onsdag 24 juni 2015

Läs Marx, Kurre!

Kurt Koch har blivit kardinal men för hans gamla vänner är han fortfarande "Kurre" eller som vi säger numera "Kurre Kardinal". Det tycker vi är roligt. Roligare än Kurtan Koch. Nu chefar Kurre för Enhetsrådet och har intervjuats.

I går kom tidskriften Signum så intervjun kunde läsas. Det handlar förstås om ekumeniken med Svenska kyrkan även om Enhetsrådet inte bedriver ekumenik med enskilda kyrkor på lokal nivå.

Kurre Kardinal visar sig vara förutsägbar. Annat vore överraskande. Bilderna av reformationen sitter fast. I Tyskland var reformationen en folklig rörelse, får vi veta, men i Sverige genomfördes den på grund av den politiska ledningens beslut.

Kurre Kardinal bryr sig inte om att Tyskland var feodalt och Sverige "inte ens" det. Det folkliga i Tyskland inbegrep på den tiden furstar, som ville säkra skatteintäkter och ett uppåtstigande borgerskap.
I Sverige skapades samtidigt en absolut stat med kontroll över folket, ett språng över feodalism till kapitalism. Det hela sköttes så skickligt, att folket var rätt nöjt med undantag av smålänningarna. Gudstjänstbruk behölls och något bildstormande, som i Tyskland, var det inte tal om. Bondeupprorets motsvarighet var i Sverige Dackefejden - men då gällde saken exportinkomster främst. Marxister har tröskat det här temat, t ex Perry Andersson i boken Den absoluta statens framväxt.

Vi kan inte tala om reformationstiden utan att tala politik med andra ord. Det betyder att också tala om oförmågan i Rom att läsa tidens tecken och förstå den där skiljelinjen som i stort kom att följa det romerska rikets nordliga gräns. Reformationsropet hördes inte in till den romerska byråkratin. Det fick följder när den katolska kyrkan blev romersk, om man så säger. Katoliciteten är alltid större än det romerska, förstås. Det fattar alla. Men säg det inte i Rom för allan del.

De protestantiska samfunden splittras alltmer, konstaterar Kurre Kardinal.
Ja, men vid religionsfreden i Augsburg höll lutheraner och romerska katoliker ihop. Konstruktionen "protestantism" kanske leder fel? Vi är evangeliska.
Svenska kyrkan var i varje fall för några decennier sedan glad över att se sig som evangelisk katolsk. Men Kurre har en poäng.

Nu har väl också den en poäng som pekar på spretighet och splittring i den romersk katolska kyrkan. USA, Österrike, Tyskland, Latinamerika är platser med sådana spänningar. De syns i Sverige, där somliga romerska katoliker längtar efter en kyrka som mer ter sig som Svenska kyrkan, fast med påven och allt som hör till i det yttre, fast annorlunda förstås. Finns det då inte skäl att fokusera på lärofrågor, det där med tron, sakramenten och ämbetet? Vad tror vi när allt kommer till allt?

Kurre Kardinal frågar om ekumenikens mål.
Det är en bra fråga.
KG Hammar sabbade rätt mycket. Om han var medveten om vad han gjorde eller totalt omedveten, vet jag inte. Jag borde veta. Vad tänkte KG om tron, sakramenten och ämbetena? Tänkte han allmänkyrkligt? Och det han tänkte eller inte tänkte - var det vad Svenska kyrkan tänker eller inte tänker om man går till bekännelsetexter?

Nu är, trots allt, Svenska kyrkan mer än dess ärkebiskopar. Så i vilken mening är Svenska kyrkan Kyrka?
Historiskt, förstås - och det hör till katoliciteten att förvalta det historiska arvet. Det gjorde Svenska kyrkan, inte den romersk-katolska, under 400 år i detta land. Det är den romersk-katolska kyrkan som kommer i landet som en dissiderande kyrka, vilket man med viss entuasiasm ska konstatera. Svenska kyrkan är något mer än en ecklesiologisk gemenskap. Hon var under alla år Kristi Kyrka i Sverige. Det här får romarna problem med, men det är kanske ett problem de själva skapat?
Teologiskt, självfallet. I polemiken ställs särdrag fram. En del av dem hör till den augustinska traditionen men Är rimligtvis katolska de med. Och ni vet: det som är reformatoriskt är apostoliskt och därmed katolskt.
Vet vi vad Svenska kyrkan är, kan vi också bedriva ekumenik på allvar.

Den tredje utmaningen handlar om de etiska frågorna. Kurre konstaterar det och rätt har han.
Här kanske frågorna skulle ställas lite djupare.
Vad var det Karl Marx och Friedrich Engels beskrev i Kommunistiska Manifestet om inte en samhällsomdaning, där Kyrkan ställdes åt sidan? Alla kyrkor står i vår tid inför samma etiska utmaningar, de som styrs av mäktiga normsändare. De handlar alla om det mänskliga livets värdighet i ett samhällssystem där människan förvandlats till konsument. Gud sände sin Son till världen för människors skull - och människor är märkvärdigare än konsumenter. Kan evangeliet förkunnas för konsumenter eller är de så i grund fördärvade att de förlorat sitt mänskliga sensorium för Sanningen? Detta är en fråga att ställa sig själv. Kan det vara så att vi nu tänker sådant vara heligt, som egentligen inte hör samman med Gud? Yta blott. Inget annat. Jag undrar.

Antje Jackelén hade uppmuntrats att framföra ett tacksamhetens ord från hbtq-gemenskapen när hion mötte vår vän Frasse i Rom. Hade jag fattat att man kunde hälsa, hade jag bett henne frambära ett tacksamhetens ord till påven för att han är emot kvinnoprästreformen också. Men var hälsningen inte en övertolkning?
Påven kommenterade tydligen inte hälsningen. Är det inte intressant, att det finns en hbtq-gemenskap? Finns det också en heterogemenskap? Ett heterofolk? Är orden uttryck för några slags tankefunder eller vad handlar det om? Och i så fall: vems tankar och vem tar över dem, kritiklöst?

Här är något som inte begränsas ens till ecklesiologiska gemenskaper. Nu talar vi om ideologiska sändare, ideologer som i vår typ av ekonomi uttrycker vad då? Intresset ljuger alltid eller aldrig. Definiera de rådande intressena i den nyreligiösa kontext där Kristus inte längre är främst i vår lag. Kapitalismen är ett tillstånd i världen och i själen. Världen över. För imperialismen är kapitalismens högsta stadium.
Kurre Kardinal får sätta sig med sin Marx ett tag.

Jag ska strax sluta med dagens fundering. Vad menade Kardinal Kurre med att i sin kommentar till Antjes tal påpeka att vi har skilda uppfattningar "inte minst när det gäller synen på äktenskap, familj, sexualitet och genusfrågor"? En markering, ett konstaterande eller ett konstaterande som var en markering?

Kurre Kardinal sa slutligast: "Vi har alltså ingen organiserad  form av dialog med Svenska kyrkan." Det fattar jag. Och senast vi hade, torpederades den av lektor Kerstin Bergman, S. Hur var det alls möjligt? Hade hon varit socialdemokrat på riktigt, dvs med rötter i arbetarrörelsen, hade jag skyllt på socialdemokratins traditionella katolikskräck. Nu tror jag mest att det berodde på oförmåga att vara i det ekumeniska samtalet. Gamla lektorer trivs bäst när de får förklara för oss andra hur allt egentligen är. Och så sätta betyg på om vi fattat eller inte.

24 kommentarer:

  1. Gripande. Jag hade nästan glömt att jag har har "riktiga" historielärare. Hoppas du lever ett antal år till. Öppna en fond så att jag kan sponsra framtidens tankesmedja, tills vi skiljs vid gravens kant. Jag tror nästan att du lättare skulle kunna få ihop medel så än att ständigt behöva gå med håven.

    SvaraRadera
  2. Ska vi vara noga, så förekom det några bildstormar, bl i Vadstena och, påstås det, i Åbo stift (dvs Finland. Var det Nådendal som plundrades?). Hur mekanismerna bakom dessa såg ut, är bog inte okomplicerat, eftersom det fanns bildfientliga ideer och stämningar redan tidigare i den medeltida västkyrkan -lägg så politiska och ekonomiska krafter till detta.
    Vad lektor Bergman och hennes likar har åstadkommit är något oerhört:
    man har lyckats göra detta land andligt hemlöst. Dags resonemang om Svenska kyrkans katolicitet ekar ännu här och var även på officiellt håll, men den religion som tar över är inte detta, och det är nu förenat med stora svårigheter att överleva som bekännande kristen med saklig överensstämmelse med den tro som en gång för alla meddelats de heliga (Jud. 3). Dags egna rapporter visar ju på samma problem. Den svenskkyrkliga församling som finns där jag bor firar icke en enda mässa på ett helt kvartal. Den utlovade pastoralen har sannerligen problem att ta tag i.
    fm

    SvaraRadera
  3. Bloggarens (och Kochs) skildring av svensk reformation påminner om Leninsk revolution i ett land och dessutom i ett outvecklat land som Ryssland. Raka motsatsen till Marx föreställningar, alltså.

    Var det därför det gick som det gick? En benhård statskontroll och infogande av kyrkan i statsnyttans tjänst? Prästerna som statstjänstemän?

    Har något förändrats? "Av Konungen gillad och stadfäst" har ersatts med beslut i parlament och vid partikongresser. Och kyrkan sprattlar lika lydigt som alltid.

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men var verkligen Norden unik vad gäller "stats"intresse? Hur mycket Gustav än hade velat så är väl den bilden lite för anakronistisk?
      Hur fungerade det i de tyska "folkliga" furstestaterna - de som ansåg sig i första hand som - vadå (de som inte skrev under i Augsburg?)? Vi skulle komma att få vatten omkring oss - tyskarna hade väl vattnen som ett avgörande sammanbindande kitt in i det kuperade landet?
      Var i Europa var furstarna INTE i bästa fall upplysta despoter? Blandar Koch ihop det med de schweiziska kantonerna? Men de var väl inte särskilt intresserade vare sig av något kejsarrike eller romersk kontakt - eller var de det, ändå?
      Det är förvisso ett märkligt övertagande av kyrkan i detta land. 100 år efter att Europas kyrkor sekulariserades. DET är väl mer att förundras över? Att det fram till 1970-tal fanns kyrkoförsamlingar som bar hela bygders identitet.
      I Norden ansluter nu ett visst antal religiöst motiverade till de romerska församlingarna, som i tredje världarna. Samtidigt som statsmakterna tömmer det sista traditionella? Eller kommer levandegjorda församlingar att utgöra ett nytt kitt i en framtida nordisk samhällsgemenskap? Finns det internationella krafter som helst ser ett helt splittrat/totalt statskontrollerat Skandinavien?
      Speglar Koch 1900-talets svenska statsintresse i 1500-talets, för att ge människor möjlighet att förstå varför det varit fel? Tyskarna går inte på samma historieskrivningskonst?

      Radera
    2. Att det inte blev "folkligt" i Norden berodde inte det på att kungen inte snöpte av biskopskollegiet helt? Tyska furstebiskopar blev superintendenter?

      Radera
    3. Nej, det berodde på attde krissymptom som rasade i Mellan-och Sydeuropa inte var lika svåra här uppe, trots ÄB Gustaf Trolles trollerier. Folk älskade sin kyrka, även med dess svagheter,och helger och krisna seder gav livet mening och mål. Reformationen var ett överhets- och borgerskapsprojekt och gjorde livet mycket svårare och mörkare för de flesta. Dokumentationen är tydlig, och Nils Dacke sade vad många tängte: "den nya mässan kan man vissla efter eng ödselkärra." Tänk på det i handbokskomittén!
      Sedan handbokskatastrofen 1812 brjad eman förstå att kyrkolivet var utarmat och började dricka ur de gamla källorna igen. Den rörslen har stoppats av Den nya Kyrkoregimen, som instrumenatliserar er kyrka till alla ändamål utom det som den ska vara. Berget av avsaltat salt är nu rätt stort...fm

      Radera
    4. fm historiska notiser var intressanta. En huvudfråga var varför det skulle varit mer "folkligt" i "Tyskland" och mer "statligt" i Norden? Älskade inte "tyskarna" sin kyrka. Var satt ÄB i Tyskland? Kanske fanns fler än en?! Dacke hörde till en del av dåvarande Svea rike som var uppenbart mindre intresserad av vad som hände i Stockholm. Jämförbart med polackernas intresse för Sovjetprojektet?
      Hoppas vi fram till 1800-talets börjar är den historiska kontexten en annan. Då härjades hela Europa av de första seriösa liberaliseringsförsöken. Frankrike förlorade i praktiken sin folkkyrka och lider ännu av de sviterna. Här i Norden reducerades handboken men dåtida och senare väckelserörelser sa emot. Kyrklig förnyelse grep ffa präster under 1800-talets senare del. Rom svarade i krisen med Vat I som senare fick skrivas om i Vat II. Huvale för Vat III. Kanske vore klokt att agera samfällt när vi håller på att utplånas.

      Radera
  4. Jag tycker att frågan om det finns en heterogemenskap är himla bra. Jag själv frågar mig på samma sätt varför det finns ett Synskadades riksförbund när inte de seende har något sådant!

    Och varför finns MENSA när inte Idiotklubben finns? Eller finns den och håller till just här, på denna blogg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, där satt den Anna. Härligt!

      Radera
  5. Ajajaj Anna, nu jämförde du hbtq-folket med funktionshindrade. Ajajaj. En farlig jämförelse om vi renodlar, i varje fall farligt lätt att misstolka. Heterofolket som de seende, ojojoj.

    Fast ett korrekt referat av din bloggkommentar måste givetvis även framhålla jämförelsen med MENSA. Hbtq-folket kan här uppfattas som ekvivalent med de smartaste. Inte dumt alls - faktiskt en nästan total kompensation för den första pinsamma jämförelsen. (Fast bara nästan).

    Skämt och ironi å sido: du har faktiskt en poäng här, Anna!

    SvaraRadera
  6. Jag skulle vilja dra Annas efterlysning efter kompletterande sammanslutningar ett steg längre.
    När ser vi fler grupper som balanserar upp aKF, Oas, EFS etc, som "allinklusiva ämbetsbärare", "gudstjänstvägrande svenskkyrkliga medlemmar" , "svenska kyrkans ateister" eller kanhända någons favorit "missionerande statskyrkokramare"?

    Sådana nomineringsgrupper skulle vara betydligt mer relevanta än de flesta av dagens.

    SvaraRadera
  7. Angående reformationen,

    Inte ær det væl så stora skillnader i hur reformationen genomfærdes vare sig vi nu tænker på Tyskland eller Sverige.

    Jag menarm men de som ær duktigare på historia æn mig och det ær nog många hær får gærna korrigera mig.

    Alltså, jag skulle vilja børja med att påpeka att æven om det inte finns minsta anledning att betvivla Martin Luthers ambitioner som från børjan endast handlade om att vrida RKK rætt igen och av den anledningen satte upp sina 95 teser så ær det væl ett faktum att anledningen till att det kunde praktiskt genomføras med de olika furstarnas stød var att RKK drev in stora skatteintækter som furstarna hellre såg hamna i sina fickor.

    I Sverige var det klart så , Gustav Vasa , en knappast sympatisk man såg chansen att fylla statens skattkistor och betala sina skulder.

    (Guds vægar ær førvisso førunderliga men så ær han ock den ende som kan utnyttja - vrida något helt igenom ont till något gott. Mænniskan klarar inte ens att med egen kraft bevara något helt gott utan førvrider det till sin motsats nær de læmnar den gudomliga vægledningen och t ex førlitar sig på sina politruker).

    Man bør i sammanhanget vara klar øver att Luther sjælv var ytterst skeptisk mot att værldsligt styre av Kyrkan .

    Hævdar vi att vi ær Lutheraner och att SVeK ær Lutherskt finns inget som helst stød fær politiskt styre av kyrkan. Detta bara som parantes.

    //HH

    SvaraRadera
  8. Ekumenik med Rom är angeläget men svårt. Man får aldrig möta dem som jämställd part utan de hävdar ett totalt tolkningsföreträde som "den kyrka Kristus grundade". Dokumentet om rättfärdiggörelseläran är trots det ett stort framsteg som eliminerar många historiska missförstånd. Men olikheterna i synen på frälsningens innebörd består framför allt kanske därför att Rom har en filosofisk överbyggnad som ger deras begrepp. Reformationen var sannerligen inte förgäves och har givetvis också påverkat Rom. Men dess insikter är alltjämt nödvändiga för tron./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  9. Vill man veta vad en god katolik ska tro går man till "Katolska Kyrkans Katekes" (1995, på svenska 1996). T.ex. "Andra avdelningen": 'Jag tror på Gud Fader', 'Jag tror på Jesus Kristus...', 'Jag tror på den helige Ande'. Sid 82–311. Punkt 198–1065.
    Men om man vill veta vad man bör tro som medlem i SvK – vart går man då? Var hittar man det?
    Jag inser ju att om man bor i t.ex. Hoting eller Målilla är katolska kyrkan inte ett realistiskt alternativ. (Eller?)
    Men annars; för oss som bor i en större ort, t.ex. Lund eller Luleå...?
    Varför är man kvar i SveK?
    / SD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Luthers "lilla" katekes försöker t.o.m. lägga ut det personligt - vad detta betyder för mig, personligen.
      Ett skäl för att man kan vilja "vara kvar" är att katekesformuleringarna och andra läroformuleringar inte bara finns att läsas på viss sida utan är bindande för/i frälsningen.
      Den evangelisk-lutherska prioriteringen innebär att säga att det avgörande gjorde Jesus, därutöver kan inget läggas till eller dras ifrån. Ja, det säger aktuella katekesen också sånär som på några avgörande tillägg.

      Radera
    2. Och problemet blir då att jag ingeting kan göra och dämed kan jag inte arbeta på min frälsning heller, eller älska Gud. Inte bra och en stor svaghet i det evangeliska projektet. Eftersom jag inte får vara subjekt,uatn bara får vara passiv, kommer producent- och entertainmentkyrkan som på posten. "Sitt inte ensam och ge upp hoppet! Låt kyrkan hjälpa till!" fm

      Radera
    3. Luthers lilla kan väl tolkas precis hur som helst.

      Radera
    4. Poängen då var väl att din eviga frälsning inte handlade om hur många poäng du samlat utan att Jesus samlat allt. Han missunnar inte någon att medverka.
      Luthers lilla kan inte tolkas hur som helst. Bara upplägget sätter ett fokus på buden(!), trosbekännelsen, Herrens bön, dopet och nattvarden. Finns förvisso olika utvecklingar och det är kanske ändå en poäng. Buden är, trots många ambitioner att vilja göra något, inte så populära idag men då, och idag, ger de tillräckligt många indirekta exempel på vad som är en god gärning, att t.ex. inte missbruka Guds namn.
      Den kristna katekesen kan formas på olika sätt, se fädernas katekeser som ofta hade direkt fokus på sakramenten.
      Varje konfirmandkurs blir en slags katekes - en sammanfattning av den kristna trons huvudsaker. Lite paradoxalt att den klassiska evangeliska katekesen börjar med vad vi ska göra/inte göra!

      Radera
  10. Den läskunnige kan vända sig till: Svenska kyrkans bekännelseskrifter

    T.ex. ISBN 978-91-526-4727-1

    - Jan Johansson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske det kan vara på sin plats att klargöra att ISBN numret inte är en enda bok utan utgörs av flera olika delar som bäst kommer till sin rätt om de förstås var för sig.
      Alltså, en katolik gör inte reklam för sin kyrka genom att hänvisa till konciliets alla delar. I aktuella romerska katekesen får man mer än de flesta kan hantera. Även om båda volymerna är lika tjocka kan de inte jämföras rakt av.

      Radera
    2. Finns också på nätet. Sök på logosmappen.

      Radera
  11. Håkan Sunnliden ger ett bidrag när han går igenom det dokument som anses som det samlande för de evangelisk-lutherska kyrkogemenskaperna vars budskap är att det handlar om katolsk tro! De grundläggande bekännelserna är Apostolicum, Nicenum och Athanasianum (finns ingen svensk Wiki-artikel om den). Sunnliden började 16 maj http://hakansunnliden.blogspot.se/2015/05/om-gud.html, 2 juni en sammanfattning av art 1-8, senast artikel 17 22 juni. Totalt 21 artiklar + 7 missbruk som avvisas. Hugo Söderström gav ut en kort kommentar till Augsburgska bekännelsen 1980! Den kanske finns bearbetad i Sunnlidens presentation.
    Bäst i SKB(?!) är beläggen från fäderna, längst bak i Konkordieformeln (dokumentet ffa för teol studs).

    SvaraRadera