fredag 12 juni 2015

Juggernaut

Kyrkohandboksarbetet rullar fram som ett ödeshjul, fyllt av egen kraft. Det går inte att stoppa. Det går att hoppa av. Och i sinom tid ska det skrivas remisser. De kommer att redovisas, sannolikt på samma triumfartade sätt som för ett år sedan. Skrev jag inte om saken för ett år sedan, 18 juni? Och det som då redovisades, stämde med förförståelser och förhoppningar i Kyrkans Hus men inte riktigt med materialet. Det står klart för den som läser Kyrkans Tidning att redovisningen inte var korrekt.

Rermissvar? Jag säger föga om svaren. De avges i mångas namn men det har hänt att svaret skrivits av några få och de som fattar beslutet om remissvaret har inte läst eller studerat det de svarar på. Och hur ska församlingarna kunna svara? Den teologiska kompetensen sjunker i församlingarna och då ersätts kompetens med tyckande. Så har det varit län ge i den beslutsstruktur vi har.

Jag kunde tänka mig ett moratorium för handboksarbetet. Vi tar en kort paus. I höst skriver en arbetsgrupp ett studiematerial för församlingsbruk på temat "Vad gör vi när vi firar gudstjänst?" Basliturgisk undervisning och den där lilla knorren som handlar om sakramental liturgi, det där att vi firar gudstjänst för världens skull, för att världen ska leva. Samtidigt kunde prästerna få sig en extra duvning för basarbetet med liturgi ägnar vi 2016 åt. Ur detta arbete går det att fortsätta arbetet med en kyrkohandbok, förutsatt att de ansvariga lyssnar in i den stora liturgiska folkbildarrörelsen. Alla höjer sin kompetens. 2017 används våren till att göra ett handboksförlag färdigt och till hösten går det ut på remiss. Kyrkomötet 2018 kan ta ett beslut och kyrkohandboken användas från påsk 2019.

Så här blir det inte. Det är bråttom att få till en ny kyrkohandbok, sägs det.
Varför det?
Det begrep jag inte förrän jag satt på tåget söderut. Då slogs jag av tanken och begreppet juggernaut. Det rullar på. Det är alldeles konsekvent. För mängder med församlingar fungerar handbok 86. Det gestaltas ett gudstjänstliv, där de bärande delarna från Kyrkans liv finns med. Så uppfattas inte situationen av alla, om man så säger. Alltså blir det bråttom med en ny kyrkohandbok, men inte så bråttom att den inte ska bli bra. Ni förstår. Det måste rulla på nu.

Vad handlar detta om?
Dels handlar det om tanken att med en annan handbok kan människor uppfatta hur relevant Svenska kyrkan är också när vi firar gudstjänst. "Välkommen till oss" för en gudstjänst som blir angelägen. Betoningen ligger på gudstjänstkonsumenten (fast så säger man inte). Det är något annat än när betoningen ligger på att bygga församling.
Dels handlar det om att praxis söker liturgi. Med kvinnor i prästämbetet sker förändringar, jag värderar inte om de är till det sämre eller det bättre. Gudstjänsterna blir annorlunda. Och då hyåller inte handboken från 1986. Den är skriven i en situation där det fanns fler manliga än kvinnliga präster och ett kyrkfolk, som levt med handbok 42 och en lång period av försöksverksamhet och förnyelser. Nu, en generation senare, blir det nödvändigt med den handbok som speglar förändringarna. Det går inte att ha handbok 86 för den är tillkommen i en annan kyrka. Praxis söker liturgi. Det är en annan hållning än den gamla lex orandi, lex credendi, bönens lag är trons lag, "som du ber, tror du". Det är på sitt sätt konsekvent när WATCH kallar Gud "hon" och vill be bönen "Moder, vår". Men det är lika konsekvent med de små förändringarna. Och därför är det så bråttom. En praxis söker sin liturgi.

Juggernaut - betyder det att i grund och botten blir det här inte en handbok för alla? Så sägs det. Så upprepas det. Men det blir inte en handbok för den som präglats av programmet Kyrklig förnyelse, som har sin andliga hemvist i Svenska kyrkan (Lillklassen, Sveriges Barn, Vår Kyrka med David Crane, 1942 års handbok, 1937 års psalmbok, Stig Hellstens konfirmandlärobok, Bo Giertz böcker och PO Sjögrens Att bygga församling och Böneskola, Den svenska tidegärden mm). De marginaliserade är inte ens i marginalen, de är utanför blickfånget. En sådan som Christer Pahlmblad eller Mikael Löwegren eller Mikael Isacson hålls utanför mindre av kyrkopolitiska skäl (som jag tänkt innan) än av fullständigt logiska. De hör till det sammanhang som uppgörelsen nu gäller.

Vanliga församlingsbor, sådana som går i kyrkan då och då?
De kommer inte egentligen att plågas av förändringarna. De kan tycka att det blivit annorlunda i kyrkan och glesa ut på sina kyrkobesök.
Vanliga församlingsbor som går ofta i kyrkan glesar nog också ut kyrkobesöken, lite trötta på utspelen och allt det där extra som ska locka folk men som egentligen på sikt har en väldig repellerande kraft.

Vad bör göras?
En alldeles vanlig högkyrklig präst bereder sig på att fortsatt använda Artos Missale. Det blir sannolikt förbjudet. Och de som har det minsta svenskkyrkliga kvar i sig, konstaterar att gudstjänstlivet splittras. Det som hände för rätt länge sedan genom ett riksdagsbeslut vår och sommar 1958 får nu sitt genomslag.
Ordet är juggernaut.

22 kommentarer:

  1. http://dictionary.reference.com/browse/Juggernaut

    SvaraRadera
  2. Konspirationsteori i den högre skolan?

    Eller har Bloggaren här hittat något som hjälper till att förstå det som egentligen sker?

    För egen del kan jag inte låta bli att se ett självdestruktivt beteende i organisationen Svenska Kyrkan. Eller en bekräftelse av Ordet:

    "Den som vill bevara sitt liv, han skall mista det".

    Eller som de självdestruktiva föredrar:

    "Den som vill bevara sitt liv, hen skall mista det."


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  3. -Handboksarbetet? säger Bull, min teologiske sekreterare, det funkar som Bulldoggen Berntsson!

    Jo det vet man ju. När Berntsson väl får in nåt i sin lilla förmörkade, rusar han bara på. Koppel, tilltal och eftertanke finns bara inte för den besten. Han krossar allt som kommer i vägen för honom. Och Bull, som är knäkatt hos den snälle domkyrkokomministern, bör ju veta. Komministern är visst inblandad i handboksarbetet och har ofta hörts sucka över det.


    Sicken soppa!


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  4. Anders Brogren har tipsat om en mycket intressant artikel i Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/debatt/lyssna-till-protesterna

    Det tycks mer och mer klart att några redan från början bestämt sig för hur handboken ska bli. Sedan tillsätter man, för syns skull, grupper av olika slag. Man tar helt enkelt "gisslan" och hoppas på att denna gisslan ska bli så förtjust över att få vara med att man sväljer allt med hull och hår. Detta förekommer även utanför Svenska kyrkan men här funkade det ju så där...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att länken kommer fram! Det var till denna insändare jag hänvisade 9:03 igår.

      Radera
  5. Ny handbok eller inte? Bryr sig den prästgeneration som nu odlats fram överhuvudtaget om att följa en handbok?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då blev väl detta slutet för en sammanhållen kyrka, då?

      P

      Radera
  6. Artos missale är förbjudet om den nya handboken går igenom. Eller rättare sagt: genom att temamässorna tas bort ur handboken så försvinner generalklausulen som gav tillåtelse tidigare.

    SvaraRadera
  7. Istället för floskelgeneratorernas "leverera relevans" som dock ej i nuvarande kontext tillåts jämkas med en annan floskel som att "göra skillnad" kunde vi kanske kunna tänka oss att "elevera revelans" kunde vara en ordlek som kan vara vägledande i handboksarbetet?

    SvaraRadera
  8. Det intressanta i hela handbokssoppan är förutom härskartekniken att projektledarna "inte känner igen sig i kritiken", det fakturm att den demokratiska kyrkans företrädare är helt bakbundna.

    Handboksförslaget kommer att tas fram och oavsett alla remissinstansers tyckande klubbas av kyrkomötet.

    Vad skulle kunna inträffa som fingo kyrkomötet att avvisa handboksförslaget?
    Biskopsmötet enhälligt emot? - Nej, troligen inte ens det.

    SvaraRadera
  9. Jag begär att kommande handbok är tydligt heteronormativ. "Underbart har du skapat man och kvinna" samt Matt. 19:4-6 som obligatorisk läsning.

    Jag vill även vidarebefordra domprost G A Danells förslag att tackbönen efter syndabekännelse och avlösning ändras till: "Tack för att vägen till dig ÄNNU (eller ALLTJÄMT) är öppen genom Jesus Kristus." Den är nämligen inte ALLTID öppen i alla bemärkelser. En dag stängs frälsningsarken / himlaporten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har i 21 år som präst bett: "Tack för att vägen till dig ALL TID är öppen genom Jesus Kristus."
      Särskrivning anses ju idag vara tecken på dålig språk-och stilkänsla (eller norrländskt kort: obra), men den uttryckliga sär-läsningen ger en tankeställare.

      Radera
  10. Grubblen icke! De som hava inröstats genom våra demokratiska partier,
    de hava förvisso all kompetens - även om de tidigare ej sysslat med teologi,
    liturgik eller musik. Intet inflytande skall lämnas åt de inskränkta gudstjänst-
    firarne. SOLI DEMO. GLORIA !

    SvaraRadera
  11. En undran kring handboksarbetet: Vem är det som skriver de många teologiska och ibland stilistisk undermåliga texter som vissa musiker tvingas tonsätta och andra att spela och sjunga runt i våra församlingar? Samma fråga gäller naturligtvis allt som ska läsas. Undermåliga toner må vara förskräckliga – teologiskt undermåliga texter är än värre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har även jag funderat över ...

      Argus

      Radera
  12. I ett stift fick var och varannan församling använda handboksförslaget under ett prövoår. När året var till ända hette det att folk vant sig vid de nya formerna varför församlingarna mer eller mindre uppmanades att fortsätta använda förslaget, i väntan på ett beslut. På det här sättet stärker den nya handboken sin ställning allteftersom tiden går och den gamla "glöms bort". Prövningsförfarandet var alltså inte förutsättningslöst. I somliga församlingar råder nu ett limbo där man inte vet vilken handbok som gäller.

    SvaraRadera
  13. Vi borde ha lärt oss av RKK:s misstag genom införandet av novus ordo efter V2. Om jag minns rätt hette den anvsarige Bugnini. Hur gick det för honom? Är det så att vi har ett antal "Bugninis" som får härja fritt och skapa denna förödande "juggernaut"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den italienska maffian har sina tentakler överallt ...

      Radera
  14. Klarsynt T Andersson.
    Syn- och tankeförmågan skulle nog öka väsentligt om det blev klart vilka arbetsgrupper som tagit fram vårt material och var texterna faktiskt skrivits. Det kan rimligtvis inte vara någon särskilt svår uppgift. Pastoralinstitutens "text"produktion ska inte glömmas.
    Första google-träffen på Mitt i församlingen blev http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=643115
    Andra träffen
    Mitt i församlingen / Nämnden för kyrkolivets utveckling, Svenska kyrkan
    SkriftserieSvenska1990-
    Förlag, utgivningsår, omfång ...
    Sammanfattad utgivningstid:Stockholm :Svenska kyrkans församlingsnämnd,1990-
    Stockholm :Svenska kyrkans församlingsnämnd1990-1994
    Uppsala :Nämnden för kyrkolivets utveckling, Svenska kyrkan1994-
    1990:1-
    1994:1-9; 1995:1-7; 1996:1-9; 1997:1-8; 1998:1-8; 1999:1-8; 2000:1-8; 2001:1-4; 2002:1-8
    Varför upphörde gudstjänstutvecklingen 2002?

    SvaraRadera
  15. Är det så att vad som nu sker hos oss i grunden är vad tyskarna (de lutherska) gjorde i slutet av 60- och början av 70-talet då de tillämpade liknande liturgiska grepp som Vat II? Så när som på att vi nu dessutom rensar texterna utifrån lagen om inklusivitet?
    HB 86 hade inflytelser men ffa Brilioths ansatser, dvs en klassisk katolsk syn ffa vad gäller t.ex. antropologin, i botten?
    Se Johannes Dörmanns syrliga kritik av Joh Paulus II dels vad gäller religonsteologin men också vad gäller antropologin.
    En annans vånda:
    http://www.sspxasia.com/Documents/SiSiNoNo/1994_August/They_Think_Theyve_Won_PartVII.htm (En förklaring till varför Antje och Franciskus faktiskt har en hel del(?) gemensamt?)

    SvaraRadera
  16. Så lägga vi då grunden för framtidens kyrka i Sverige. Vi vill vara moderna,
    använda vårt nuvarande tänkesätt och värderingar och GÅ FRAMÅT.
    Om vi då måste släppa kontakten med tusenåriga skrifter, såsom Bibeln,
    så må så vara. Också gamla s k "gregorianska" melodier o dyl. må för-
    glömmas, när vi "går före" med vårt nya evangelium. NY HANDBOK !

    SvaraRadera