måndag 22 juni 2015

Avnämarkyrkan

Diskussionen om växande kyrkor i Sverige är inte den som intresserar mig mest. Må vara att somliga fria församlingar samlar mycket folk eller att kyrkor, som i grunden varit eller är invandrarkyrkor procentuellt växer mycket. Den sekularisering som också tar sig uttryck som privatreligion - "kristen på mitt eget sätt" - är intressantare. Men mest intressant är Avnämarkyrkan, den kyrka där avnämarna tar över och bestämmer form och innehåll. Svenska kyrkan blir alltmer en sådan. Identitetsvaga kyrkor blir sådana.

Jag är helt införstådd med att Svenska kyrkan är en utmärkt bundsförvant för de miljöintresserade. Skogsinnehav, skapelseteologi och pengar måste vara en oemotståndlig mix för en miljöpartist. Tänk att vara med i beslutsförsamlingar i Svenska kyrkan eller få en välbetald anställning för att driva dessa viktiga frågor!

Jag fattar också att socialdemokrater med Wille zur Macht knappast kan nonchalera en ideologisk apparat, som kan förväntas driva viktiga rättvisefrågor eftersom Jesus var den förste socialdemokraten. Partiets arv av kristendomsfientlighet går att vända till något annat. Det visades redan på 1930-talet och avhandlingar i ämnet har skrivits. Och lästs, om ni undrar. Socialdemokratin är det största partiet i Svenska kyrkan och besätter posterna som vice ordförande i kyrkomöte samt stiftsfullmäktige och stiftsstyrelser i skilda stift. S är en kraft att räkna med.

Som ett eko ur historien kommer nu också Högerkyrkans krav. Det är inte riktigt De nya moderaterna men väl den gamla högern, den med krav på normer och ett samhälle med Gud. Det är kravet på våldsamheter (fight var ordet) med radikalismen och reaktion mot "normupplösningen i moder Sveas hjärta". De mer konservativa avnämarna ställer krav som är lagiska. Så är inte det där med människor som församlas till en gudstjänstfirande församling så avgörande. In i samhällsdebatten, utnyttja medierna "för att göra Gud och Jesus synliga".

Några känner igen Högerkyrkans krav och undrar vad detta är för ny POSK-politik. En bloggkommentator vill ansluta högkyrkligheten till denna syn på Kyrkan. We are not amused. Alternativet är inte så enkelt som att gå ut och slåss för det goda eller still och gräma sig. Om Sveriges kristna framtid står på spel, och det tänker jag att den gör, är det inte som moral och lag evangeliet ska föras fram. Då blir det, bland mycket annat, viktigt att slå vakt om Kyrkans frihet just från alla som vill vara avnämare.

Demokratifrågan har väl ändå besvarats? Demokratin har sina gränser. Om uppenbarelsen kan man inte rösta och den som tänker så, kommer tydligen till den bisarra slutsatsen att demokratin är en successiv uppenbarelse. Så tänkte väl folket som fick Aron att gjuta guldkalven, 2 Mos 32. 1 Sam 8 är väl också en illustration till hur begränsad demokratin är i trons sammanhang. En sak är att de gudstjänstfirande efter slutad högmässa sätter sig att fatta beslut på kyrkostämman, de som gjort sin röst hörd i mässan gör den också hörd i överläggningar och avgöranden, det är demokrati. En helt annan sak är när andra avnämare tar över och kallar övertagandet demokrati, vilket det på sitt sätt är. Folket, inte gudsfolket, röstar. Det blir orimligt. Det blir Machtübernahme.

Som vanligt kan man i en bloggkommentar se de stabila vanföreställningarna. En stiftelse i obygden blir plötsligt en högkyrklig församling. Den drar inte så mycket folk. Men stället är ett gästhem. Vi har tröskat det resonemanget tidigare. Vi kan bortse från att stället inte ligger "nästan på ett stenkasts avstånd" från platsen där jag bor. Jag kastar inte 30-40 kilometer ens med en liten sten. Högkyrkligheten drar inte, konstateras. Nej, varför skulle den - kyrkopolitiskt bekämpad/nedkämpad som den är? Men det var nog ändå så, att den måste bekämpas för där fanns en potential.

Hur jag ser på situationen läser man i boken som kom förra året. Inget för någon (Gaudete). Då handlar det om en kyrka som gör en massa annat än ägnar sig åt evangeliet. En sådan kyrka blir det inte mycket välsignelse med. Men avnämarna kan ha glädje av hennes resurser. Arvingarna är nämligen inte bara ett dansband.

61 kommentarer:

  1. Ett förslag:

    Låt avnämarna bestämma och ställ till medlemsomröstning i föreningen SvK om följande förslag:

    -Avskeda personalen, sälj tillgångarna och fördela överskottet lika bland medlemmarna!

    Tror någon, att inte förslaget skulle få majoritet vid nästa kyrkoval? Åtminstone om man framhåller vilka oändliga tillgångar som finns tillgängliga i föreningen (Visserligen felaktigt, men nog så lockande ändå!).

    Demokrati är riktigt bra, va?


    P

    SvaraRadera
  2. Är inte "Utbudskyrkan" eller "Producentkyrkan" en bättre benämning för dagens Svenska Kyrka?

    På och i tilltagande grad beroende av marknaden.

    Argus

    SvaraRadera
  3. BloggarDag m fl;

    -Opposition och obstruktion kännetecknar ibland vissa debattörers väsen. Opposition mot allt. Obstruktion mot också det, som debattören innerst inne accepterar. Förslagen måste nämligen komma från "rätt håll"; det vore ju förfärligt om de inte gör det utan emanerar från exempelvis någon med hemvist i vår demokratiska folkkyrka och som är stolt över denna kyrka, trots att den har sina brister och fel.
    Oppositionen och obstruktionen är därför satta i system hos aktuella debattörer; de har (tror de i varje fall) mutat in sina revir, vill härska och söndra där och förkastar således även goda förslag från meningsmotståndare. Man kan kalla det sandlådementalitet. Om inte lille Kalle får ha spaden, skall minsann inte heller Svenne få ha den. Här skall opponeras och obstrueras.

    Så när någon exempelvis lägger fram offensiva förslag för mission och det som Dagens ledarskribent kallar "påkristning" förlöjligas och förhånas det utan att det samtidigt presenteras alternativa åtgärder. Så när någon, som i det här fallet råkar vara samma person gör en faktahänvisning till högkyrklighetens centrum i Småland och helt korrekt påpekar, att detta alls inte har vuxit i omfattning och antal vid söndagsmässorna, replikerar opponenten att det bara är ett gästhem i obygden.

    Intressant, minsann, då föremålet för den ständiga oppositionen råkar veta, att opponenten tidigare var en väl sedd gäst i stiftelsen och inte sällan tjänstgjorde som präst vid söndagsmässorna.

    Och gästhem, kära läsare, är måhända stiftelsen också men har därutöver en rad arrangemang där det bland annat ingår dång- och musikläger, författarföreläsning, missionsdag och -läs nu noga, särskilt ni i doakören! - en tvådagarssamling som heter "Kyrka och Akademi (31/8-1/9I. Och vad är då ämnet för detta arrangemang?

    Jo, detta: "Så förnyas Kristi Kyrka" Framstående och kända teologer och forskare medverkar. Naturligtvis är dagarna som klippta och skurna i trä för högkyrkligheten i Småland med omnejd. Säg och skriv inget annat.

    Så i trygg förvissning om att en trogen folkkyrkomans förslag ändock kan vara steg på vägen till en mer aktiv och återhämtande kyrka, förblir denne alltså demokratin och Svenska kyrkan oerhört lojal, avser inte att sprida semantiskt gift om kyrkan, förtala den eller förvanska bilden av den.

    Och demokratin i folkkyrkans organisation ser denne folkkyrkoman som central, positiv och ett utmärkt medel att förankra kyrkan hos folket. Här skall inte fåren skiljas från getterna, de trogna kyrkobesökarna från dem som inte går så ofta i katedralerna! Här skall trösklarna vara låga och välkomnande.

    En kyrka för alla, med alla och till alla! En demokratiskt styrd kyrka, i vars gidstjänster Trosbekännelsen är obligatorisk läsning varje söndag.

    Detta sista påtalat för de doakörmedlemmar, som envisas med att beskriva kyrkan som okristlig och styrd av maktfullkomliga politiker och partier.

    Gud bevare Svenska kyrkan! Och, käre Gud, låt demokratins låga spridas över världens diktaturer och grymma förtryckarregimer!


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD

      Vad är konstigt med att ha demokrati o en icke-politiskt korrekt Kyrka samtidigt?

      Du blandar ihop hackat o malet i en osalig blandning. Politik o religion mår bra av ett visst avstånd. Så sker också i en riktig Kyrka.

      Er sekt är avskräckande i hur illa det går när politiker gör dogmer o de otroende inser att de inte kan besegra ett samfund o istället lierar sig (iff you can't beat them, join them).

      Radera
    2. Kanske ändå värt att påminna om att 30- 40-talets högkyrklighet var väl medveten om en faktisk isolering av kyrkliga miljöer. Våra stiftelser, det finns så många att inte ens alla är högkyrkliga, hade olika ansatser till programskrivning. Björkquist hade sin. Lyckad? Demokratisk? Jag har ivarjefall mycket svårt att tro att ens Manfred Björkquist skulle beskriva dagens svensk kyrkliga tillstånd som lyckligt.
      Värt att notera att inte ens all dagens svenska högkyrklighet väljer att fokusera 80 år sedan f Gunnars "Kyrklig förnyelse"?! http://akf.se/post-51 Så mycket nyans i en tämligen marginaliserad krets. Värt att notera och ta tillvara. Kanske besöka båda sammankomsterna och fundera över likheter olikheter? En av de medverkande medverkar på båda ställena! https://docs.google.com/a/hjelmserydsstiftelsen.nu/file/d/0ByNmDBts5S9mekJqVERVVm9ZTTQ/edit
      Kan BOD anföra folkkyrkliga teologiska och pastorala nyanser och ansatser som inte har som enda punkt att precisionsbomba övriga ev. rester?

      Radera
    3. Sigtunastiftelsens arkitektur syftade till att markera borg och italienskt kloster med tänkt öppenhet för den svenska naturen i det som skulle varit utomhuskapellet (http://demo36.impera.se/Arkitektur_1__1053.html), analyserat av Mabel Lundberg 1977.

      Radera
    4. Hjelmserydsstiftelsens stadgar talar om kyrkligt gästhem, konferensgård, reträttplats, ungdomsgård. BODs lista dokumenterar ganska väl att styrelsen gör det den ska. Synd att platsen nästan definieras som tabu, eller?

      Radera
  4. Bengt Olof Dike, för att nu vara vänligt men brutalt uppriktig: Det är mycket du inte har fattat. Men så blir det väl fötr en som var med i något som kallades "folkkyrkogruppen" i det s k kyrkomötet. Som om folkkyrka skulle kunna vara ett gruppintresse. Så var det inte för Einar Billing, som för den delen ihop med JA Eklund skulle stå komplett främmande för dagens Svenska kyrka. Är det inte värt att tänka lite över?

    SvaraRadera
  5. När getterna ser hur fåren mår så förstår de inte hur de kunde känna sig lockade från första början. Synd på så många trevliga får, tänker man och vänder över tröskeln som är lika låg från båda håll. // Alphadeltagaren

    SvaraRadera
  6. BloggarDag,

    -för att också vara brutalt uppriktig, är det mycket som Du inte VILL fatta, fast Du förstår det. Detta skulle kunna benämnas viljestyrd förträngning av dokumenterade fakta.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  7. BOD tror att kampen står mellan Dags "doakör" och hans egen folkkyrkogrupp. Har sett ett par avsnitt av TV-serien "Ett Herrans liv". Om ock i satirens form är den en slående beskrivning av den tok-och flumliberla falangen i delar av SvK med fäste tyvärr också på ledningsnivå. Så det är tre väldige, minst, som kämpar om SvK:s själ. Det BOD står för är, tyvärr för honom, överspelat sedan något decennium till förmån för det, som någon beskrev som "löper amok i kyrkokansliet och en krets däromkring", en nivelleringsdemon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack till Biskop Biörn för att han tog BOD i kragen. Jag har blivit ganska trött och less på BOD och hans härjningar på denna blogg.

      Jonas Bergquist

      Radera
    2. Du menar väl "Halvvägs till himlen" Biörn? Den är hysteriskt kul stundtals och jag tror vi alla känner igen...någon.

      https://www.youtube.com/watch?v=mh4Af03pxOM

      Radera
  8. Brutalt men sant: det är marknaden som styr SvK liksom sjukvården, samhället mm. Bengt Olof det står dej fritt att ordna kurser, seminarier " så förnyas Folkkyrkan" eller de ordna manifestationer för Folkkyrkotanken, det finns gott av akademiskt skolade som ställer upp och konferensgårdar som nästan är nedläggningshotade. Go fot it!
    Tanken med medlemsomröstning och dela bytet är fö intressant!

    SvaraRadera
  9. BOD,

    "En kyrka för alla, med alla och till alla! En demokratiskt styrd kyrka, i vars gidstjänster Trosbekännelsen är obligatorisk läsning varje söndag."

    Jaha, nog læses den ænnu men hur många tror på den? Framfør allt av De som styr och stæller inom SVeK?

    Redan ifrågasøtts ju uppståndelsen, Jungfrufædseln och Guds allmakt før att ta bara tre exempel . Antag nu att Kyrkomætet tycker att det behævs en ny trosbekænnelse som "alla?" kan instæmma i. Helt enkelt stryker det som "vetenskapen och den "førnuftiga" mænniskan inte kan erkænna som sanning. Vad gær Du då? Trøstar Dig med att en trosbekænnelse ju ændock læses? Konstaterar att det måste vara OK eftersom det genomførts demokratiskt ? Visserligen kanske læronæmnden protesterat -låt mig hoppas det æven om jag tvivlar- det går igenom med 2/3 majoritet

    Skulle Du fortfarande påstå att det handlar om en Kristi Kyrka på jorden?

    Du bør nog førbereda Dig på att ta stællning .

    //HH

    SvaraRadera
  10. +Biörn, Jonas Bergquist och andra kritiker,

    Jag är fuller väl medveten om att folkkyrkogruppen i den bemärkelse som den förstnämnde menar är överspelad och att den verkligen finns en flumliberalism i kyrkan. Men nu gällde diskussionen den av vissa obegripligt nog påstådda motsatsen mellan en demokratisk kyrkoorganisation och Ordet. Den finns inte; om den ärade biskopen hävdar detta, måste han exemplifiera.

    Diskussionen handlade också om vad kyrkan kan, bör och måste göra för att återta förlorad terräng. Jag gav några förslag, som jag också tidigare luftat i olika varianter, där den gemensamma nämnaren är offensiva insatser i samhällsdebatten. BloggarDags och vissa av doakörens kollektivs förslag, för att inte säga mantra, är att bygga församlingar. Gärna det, men om det skall bli ett framgångsrecept och locka klentrogna, går det inte att renodla högkyrklighetens teologi med tillhörande kvinnoprästförbud i dem. Då blir församlingarna inget annat än just små enklaver för redan trogna.

    Det må kanske svida i skinnet hos Dag och hans kör att höra och få läsa konstaterandet, att kyrkor och församlingar, där kvinnor icke göre sig besvär vid altaret eller i predikstolen i dag är dömda att förbi marginaliserade. Varför blir reaktionen på denna bloggs kommentarsfält så upprörd och konfrontatorisk, när jag stillsamt konstaterar detta faktum?
    Det finns med andra ord ingen som helst folklig förankring för att kvinnor skall portas från prästämbetet. Naturligtvis vet såväl bloggaren som biskop Biörn - båda med lång tjänst i och stor erfarenhet av Svenska kyrkan, vilken har gett dem mycket att tacka för - detta.

    Och när jag i bästa välmening lägger fram förslag till en kyrklig offensiv, får man läsa reaktionen (ovan) att detta är "härjningar" på bloggen. Vad har månne den som sätter slika på pränt att föreslå för att lyfta vår kyrka ur sin, skall man kalla den så? - dvala?

    Alltså sammanfattat: -Demokrati och kyrklig demokratisk organisation passar som hand i handske med Ordet och kan aldrig förnuftsmässigt utpekas som hinder för mission. Aldrig, aldrig, aldrig!

    -Ett kyrkligt uppvaknande och återtagande av förlorad terräng (läs tillhöriga och plats i samhället) kräver starkt offensiva insatser från präster, förtroendevalda och övrigt kyrkfolk och där utnyttjandet av medierna är en självklarhet, på samma sätt som kyrkfolket måste vara orädda, modiga och aldrig tveka om att tala klartext om vad Ordet innebär, kan ge och betyder för oss. Se i detta (Ordet) också demokratins innersta väsen (frihet, alla grundlagsfästa rättigheter, öppenheten, varje människas okränkbarhet, den medmänskliga solidariteten m m, m m)

    -Kvinnoprästförbudet är för länge sedan passé; det har ingen respons i folkdjupet och skulle starkt förminska kyrkan ytterligare, om det återinförs.
    De kloka, förnuftiga och någorlunda verklighetsförankrade doakörsmedlemmarna bör inse denna sanning, vilken dock uppenbarligen måste påpekas ibland.

    Slutligen må jag återigen betona önskemålet, att de högkyrkliga krafterna drar sina strån till stacken för att ge vår kyrka nytt liv, nytt hopp och framgångar. Jag blir så innerligt bedrövad över att snart sagt dagligen på denna blogg läsa litanior över den påstådda förfallna, undermåliga och okristliga kyrkan. Vad tjänar sådant till? Det har ju inget med sanningen att göra.

    Jag kan inte ens drömma om att exempelvis biskop Biörn skulle förfalla till den diskussionsnivån rörande vår kyrka, som han med framgång tjänat i hela sitt liv.
    Detta alltså satt på på pränt om personen, som enligt Jonas Bergquist tog mig i öronen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår. Dike vill ha QP och Gud har släppt det så kallade kvinnoprästförbudet. Det måste vi väl tacka demokratin för? Nu ska det också vara HBTQ, i demokratisk ordning fastslaget. Vad säger Dike då?

      Radera
    2. "Demokrati och kyrklig demokratisk organisation passar som hand i handske med Ordet och kan aldrig förnuftsmässigt utpekas som hinder för mission. " Sådana citat ligger på kyrkohistorisk nivå.

      Radera
    3. "Kvinnoprästförbudet" är fejkat illmarigt tal som i bästa fall bara förvirrar BOD, knappast ens någon retorisk finess. Frågan är nu om den strömning som Dag m.fl... bidragit med, bl.a. handboken 1986, ö.h.t. ska tillåtas framöver. Klingert tillät sig ge en helhetsbild av förra handbokens hela tillkomstprocess.
      Det handlar inte om hur reservationslöst präster ska kunna kliva in i vilken gudstjänst de vill och kräva rätten till tjänstgöring???? utan huruvida kyrklig teologi i någon mening katolsk ö.h.t. ska accepteras. I den ingår bl.a. en reflektion om vad/att äktenskapet är mer än ett reglerat partnerskap, att samspelet mellan man och kvinna har gudomlig sanktion.
      BOD drömmer om att unga högkyrkliga krafter ska bidra. Men verka då för att sådant handlingsutrymme ges, inte bara genom att offra dig på denna sida. Verka för att prästkandidater och präster frimodigt ska kunna förklara i prövning och anställningsförfarande att man ser det katolska perspektivet som en tillgång och riktningsgivare i förståelsen av en evangelisk-katolsk reformrörelse, att man kan rädas viga samkönat men syfta till att fördjupa kyrkans undervisning om det klassiska äktenskapet.
      Men kanske är det säkrast att göra som Göteborgs domkapitel m.fl. nu gör; att med alla medel släpa fram präster i ett tänkt gränsland för avkragning? Säger du något om det kanske ditt bidrag når lite längre än detta.

      Radera
    4. Bengt Olof, menar Du på fullt allvar att QP och HBTQ skulle vara gudomligt sanktionerat bara för att det genomdrivits av demokratiska beslut?

      Radera
    5. Den satsning som BOD föreslår, är det inte den som pågår i SvK?
      Att med nuvarande teologiska fokus och resurser missionerande sprida ordet?
      Det demokratiskt valda kyrkomötet beviljar gladeligen ekonomiska anslag till varje förslag till missionerande.

      Inte?
      Då har väl väljarna rätt som väljer företrädare som struntar i missionsbefallningen?

      Biskoparna orkar ju inte ens titta på gudstjänststatistiken för att den är så deprimerande.
      Lutherhjälpen och Svenska Kyrkans Mission var lite för stötande namn så nu har det demokratiskt valda KM monterat ner allt.
      Missionerande rörelser som Credo kan inte komma ifråga för rikskollekt längre.

      Det denna debatt så ofta glömmer är att kyrkokansliet kan göra lite som de vill och stunta i KS & KM.
      Domprostar och Kyrkoherdar kan strunta i biskopen bara de är på god fot med kyrkorådet.
      Man kan i princip strunta i allt (hur många församlingar följar HB86?) utom "behörighetsfrågan" och vigselbenägenhet vid anställningar.
      Är det snart inte dags att inför "ansvarsnämnd för kyrkorådsordförande"?

      Radera
  11. Orka vadå? Detta hör ju till livets väsentligheter!!!

    SvaraRadera
  12. "Identitetsvaga kyrkor blir sådana."

    Alltså bjuder ut sig på marknaden åt vem som vill ge lite uppmärksamhet och ömhet?

    Det skulle förklara en del.

    Svenska Kyrkan som exploaterad, ömhetstörstande tonåring, beredd att tillfredsställa varje önskan och nyck hos avnämaren? Ett fall för socialtjänsten?

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av det jag sett får jag nog ge dig rätt, Lars Jensen. Man strävar efter så många likes som möjligt. Och är beredd att gå långt för att få dem. Tyvärr, trutmunnade olyckliga tonåringar är usla förkunnare. // Alphadeltagaren

      Radera
  13. Nej mina kritiserande herrar,

    -Försök inte slingra er bakom ironi (igen), hänvisningar till HBTQ och annat, som är direkt irrelevant i sammanhanget. Försök i stället - om ni kan - vederlägga mitt konstaterande, att kvinnoprästförbud (rakt upp och ned på pränt med detta ord) inte har någon som helst folklig förankring och att det sålunda är verklighetsfrämmande med denna del i en högkyrklig missionsoffensiv. Därför kommenterade jag BloggarDags slutsats att det är genom att bygga församlingar, som kyrkan kan växa. Möjligen, men inte alls med inneboende utestängning av kvinnan från prästämbetet. Den som vill gendriva detta sakliga konstaterande uppmanas att förklara och försvara sina argument.

    När jag därtill föreslår vägar för en samlad offensiv från Svenska kyrkan, bemöts jag med - igen - ironiska och direkt fåniga kommentarer (se exempelvis Lars Jensens ovan), spydigheter och nästan total tystnad vad gäller saken som sådan.

    Ser vi alltså framför oss en avklädd högkyrklighet, som förtvivlat famlar efter halmstrån att hålla sig fast vid vad gäller framtidsmöjligheterna i landet?
    Ja, tyvärr avslöjar kommentarerna en sådan. Nog bör de av mig särskilt apostroferade, biskop Biörn och bloggpappan, kunna distansera sig från den ironiska ordfloden och i stället konkret presentera sina förslag och idéer till en kyrklig renässans i vårt land. Deras intellektuella kapacitet borgar ju för åtminstone välformulerade synpunkter.

    Jag är därför idel öra och högintresserad läsare av deras - förhoppningsvis konkreta - förslag. Och i det sammanhanget en öppen bekännelse huruvida de tror att en kyrka i Sverige utan kvinnopräster har en framtid och med chans till en stark ställning.

    Se där konkreta frågor som kräver konkreta svar!
    Välkomna kära trotjänare i Svenska demokratiska folkkyrkan!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om folk vill ha kvinnliga präster, vilket tycks rätt uppenbart, men Kyrkans Herre vill något annat, har Svenska kyrkan problem. Då ska det nämligen byggas en folkkyrka med andra utgångspunkter. Till det bygget är en del av oss obenägna att bidra. Till ett annat byggande har jag skrivit böcker. Gå till sockenbiblioteket! Fråga t ex efter boken Den stora berättelsen, som jag faktiskt tror jag gett BOD vid något tillfälle. Läs den då! Senare gör jag mer pessimistiska bedömningar.

      Radera
    2. Bengt Olof har Du tänkt på att begrepp som "kvinnoprästförbud" är ett resultat av feministisk retorik och ideologi där man bara betraktar prästämbetet som ett medel för att uppnå det man betraktar som jämlikhet. Den socialdemokratiske prästen Harald Hallen argumenterade ungefär på samma sätt. För Hallen var inte Jesus Kristus Herre. Hallen surfade på sekulariseringsvågen även om han ville ge sken av fromhet med sina allhelgonapredikningar i radio

      Radera
    3. Det problem BOD står inför är att förklara hur hans föreslagna missionsoffensiv skiljer sig från det SvK gör idag.
      Det enda exemplet jag sett är att skriva fler inaändare till pressen.

      Radera
    4. Bengt Olo! Att omvända tvinga DS och andra in din åsiktvärld förstår jag inte. Lägg hellre din energi på den mission, kallelse du har för att förbättra din kyrkotradition. Förverkliga din dröm och låt dem som tänker annorlunda få det. Det är väl de n kristna människas frihet!

      Radera
  14. BOD,
    Ironi eller inte.

    Du påstår att HBTQ och annat ær direkt irrelevant i sammanhanget?

    Nej det ær det inte. SVeKs agerande i dessa frågor ær en klar føljd av det demokratiska system Du omhuldar och som innebør att en majoritet med oklara / kritiska och i några fall direkt fientliga åsikter om vad Kristi Kyrka står før - skall stå før. Dvs om man sanningsenligt skall kunna påstå att man åtminstone efterstrævar att vara :

    En helig, allmænnelig och apostolisk kyrka.

    Det vi upplever ør alltså frukterna av politikerna tagit øver teologin . En av frukterna var att øppna ømbetet før kvinnor och Du som anhængare av systemet ær den som borde kunna visa på några goda frukter av det. Sjælv ser jag inga , dæremot olydnad och færvanskning av læran. Jippon av skræmmande slag, hædelser , okristna mæssor mm mm.

    Den "demokrati Du omhuldar har bara inneburit olydnad mot Guds ord . Olydnad Du blundar før och nøjer Dig med att yvas øver att ænnu læses trosbekænnelsen. Inget om att den ifrågasætts och bortførklaras som vackra ord som inte skall tas bokstavligt- detta før att inte støta bort någon? Jag frågade Dig tidigare hur Du skulle reagera om man børjade stryka i trosbekænnelsen .

    Nu till direkta svar på de senaste. En kyrklig renæssans (av SVeK) kræver att stort sett alla nuvarande biskopar , domprostar valda før sin anpasslighets skull ersætts med riktiga teologer och apologeter . Att delar av løronømnden likaså byts ut . Att politikervøldet utfasas och att kyrkans angelægenheter skøts av kyrkans folk -valda av kyrkans folk och inte via politiska grupperingar. (Det kommer inte att ske -visst -men dærfør tror jag inte heller på någon renæssans dæremot upprepar jag att det ær ett otillstændigt hyckleri att som politiker gøra livet surt fær de høgkyrkliga på alla sætt och sedan be dem att se till att SVeK væxer då de andra ni omhuldar så ømt bevisat sig vara oførmøgna dærtill.)

    Dørmed har Du också fått svar på frågan om en SVeK med sina kvinnopræster har en framtid.

    Man kan också søga att organisationen SVeK har nog en framtid i någon form - lekstuga før politiker t ex -men att en Kristi Kyrka- den framtiden finns nog inte ty medicinen ær før besk. Olydnaden gått før långt och visar inga tecken på att minska . Man øppnar sig bara før næsta PK-krav och medlemsavgiften som argument. Kyrkfolket drar nog ut,dør ut ,nya kommer inte- de få som trots SVeK och den allmænna sekulariseringen som itutas barnen redan från førskolan kommer till tro. De søker sig knappast till SVeK och dess "ingenting" av tro och læra" - tyværr.

    //HH

    SvaraRadera
  15. BloggarDag,

    -Äntligen ett konkret - men ofullständigt och delvis också märkligt - svar. För det första ett korrekt instämmande med min slutsats om folkets inställning i den aktuella frågan.

    För det andra är det inte "andra utgångspunkter" som gäller för folkkyrkan utan de rådande sedan mer än fem decennier. Detta eftersom Svenska kyrkan under denna långa tid har utgått ifrån att Kyrkans Herre accepterar just de rådande. Alltså Svenska kyrkan versus BloggarDag och hans doakör, kan det tillspetsat sammanfattas. I procentberäkning kan konflikten också uttryckas så här: 98 procent versus 2.

    När dessa fakta alltså är satta på pränt återstår då tvåprocentsreaktionen, att den är obenägen att bygga vidare på den stabila och mer än tusenåriga stomme, som Svenska kyrkan utgör och företrädd med präster och kyrktorn i nästan varje socken från Ystad i söder till Haparanda i norr.
    Vissa delar av de två procenten tillika obenägna trots att de i KM företräder, har ansvar för och därmed är mer eller mindre förpliktade att arbeta för de 98 procentens utveckling, välbefinnande och trygga folkförankring.

    Summa summarum och för det tredje, att döma av svaret ovan, är alltså oviljan att stärka kyrkan, aktivera missionen, kristna de okristna, kan man också formulera det, rådande.
    Alltså detta: går det inte exakt efter de två procentens pipa får det vara.

    Avslutningsvis ber jag därför kloka och förnuftiga läsare själva bedöma det rimliga i denna logik. Jag skickar med ett par stödfrågor i bedömningen:

    -Är det solidariskt, ansvarsfullt och en hedervärd personlig hållning att passivt åse sekulariseringen, avstå ifrån att aktivt motarbeta den trots att man har teologiska och erfarenhetsmässiga resurser och dagligen kritiserar avkristningen och den allvarliga moraliska utvecklingen i samhället? Vilka skyldigheter har kristna egentligen att sprida evangeliet om Jesus?

    -Är det på något sätt fel att en kyrka kallas folkkyrka och har en folklig förankring, då det är bland och hos folket den skall verka?

    BENGT OLOF DIKE


    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket av det rådande accepterade Svenska kyrkan vid Uppsala Möte 1593 om man får fråga? Och var inte poängen en gång att missionera eftersom 100% av människorna här var hedningar? Alltså Kyrkan MOT folket för att vara MED folket.

      Radera
    2. Hur lätt är det att försöka få en tro som bär, när man närmar sig kyrkan? Trotjänarna är sjukskrivna, utköpta eller (det nya ordet i mitt vokabulär); avkragade. Det främjar inte missionen och det säger jag inte för att vara spydig, jag är sorgsen. // Alphadeltagaren

      Radera
  16. Man blir trött efter allt tjafs. BOD kör med sina resonemang - lika dana
    dag efter dag, lyssnar inte på motargument och fattar inte heller.
    Detta sabbar hela bloggen, som kunde vara en god ögonöppnare för många.
    Kan vi inte slippa BOD-tjafset om en statlig kyrka igen med politrucker
    ren "demokrati" fritt från olämpliga bibelord.
    Kunde vi dessutom slippa Anna-tjafset, så skulle vi få plats för mera
    seriösa resonemang på denna blogg, som tar upp så viktiga och klarsynta
    frågeställningar. ALLT FÖR ATT RÄDDA SV.KYRKAN !!!

    SvaraRadera
  17. BloggarDag, Alphadeltagaren och Anonym,

    Men snälla nån då, skall kyrkan och samhället styras av förhållandena och besluten för mer än fyrahundra år sedan? Har inte bloggaren hört talas om ordet "reformation", vilket kan användas i flera avseenden och på många sätt. Fanns demokratin 1593 månne?

    De andra signaturerna har inte alls något i sak att bidra med; de vädrar enbart personlig olust över att andra personer, vars åsikter de inte gillar, medverkar på kommentarsfältet. Fri och öppen debatt är för dem motbjudande. Bra att inte BloggarDag har en annan uppfattning.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vad har egentligen BOD att komma med?

      Min summering:
      - Statskyrkan var bra
      - Folket vill ha kvinnliga präster, därför är det bra
      - Läronämnden har alltid rätt, för där sitter biskoparna
      - Direktvalda demokratiska sammanhang har alltid rätt
      - Majoriteten har alltid rätt
      - Att vara invald i en styrelse och vara kritisk är fel
      - Vi måste missionera genom att skriva fler insändare i pressen
      - Vår älskade fokkyrka måste vi älska för vad hon gjort för oss, oavsett vad hon gör för oss nu.
      - Öppen debatt är bra, men alla andra har fel

      Det känns som om åtminstone jag lärt mig den visan nu och kommer att kunna peka på någon av punkterna ovan för varje kommande inlägg från BOD.
      Om nu inte någon byter skiva snart.

      Vi får väl se när majoriteten i KM godkänner det nya handboksförslag som alla oberoende remissinstanser ratat, om BOD fortfarande håller fast vid nuvarande systems förträfflighet.
      Då kanske det blir reformation i synen på nuvarande ordning (på hur KM utses efter 1982).

      Radera
    2. Bara en stilla undran, vilket årtal anser BOD att demokratin infördes i Sverige?
      1719 med frihetstiden?
      1809 med riksdagsreformen tvåkammarriksdagen?
      1922 med allmänna rösträtten?
      1951 med religionsfriheten?
      1973 med riksdagsreformen enkammarriksdag?

      Eller något annat?
      För demokratins ursprung i antikens grekland är det uppenbarligen inte det så hålls i åtanke.

      Radera
  18. Tråkigt att du uppfattar mig på det viset. Jag är för en fri och öppen debatt. Speciellt då jag letar efter någonstans att utveckla någon form av kristenhet. Det går inget vidare. Du har rätt i att jag känner olust. Jag kommer därför att ta min klentrogenhet någon annanstans. Over and out. // Alpha-feltagaren

    SvaraRadera
  19. Svenska kyrkan ska styras av Guds ord, så som det är oss givet i den Heliga Skrift, och så som vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittna, vilket alla präster vigda före 1987 lovat. Därefter besvaras vid prästvigning i Svenska kyrkan denna fråga: "Vill ni stå fasta i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift (obs bruket av liten bokstav...DS) och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse och rätt förvalta sakramenten?" Svaret ska vara ja. Därför är det som vi snart firar som ett 500-årsjubileum så viktigt för Svenska kyrkan.Visste inte Bengt Olof Dike det?

    SvaraRadera
  20. Alphadeltagaren och BloggarDag,

    -Bäste Alphadeltagare, Du gör det som har blivit praxis för många på denna bloggs diskussionsfält: målar en falsk bild av kyrkan och påstått utköpta "trotjänare" köpts ut, är "sjukskrivna" eller "avkragade" - för att sedan polemisera mot den bilden.
    Men det pågår ingen som helst organiserad och centralstyrd kampanj mot högkyrkliga präster enligt modellen "nu skall vi sätta dit dem". Martyrrollen är självpåtagen av de enstaka präster (och deras supportrar) som har blivit föremål för domkapitelhandläggning med hänvisning till att de inte följt KO. Ge mig därför ett enda exempel på att någon kampanj pågår, att det finns en ständig latent strävan från KS, KM, SS eller domkapitel att frysa ut och stämpla högkyrkliga som misshagliga! Konkreta och dokumenterade exempel, tack! Får jag bara i all vänlighet påminna Dig om att den av KM beslutade kyrkoordningen måste följas av alla präster och andra i Svenska kyrkan verksamma. Inte konstigare än att vi alla har de av riksdagen stiftade lagarna att följa. Ingen har rätt att bryta mot dem.

    Därmed kan också till BloggarDag adresseras ett annat beslut, som han väl känner till: att sedan mer än femtio år bakåt kvinnor är välkomna som präster. Svenska kyrkan har alltså kommit fram till - dess teologiska expertis, nota bene - att kvinnliga präster är förenliga med den fråga, som skall besvaras och som citeras ovan.

    Man kan i sammanhanget som en påminnelse till dem, som på härvarande bloggarena ständigt hävdar motsatsen, särskilt notera orden stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, dvs att kyrkan om något är en KRISTEN kyrka och inget annat.
    Här hänvisar jag åter till Trosbekännelsen, som varje söndag läses kollektivt i kyrkorna.

    Det är därför så in i märgen obegripligt med några debattörers ifrågasättande av Ordet i Svenska kyrkan och smutskastningen mot den, Jag har gång efter annan frågat - utan svar - detta: om Svenska kyrkan inte är en kristen kyrka, så vad är den då?

    Samtidigt har i varje fall undertecknad konsekvent värnat om den högkyrkliga teologiska kapaciteten i kyrkan och flera gånger även uttryckt förhoppningen att dess bärare måtte inse vad de kan tillföra kyrkan - och appellerat till deras vilja att göra detta.

    Det är dock så ledsamt att tvingas konstatera en mer eller mindre kompakt ovilja att i Svenska kyrkan vara missionerande krafter och med liv och energi i denna kyrka vara bålverk mot ondskan, orätten, egoismen, omoralen och sekulariseringen i samhället.
    Jag tycker att de därmed kastar sina resurser överbord - tyvärr av ren ovilja.
    Varför resonerar exempelvis signaturerna HH, Alphadeltagaren, Elisabeth, Peter T med flera så?

    Och vad har +Biörn att säga om detta? Vilken lojalitet känner han inför tanken att fortsätta ge kyrkan så mycket som han tidigare har gjort?

    Bloggaren själv har ju faktiskt också en skyldighet som en av de ledande att värna Svenska kyrkan på bästa sätt. Försvara, förbättra och förstärka den, arbeta för att kyrkan skall bli en långt effektivare generator än den är nu för att "elektrifiera" samhället med Ordet!

    Se detta, mina trätobröder men vänner, som en ärligt menad uppmaning och vädjan, en uppriktig önskan om alla goda kyrkliga krafters gemensamma front mot sekulariseringen. Och vänligen reagera inte känslomässigt negativt utan med eftertankens alltid positiva konstruktivitet!

    Det tjänar vi alla på - och samhället!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. För egen del kan jag bara svara på detta genom att säga att det är just genom att vara aktiv i en annan kyrka än SvK som jag kan " vara bålverk mot ondskan, orätten, egoismen, omoralen och sekulariseringen i samhället."

      Om jag inte hittar likasinnade missionsivrare i SvK lokalt, så gör jag väl mer nytta i en annan kyrka där jag tillsammans med andra kan missionera om Jesu försoninande verk?
      Det är inte ovilja, det är välvilja.

      Under min aktiva tid i SvK stötte jag på ett visst mått av ovilja för frivilliginsatser. I vissa fall rent av förakt från anställda som såg sina arbetsuppgifter försvinna om lekmännen tilläts ta ansvar för annat än kyrkkaffe och kyrkvärdsuppgifter.

      Jag får väl säga som Paulus, "för alla har jag gjort allt för att hjälpa några", i mitt fall lämnat SvK för att hjälpa med en annan kyrka som utgångspunkt.

      Radera
    2. Så klokt tänkt och sagt, Peter T!

      Radera
  21. Bengt Olof Dike har i vart fall fel på en punkt. Den teologiska expertisen avgjorde alls inte ämbetsfrågan. Däremot underkände BISKOPSMÖTETS bibelkommission sättet att fatta beslut. Kanske har Dike fel på fler punkter? Det kan han möjligtvis själv komma på om han läser de högkyrkligas böcker.

    SvaraRadera
  22. Jag lider inte av förföljelsemani. Jag har inte okritiskt tagit åt mig någon teori om centralstyrda kampanjer mot någon viss typ av präst. Min högst ovetenskapliga uppfattning grundar sig på min församling där sjukskrivningarna duggar tätt, troligtvis för att människor tvingas gå emot sina värderingar. Vi har även folk som blivit utköpta, och någon som är varnad. Oklart för vad. Det är fantastiska människor, och det gör mig ont att se. Självklart kan du köra över mig med KS, KM och SS och andra förkortningar. Jag var mer intresserad av F,S&HA men jag gick fel. // Alphadeltagaren

    SvaraRadera
  23. Alphadeltagaren verkar ha ett fokus som inte ens är självklart i de föreliggande handboksförslagen - att alla gudstjänster inleds i F,S&dHA namn (ursäkta mig men jag är tvungen att i första hand se dig som figur i denna cyberrymd).
    Ändå har denna/e fått med sig denna kunskap. Nästan otroligt. Jag tror att Bibelordet, läst i våra gudstjänster, ger den helhetsbilden. Särskilt om där läses flera texter. Särskilt om du fått ana mer i Alphakursens sammanhang. Den svaga punkten där är just frågan om församlingsgemenskapen. Ett steg vidare är att be den präst som vill välsigna i den Treeniges namn att komma hem och välsigna hemmet. Kanske placera en ikon någonstans. Kanske att prästen kan tänka sig fira nattvarden om du frågar. Kanske vederbörande kan komma igen. Så växte församlingar fram en gång i tiden. Så kommer det att bli pånytt.
    Vi är hänvisade till att söka den levande andliga vägledningen. Somliga kräver att du ansluter reservationslöst till annan församlingsgemenskap. Bibelns budskap handlar om frälsningsfrågan - att vi griper om löften och gemenskap i tro. Änglar vill fylla våra hus och våra församlingar. De är satta till att betjäna Guds folk. Vi är inte ensamma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 17:49
      Jag var tvungen att läsa flera gånger, för det kändes så vänligt. Jag blev osäker för en stund, men jag hittar ingen spydighet. (Figur i cyberrymden var ju lite roligt)
      Tack! //Alphadeltagaren

      Radera
  24. Fattar BOD att det är hans linje som kommer att dö först av allas? Insnärjd i en demokratitro jag knappt alls mött. Den hänger i luften, det finns ingen referensram till den tron. Inte ens ungdomen tror på den. Vänligt att ändå svara på frågorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror du har fel. Den kommer att finnas så länge tradition, opinion (vad de flesta tycker) mänskligt förnuft/visdom, religion ersätter eller mixas med Tron på Jesus som vägen sanningen o livet. Se sändebreven i Uppenbarelseboken. Verksamheten kan fortgå. Prästänka.

      Radera
  25. SvK är ett utbrytarsamfund. Först ett kgl salighetsverk, numera politrukifierat. Varken Kyrkan eller flera andra kyrkor (flera prtodoxa) eller andra samfund; ser SvK som en kyrka (med giltigt firade sakrament; typ eukaristi).

    Går det bra på den inkörda vägen = den demokratiska reformerade politiskt korrekta?

    Finns det hopp för SvK?

    Går det att få henne katolskare?

    Mina svar är trefaldigt nej o jag lämnar henne i sorg o gläds i världens största, äldsta o sannaste sammanhang; Kyrkan. Hon som inte är lagd åt kompromisshållet, inte av världen, men i världen. Hon som bygger helgon av syndare, inte slätar över synder, det svårsmälta o det fulla evangeliet.

    Kyrkan har en framtid. SvK ser ut att vara självdestruktiv o imploderar genom ren sekterism, förfall o häxjakt mot klassisk kristen kyrklighet.

    Kyrie eleison!

    SvaraRadera
    Svar
    1. RKK är också ett utbrytarsamfund.
      Att lägga till en ord i trosbekännelsen utan samsyn med det ortodoxa ledde till splittringen 1054.
      Det var RKK:s ansvar att i ekumensika koncilier nå samsyn på den föreslagna förändringen. När samsyn inte kunde nås valde man ensidigt att ändra, d.v.s. bryta sig ur kyrkogemenskapen.

      Lutheranerna bröt sig inte ur, de blev utbrutna av konciliet i Trient där de ortodoxa inte var närvarande.

      Radera
  26. Elisabeth m fl,

    -Det är typiskt att ingen av mina kritiker kommenterar oviljan att arbeta för Svenska kyrkan och Guds ord, särskilt som jag lågmält och sakligt går igenom skälen för detta.

    På samma sätt kan, som väntat, ingen ange något konkret exempel på att det pågår en kampanj från centralt kyrkohåll mot högkyrkligheten.
    Varför skulle det för övrigt pågå någon?

    Anonyms påstående att man är insnärjd i demokratin är ett tydligt belägg för att demokratin ses som ett slags fiende till Ordet.
    Ett bedrövligt synsätt!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänlig(!) som jag är försöker jag svara den som sällan svarar själv.

      Om man nu slits mellan att arbeta för Guds ord och "arbeta för" Svenska Kyrkan, vad väljer man då?
      Svaret beror på var man har sina värderingar och lojaliteter. Om jag likt Ryskortodoxa kyrkan och Mekane Yesus anser att Guds ord säger något annat än Svenska kyrkans praktik, så säger mig mina värderingar att jag ska välja Guds Ord före SvK.
      Andra med andra värderingar väljer annorlunda.
      Men åtminstone Eva Hamberg verkar gjort en liknande analys som jag, så jag är inte ensam.

      Om det pågår en kampanj MOT något från centralt håll?
      Vi kan väl titta på vad det pågår en kampanj för?
      HBTQ-certiffiering - kampanj pågår.
      Seglora Smedja - ekonomiskt stöd pågår.

      Vilka får inte ekonomiskt stöd, trots att de är missionsivrare och inspiratörer?
      - Credo, som fick rikskollekter fram till 1990-talet. Nu inte ens någon stiftskollekt vad jag vet, inte ens i Lund.
      - Oasrörelsen, vars sommarmöten samlar tusentals får inte heller ett öre.
      Båda dessa organisationer jobbar för SvK medlemmars bästa, men kan deras anställda välja mellan att jobbar för Guds Ord eller för SvK?
      Vad skulle bli svaret?

      Om det nu pågår kampanjer för att synliggöra fenomen som verkligen ligger i marginalen (t.ex. Seglora Smedja) och det samtidigt sker en officiel marginalisering av andra större sammanhang som tidigare lyfts fram som föredömen (t.ex. Credo), ligger det då inte nära till hands att bli lite konspirationsteoretisk, åtminstone mot den instans inom SvK som utser förmånstagare av kollekter?
      (Vilka nu de är vet jag inte, men låt oss kalla det "centralt" håll tillsvidare.)

      Att det från Centralt håll pågått en marginaliseringskampanj mot alla "särintressen"(d.v.s. de utanför projektgruppen) i handboksarbetet är för varje någorlunda skarpsyt observatör alldeles uppenbart.
      Har alla buntats ihop i samma kylskåp för att undvika att någon högkyrklig tar sig in i värmen?


      Sista frågan till slut, demokratin vs. Ordet.
      Om man likt ovan nämnda kyrkor anser att Ordet och SvK går skilda vägar, så föranleder det ju att försöka härleda orsakerna till denna sklijeväg.

      Det har ju hänt de senaste åren, så då kan man fråga sig om det beror på någon enskild händelse, eller genom en dominoeffekt.

      Någon kan hävda att med Statskyrkan kvar så hade det inte hänt.
      Den förklaringen behöver dock förtydligas då det inte är uppenbart för de flesta varför det hade sett annorlunda ut i leken "följa-John-efter-riksdagen" vid det scenariot.

      Andra hävdar att hade 1957 års kyrkomötet fortfarande varit bestående i ämbetsfrågan så hade inte dominobrickorna fallit så att det hänt. (Man skulle kunna gissa på att någon högkyrklig håller på detta alternativ.)

      En tredje kan skylla på sammansättningen av kyrkomötet efter 1982 och då ligger ju direktdemokratin i skottgluggen.

      En fjärde falang tycker att Gud ändrat sig med tidsandan och det är rätt att SvK "går före". (Kanske någon biskop omhuldar detta alternativ?)

      Så Bengt Olof Dike, vilken av de fyra ovanstående alternativen tycker du är mest bidragande till en läroutveckling inom SvK som fått andra kyrkor att säga upp bekantskapen?

      Radera
    2. För att inte besvära med alltför långa kommentarer kommer här en annorlunda utvikning.

      Biskopsvalen sker med elektorsval i respektive stift.
      Vem utser elektorer? Inte medlemmarnva via direktval åtminstone.
      Här ser vi en demokrativariant som ligger bra mycket längre från den direktvalsmodell som omhuldas till Kyrkomötet.

      Men är det då vettigt av den demokratiska folkkyrkkan att ha direktval till organ där medlemmarna inte vet;
      - vilka beslutmandat som finns i respektive organ.
      - vilka individerna på nomineringslistorna är (rätt vanligt eller?)
      - vilka frågeställningar det är vettigt att ventilera i respektive organ?
      - vad knappt någon nomineringsgrupp tycker i teologiska frågor?

      Detta samtidigt som biskopsvalen har mycket bättre förutsättningar för direktval:
      - Kandidaterna presenteras och frågas ut.
      - Kandidaterna är någorlunda kända inom kyrkan.
      - Kandidaterna har en teologiskpraktisk historia

      Så varför skulle det i en demokratisk folkkyrka inte vara bättre med direktval till biskopsstolar och elektorsval till kyrkomöte etc?
      Båda demokratiformerna är ju fullgoda enligt SvK.
      (Nu kan ju Lagen om SvKmöjligtvis säga något om saken, men nu gällde ju frågan om VARFÖR det ena skulle vara lämpligare än det andra i respektive fall.)

      Radera
    3. BOD,
      lustigt att du nämner mig först när jag här endast har instämt i Peter T:s kloka inlägg.

      I alla fall: Du är varken lågmäld eller saklig. Trots det har jag tidigare förklarat för dig varför jag inte längre lägger någon kraft på Svenska kyrkan. Jag beskrivit för dig vilken möda både min man och jag lagt ner i Svenska kyrkan och med vilken sorg vi lämnat henne. Det väljer du att spotta på.

      För övrigt kan jag upplysa om att jag inte ser mig som högkyrklig. Jag är, närmast, gammalkyrklig, även om jag ser förtjänster hos högkyrkligheten.

      Radera
    4. Du har verkligen en poäng även här, Peter T. Det är bra mycket mera rimligt med direktval i biskopsvalen än till kyrkomötet. Biskopskandidaterna är så få att det är fullt möjligt för den enskilde kyrkomedlemmen att bilda sig en uppfattning om dem.

      Radera
  27. Peter T och Elisabeth,

    Nej, några belägg för påstådd kampanj mot högkyrkligheten kan ni inte presentera. Peter T:s demokratiutvikningar är märkliga, därför att inte heller han kan verifiera vad som också påståtts: att demokratin och Ordet står i motsats till varandra.

    Vad Elsabeth anbelangar bestrider hon att jag varit lågmäld och saklig. Jaså, då jag med sorg i hjärtat ovan noterat att hög kyrkliga krafter tydligen itne under några omständigheter vill arbeta för Svenska kyrkan, triots att denna kyrka givit dem så oerhört mycket under lång tid.
    Otack är alltså världens - Svenska kyrkans - lön!

    Sedan noterar jag också att Peter T ovan inte förstår att det ej finns någon återvändo i kyrkan till kvinnoprästförbudet.
    Var realistisk någon gång, käre vän! En kyrka utan kvinnopräster i Sverige är en kyrka utan folk.

    Det är bara för Dig att välja.


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din oförmåga att välja mellan de fyra ovan angivna svarsalternativen talar för sig själv.
      Sällan har väl en skrällande cymbal och ljudande malm varit så innehållslösa.

      SvK har redan valt att vara en kyrka utan folk i gudstjänsterna, medlemsantalet till trots. Det är inte ämbetsfrågan som är den största orsaken till det, utan snarare bristen på lärotukt hos prästerskapet.
      De enda anställningskriterierna för en präst idag är rätt åsikter i ämbets- och äntenskapsfrågorna. Då får man den kyrka man förtjänar.
      Att otack är kyrkans lön tycker nog många som hade varit till nytta i handboksarbetet.
      Det är nog betydligt fler som känner sig undanskuffade än som känner sig saknade.

      Radera
  28. Kan inte någon skjuta sista skottet mot "folkkyrkoikramaren" och "demokra-
    tifantasten" för efterföljande stillhet? "Ett dåligt huvud hade han, men hjär-
    tat det var gott". Vila i frid! Lämna bloggen i fred! Å HEDRAS BOD!

    SvaraRadera