onsdag 10 juni 2015

Tidningsläsning med mera

I går läste jag Svenska Dagbladet vid frukostbordet på Uplandia i Uppsala. "Det som känns har blivit sant" skrev Maxim Grigoriev. Fokus flyttas från kunskaper till upplevelser.

Som i det kyrkliga, tänkte jag, som minns en replik från det kyrkliga livet en vän anförtrott mig. Det var vid en diskussion där det upplevdes väldigt mycket men allt som upplevdes stämde nog inte, försökte någon påpeka. Samtalsledaren bröt av: "Här talar vi om känslor, inte om fakta." Repliken insåg jag i går morse var samtidstypisk. Precis så här är det. Eller med Grigoriev: "Det som värderas högst är det direkta och omedelbara, i stället för det distanserade och analyserande."

Jag ska till kyrkostyrelsen i dag. Handboksarbetet blir en punkt att avhandla, kanske som en rapport. Men kan man arbeta fram en kyrkohandbok om det som värderas högst inte är det distanserade och analyserande? Har vi hamnat i en svenskkyrklig autofiktion som gör allt liturgiskt arbete i samklang med den stora traditionen omöjligt? Eller är autofiktionen en helt annan, fiktionen att tillvaron styrs av handläggare i Kyrkans Hus och styrelsen får då och då komma till Uppsala för att höra hur de policyskapande tjänstemännen tänker - och att denna skeplseakt understundom belönas med koniungslig medalj för attd et är så framstående?

Allt vad jag nu skrivit är förstås, som städse på denna pigga, käcka och muntra blogg, en subjektiv sanning. Grigoriev igen: "Den subjektiva sanningen är inte konstruerad för at ifrågasättas och diskuteras, utan för at tas emot och genomlevas."

Vad mycket nytt och nyttigt kan inte en tidningsläsare få sig till livs!

Denna morgon får det bli en tidig blogg. Det är morgonmässa i Uppsala domkyrka, en sådan där jag uppfattar att det är sakramentalt säkert, dvs det som sägs motsvaras av vad det faktiskt är. I en kyrka där biskoparna går omrking med ett frågetecken i vänster hand, är det värdefullt. Kan man tänka. Om det nu inte vore för det lilla problem jag i går ställdes inför, att Rom direkt avvisar manliga biskopar vigda av en kvinnlig huvudkonsekrator. Det var snäppet tydligare än det som sas i London. Vilka konsekvenserna blir? En grundläggande osäkerhet om dessa biskopars präst- och diakonvigning. "Es gibt ähnlichkeiten" med präster och diakoner, kan mna som mest säga om dem som nu kommer. Inte mer. Det räcker inte.

Här finns grundfrågor att ta tag i.
De är mina.
Men det är inte jag som ska besvara dem. Så mycket svenskkyrkl anständighet måste det finnas att motiverade frågor allvarligt tas upp och besvaras.
"De har tagit ämbetet och jag vet inte var de lagt det."

Enklast att ägna sig åt tidningsläsning och fatta att somliga frågor hamnar i känslolivet. Och det svenskkyrkliga känslolivet är rikt. Anmäl mig till Växjö domkapitlet för offentligt redovisad otro.

25 kommentarer:

  1. Vad menas med att Rom avvisar alla biskopar vigda av en kvinnlig huvudkonsekrator? Mig veterligen så erkänner inte Rom någon vigning i Svky?!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antony, också i kyrkodiplomatin är språknyanser väsentliga. Avvisa är mer än inte erkänna.

      Radera
    2. F. Dag har förvisso rätt i detta med diplomatiska finesser men riktigt intressant och praktiskt nyttigt blir det först om Rom uttalar att kyrkor som den Svenska och Engelska faktiskt haft bevarad succession i sina klassiska vigningar. Sannolikheten för ett sådant uttalande är förstås låg men måste ske i denna ordning å andra sidan. Först tar man avstånd från kvinnliga vigningar sedan erkänner man successionen men tvingas konstatera att det inte gör någon skillnad eftersom situationen är rörig med kvinnor som viger. Oppositionella rörelser utan kvinnliga biskopar, som Missionsprovinsen och motsvarande anglikanska, hamnar då i ett spännande läge. Om man nu får sitta och dagdrömma vilket kanske borde vara bloggarens privilegium. Nå önsketänka då.

      Radera
    3. Ok, dr Sandahl, du har rätt. Det är en tydlig markering från Rom, om att Svky genom sina val vidgar avståndet samt försämrar förutsättningar för en konstruktiv ekumenik!
      Antony

      Radera
  2. Det skulle vara extremt talande om kyrkostyrelsen bara passivt kan åse det handboksarbete som så genomgående ratats till både innehåll och projektgenomförande. Både av musiker och församlingar, men framförallt av de förra.

    Kommer alla förändringar i SvK att dikteras av kansliet?
    Då kommer maktlösheten hos KM (& KS) att påminna om maktlösheten hos europaparlamentet.
    Inte ens den främste ivraren för en demokratisk folkkyrka kan väl omhulda ett tjänstemannastyre?

    SvaraRadera
  3. Med såväl ovanstående som Maria Löfbergs tänkvärda insändare i dagens Kyrkans Tidning i åtanke: Är det inte helt enkelt så att vi ute i församlingarna inte har anledning att ha förtroende för Kyrkokansliets handboksarbete? Det bör i så fall sägas rakt ut i Kyrkostyrelsen, med den tyngd det har att "vi" i församlingarna är ett okvantifierbart många. Okvantifierbarheten gör att den hugade kan tänka bort oss, men ÄB och många med henne hör nog inte till de hugade utan till de bekymrade, som måste sätta ner foten.

    SvaraRadera
  4. Men om det är en poäng att göra Sverige till en nordtysk/amerikansk förbundsstat så passar mönstret med större distans till Rom, som i alla tider? En detalj är bara att världen, då som nu, är större än Europa. Anthonys fråga (?!!) är relevant, för en gångs skull.
    Hur skulle Rom efter folkvandringstiden kunna erkänna några andra biskopsvigningar än de som Rom godkänt? Skulle det kunna finnas ett ämbete som inte definierats/godkänts av Roms/Europas folkkyrka efter Vat I?
    Då är det väl också bra att handboken markerar samma avoghet, sådant som övervanns med 86:an?
    Om Artos-missalet också handlat om att ta in något av tredje världens liturgiska ansatser då hade vi till och med hunnit före senaste påvebytet. Hade det gjort skillnad för ingångsvärdena? Nu är det suddgummi som gäller, utifrån temamässans möjligheter. Men det gäller nog att spara de gamla ordningarna. De nya lär inte bli gamla. (Men så många lär knappast behövas eftersom de flesta församlingar är tömda och få orkar gå i Prideparad varje söndag, förutom de som får gå på mattorna förstås.)

    SvaraRadera
  5. Det enda som kan få någon rätsida på kyrkohandboken är en kraftfull mobilisering och protest vid kommande remiss. Det är möjligt att även de kommer mörkas och ignoreras och då kommer väl många präster och församlingar rösta med fötterna genom att helt enkelt ignorera kommande handbok? Det bryter ju sönder Svenska kyrkan till en helt kongregationalistisk kyrka men någonstans finns en yttre gräns för lojaliteten mot ett kyrkokansli som tappat proportioner för sin egen makt. Den nya "huvudprojektledaren" Solveig Ininberg, sägs vara en stenhård S-märkt byråkrat, helt utan kunskaper kring teologi, liturgik och musik. Den tillsättningen är inte smickrande för rikskyrkan. Stackars ärkebiskop och biskopar i övrigt får nog i detta vackert spela och se glada ut när handbokens projektledning intrigerar och halvljuger sig fram mot att deras skandalomsusade bok ska klubbas av S och andra nyttiga idioter i kyrkomötet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Senaste remissomgången tyckte 8% av remissinstanserna att handboksförslaget gick att använda i sin dåvarande form.

      Samarbetstonen från projektet verkar inte blivit bättre sedan dess om man ska tro kyrkomusikerna som helt lämnat i protest. Kul handbok utan noter.

      Radera
  6. Svenska kyrkan har verkligen liksom RKK en administrativ kuria som sätter sina egna intressen först. Det skulle behövas en "Wir sind Kirche"-rörelse som vågade stå enig mot centralstyrningen. Ja, både ÄB och politiker behöver slutgiltigt sätta ned foten! Risken är väl att SAP avsätter tom Jackelen om hon vågar.

    SvaraRadera
  7. I vilka sammanhang skulle då dessa avvisanden ske. Låter lite konstigt med tanke på att påven tar emot kvinnliga ärkebiskopar.

    SvaraRadera
  8. Och tilltalar hur? Quod erat demonstrandum.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han borde sagt La dottora, eller vad det nu blir i femininum. Men den missen är väl mest bara italiensk. Kvinnliga italienska doktorer är säkert vana vid att bli kallade fru. Och något "avvisande" är det inte hur man än tolkar det.

      Radera
    2. "Dottoressa" på italienska betyder bara att du har högre utbildning, av något slag. T.ex. förskollärare. "Professora" kan betyda detsamma som grundskollärare eller åtminstone gymnasielärare. Inget av detta är ju tillämpligt på ÄB, vad jag vet.

      Förstår verkligen inte varför tilltalet är relevant när påven nu tog emot henne. Och det är väl ganska självklart att påven tar emot henne? Det har inte med kön att göra. Eller ens Svenska kyrkans dagsaktuella ställning i Rom att göra. Utan om tradition.

      Radera
    3. Eftersom ÄB Anders Wejryd tilltalades Il dottore, och sedan omnämnes som ärkebiskop, medan ÄB Dr Jackelén tilltalades Signorina och sedan omnämndes som ärkebiskopen, är oartigheten att en kvinna med högre utbildning än den man som tidigare innehaft samma post bara benämnes "fru" den enda skillnaden. Det går att beskåda i transkripten av påvens tal till ärkebiskopen (kolla italienska originalet).

      Vad jag undrar är vilken representant för Rom det är som meddelat Dag Sandahl att Rom direkt avvisar personer som är vigda av kvinnlig huvudkonsekrator. Jag kan tänka mig en och annan kardinal med vana att springa omkring i elva meter rött sidan som utan tvekan skulle kunna säga så. Därav följer inte nödvändigtvis att det faktiskt är Roms hållning.

      Radera
    4. Var "sedan" i talet säger Frasse "arcivescovo"? Och varför omnämns i rubriken SAvenska kyrkan som något annat än hennes självföståelse? Är vi la Chiesa evangelica-lutherana di Svezia eller är vi Ecclesia Svecana? Här dribblade Frasse. Märkte ni inte det?
      Mina källor i Vatikanen röjer jag inte, men han som sa det är en vaktmästare. De vet allt. Det är sådana jag frågar.

      Radera
    5. Vi är ohyggligt imponerande.

      Radera
  9. Det är skillnad mellan avvisa och inte erkänna. Rom lämnade kanske frågan öppen, när man inte tillsatte någon exilärkebiskop över Sverige efter Olaus Magnus, som för övrigt tilltalades "käre biskop Olof" av Gustav Vasa, där denne beklagade att de politiska händelserna fört honom och exilärkebiskopen på skiljda vägar. De två verkar ha varit gamla vänner sedan ungdomsåren.

    Jag tycker dock att det är anmärkningsvärt att en statschef tilltalar en person, som officiellt är en landsförrädare, ´på det viset. Vi får inte glömma de dramatiska händelserna strax före Dackefejden, vilka politiskt tvingade kungen att ta ställning för den lutherska läran. Bl.a. en mordkomplott mot kungen, för att tvinga fram ett definitivt ställningstagande för den lutherska läran från den högsta statsmaktens sida. Kungens linje var nämligen att frågan skulle avgöras vid ´"ekumeniskt" koncilium, som skulle arrangeras av den österrikiske kejsaren Karl V.

    Histostien om reformationen i Sverige har blivit tillrättalagd under 1600-talet. Ett visitationsprotokoll från Växjö stift visar att katolsk mässa firades i stiftet så sent som ett par år före sekelskiftet 1600. Den historiska osäkerheten om händelseutvecklingen under 1500-talet i kombanation med starka bevis för en bevarad apostolisk succession i Svenska kykan talar för att ett erkännande av vigningstjänsten i Svenska kyrkan hade kommit under slutet av 1900-talet, om inte Svk hade distanserat sig från Katolska kyrkan i frågan om kvinnliga präster och samkönade äktenskap.

    Nu har ju tidigare ärkebiskop sagt att Sverige har gått före och att andra kyrkor ska komma efter, till slut även Katolska kyrkan. Men chansen att så ska ske har ju krympt ytterligare genom avståndstagandet från klassiska kristna dogmer, som omffattas av alla kristna kyrkor, och i synnerhet från den lutherska bibelsynen, som länge har varit en skiljelinje mellan de lutherska och den katolska kyrkan. Emellertid har Svk inte närmat sig den katolska synen, utan snarare gått åt andra hållet.

    Den apostoliska successionen handlar ju inte bara om handpåläggning utan också om att föra den kristna tron vidare. En biskop ska ju vara en tillsynsman, som bevakar att den kristna tron förkunnas i stifterts kyrkor. Ingen av de tre senaste ärkebiskoparna har uppfyllt det kravet.

    Jag vill här ställa en fråga till herr Dike: Anser du att den politiska majoriteten (S) ska bestämma över ledarsidan i Norrköpings Tidningar (M)? Varför ska just tidningspressen, där du har varit verksam som journalist, vara undantagen de krav på demokrati, som du ställer på alla andra? .

    SvaraRadera
  10. LFL,

    -Din fråga är totalt malplacerad: vad har en privatägd tidnings linje och vilka som fastställer den med en offentlig organisations att göra?

    -Krav på demokrati "på alla andra" skriver Du och visar igen att Du inte vill förstå värdet i en demokratiskt vald organisation med fria val till dess beslutsinstanser. Frågan till Dig måste därför vara, om Du ser någon SKADA i detta?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är för demokratiska fria direktval bland medlemmarna till partikongresserna.

      Undrar vilka partier i Sverige som blir först med det?

      Radera
  11. Dike, jag tycker att du ska ta tillbaka dina oförskämdheter. Men din reaktion var väntad. Så du vill alltså att "privatägt" inte ska stå under demokratisk kontroll? Detta har nämligen inte ett dugg att göra med offentlig eller privat. ALLT som hotar demokratin måste naturligtvis ställas under demokratisk kontroll.

    Förklara nu varför just DITT yrkesområde inte ska stå under demokratisk kontroll. Men det kommer du inte att våga, av rädsla att jag kommer att hålla med dig.

    Skulle det göra skillnad om Svenska kyrkan ombildas till ett aktiebolag? Eller till en stiftelse som Katolska kyrkan i Sverige? Hugga då, vi behöver inte underställa den katolska läran demokratiskt godkännande, eftersom Katolska kyrkan är ett privat rättssubjekt just i Sverige! Och naturligtvis ska svensk associationsrätt gälla för Katolska kyrkan i hela världen?

    Jag har länge följt din smutsiga retorik, och kan konstatera att du har lurat en del av dina meningsmotståndare att ta avstånd från demokratin. Men mig lurar du inte. Jag är FÖR en demokratisk kyrka. Det är inte du. Eftersom du inte vet vad som menas med det uttrycket.

    Var det inte du (eller var det någon annan) som skrev för en tid sedan att "journalististiken" är en "demokratigenerator"? Syftar du då på familjen Hjärne eller någon annan ägarfamiljs fåtalsvälde över opinionsbidlninen?

    Är kanske kapitalismen i sig en "demokratigenerator"? Vad är det för snack, annat än borgerlig propaganda?

    Försök prestera ett uttömande svar, i stället för floskler!

    SvaraRadera
  12. LFL,

    -Jag noterar först att Du beskyller mig för att ha kommit med "oförskämdheter". Vilka då? Vänligen precisera! Och vilken är min "smutsiga retorik" och att jag "lurat. . .meningsmotståndare . . ."?

    Sådant hör inte hemma i en seriös debatt, som heller inte handlar om utbrott mot kapitalismen och groteska beskrivningar av vårt lands opinionsbildning.

    Nej, LFL, oseriösa politiska propagandafraser och agitatoriska attacker mot den fria marknadsekonomin hör inte hemma här.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Dike

    1) Du ska svara på mina frågor först

    2) Kyrkfolket har rätt att ha vilka åsikter de vill om kapitalismen och marknadsekonomin. Du försöker blanda bort korten. Jag konstaterar bara att du tycker att det som kapitalister äger ("vårt lands opimionsbildning) ska stå utanför alla demokratisk kontroll, men kyrkan ska styras av politiska partier.

    Du vet uppenbarligen ingenting om demokrati, men är snar att stämpla andra som moståndare till just demokratin. Du klarade inte mina regoriska knep (att dra in kapitalismen mm), utan är ertappad med byxorna nere.

    Pressens självständighet gentemot den politiska makten brukar ju inte försvaras med att tidningar brukar ägas av någon kapitalist, utan med ett helt annat argument. Vilket?

    Och varför skulle inte kyrkans oavhängighet kunna försvaras med samma argument? Plus ytterligare ett argument. Vilket? .

    Du är dessutom ingen moderator för den här bloggen. Om någon borde modereras så är det du, för du använder hela tiden journalistiska yrkeskenp för att få intervjuoffer att framstå i dålig dager. Nu att alla, som inte tycker som du om hur kyrkan ska styras, skulle vara fientliga till demokratin.

    SvaraRadera
  14. LFL,

    -Det är uppenbarligen svårt för Dig att precisera anklagelsen om oförskämdheter och smutsig retorik. Jag förstår det. Tyvärr fortsätter Du i samma stil ovan och är tillfreds med den egna cirkelbevisningen att Du sett mig med neddragna byxor.

    Ett gott råd, LFL: Undvik sådana nattkärlshänvisningar och bisarra politiska utsvävningar med beskyllningar mot framgångsrika tidningsägare och totalt verklighetsfrämmande jämförelser mellan vår demokratiska folkkyrka och opinionsbildningen i landet.

    Sådant hör hemma på möten med ytterlighetsriktningar, vilka ondgör sig över privatägandet och har fått för sig att detta hotar demokratin.
    Du har valt fel forum för Dina vilda svingar, LFL! Sikta rätt på datorn i fortsättningen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. OCH SÅ FORTSÄTTER MAN ATT SNACKA FÖRBI VARANDRA !

    SvaraRadera