på en maning från en ung kvinna (som alltså inte varit en sexpartner till prästen, nota bene) med en sångtext "Last man standing" som uppmuntran. I sakfrågan om vad som hände är detta faktiskt inget som helst argument.

Med så mycket större intresse vill då läsaren veta mer i sak, ni vet det där som ligger under sekretess. Det går inte. Alltså ägnas ledaren åt det somliga av oss länge väntat på - de stora principiella frågorna: konflikten mellan den konservativa och den progressiva delen av Svenska kyrkan finns överallt men är särskilt stark på Gotland." Auktoriteten för insikten att sakfrågan är denna utgörs av kyrkoherden Patrik Ahlmark. Men var det inte sakfrågan om kragfrågan vi skulle till? Är det alltså denna? "Det är ingen hemlighet att Visby stift länge var ett vattenhål för kvinnoprästmotståndet, det är heller ingen slump."

Ledarskribenten hämtar i sakfrågan understöd från Göran Lundstedt i Svensk Kyrkotidning som beskrev denna konflikt "träffande". Hur träffande då? Detta är vad dr Lundstedt förmår uppfatta:
"Vi har ju de i vår kyrka på den mera konservativa flanken som anser att allt ont kommer från kyrkokansliet på Sysslomansgatan i Uppsala och att vi snarare bör vända oss mot Rom för all inspiration. De positionerar sig något till höger om påven. Liturgiskt och bekännelsemässigt tycker de att det romerskt-katolska utgör en stor lockelse."

Ledarskribenten lyfter så fram den motbild på fastlandet som illustrerar konflikten, Patrik Petterssons kritik mot domprosten Hermansson m fl för att dessa "av allt att döma, verkar ha bidragit till - och utnyttjat - medial uppmärksamhet kring offer för sexuella trakasserier som ett verktyg för att freda sig mot biskopens kritik. Domprostens pastorala omdöme verkar ha ersatts av en i det närmaste Maciavellisk maktlystnad."

Vad ville ledarskribenten visa med denna motsättning. Det framgår i en kort mening: "Där har ni den i öppen dager, konflikten." Vad ska vi göra då? "Så låt oss nu också prata om den."

Det blir bara värre i Visby för nu ska alla frågor blandas samman:
1. I sakfrågan har domkapitlet gjort en utredning, som ligger under sekretess. Denna utredning var för domkapitlet tillräcklig för ett beslut i en sakfråga. Den präst som avsagt sig prästämbetet förklarades behörig att utöva det.
2. I frågan om nedskärningar i Visby traskar utvecklingen på. När folk säger upp sig, anställs inga nya och så får vi se vad det blir av det hela. Facken har stått fram som kritiska och fackens besked att inga anställda vågar stå fram med sin kritik, kan vi notera.
3. Den konflikt som ligger är tydligen den gamla vanliga, lika okunnigt och schablonartat framställt som under alla de gångna 70 åren.
4. Självfallet ska vi också blanda in person, hur skulle vi annars klara oss: "Omställningen från den strame domprosten Ove Lundin till den mer yvige dito Mats Hermansson var mer än många kunde tåla." Här skulle man gärna till ledarskribenten vilja säga: "Intressant. berätta mera!"

Källa oh cred: http://www.helagotland.se/opinion/ater-till-sakfragan-om-kragfragan-11060786.aspx

Dagens Moqvist:
"Johannesevangeliet är hjärtats rymdobservatorium. Det möjliggör för oss att se oss själva med Guds öga."