torsdag 4 juni 2015

Lärorikt dumt?

Jag lyssnar inte regelbundet på det religiösa utbudet i Sveriges Radio. Jag hör inte till dem som tycker att morgonandakterna är bra - "det är ju utmärkta saker det där", som Ringaren i monologen om pastor Jansson sa och jag håller inte med. Jag är dock inte sämre än att jag kan ändra mig.

Sålunda lyssnade jag till domprosten Hermanssons utläggning inför Heliga Trefaldighets Dag. Jag kände igen en del av strukturen.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2339

Först var det två förändringsfaktorer domprosten tog fram. Jag kunde gissa vilka, så fort domprosten andades in. Jag hade rätt.

Hans lilla knep var att, som han gjort tidigare, köra fram  farmor. Hon är väl död och begraven och på så vis mer lätthanterlig. Domprosten visste berätta att för farmor var det hundra år tillbaka i tiden omöjligt att tänka sig kvinnliga präster. Hon hade alltså, förstod lyssnarna, inte läst Viktor Rydberg eller Lydia Wahlström eller ens lektor Bruun. Farmor såg en präst med skägg framför säg. Så var det då. "Tack och lov" (till vem?) är det inte så nu och domprosten nämnde Ester Lutteman (som jag minns som barn inte minst för hennes ansiktsbebehåring. Barn ser!) och de första kvinnliga prästerna. Jag är inte säker på att Margit Sahlin hade varit så uppskattande om hon hört domprostens lilla analys. Så kom det lite musik.

Det andra exemplet handlade om att farmor för sin inre syn sett en man och en kvinna när det varit tal om äktenskap. Kanske hade hon anat något storstadsdekadent om hon tänkte om äktenskapet vad som nu riksdagen beslutat och Svenska kyrkan står bakom. Men "tack och lov" så har vi förstått att kärleken är större än vad farmor, med sina åtta barn, begrep. Eller hur var det domprosten menade?

Hans framställning av reformen med kvinnliga präster brast.
Domprosten ställde kvinnor mot män men den första utredningen var knappast kvinnodominerad och må vara hur det var med biskop Bohlin och prosten Hallén, men kvinnor var de väl inte? Nu är ju detta små omständigheter som råddar till det hela om bilden ska målas svart och vit och handla om kvinnor. Vi struntar väl i hur det var och tyr oss till våra föreställningar. Det blir enklast så. Och detta enkla passade domprosten.

Förändringen var en av poängerna. Svenska kyrkan kallades nu Sveriges största folkrörelse och var en gammal oljetanker, som gick att vända. Vi skulle vara tacksamma att denna gigant kunde förändras. Han sa så. Lägg märke till passivformen. Han sa inte att Svenska kyrkan kunde förändra sig själv. Så vem stod för förändringen i de två exempel han nämnde? Det kan statsvetare och kyrkovetenskapare ge besked om. Riksdagen, de svenska riksdagen!

Då tycks väl allt vara i ordning, förändringsframstegen är ju redovisade. Nej, det finns faror kvar. Framstegen måste försvaras mot hotande krafter. Jag kan medge att jag inte riktigt förstod vari hoten bestod, men det kan vara underordnat. Huvudsaken är tankemodellen. Det finns hot och vi måste vara vaksamma, alerta. Det var så det tänktes i DDR och metoderna för vaksamhet var utarbetade. Man tänkte så i det Tredje Riket också och man tänker så i Putin-land. Våra framsteg hotas alltid! Varen alerta!

Tillämpningen? Kan Svenska kyrkan förändras, kan vi. Vi går från klarhet till klarhet.

Var nu denna andakt dum därför att den var förutsägbar? Men det var väl inte dumt!
Var den dum därför att den bekräftade de gjorda framstegen utan några besvärande profetiska frågor? Nej, men det var väl inte dumt heller.
Var den dum därför att andakten kunde göra lyssnarna ledsna? Inte alls, de blev glada. Alla fick sin verklighetsbild bekräftad, oavsett vilken den är.
Allt var lärorikt men alls inte dumt.

Domprosten Mats Hermansson borde vi få höra mera av. Det han säger är inte dumt. Men är det sant? Ingalunda. Men det var inte det frågan gällde. Frågan var om det var lärorikt dumt och svaret är att det var inte alls dumt när det hela blev så utomordentligt lärorikt. För alla.

Är då inte detta blogginlägg dumt?
Jo, men inte så dumt ändå. Det är det som är finessen.

Jag ska nu besinna den djupa sanningen att eftersom den stora Svenska kyrkan kan förändras, kan jag det också. Jag ska alltså bli för kvinnor i prästämbetet samt enkönade vigslar och därtill utbrista i ett "tack och lov". Jag har förstått. Och då skärps min uppmärksamhet. Vi måste vara alerta. Striden om kvinnliga präster och samkönade vigslar har tydligen i stort vunnits men det finns hot kvar. Riktigt vilka preciserades inte, som sagt. Det måste nog göra att vi blir än mer alerta. Hoten gömmer sig i dunklet. Hoten går omkring som ett rytande lejon och söker någon att äta upp.

Jag undrar när biskop Fast kallar mig till Visby för att för Koskinenarvode hålla dubbelföreläsningen om ämbetsfrågan i Svenska kyrkan. Eller är detta mitt erbjudande just ett sådant hot vi måste vara alerta mot?

Till ämbetsfrågan, där striden är vunnen men kommentarerna är många, konstigt nog, ska jag be att få återkomma. "Gnostikers och svärmandars spår", sa biskopen och professorn Anders Nygren. Fick han rätt? Det borde gå att veta nu när åren gått och striden i stort sett är vunnen.

Nu är det väl läge för mig att kolla Twitter och se om det kommit något nytt Sandahl-citat.

31 kommentarer:

  1. Riktigt varför Esther Luttermans ansiktsbehåring är värt att ta upp kan man fundera på. Liksom varför det så fort Märta Leijon behandlas kommer upp att hennes saft inte var något god. Jag tolkar det välvilligt som att bloggaren vill ge lite must och färg åt sitt inlägg, och att han vill betona att han själv var med. För det kan väl inte vara så illa att även bloggaren ibland styr in mer på person än sak? / Markus

    SvaraRadera
  2. Dumprosten, förlåt, domprosten Hermansson är verkligen en galjonsfigur för den nya religionen. En galjonsfigur längst fram på den gamla rostiga och försvagade oljetankern som går för full maskin, styrd av världens makter, rakt mot isberget!
    Antony

    SvaraRadera
  3. Man kan ju ha en etisk synpunkt på att använda sin farmor så. Men ingenting är väl heligt numera. /Annika B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika Borg: Vid vilken tid var farmor helig? Gällde det även mormor? Eftersom du skriver "numera" så fanns det tydligen en tid där präster aldrig relaterade till släktingar och familj i sina predikningar: När var det? Det var helt klart före min livstid i alla fall.

      Jag noterar också att ingen haft någon "etisk synpunkt" på att bloggaren använt sitt barnbarn i bloggen för att driva motstånd mot "HBTQ"-frågor. Är barnbarn inte heliga?

      Radera
  4. Nu tänkte jag skriva lite här.

    Jag har gjort det någon gång tidigare, läst bloggen lite oregelbundet och förundrats över dess ton. Jag förstår helt enkelt inte vad det hela går ut på.

    Vore det en seriös diskussion - eller allvarligt samtal - om kristendom i allmänhet och Svenska Kyrkan i synnerhet funnes - i mina snart sjuttioettåriga ögon - inte plats för pejorativer eller svepande anklagelser för debilitet och idioti. Det kan alltså inte röra sig om detta.

    Vore det ett medmänskligt funderande tillsammans om kristendomens kärna skulle plats för dömande av varandra och varandras sätt att tro helt saknas. Det kan alltså inte handla om detta heller.

    Men vad är det då? Varför skriver du denna Blogg Dag Sandahl och varför svarar så många på ett så oförlåtande och oempatiskt sätt? Jag förstår verkligen inte!

    Själv är jag alltså snart sjuttio år, har läst religionsvetenskap ett år för att sedan - med även Historia och Svenska i bagaget - gå lärarhögskola. Har arbetat drygt trettio år i högstadiet i en mångkulturell skola. Är numera pensionär.

    Jag gick ur Svenska Kyrkan 1965 men är inte ateist eller tillhörig något annat trossamfund. Mystiker måhända kunde jag kalla mig.

    Jag önskar så att ni alla här i denna blogg kunde sluta att se grandet i era nästans ögon!

    En underbar sommar önskar jag er!

    Att jag känner till bloggen beror på Anna, vi är släkt, men hon har ingenting att göra med detta inlägg, som hon inte har en aning om att jag skriver .

    Ingrid Berlin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fick av detta anledning att fundera över varför jag varje dag läser denna blogg o njuter av den fast jag absolut inte alltid håller med bloggaren. Tror det är för att jag upplever dess humor avslappad och självdistanserad och som ett fantastiskt medel att framföra mycket allvarliga saker. Ser ibland av kommentarerna att inte alla ser den på samma sätt. Vill med detta inlägg uttrycka min uppskattning.
      En pensionär till, som aldrig skrivit förr

      Radera
  5. "Gud är kärlek" har blivit till- Kärleken är gud.
    Skutan är vänd.
    L /B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och av Svenska Kyrkans tro blev Amorkult?

      P

      Radera
  6. Ach ,vad viktig DS är för den makthavande majoriteten. Han ger ord och ansikte för den hotande faran att Svenska Kyrkan skulle retirera från sina smärtsamt erövrade positioner som den godhetens förkämpe som kyrkans självbild i dag är.
    Jag har svårt att tänka mig en mer smickrande belöning för ett långt och troget tjänst för sanningen.

    Och vise värse. Domprosten med biskopar tjänar som välbehövligt fiende, vilket motiverar skapandet av en defensivt paranoid kultur, som försvar mot den möjliga identitetsförlusten och dit hörande depressionen som har drabbats av en förskräcklig står del av den älskade kyrkan.

    Nej en krigare har inte tid att sörja. Detta är Thermopyle. Hjältarna dör och eftervärlden skall minnas dom.

    Vad gör man för att undvika omvärderingens smärta när världen ,där man lever har omvärderat sig själv. Man gör som man brukar man skapar sin egen värld eller lever kvar i bilden av det förlorade paradiset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket underbart. . . upphöjt . . . . pladder!

      Radera
    2. Det intressanta – och för segrarna ganska generande – är att det i stort sätt bara är de stupade vid Thermopyle som eftervärlden minns av det kriget.

      Radera
    3. Minns man inte även namnet på förrädaren vid Thermopyle?
      Inte helt ointressant i sammanhanget.

      Radera
    4. Du har nog rätt. Minns man någon, utöver spartanerna och deras ledare Leonidas, så är det förrädaren, Efialtes (fast själv var jag tvungen att slå upp hans namn).

      Radera
  7. Intressant med herr domprostens utläggningar om kyrkan som folkrörelse, välsignelsen med kvinnliga präster och farmors oförmåga att tänka in samkönade äktenskap i tillvaron. Men skulle inte den heliga Treenighetens mysterium stå i centrum för andakten?? Eller var det just detta som var treenigheten enligt domprosten?? Fick Jesus vara med?? En del av oss förväntar sig nån koppling till texter och kyrkoår och är rent ut sagt förbannat trötta på dryga välavlönade prelater som prompt ska berätta om sig själva, sina barn och släktingar och marknadsföra sin älsklingsideer under beteckningen andakt/predikan/skriftetal, välj själv!!!
    Man går därifrån/stänger av, lika tom som man kom/satte på, och det enda man får med sig är intresseklubbens noteringar om farmors världsbild, domprostens älsklingsprojekt och massa annat man inte vill veta!! Börja kvalitetsmärka präster som ska prata i radio & TV först och fortsätt sedan ut i församlingarna!! Det är nog nu!!!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men dumprosten Hermansson kom till Treenigheten också, på slutet. Och det han sa då var kanske inte lika dumt - att Gud är "relationell" i förhållande till såväl sej själv som till oss.

      Problemet med Hermanssons lilla andakt - som jag åhörde med fru och barn trots att jag likt bloggaren DIREKT begrep vilka två "saligheter" bloggaren åsyftade - är ju att resonemanget är så dumt och förklenande för alla kvinnliga teologer. Skulle det könsneutrala äktenskapet liksom följa på det könsneutrala ämbetet? Och skulle båda frågorna nu liksom vara överspelade?

      Ånej, Hermansson. Queeräktenskapet - detta att man-kvinna-förbundet är så föga speciellt och välsignat/väldesignat att det inte ens ska få ha ett eget ORD, inte ens i kyrkan - är så skruvat - ja det finns alltså inte längre någon vits för ett litet barn med att ha en mamma - att det inte kan hålla över tid och vi riskerar en rejäl backlash som drabbar hbt-personer och 1900-talets vettiga reformer. (Ja, det misskrediterar även ämbetsreformen - eftersom inga kyrkor utom de med kvinnliga präster och pastorer aktualiserat det könsneutrala äktenskapet).

      För vilka är nästa förtryckta grupp på G? (Hermansson ställde ju frågan). Jo, de som har förmågan att älska fler än en och som idag inte får gifta sej med fler än en (i taget). Vi firade ju heliga Treenighetens dag - ett lysande teologiskt argument tillsammans med Predikarens tretvinnade tråd! Det förvånar mej nästan att Hermansson inte vågar gå en smula lite mer i FÖRVÄG för kärlek och rättvisa.

      Vi har också fallet i 1 Kor 5 där Paulus som vanligt är för dömande - och fallet med syskonen i Kalmar (läs också "Gård i utkanten" av Thorsten Jonsson) och farsan som mötte sin vuxna dotter och blev hopplöst förälskad. Antingen är Hermansson här lika dömande som dem han fördömer (och dissar alltså kärlekens primat) eller också demonstrerar han hur gränslösheten blir fördummande. Han sitter alltså med oss i vardagsrumssoffan och försöker undervisa mina barn - men klarar inte av att skilja mellan kärlek (t.o.m. påven kan ju välsigna kärlek mellan två karlar) och sex (vilket påven inte alltid välsignar) eller problematisera det enkla faktum att all kärlek, syskonkärlek t.ex, inte bör uttryckas sexuellt ens om den är vuxen och frivillig.

      Radera
    2. Bra där Andreas! Jag skrev följande blogginlägg den 10 januari 2013.
      https://holtter.wordpress.com/2013/01/10/nar-blir-fragan-aktuell-pa-ett-kyrkomote/

      Radera
    3. Du verkar inte gilla påven eller hans ämbete. Men hur välsignar påven samkönade äktenskap/relationer?

      Radera
    4. Annorzzz, jag är rädd för att Andreas Holmberg är en, bland flera på denna blog, som verkar ha fått sin kunskap om den Katolska Kyrkan från tabloidpressen?!
      Antony

      Radera
  8. Hörde också domprostens propaganda-andakt. Håller inte med dig Dag. Det han sa var dumt. Och okunnigt. Och vilseledande. Och osant.

    SvaraRadera
  9. Så till vem ska man gå, om man vill höra om vägen, sanningen och livet? På riktigt?
    //Alphadeltagaren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ska gå till den sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan, vars Magisterium är i full kommunion med Petri Stol.
      Antony

      Radera
    2. Det beror på var du bor. Och så har det väl egentligen alltid varit att den vanlige kristne måste lära sig skilja mellan andarna mer än samfunden för att undvika villolärare.

      Radera
    3. Från hjärtat: Tack!
      // Alphadeltagaren

      Radera
    4. Så oavsett vart jag går så kommer jag alltid att behöva vara vaksam, Populisten? Jag har bara varit i SvK. Det spretar betänkligt. Men det är alltså så här det är? // Alphadeltagaren igen

      Radera
    5. Jäpp!

      Man måste håll koll på andarna!

      J

      Radera
    6. Jag är väl mest intresserad av Anden med begynnelseversal. Uppriktigt. Alphadeltagaren

      Radera
  10. Striden om kvinnliga präster och samkönade vigslar har i stort vunnits, men till vilket pris? En sådan seger till och jag är förlorad sa Pyrrhus. Det vi ser nu är en tilltagande förändring av Svenska Kyrkan där välsignelser ibland förbjuds (skolavslutningar) ibland påtvingas (homovigslar). Vad har vunnit om vi bara skulle vara duktiga på att visa på hur vi "hänger med" i den fortsatta sekulariseringen? Talar inte 74:e psaltarpsalmen rakt in i vår situation när "Regnbågen" blir den avgörande grunden ( och då menas inte Noa-förbundet). Psalmisten skriver: de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken (4). Ännu tydligare blir det i Vulgata Ps 73:3 Leva manus tuas in superbias eorum in finem: quanta malignatus est inimicus in sancto!

    SvaraRadera
  11. Dag, du är värsta kåsören :-)

    SvaraRadera
  12. Domprost Hermansson är dum. Han drar fram farmor hela tiden men glömmer alltid bort farfar! Farfar satt med näsan i lektor Bruun dagarna i ända och såg mycket fint framför sig, till exempel Eva Brunne. Innan hon ens var född! Det har jag hört.

    SvaraRadera
  13. De stora hoten mot de två reformerna är de katolska och ortodoxa kyrkofamiljerna.

    Stora delar av de lutherska och pingstkarismatiska också faktiskt. I synnerhet äktenskapet.

    Inom SvK kan skutan vändas så att nomineringsgrupper förbjuds ha organisatoriska och ekonomiska kopplingar till organisationer som har medlemmar som inte är medlemmar i SvK.
    Kan inte kommentatorsfältets flitigaste POSKare börja skriva på en sådan motion?
    Eller skulle det äventyra POSK existensberättigande?
    Eller är nämnde skribent kanhända bara pseudoPOSKare?

    SvaraRadera