söndag 21 juni 2015

I sommarglädjen

I sommarglädjen läser jag inlägg om kyrkohandboksarbetet - och fördystras. Det var ju inte så här det skulle bli! Slutförslagsgruppen kan förstås säga att folk reagerar mot ett material de inte sett. Må vara. Men det är reaktionerna som är intressanta. Processen har inte varit så transparent och handläggningen inte så välskött att arbetsprocessen skapar trygghet hos dem som hela arbetet är till för. Expertavhopp borgar väl inte riktigt för kvalitet, tänker de. Och att somliga teologiskt sakkunniga inte tas tillvara, ser de också.

POSK meddelar att "vi tänker ta ansvar!" Vad skulle de annars tänka om de inte tänker avgå? Men hur ska det gå till? Ska styrelsen till hösten ompröva när det är 2-3 månader kvar tills förslaget är färdigt? Juggernaut var ordet som sammanfattar vad som sker, har jag skrivit tidigare. Jag kan för min del inte förstå att det finns någon annan väg att gå än att skapa sig rådrum. Det är inte överhängande bråttom med en ny kyrkohandbok. Däremot är det bråttom att komma till rätta med vad vi gör när vi firar gudstjänst. För här är vi nog oeniga.

Ser jag rätt när jag uppfattar två hållningar?
Den ena skapar gudstjänst som i princip är tänkt att underhålla besökare. De ska i och för sig få vara med och sjunga, som på Allsång på Skansen, och de får agera då och då. Gå och tända ljus. De har förstås ett utrymme att tro på sitt eget sätt och de ord och symboler som erbjuds skapar detta konsumtionsutrymme. Prästen klär upp sig med liturgiska kläder och koret blir en plats för performance. Det finns alltid ett behov av nyheter, förstås. Igenkänningsfaktorn är mindre viktig. Programblad delas ju ut.

Den andra hållningen är den att Kyrkan firar i sockenkyrkan. Den gudstjänstfirande församlingen är subjekt mer än de enskilda gudstjänstfirarna. De vet vad en högmässa är, kan psalmerna, sångerna och de liturgiska svaren och de tillfälliga besökarna kan bäras av denna gudstjänstfirande kollektivperson. Prästen klär över sig med de liturgiska kläderna och vet prästens uppgift i högmässan. Behovet är det invanda som utmanas av något nytt då och då. Igenkänningsfaktorn är hög. Församlingen kan högmässans delar utan att behöva papper.

Den andra hållningen är nog min. När det ropas på nya gudstjänstformer och ny gudstjänstmusik - så visst. Men en utarbetad jazzmässa, vismässa, popmässa eller vad det nu kan tänkas vara, ska inte ersätta högmässan utan komplettera. Prio Ett är att bygga gudstjänstfirande församling som firar levande gudstjänster och blir den stora mötesplats där Gud möter oss och vi möter varandra i den osannolika gemenskap som en församling egentligen är och ska vara.

Det är en illusion att tro att folk kommer rännande till kyrkan bara för att det blir en ny handbok med nyskriven musik och inkännande - men inte igenkända! - formuleringar. Det är rent trams att tänka sig att alla präster är kapabla att skriva liturgiska texter som håller. Vi ger prästerna en religionsvetenskaplig utbildning med påbyggnad, inte en teologisk.

I Kyrkans Tidning tyckte Brita Häll att teologerna varit tysta. De skulle tydligen "rasa i pressen över svaga texter". När det inte gör det, kan det bero på att några inte rasat men väl analyserat och skrivit. En bok, som Christer Pahlmblad. Artiklar, som Mikael Löwegren. Och nu har inte inte fått se vilka texter som är aktuella, så vad ska teologerna rasa över? Men det kan vara så illa att uppgivenheten gör att få engagerar sig. Finns det bara en enda förväntan och den är att den nya kyrkohandboken ska bli sämre än den tidigare - och, ja Juggernaut, ni vet? Rubriken på ledaren i Kyrkans Tidning talar: "Kris i förtroendet för kyrkohandboken." Ryggmärgsreaktionen på sådant rubriksättande kan jag. Förnekande.

Nästa gång kyrkostyrelsen möts är i september. Borde styrelsen kallas in till ett extra sammanträde snarast, möta huvudprojektledaren och eventuellt revidera arbetet? Det vore förstås ett sätt för kyrkostyrelsen att markera att "vi tänker ta ansvar!" Saken handlar nu i hög grad om förtroende, något grundläggande viktigt. Hur kan kyrkostyrelsen snarast skapa förtroende för arbetet, när ett mejl om handboken inte riktigt tycks ha fått den effekten?

I sommarglädjen är det faktiskt alls inte roligt med kyrkohandbokssituationen och det vi nu bevittnar. Midsommarerfarenheten, den dystra, ger också vid handen att det är skillnad på fläder och fläder, en sensmoral att ha i minne när det ska talas kyrkohandbok.
Minns mina ord! Det är skillnad på fläder och fläder!


31 kommentarer:

  1. Problemet är att förkunnandet av Guds Ord, detta självklara centrum i alla gudstjänster, har reducerats och blivit något sekundärt. Jag har varit på många gudstjänster, kanske framför allt högmässor, där andelen förkunnelse/timme varit skrämmande låg. Det var så mycket annat som skulle göras istället. Exempelvis verkar sånginslagen ta en allt större plats. Nog för att sång kan vara fint och gott, men det får ju inte bli huvudgudstjänstens syfte

    SvaraRadera
  2. BloggarDag,

    -Första prioritet är att bygga gudstjänstfirande församlingar, som firar levande gudstjänster och blir den stora mötesplatsen, betonar Du. Men kan de allena bli missionsgeneratorer? Jag tvivlar, då det på några håll i landet firas sådana av Dig menade högkyrkligt inriktade gudstjänster men som inte alls därför lockar flera besökare. Trots tidigare efterlysningar på denna bloggs kommentatorsfält redovisas inte siffror från missionsprovinsen och dess gudstjänster/mässor, och trots att den småländska högkyrklighetens centrum i Gamla Hjälmseryd varje söndag har sådana mässor, är det tyvärr bara de trogna som infinner sig - och de är inte många, som bloggaren på nästan bara ett stenkasts geografiskt avstånd därifrån torde vara i vetskap om.

    Att gudstjänster och mässor i sig blir dragplåster till kyrkan är sålunda en överdrift. Glöm inte att dagens digitaliserade och av informationsmöjligheter överfulla samhälle är ett helt annat än det gamla bondesamhället, där kyrkan och dess gudstjänster hade en central roll (och kyrka-statäktenskapet var den självklara och förnämligt trygga ramen) och där det var självklart att spänna märren eller hingsten för landån för att höra Guds ord på söndagarna.

    I dag krävs andra initiativ från kyrkan. Envist återkommer jag då till att den måste hänga av sig ängsligheten, räddhågan och - i flera avseenden - den politiska korrektheten och träda fram på alla plan och fronter i samhällsdebatten, där det blir offentlgt och brett genomslag. Varför är kyrkfolket i bred mening så hesiterande inför att utnyttja medierna för att göra Gud och Jesus synliga, sätta sanningen, rätten och den äkta solidariteten i debattens centrum och låta reaktionen över förvridna synsätt och inskränktheter ljuda?

    Gå ut och missionera (Missionsbefallningen), träd fram och berätta om att det är kristendomen som präglar vårt lands historia, kultur och demokratiska framväxt och räds inte att ta fighten med den radikalismens s k kulturelit (som enligt min uppfattning ingalunda är någon elit i meningen att dess åsikter har svag förankring i folkdjupet) och försök på alla sätt reagera mot och stoppa normupplösningen i moder Sveas hjärta.

    Ett land utan normer? En gemenskap i normlöshet och långtgående s k gränsöverskridanden? Familjer utan omtanke om och trygghet för barnen? Ett samhälle utan Gud?

    Är det detta vi vill ha? Nej, nej, nej och åter nej! Vill högkyrkligheten säga emot mig, så var så goda. Men det vill den knappast därvidlag, vilket på förhand noteras med tillfredsställelse. Men är den, dvs dess dirigent och hans doakör och några till, beredda att - återkommande ord från mig - gå ut på gator och torg, ställa upp i debatter mot radikalismens fanbärare och skriva artiklar på löpande band för att dra sitt strå till den goda myrstacken?
    Eller avser den att stanna och fortsätta att dväljas i introvert destruktivitet, som - tro mig kära bröder och systrar - inte leder någonvart och därmed ingalunda stoppar avkristningen av vår kära nation.

    Det är bara att välja, älskade demokratiska folkkyrka och kära högkyrklighet. Ut och slåss för det goda eller sitta still och gräma sig? Valet borde vara enkelt.

    Dirigenten kan inleda kampen med att ta fram taktpinnen i Beethovens nia, den s k ödessymfonin, ty Sveriges kristna framtidsväg står på spel.

    Men tiden är knapp, motståndaren vilar inte på hanen och får inte underskattas.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det är Beethovens femma som brukar kallas Ödessymfonin.

      Radera
    2. BOD

      Även de opolitisk korrekta Kyrkan/kyrkorna växer.

      Medan folket svek:er ert samfund; strömmar folk till de ställen där hela evangeliet lärs.

      Gud överger inte sitt folk, även om ert samfund överger evangeliet.

      Radera
    3. Bra Bengt-Olof. Jag håller med Dig fast jag gärna stämmer in i den sång Du menar Doa-kören sjunger. Vi sjunger förmodligen i samma "kör" som sjunger de "symfonier" som den hemmavarande sonen hörde på väg hem från arbetsfältet.

      Radera
    4. Åh, dit vill jag åka. Dit där de trogna infinner sig. Förstår inte varför det skulle vara fel. Det skulle vara värre att råka hamna där de otrogna infinner sig, men har någon adressen dit tar jag gärna den i undvikande syfte. // Alphadeltagaren

      Radera
    5. Det behövs och finns åtminstone ett antal goda trogna högmässor i vart stift. Problemet är att känna till dem. Och om de blir kända blir de genast prövade om de håller måttet, av alla parter. Får något sticka ut i landet med mindre än varningar? Knappast. Enda framtidsplanen är att det i varje stiftsområde ska finnas gudstjänstgemenskaper som de som ber om fast föda ska finna näring i, som t.ex. i Engelska kyrkan. Det behövs också andakter/gudstjänster med mer lättsmält mat. Problemet är att mjölken får dominera överallt. Och att så många i landet har känsliga magar. Det får inte glömmas.

      Radera
  3. En kyrkostyrelse värd namnet kan bara göra en sak i detta läge: dra i handbromsen. Vi lever inte i en katastrof. HB 1986 är i mycket bra. Hölle man sig bara till den!

    Varför då envisas med att fortsättas? Här kommer en konspirationsteori. HB 1811 ser många som i mycket en katastrof. Den uttryckte tydligt sin tids modeteologi och tankar. Bland kyrkfolk kom mycket kritik, men prästerna tvingades vara "lojala" även till det värsta i teologin. Kanske bröt en del med handboken när dörrarna var stängda – vi vet inte. Bojkotter mot vissa delar kom. I vissa bygder kom allt fler barn att nöddöpas p g a det dopritual prästerna tvingades använda. Till sist orkade inte vissa. Vi fick en kyrkosplittring då vissa lämnade den svenska kyrka som höll sig till villoläror i sin handbok. Vid denna tid hade också kritiken vuxit sig stor bland de beslutande. En ny handbok förbereddes, men det tog tid. Kyrkosplittringen hade skett och många hade levt länge mående dåligt och andra hade anpassat sig till den usla teologin. Vi gör det faktiskt fortfarande då vi utan kritik sjunger några av Wallins sämre psalmer.

    Nu till konspirationsteorin: Finns det möjligt centralt placerat inom Svenska kyrkan någon hyfsat liturgihistoriskt beläst som känner till det som beskrivits ovan och dragit upp en plan: "En ny handbok som tar ut de moderna svängarna, med lite tillägg av klara villoläror – skulle inte det driva ut våra värsta kritiker, kanske till och med Bloggaren?"

    Oavsett eventuella planer en handbok är en allvarlig sak. En dålig handbok skadar människor och kyrkan. Mycket av det liturgiska hemsnickrande skadar församlingar och vänjer människor vid dålig och ofta bristfällig, förkortad, liturgi. Därför, just nu, ni som har makten i Er hand, dra i handbromsen och inskärp HB 1986 så att undantag kan göras genom underbyggd ansökan till domkapitlet och inte genom tillståndslöst hemsnickeri.

    SvaraRadera
  4. Jo, HB 86 håller gott och väl. Dess påstådda svårtillgänglighet i språk och teologi börjar ju mest likna en självuppfyllande pk-profetia. Dikes maning till mission kan ju kompletteras med reflektionen över hur det går för debattörer som exempelvis Annika Borg när de uttalar sig för att sedan slitas i käftarna på Klein & Co:s av nästan-kärlek effektivt drivna åsiktsministerium. Svenska kyrkans medlemmar ser på - och undrar. Men det är ju klart; Borg är ju präst så hon borde väl hållit tyst från början. Å andra sidan gick det ju inte bättre för Birro. Det finns nog bara ett sätt att komma helskinnad undan: att gå till läkaren och få blogg- och twitterförbud.
    /Sub versus/

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Pk" var ordet. Eller rör det sig snarare om att vara främmande från allt vad kristen tro handlar om? Hur ska kyrkan kunna nå och hjälpa dem som plågas av syndanöd om ordet synd inte får förekomma, ens i syndabekännelser?

      Radera
  5. Anonym och Annorzzz,

    -Den förstnämnde har förstås rätt: jag ber om ursäkt för min felnumrering I hastigheten av Beethovens underbara symfonier.

    -Den andre däremot uppmanas att exemplifiera de samfund, som han påstår växer. Finns de i vårt land? Vilka är de i så fall?


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Dagen har rapporterats att Evangeliska Frikyrkan växte förra året. Men eftersom den inte uppfyller Bengt Olofs krav på demokratisk ordning (d.v.s. att andra än i församlingarna aktiva skall ha rösträtt), räknas den väl inte.

      Radera
    2. Hillsong, Stockholm växer! Dom är ute och missionerar!

      Radera
    3. Förtydligande om EFK.
      Medlemmar har rösträtt i församlingarna vid församlings- och årsmöten.
      Ombud till årskonferensen utese på liknande sätt som till riksdagsparttiernas årskonferenser.
      Kort sagt, enligt den modell som råder vid >99% av Sveriges föreningsdemokrati.

      Varför denna föreningsdemokratimodell skulle vara så förkastlig för SvK återstår att få klarlagt.

      Radera
    4. Till Dike: Enligt uppgifter i Dagen 2014 och 2015 ökar antalet medlemmar i Pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan, bland annat beroende på invandrare som söker sig till dessa kyrkor.
      I både Pingstkyrkan och EFK är det vanligt att församlingar har gudstjänster på flera olika språk förutom svenska.

      (Även när det gäller utvecklingen globalt, är det framför allt Pingströrelsen och andra karismatiska och evangelikala kyrkor som växer, och då är det ofta fråga om en stark tillväxt.)

      Enligt uppgifter i Signum 2014 ökar antalet medlemmar även i Katolska kyrkan i Sverige, dels p.g,a. invandring, dels p.g.a. att medlemmar, som av olika anledningar tidigare varit oregistrerade, nu har blivit registrerade.

      På grund av invandringen ökar sannolikt också antalet medlemmar i t.ex. Syrisk-ortodoxa församlingar. /EMH

      Radera
    5. United, Malmö, samlar mellan 1.000 - 2.000 gudstjänstdeltagare varje söndag. Och växer vidare.

      http://united.nu/

      Kanske lite insmickrande. Kanske lite publikfriande. Men definitivt på väg i rätt riktning, sett från traditionell, kristen synvinkel. Och när man jämför med Svenska Kyrkan Malmö, känns kanske rentav United mindre främmande?

      GG

      Radera
    6. Problemet med att uppskatta storleken på karismatiska församlingar är att de så gärna rapporterar hur många som kommer in, men är mindre benägna att notera vad som händer vid utgångsdörren.

      Radera
    7. Enkelheten med karismatiska församlingar är att de redovisar antalet döpta och gudstjänstfirare.
      Somliga av oss menar att detta räcker för att definiera en kyrkas storlek.

      Radera
  6. BOD,
    som vanligt klarar Du inte av att førstå något av vad som sker. Førblindad som Du ær av din egen førtræfflighet och øvertro på att demokratiska beslut ær det rætta.

    Du har rætt i att Sverige till stora delar ær avkristnat men ær det så konstigt? Tidsandan med politruker som nickedockor har ju medvetet arbetat før det - samma poltruker som nu tagit makten øver SVeK och kvæver den inifrån .

    Hur kan Du førvæenta dig missionering av ett SVeK som stort sett lagt ner allt missionerande av politiska skæl? Vidare vad skulle nuvarande SVeK ha att missionera om ? Det fanns en tid før inte så længe sedan som Sverige missionerade i t ex Afrika men idag ær det snarare Afrikas kristna kyrkor som kænner behov av att missionera i Sverige.

    Sedan tycks Du æn mindre i de tomma kyrkorna se vad som verkligen sker, håller på att ske . Detta att "inte ens" de av dig så førkastliga høgkyrkliga drar fulla hus.?

    Førstår Du inte att det till allra størsta delen beror på att det trogna kyrkfolket dør ut liksom de præster de har førtroende før?

    Ænnu en liten tid orkar många søka sig miltals från sin hemkyrka och gør det men de blir færre och færre och just inga nya tillkommer. Det vare sig av præster eller kyrkfolk. Att inga præster av sådant slag tillkommer ær helt och hållet en sak Ni politiker har huvudansvaret før och varit något Ni arbetat aktivt før .Det ær sådana præster ni obehørighetsførklarar, vægrar præstvigning, gør livet surt før rent allmænt och avkragar nær ni kan så børja nu inte hyckla och sæga att Ni ænskar deras hjælp att fylla kyrkbænkarna.

    Att sedan inget "vanligt" kyrkfolk tillkommer. Ja , hur skulle det kunna vara annorlunda. Alla barn och då alltså æven det trogna kyrkfolkets får allt sedan skolåldern læra sig att bibeln ær en sagobok med ett NT som till vissa delar kan fungera som en nyttig etikbok-inget annat och då ær det sannerligen inte lætt før ens kristna førældrar att i strid mot allt vad de itutas från førskola och framåt att kristendom verkligen inte handlar om att tro på en sagobok.

    Nej, det ær en liten skara som søker sig till SVeK av kristna skæl och før att delta i en gudstjænst- den skaran blir bara mindre och mindre. En trend som knappast går att vænda utan gudomligt ingripande. Det kan man hoppas på men nog tror jag personligen att vi snart ær vid den punkt dær vi måste lyssna till orden "drag ut ..."

    Som det ær nu "konkurrerar" den fallna kyrkan med jippon och lockar væl ænnu en tid tidvis mænniskor och ænnu en tid finns mænniskor beredda att betala en kyrkoavgift før traditionens skull , av kulturella skæl osv,osv men i mitt stilla sinne undrar jag hur længe? Hur många generationer till?
    //HH

    SvaraRadera
  7. Det ska bli intressnt att se om kyrkostyrelsen kan släppa prestigen och parkera arbetet i 10 år.
    Det är väl egentligen bara äktenskapsritualen för den samkönade varianten som brådskar?
    Men med tanke på hur få samkönade vigslar det är i SvK så torde det inte vara något större problem i praktiken.

    SvaraRadera
  8. @Peter T 19:31
    Jag tror att det brådskar också därför att det inklusiva håller på att förlora sin mustighet. Mindre intressant helt enkelt. Självklarheter att utgå ifrån idag men hur fånga in det klassiska?!
    Kanske att det är ett huvudproblem i hela processen: Utgångspunkten har varit att rensa 86:an. Frågan är hur det klassiska kan komma till uttryck på inklusiv svenska.
    Utan gudstjänst i den Treeniges namn, obligatoriskt, blir det fel hur man än gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "I den Treeniges namn" – i dag startas allt fler mässor på mängder av sätt utom i den Treeniges namn.

      Andra formuleringar än "I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn" ramlar också in i vår kyrka och ifrågasätter bekännelsen.

      Intressant är detta som jag hittade på den så omhuldade "svenskakyrkan.se"-sidan. Titeln är "Dop, så här går det till" och ansvarig verkar Sofia församling i Stockholm vara. Två citat: "Trosbekännelsen Apostoliska trosbekännelsen som uttrycker att Gud är skaparen, befriaren och livgivaren." och "Dophandling Vatten gjuts tre gånger över dopkandidatens huvud. "

      Är jag för hård om jag tolkar detta så att förnekelsen av den Treenige har en hemvist på Söder i Stockholm? Varje rimlig biskop skulle omedelbart förhöra prästerskapet i den församlingen i dogmatik. Kommer det att ske? Knappast.

      Radera
  9. Till mina kritiker ovan,

    -Några exempel från Svenska kyrkan på tillväxt genom avståndstagande från demokratin kan naturligtvis inte anges. Missionsprovinsen och de högkyrkligas antal växer ingalunda som ju annars borde vara logiskt; EFK:s och Hillsongs interna organisation känner jag inte till. Jag vet bara, liksom givetvis ni innerst inne, att en demokratiskt uppbyggd organisation aldrig har varit, är eller kan bli ett hinder för mission och Guds ord; påståendet att så är fallet är - jag upprepar det! - rent befängt. Frihet att missionera förutsätter ju ytterst också ett demokratiskt styrelseskick, om vi vidgar perspektiven en smula.

    HH:s kommentar är den vanliga: att utgå från en subjektivt grotesk beskrivning av Svenska kyrkan som avkristnad och styrd av "politruker" och sedan polemisera mot den egna dumheten. Tyvärr är HH:s kommentarer något av det mest fastlåsta, inflexibla och vilseledande som kan tänkas. ungefär som Madeira eller Kanarieöarna skulle beskrivas som kalla, ogästvänliga resmål med tio graders kyla i genomsnittstemperatur och snörika!

    Att låta HH teckna bilden av Svenska kyrkan är därmed som att utnämna bocken till trädgårdsmästare.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BENGT OLOF DIKE, du har rätt, inte många exempel på tillväxt kan presenteras, förutom kanske i små, lokala sammanhang. Eva Hamberg har också rätt; oavsett hur kyrkan agerar kommer hon att omfatta en allt lägre andel av befolkningen. Dessutom når ingen kyrka en anslutning på 65% på frivillig grund, eller 95% för några årtionden sedan. Det är något för dig att tänka på när du talar om demokrati. FIFA är också demokratiskt uppbyggt. Montserrat i Karibien, 5000 inv, lär ha samma röststyrka som Tyskland. Jesus och också profeten Muhammed har slutat lukta, men dina åsikter doftar fortfarande unket.

      Radera
  10. Servern hittades inte
    Det meddelandet fick jag när jag skulle göra ett inlägg här. Det fanns ju fler än jag som haft problem att komma upp med meddelanden kunde jag läsa för någon dag sedan. Är det något fel på din dator Dag, eller är det fel hos oss andra som haft problem? Du får väl kommentera det hela.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet ligger ej i BloggarDags dator, Skarastiftare!

      Är Din uppkoppling snabb nog?

      Har Du datorn fylld med skräp?

      Har Du en mängd onödiga flikar uppe?


      C-Cleaner kan vara en beprövad och gratis hjälp att få liv i trött
      dator:


      http://ccleaner.sv.softonic.com/


      J

      Radera
    2. Jaha. På de viset. Tack för upplysningen!

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    3. Kanske kan det vara så att du inte har Windows helt uppdaterat? Kolla "Windows update" under "Kontrollpanelen" (heter den hos mig i alla fall). Jag har själv kommit till rätta med datorproblem genom att se till att hålla mig uppdaterad och vet andra som också blivit hjälpta.

      Annars var det ett bra tips från J. Det sparar jag för kommande behov.

      Radera
  11. Det finns kanske grovt räknat två liturgiska grundhållningar, men de är inte 'underhållning' resp. 'kyrkan firar'. Snarare handlar det om 'subjektivt' kontra 'objektivt', och 'antopocentriskt' kontra 'teocentriskt'. Antingen tänker man att kyrkans gudstjänst skall utgå från dem som är där och deras livssituation; liturgin skall då uttrycka vår tids trosmedvetande och framför allt ha relevans för dem som är där. Eller så tänker man att liturgin skall utgå från Guds närvaro i Kristus: liturgin skall då ställa oss inför den gudomliga närvaron -- 'Kom låt oss tillbe!'. Så lyfts människan snarast ut ur sig själv i mötet med det gudomliga som är så mycket större än hon själv.
    Det är här jag tror att den verkliga grundskiljelinjen går i dagen. Liturgin som kyrkans gudstjänst. Kyrkans gudstjänst som uttryck för kyrkans tro. Kyrkans tro som den allmänneliga och apostoliska tron på Kristus som sann Gud och sann människa och på Treenigheten.

    SvaraRadera
  12. En sakupplysning/rättelse: de artiklar i handboksfrågan jag skrivit har alla skrivits ihop med Mikael Isacson.
    Två debattinlägg i KT:
    http://www.kyrkanstidning.se/debatt/vi-behover-en-stramare-handbok
    http://www.kyrkanstidning.se/debatt/dra-i-nodbromsen
    Ett remissvar för aKF, på sidan: http://www.akf.se/post-50
    Detta remissvar hänvisar också till fyra artiklar till SPT:
    http://brogren.nu/spt/handbok-1.pdf
    http://brogren.nu/spt/handbok-2.pdf
    http://brogren.nu/spt/handbok-3.pdf
    http://brogren.nu/spt/handbok-4.pdf

    SvaraRadera
  13. Kyrkan växer. Även ortodoxa kyrkor växer. SvK har lyckats med konststycket att slänga ut de som tror o kamma hem pengarna från de otroende (som ännu inte är så nogräknade med kyrkoskatten).

    Gissa vem som har en framtid?

    SvaraRadera