fredag 26 juni 2015

Bråttom, bråttom, skynda, skynda

Hur bråttom är det med ny kyrkohandbok? Är ett skyndsamhetsargument att det inte blev så mycket revision 2000? Knappast. Trycket nerifrån på förändringar var inte så stort. Eller var det? Men då är det väl inte så bråttom nu, givet att mängder med församlingar hittar på egna gudstjänstordningar. Inte minst i Lunds stift och inte minst i de församlingar som kallas försöksförsamlingar. Då gäller väl skyndsamheten närmast att stänga båset med den lilla komplikationen att kon redan har rymt.

Är det alls tänkbart med en kyrkohandbok m/42 där det mesta är reglerat och en högmässa ser likadan ut över hela landet och gradualpsalmen är angiven i evangelieboken? Eller ska vi följa docenten Pahlmblads enkla enhetspunkter i boken Mässa för enhetens skull och så får det vara bra med det, när man kan fira andra gudstjänster i obegränsad mängd och myckenhet utöver den s k huvudgudstjänsten? På så vis kan arbetet med gudstjänst och gudstjänstmusik fortsätta, inte minst i det lokala.

Eller ska vi säga något annat? "Vi skyndar oss för vi blir ändå inte överens." Det är ett väldigt konstigt argument. Men det ger förstås skäl för skyndsamhet. Jag läser Kyrkans Tidning, som ni förstår. Överens om vad? Hur en kristen högmässas ordinarium ser ut? Om hur liturgi formas utifrån Kyrkans erfarenhet, Bibel och bekännelse?

Nå, men hur blir det med remissarbetet? Jag tvekar och uppställer följande sats:
De allra flesta församlingarna i Svenska kyrkan har ingen liturgisk sakkompetens.

Remissinstanserna kan förvisso tycka, det ena och det andra och som bäst - men inte alltid - ha gedigen erfarenhet av gudstjänstliv i praktiken. Men i hur många församlingar har det undervisats om just liturgi de senaste 25-30 åren? Och hur många har pejl på vad liturgisk teologi är? När det blir tid att remissvara, i hur många församlingar svarar fler än 2-3 personer och så antas remissvaret av kyrkorådet, som litar på att kryssen sitter rätt?

Så vad göra? Bättra saken genom att studiearbete om gudstjänsten innan remissarbetet, alltså gamla hederliga studiecirklar? Eller kan remissarbetet bli just studiearbetet? Men hur säkrar vi då tillgången på invändningar mot handboksförslaget, som bara ett fåtal sett och vet vad det innehåller?

Jag tror inte att vår tid är en god tid för just handboksarbete. Kyrkolivet ter sig svagare och svagare och bara de som går på något tungt kan se framgångarna i kyrkolivet. Somliga ser det religiösa intresset, men det intresset är inte detsamma som kyrkoliv. Risken är att alltför mycket ska med i handboken, sådant som i ett levande kyrkoliv närmast skulle höra hemma i själavården. Sentimentalitet hör till det som riskeras liksom all problemfixering. Det handlar mer om mig än om Gud, liksom.

Reformationen tas upp när Christer Hugo i samma Kyrkans Tidning anmäler Luthers bordssamtal, kloka kommentarer fällda när Luther inmundigat ett och annat. Det är en typisk kyrkoherde som i traditionen efter Erasmus, Bucer och Stefan Zweig menar att Luther är grovkornig och bullrande. Jag markerar att jag läst Zweigs Erasmusbok, den som aldrig gavs ut på svenska men däremot i Danmark! Själva missuppfattningen, Hugos, att en lutheran kan tänkas ha att upprepa vad Luther sa, kan vi lämna därhän. Luther blev inte Luther på bild i svenska prästgårdar förrän efter Tysklands enande, Bismarck och kejsaren ni vet. Då är det 1800-tal. Däremot är Hugos förståelse av vad reformation innebär belysande: "att tänka själv, att inte vara bunden av okritiskt övertagna normer och regler, att ta spjärn och göra motstånd mot allt som förtrycker människan". Nu tänkte reformatorerna inte så. De tog spjärn mot Skriften och när de gjorde så, upptäckte de en del missförstånd som smugit sig in i kyrkosystemet. De mönstrade kyrkofäderna och bedrev på så vis kyrkokritik i tanke att Kyrkan skulle finna vägen till sig själv. Komma i form. Reformation! Intresset ljuger inte men i alla fall. Och upplysningstidens antikristna hållningar blir plötsligt det Luther stod för!

Nu är jag rätt säker på att Antje själv på twitter sände mig och alla en midsommarönskan. Det var hon som person. Då blir jag glad, för jag vill inte att det personliga ska försvinna i alla tekniska innovationer och alls inte att det personliga ska övertas av en kommunikationsavdelning. Snart hägrar Almedalen. Fast inte för mig men för Fast med flera, om ni fattar. Och alla gläds över att Svenska kyrkans företrädare räknas in bland Makthavare. Fick jag det rätt nu?

På torget i Borgholm vajar regnbågsflaggan, rapporterar lokalpressen. "Det betyder mycket att ha flaggan uppe. Den står frö alla människors lika värde. Det är ett viktigt budskap för kommunen, säger Ilko Corkovic (S)."

17 kommentarer:

  1. Christer Hugo verkar inte ha läst Augsburgska bekännelsen, dess apologi eller konkordieformeln.
    Undervisas man inte alls i reformationens orskaer och motiv i den religionsvetenskapliga utbildning som krävs för att bli präst?

    Eller överskuggas allt av att "reformation" handlar om att hela tiden tänka nytt och omformulera?
    Då skulle det ju räcka med 1984 av Orwell som kurslitteratur.
    Inte konstigt att så få präster verkar ha läst kyrkofäderna och taagit intryck av dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där tror jag att du har fel. Hugos historia spänner över ganska mycket. Möjligtvis har han inte läst kyrkofäderna. Däremot har han (också) lärt kodformuleringarna och kodhandlingarna för att få bli kyrkoherde i Stockholm. Jag skulle säga att han rensar sitt pastorat på rakt oreformatoriskt sätt och rakt emot sin gamla läsning av SKB (just därför?!).

      Radera
    2. Om jag har fel om Hugo, så har nog Hugo mer fel om grunden för reformationen.
      Apropå utrensning så hörde jag nyligen om en ny kyrkoherde öster Storkyrkan som raskt nedmonterat skolsamverkan och frivilligarbete så att flertalet anställda sagt upp sig eller är sjukskrivna. Det är inte bara V som i Visby som har problem.

      Reflektion från rekryteringsprocessen: "Om det låter för bra för att vara sannt, så är det nog det också."
      En alltför sent lärd läxa.
      Givetvis är kyrkorådet nöjda med att kostnadsmassan sjunker.

      Radera
    3. Det är kyrkoråd som visar vägen! Vilka fullmäktige vill inte se en sådan utveckling? This is real stuff.

      Radera
  2. Varför måste det skyndas med handboken när vi har HB 86? Vi vill väl inte likna honom som vet att hans tid är kort? Varför skall prideflaggan med sina sex färger markera grunden för människovärdet när det inte finns någon annan grund än den som är lagd och som syftar till att vi alla skall bli lika Honom?

    SvaraRadera
  3. Tror nog att Hugo läst allt det där. Fast formar om det på nåt sätt.

    SvaraRadera
  4. Svky bör nog byta namn till Pridekyrkan?!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så vi kan va stolta över den!

      P

      Radera
    2. I Berlinbunkern var man nog också stolta över vad "rörelsen" åstadkommit!
      Antony

      Radera
  5. Jag minns något av intervjun med bp Sven Danell inför hans avgång, hur han bl a med avseende på Svky, hänvisade till profeten Jesaja som skriver varför Herren inte fördärvar Israel: "Det finns ännu friska druvor i den."
    Stig Walldin

    SvaraRadera
  6. Det där med gradualpsalmen angiven i evangelieboken är intressant.
    Enligt docent Agne Nordlander sjungs "Allena Gud i himmelrik" i Mekane Yesus så principfast att man kunde tro att liturgin var gudagiven.

    Det är inte utan att man undrar hur många svenskkyrkliga som fortfarande känner igen sig i den liturgin.
    För somliga kankse evangeliboken m/42 lik mossig som grötrocken av samma modell kändes för oss beväringar på 80-talet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter T
      m/42 ville jag ha som arv efter min morbror kyrkoherden i rött kalvskinn väl tummad. "Arvet ej förspill..."

      Radera
    2. Om m/42 är mossig - var finner du då det nya (för att inte säga) det moderna?

      Radera
  7. Skrämmande tanke, att jag som är en enkel kyrkomusiker kanske är den som har störst liturgisk kompetens i vår församling. Det känns så ibland när vi har våra möten och jag värjer mig mot den känslan. Det kan bara inte vara sant. Jag försöker föra fram det jag lärt mig men det är inte alltid de andra lyssnar. Tror jag upplevs som ganska tjatig och jobbig när jag säger att vi inte får tappa bort det som fungerat i många hundra år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Those who don't know history are doomed to repeat it.


      Edmund Burke

      Radera
    2. Det är fruktansvärt skrämmande att huvudsyften för revidering verkar vara att slänga ort allt som funkat i hundratals år.

      Radera
    3. Kampen står mot ett inherent konservativt drag i kristendom och kyrka.

      Vill man kyrklig (eller samhällelig för den delen) progressivism, får man allt ta striden mot "old time religion". Ingen kan som bekant tjäna två herrar. Har Tiden totalitära drag, brukar snart nog kampen mot Jesus och Juden få skärpa.

      J

      Radera