torsdag 25 juni 2015

Råkurr?

Kurre Kardinal pekade på tre områden det ekumeniska samtalet skulle kunna fokusera på:
Tron, sakramenten, ämbetena.
Risken med att precist peka ut sådana områden är förstås att det hela mynnar ut i teologiska praktgräl, så kallade råkurr. Men det måste väl inte bli så?

Nu hamnar jag dock i osäkerhet. Om vi i våra egna sammanhang skulle börja tala om tron, sakramenten och ämbetena - vad skulle hända då? I de olika kyrkopolitiska grupperingarna, i kyrkostyrelsen, i biskopsmötet, i kyrkomötet, i stiftsstyrelserna, kyrkoråden, församlingsråden, arbetslagen och vilka sammanhang som folk annars träffas i. Syföreningarna är väl mestadels nedlagda.

Arbetslagen först.
Vilka har egen kompetens att i ett arbetslag tala om tron, sakramenten och ämbetena? Jag tror jag nöjer mig med detta enda exempel för här är en arbetsform tyngd av timmars möda och invärtes ansträngning för att få ihop scheman och hantera vardagliga småförtretligheter. Det går en mängd tid och energi på sådant som inte förändrar något. Det kanske var avsikten. Tanken att här skulle överläggas teologiskt - är den realistisk? Lika illa är det nog i de andra sammanhangen jag nämnde. Inte så att det inte skulle kunna tyckas och uttryckas - men bleve det något mer än personligt tyckande? Blev det reflektion utifrån Kyrkans sammanhang - eller ens utifrån "den ecklesiologiska gemenskapens" sammanhang.  Minns biskopskandidaterna, de som fick medge att de inte läst Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Och glöm i detta sammanhang inte att prästerna numera får religionsvetenskaplig utbildning men kallas teologer, vilket de alltså inte utbildats att bli.

Till detta kommer de bioetiska frågorna och de frågor där samtidsnormerna är tydliga och inte får hädas än mindre skrattas åt: äktenskap, familj, sexualitet och genus. Jag läser om Tidehvervsrörelsen med dess sommarmöten. En gång kom kocken ut för att berätta att grisen de just åt var (eller kanske snarare hade varit, DS) frigående. Beskedet möttes av skrattsalvor. Kocken påpekade också att grönsakerna var ekologiska. Då skrattades det än mer och kocken fann för gott att rädda sig in i köket, sannolikt omskakad av en reaktion han inte väntat. Tidehvervsrörelsens folk bryr sig inte om den sortens frågor. På sitt sätt är det befriande. Den som inte förstår den befrielsen, lever under lagen. Det finns en mängd etiska frågor där vi är oense. Somliga av dem har föga med tron att göra och andra hör dit. Råkurr utlovas om vi börjar diskutera saken. Men skiljelinjen går inte mellan romerskt och evangeliskt utan mellan lag och evangelium, tror jag.

Tillbaka till lärosamtalen.
Präster i Svenska kyrkan har lovat att "stå fasta i kyrkans tro". Kyrkans. Därmed är ett anspråk angivet, att Svenska kyrkans tro inte är någon annan än Kyrkans. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Det förpliktar. Guds ord omvittnas i vår kyrkas bekännelse men det är Ordet saken gäller. Om Confessio Augustana säger vi väl allihop att den är en bekännelseskrift som klargör vår katolska och evangeliska identitet. Den utgångspunkten betyder lärosamtal, idoga studier och konstruktiva samtal med referenser till större auktoriteter än vi själva. Inte mig emot.

I går kom förresten Lillemor Högerås nya bok Identiten och evigheten på posten. Solvändans förlag. Jag fick frågan om att skriva förord. Hon är pastor i Equmeniakyrkan, psykoterapeut och en allmänt klurig person, som gillar att se teologi som ett verktyg för att förstå verkligheten. Läs boken. Den handlar på många sätt om konsten att bli vuxen. Mogna, om ni vill.

Jag är fortfarande lite till mig för att ärkebiskopen hälsade till påven från hbtq-gemenskapen. Det är lite som Ring så spelar vi. "Får man hälsa?" Nu lever inte min moster och gudmor annars hade jag bett Antje hälsa från henne nästa gång hon är ute i den stora ekumeniska gemenskapen. "Moster Astrid hälsar och tackar för påvens abortmotstånd", hade Antje kunnat säga. Lite tråkigt att hon sedan 20 år är död. Finns det några som har sina kristliga mostrar kvar, kanske ni kan kontakta ärkebiskopens kansli och fråga om man får hälsa nästa gång ärkebiskopen ska ut och hålla tal i det internationella. Kyrkliga änkors gemenskap hälsar och ... Ja, ni fattar.

Ärkebiskopen har listats som en av de viktigaste twittrarna från Almedalen av e-publikationen Makthavare, som de vet som följer ärkebiskopens eget twittrande. Hon är nöjd med att hamna på listan, vilket fokuserar frågan vem som twittrade midsommarhälsningen till mig när hon var sjukskriven. Hon? En kommunikatör vid namn Ann Onym? Motiveringen för listplaceringen? "Ärkebiskop som förra året blev hetast i Almedalen. Vi tror att hon har goda chanser att bli det igen.".

23 kommentarer:

  1. Egentligen var det hela genialt:

    Alltid fast förankrad i det nya. Och oavsett hur vindarna blåste, skulle man ha vind i seglen.

    Hur tråkigt och orättvist blev det då inte att alltid förknippas med det mossiga, oattraktiva, avvikande, förlegade, utmanande reaktionära, ja rentav hädande.

    Här hade Svenska Kyrkan gjort sig kvitt sitt arv, tolkat om det mesta och ritat nya, tidsriktiga ikoner, tänt kättarbålen under gårdagens troshjältar, och så blev detta tacken. Övergiven och föraktad av de flesta.

    Det är inte lätt att vara företrädare för SvK idag.


    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Modernitetens gissel räknar bara med det som är nu. Den allvarligare frågan är hur detta påverkade Vat II. Somliga menar ju att giftet trängt in hårdare där eftersom bekännelsedokumenten just justerats, just som det senaste visserligen med allt det gamla i ryggen men dock, det senaste. SvK syndar på nåden förvisso, och i vissa områden aktivt undanhåller nåden genom att inte ge möjlighet till att rätt ta emot. Samtal och prövning av tron, sakramenten och ämbetet är förvisso av nöden. Peter T:s referenser sträcker sig fram till reformationstid men inte längre. Det tror jag är klokt. Mer modernt måste det inte vara.

      Radera
    2. Anonym 19:03 är ett typexempel på protestantisk okunnighet då denne tror att Andra Vatikankonciliet ersätter alla tidigare koncilier. Så är nog fallet i den heretiska protestantismen men inte i den Katolska Kyrkan!
      Antony

      Radera
    3. Nejnej inte ersätter, bara toppar. Och frågan är vad som står överst.

      Radera
    4. Anonym 15:28 är samma, eller ännu en, heretiker som inte begriper hur Katolska Kyrkan lever och lär!
      Antony

      Radera
    5. Dina kommentarer är så nyanserade att det är svårt att förstå vad du vill ha sagt, mer än att du skriker. Om du menar att Vat II inte är präglat av modernitetens ramar, kan du argumentera för det? Själva nyckelbegreppet för konciliet var väl aggiornamento. I förhållande till Vat I eller vad?

      Radera
    6. Det kan vara klokt att skilja mellan "lever" och "lär".
      SvK "lär" väl rent tekniskt i enlighet med CA att äktenskapet är mellan man och kvinna, men man lever helt annorlunda.
      RKK "lär" att man inte tillber Maria och helgonen, men i praktiken bes det till Maria och helgonen lite här och var.

      Radera
    7. Att be om Marias och helgonens förbön är en ytterst kristen dygd, men Svky både lär och lever enligt den postkristna nya religionens hedonism!
      Antony
      Antony

      Radera
    8. Vår förhoppning om Marias och helgonens förbön må vara en dygd men frågan är om det är sant. I värsta fall blir det avgudadyrkan. Jag tycker att änglarna får göra jobbet, det är de ju skapade för. Låt Jungfru Maria göra det hon vill, hur aktiv hon nu vill vara. Låt oss tillbe med henne.

      Radera
  2. Tron, sakramenten, ämbetena.
    De tre ämnena kan orsaka råkurr i nästan vilket kristet sammanhang som helst.

    Tur att det finns auktoriteter inom respektive område:
    Tron - Melanchton i Loci Communes
    Sakramenten - Ambrosius av Milano i Om mysterierna
    Ämbetet - Johannes Chrysostomos i Om prästämbetet

    Då jag läst ovanstående skrifter kanske jag är mer bildad än mången präst i de aktuella ämnena?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske ett biskopsämne - om bara tiderna varit annorlunda ...

      J

      Radera
    2. Tja, Ambrosius blev ju vald till biskop medan han fortfarande var katekumen, så konstiga saker har ju hänt.
      Jag är ju åtminstone döpt.

      Jag får korrigera mig själv om Ambrosius, hans två böcker "Om sakramenten" och "Om mysterierna" har på svenska getts ut i samma volym av Artos ISBN 91 7580 204-X

      Radera
  3. Vilket larv Dag. Måste man vara anonym för att kommentera på din blogg? Folk är inte så dumma i huvudet som du tror och noll personer trodde att det var Antje.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha Anna, var det du. Att det inte var "biskopp Antje" fattade jag med detsamma. Så då fanns det ingen anledning publicera en fejkkommentar.

      Radera
    2. Dag: Ja men självklart fattade du det meddetsamma och det gjorde alla andra också. Det kallas inte "fejkkommentarer" när man kan se vem som skrivit. Det kallas satir. Till skillnad från nästan alla dina kommentatorer kan man faktiskt se vem som skrivit mina kommentarer. Var är din humor som du berömmer dig för att ha när du själv i satirisk form kritiserar någon?

      Radera
  4. Samt gör du dig löjlig när du skriver att "du fattade" att det inte var "biskopp Antje". Du kan nämligen se mitt fulla namn varenda gång jag skriver en kommentar. Det vore väl lite väl svagsint då att förstå att det inte var "biskopp Antje"?

    SvaraRadera
  5. Nu fattar jag igen. Men är det säkert att alla som läser bloggen skulle fattat? De kunde ju fått för sig att ärkebiskopen var påverkad av något tungt. Det ville jag inte att min vän Antje skulle råka ut för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag menar att det är säkert att alla som läser skulle fattat. Men de flesta av dina läsare är så bildade att de genast skulle förstå att Antje inte stavar biskop fel samt veta hur länkar fungerar.

      Det är fint att du bifaller Antjes tillnyktring för förra året insinuerade du att Antje bar solglasögon i Almedagen p g a högt intag av rosévin.

      Radera
  6. Men Almedalen har inte börjat än!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har en poäng där, det har den inte.

      Men tro nu inte att du har lyckats lura mig. Jag tror fortfarande att du mycket väl visste hur det funkar men såg en taktik så god som någon med att låtsas ovetande. Men säker kan jag ju inte vara, och därmed var taktiken ändå framgångsrik. Dessutom är jag aldrig bråkig eller påstridig utan kliver alltid åt sidan när jag stöter på tre vice män, och det gör jag ju på den här bloggen. Dvs dig, Antony och Anonym (den sistnämnde har ju dessutom övertaget genom att vara så modernt multipersonell.)

      Radera
    2. Ja, Ann Onym blir man inte riktigt klok på.
      Hon lider förutom av personlighetsklyvning av gravt disparat hjärnkapacitet stundom totalt bristande folkvett.
      Oförmågan att hitta elternativet Namn/Webadress kan bero på ren lathet eller ren elakhet mot övriga läsare.
      Hennes undflyende från varje seriöst samtal och ibland omotiverade meningslösa elakheter skulle kunna få mig att andända något eitet som alluderar på det kvinnliga könet.
      Sådana invektiv vore mig dock främmande att uttrycka i skrift, även om den fega underlåtenheten att markera avsändaradressen förtjänar kritik.
      (Nu finns det ju förvisso fåordiga elakingar även bland de namngivna, men deras elakheter faller ju tillbaka på dem själva så ingen kritik mot dem i just detta inlägg.)

      Bloggaren uttrycker sig sällan ointelligent eller övermåttan fåordigt, så det finns all anledning av oss som kommenterar att se detta som normbildande för denna blogg.
      Annrs blir det inte så piggt, käckt och muntert och inte heller läsvärt.

      Radera
    3. Varför skulle det vara så förfärligt att bli lurad, om man luras till det bättre enligt den som försöker? Är inte kommentarfälten en bra retorisk övning? Vanskligt att tro för mycket på vad som står i dem.

      Radera
    4. Jag vill bara påpeka, att mitt namn skrivs

      Ann O'Nym (f Bengtsson)

      Radera