fredag 18 mars 2016

Åpen kirke - öppen kyrka?

Åpen kirke vann kyrkovalet i Norge förra året med HBTQ-frågan som en viktig fråga. Nu slog det igenom i Oslo bispedømmeråd. Rådet beslutade att "støtte, anerkjenne og likebehandle lesbiske, homofile, bifile og transpersoner både i kirken og i samfunnet för øvrig". Det är inte mycket att säga om. Skulle man kunna besluta om att inte ge medmänniskor stöd? Men glidningen från sak till person är viktig. Det är när frågan om personen kommer upp som saken inte längre kan diskuteras. Och frågan kan med ett antal goda skäl ställas om man verkligen kan diskutera en sak som styr på person utan att diskutera personen. Jag antar att svaret borde vara "ja". Om jag blir förkyld, borde man kunna diskutera saken - förkylning - utan att jag skulle behöva ta illa upp eller känna mig personligt påhoppad av den diskussionen. Jag jämför inte sexuell läggning med förkylning. Jag försöker reda i frågan om sak och person. I denne klassen är det bäst att vara tydlig! Ett ihåligt rör, alltså.

Bispedømmerådet inbjuder alla oavsett sexuell läggning att söka tjänster i stiftet. "Alle som ønsker å arbeide i bispedømmet oppfordres til å søke ledige stillinger." Det vore värdefullt om detsamma skulle gälla till exempel teologiska minoriteter av typ "kvinnoprästmotståndare". Men nu ska vi inte vara gnälliga. I Oslo men kanske inte i andra stift känner sig HBTQ-folket välkommet att få tjänster. Det blir inte helt utan konsekvenser och det är inte heller avsikten.

Sedan kommer det intressantaste:
"Oslo bispeømmeråd oppforder menigheter i bispedømmet til å engasjere seg og synliggjøre Den norske kirkes tillstedeværelse under årets Oslo Pride." Församlingarna ska alltså uppmanas att ställa upp på Oslo Pride.
Jag säger inte att detta är ungefär som Deutsche Christen i Hitlers Tyskland där en byggsten i den totalitära staten är uppställningar av detta slag. Jag frågar mest hur det som nu beslutats avviker från uppställningsbeslut till exempel av Deutsche Christen. Det är ingen illvillig fråga. Moltmann konstaterade ju att folkkyrkor inte kan stå emot politiskt just med exemplet kyrkor i Tredje riket. Men själva allvaret borde då vara värt ett samtal. Gard Sandaker-Nielsen var valets segerherre om nu bispedømmerådets ordförande. Om Oslo Pride säger han: "Det er en viktig arbeid nå også Oslo bispedømmeråd oppfordrer menighetene till å angasjere seg i."

Alltså: först kyrkopolitisk makt genom ett kyrkoval där valdeltagandet ökar och den gamla regimen pressas tillbaka. Den gamla regimen hade antagligen som vana att gå i kyrkan och de som röstade på den gjorde sammaledes. Den nya regimen fick ett bredare folkligt stöd - men kanske inte kyrkfolket. Så använder den nya regimen sin makt till ett ideologiskt beslut och vinner med röstsiffrorna 8-3 (biskopen röstade emot) och kan sedan i sina kommentarer och i följdbeslut luta sig mot detta goda beslut, som är viktigt och torgförs som viktigt. Vem kan säga emot?

Biskopen kommenterar: "Jeg tar till efterretning vedtaket som ble gjort" och har inget behov av att fortsätta diskussionen.
Han borde kanske tagit upp frågan om hur "Åpen kirke" inte blir fullt så öppen för en hel del av kristenfolket, som uppfattar fulspel, dvs kyrkopolitisk maktutövning. Här är en annan hållning än den där man övertygar varandra med goda argument, bibliska, kyrkliga mm mm. Ska han själv få i Prideparaden? Vad ska han svara sina församlingar när de undrar vad stiftet tycker de ska göra - "gå i paraden, ha stand eller noe helt annet".

Kyrkan används som ideologisk apparat.
Intressegrupper ställer upp för att ta över beslutsapparaten i eget intresse.
Att bli en ideologisk apparat är för en kristen kyrka ett livshotande tillstånd.
Men detta tillstånd inleds med gillande i media, kan man anta. Världen kan visa sig välvillig, liksom.

Rmligtvis skapar  dock"vedtak" av detta slag distans till dem som tänker annorlunda, dvs tänker på det kyrkliga sättet. De kan komma att dra slutsatsen att de inte hör hemma i Den norske kirke längre och de vill inte ha en upslitande HBTQ-debatt i sin församling, men den måste förstås komma efter bispedømmerådets vedtak. Det lilla problemet är möjligtvis att när de drar sig tillbaka, kommer de som röstade på den nya regimen inte att bli kyrkgängare. Kvar står biskopen, han som inte har behov av att fortsätta diskussionen. Det borde han ha.

Det är inte lätt för den öppna kyrkan när den i praxis stänger andra, de opinionsmässigt svaga, ute.

Nu till Svenska kyrkan.
En lantpastor ringde. Han hade fått klart för sig varför Den heliga familjen inte kunde övernatta i värdshuset utan hänvisades till stallet. Det handlar om försäkringen. Försäkringen gäller inte om en flykting får övernatta i församlingshemmet och det börjar brinna. Kommer en svensk, går det bra. Men prästen ska alltså fråga efter flyktingstatus och finns den, måste flyktingen avvisas, eftersom försäkringen annars inte gäller för församlingshemmet eller kyrkan.
Vi talar om den öppna och diakonala kyrkan. och vet nu att för uteliggare och nödställda gäller sångens ord "Jag är så glad att jag är svensk".

Hur visste lantpastorn detta om den försäkringskomplikation som gäller andra än svenskar?
Han hade läst tidskriften Ducatus.
Hans bekymmer kanske var att församlingen inte har något stall, eftersom församlingen inte ens har en oxe och en åsna? Fast flyktingar finns i församlingen - och försäkrade lokaler...

20 kommentarer:

  1. Att dag för dag läsa bloggardag är inspirerande. Detta inlägg ledde mig till Karl Knud Krogh-Tonning även kallad Norges Newman. Han skriver om så allvarliga tings som "tillbagefald". Kan en hel kyrkogemenskap med dess episkopat drabbas av detta? I den kommande passionsveckan finns det anledning att meditera över denna fråga. Om nu "pride" skall uppmuntras vilken är nästa dödssynd som står på tur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästa dödssynd på tur att uppmuntras?
      Gosseskändning...Allt är möjligt i den parti-ideologi styrda svk.

      Käre Gud, Hjälp oss! VI klara inte att dra oss själva upp från lergyttjan som vi själva har orsakat.

      Magdalena Isaaksson

      Radera
    2. Jag tror att om man inte vill att homosexuella ska fara illa för att de vill leva med någon av samma kön så är väl nästa anhalt att vilja flottyrkoka kattungar och lemlästa rullstolsburna.

      Radera
    3. Va? Vem vill att homosexuella ska fara illa? Och vad har det ens med saken att göra?

      den Lea

      Radera
    4. Ja det gör ju det förstår du. Jag tror du ska börja läsa tidningar eller till exempel googla "hatbrott mot homosexuella" om du inte kände till att det finns människor som vill att homosexuella ska fara illa tidigare.

      Radera
    5. Rätt obegripligt svar, men naturligtvis vet jag att det finns de som vill homosexuella illa - även om jag tar tal om 'homofobi' med en kraftig nypa salt. Och det finns homosexuella som vill andra människor illa, för den delen.
      Frågan gällde dock relevansen på den här sidan.

      den Lea

      Radera
    6. På fråga 1: Jaså, finns det homosexuella som vill andra människor illa också? Det var som fabian. Men du har rätt, då är det inte adekvat att nämna de brott som människor blir utsatta för ENBART för att de är homosexuella. Eftersom en del av dem vill andra människor illa också.
      På fråga 2: Jaså, så din första fråga gällde alltså inte? Men som svar skriver jag: mitt påstående var lika relevant som att Thomas kommentar om "gosseskändning". Varken mer eller mindre.

      Radera
    7. Rättning: "Gosseskändning" stod Magdalena Isaaksson för (hm, har vi träffat på hen förut här?). Thomas stod för att Pride uppmuntrade "dödssynder". Men nämnde inte "gosseskändning".

      Radera
    8. Det här är fånigt. Naturligtvis är det fel att homosexuella blir utsatta för brott pga sina sexuella preferenser. Men det innebär inte att allt homosexuella gör är ursäktligt eller att alla måste hålla med dem. Vilket är den allmänna attityden i samhället i dag.

      Nej, ditt påstående var inte relevant överhuvudtaget. Pride= Högmod hör till det som brukar kallas de sju dödssynderna. Vilket jag förmodar var vad som åsyftades. Men även om det skulle varit homosexualitet som åsyftades, så är det inget skäl i att börja tala om att vilja homosexuella illa och om angrepp på kattungar och rullstolsbundna.

      den Lea

      Radera
    9. den Lea: Men skriv då inte som om det var en nyhet för dig att homosexuella far illa, för det var det du skrev. Eller tycker du månne att jag vantolkar dig på samma sätt nu som du som jag upplever att du ideligen svarar på något du hittat på att jag skrivit eller med dina egna ord "fått för dig"?

      Att det handlar om "högmod" när det gäller Pride är din tolkning men vi vet inte vad Thomas menar förrän han förklarar det. Ang din kommentar 22:21 så var det alltså "Magdalena Isaakssons" kommentar som var den jag reagerat mest på.

      Radera
    10. Anna, tycker du att det inlägg du skrev den 18 mars 18.50 är tydligt och klart. Det tyckte nämligen inte jag och övervägde att ta upp vad som egentligen menades, men valde att bara ifrågasätta vad som skrivits som tydde på att vederbörande ville homosexuella illa. Så ja, du vantolkade mig.

      Min tolkning av vad Thomas Andersson menade torde vara lika giltig som din tolkning - som för övrigt inte är ens framgår, eftersom det som störde dig tydligen var Magdalena Isaakssons kommentar. Inte heller den kan jag på något som helst vis få att betyda en illvilja mot homosexuella. Bara en oro för att nästa steg ska bli uppmuntrande av homopedofili. Där kan man naturligtvis påpeka att heteropedofili inte är bättre, men jag utgår inte från att det var MI:s åsikt heller.

      Jag förmodar att vi kan vara överens om att pedofili är fel, oavsett kön på barn och förövare.

      den Lea

      Radera
    11. den Lea: Vad vill du diskutera här? Vad andra menar med sina kommentarer? Kan de möjligen få svara för detta själva?

      För övrigt är jag framförallt överens med mig själv om att "Magdalena Isaakssons" (noterar också att Josefina hade namnsdag i går) kommentar var väldigt obehaglig och förtjänade att karikeras av den anledningen.

      Radera
    12. Anna: Det kan de visst det, men ska man alls föra en diskussion så gör man tolkningar. Du gör tolkningar jag inte håller med om, jag gör tolkningar du inte håller med om. Fast medan du framför dina tolkningar som om de vore sanningen, så är det tydligen viktigt att påpeka att mina tolkningar bara är - tolkningar. Trots att jag faktiskt sagt just det och inte låtit påskina att jag sitter på någon vetskap.

      Jag förstår inte riktigt vad du finner så obehagligt i den och för sig lite flippade kommentaren från Magdalena Isaaksson. Men jag antar att huvudsaken är att du är överens med dig själv. Då får jag väl vara överens med mig själv om att pedofili är fel.

      den Lea

      Radera
    13. Men lägg av nu, den Lea! Varför håller du på så här? Sedan du inte fick mig att godta det som du upplevt som sant så är du på mig ideligen med dina beskyllningar. Nu har jag igen "gjort tolkningar som jag framför som sanningar". På vilket sätt då? Men du är mycket bättre än jag får vi också igen veta, för du har inte "låtit påskina att du sitter på någon vetskap". Så att skillnaden mot mig då alltså.

      Jag blir uppriktigt ledsen över att se dig argumentera på detta urusla vis, när du verkar vettig annars. Vad har jag gjort dig mer än haft en annorlunda uppfattning än du i vissa frågor?

      Men jag förklarar igen: Jag har inte på TOLKAT en kommentar, jag har haft en åsikt om en kommentar som varande obehaglig och idiotisk. Det får jag ha, förstår du, precis som du kan ha en åsikt om det jag skriver.Jag har också åsikter om politiska ledares tal, filmers kvalitet och restaurangers mat. Men jag antar att om jag skulle beskriva att maten på restaurang inte var god, så skulle du haka på i mina fotspår för att tala om att det bara är min TOLKNING att maten inte var god, och att i själva verket har jag ingen vetskap om detta. När du recenserar en restaurang så gör du det medveten om att du inte vet hur maten verkligen smakar, utan bara har tolkat din smakupplevelse.

      Radera
    14. Nu tror jag alla motsättningar är klara och tydliga och debatten tycks inte ge några nya insikter. Då tar vi nya tag i andra ämnen.

      Radera
  2. I den s k pride-parken i Stockholm yttrar sig sv"k":s "HBTQ-engagemang" genom att några hårdspacklade prästinnor med vit flärp under haken sitter och babblar med sig själva inne i ett tält. Ingen utom de närmast sörjande verkar bry sig. På diverse plakat finns budskap om att "finna sig själv". Om Gud och Jesus inte ett spår. Med andra ord precis som det brukar vara i "tros-samfundet": tomt och innehållslöst. /B.

    SvaraRadera
  3. Svenska Kyrkans problem tycks likna andra kyrkors. Knappast förvånande i och för sig.

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  4. Jag skulle kunna kommentera somligt negativt här men främst vill jag säga att din gärning att publicera inlägg med substans i så gott som varje dag är ganska ofattbar. Du har uppenbarligen en ocean att ösa ur och har läst väldigt mycket. Många ord i dina inlägg har jag blivit tvungen att slå upp.

    SvaraRadera
  5. Det är faktiskt ett problem att det finns personer i Sverige (asylsökande) som inte täcks av någon ansvarsförsäkring. Jag råkade ut för att få min bil skadad av en cyklande asylsökande som varken hade hemförsäkring eller pengar. Meningslöst att ens försöka få ersättning. Lyckligtvis täckte vagnskadeförsäkringen detta, men självrisken fick jag stå för.

    SvaraRadera
  6. De reformerade sekulariserade postkristna nationella (nihilistiskt nationalistiska?!) samfunden i Norden går verkligen före - utför stupet!
    Antony

    SvaraRadera