torsdag 17 mars 2016

Jag förvånades. Skulle jag inte det?

Å lantegendomen för att leta efter ett par böcker. Det var inte riktigt så enkelt och inte riktigt så framgångsrikt som jag tänkt. Men när jag stod framför en hylla och kollade böcker, hoppade en bok ut till mig. Det var boken Bota eller skrota invandrarpolitiken och Statens Invandrarverk gav ut den år 1996. Min gamle kamrat Anders Westerberg hade skrivit ett av kapitlen, Invandrarpolitik - eklut eller social ingenjörskonst. Han levererade för 20 år sedan en uppsättning beska piller.

Den stora majoriteten av de 400 000 som kommit till Sverige har inte bidragit till att utveckla Sverige, skrev han. (s 98)
Boendet närmar sig ghettostrukturer. Invandrarna har varit mer en börda än en resurs för det svenska samhället (samma sida).
Anders är en gammal vänsterpartist men beskriver invandringspolitikens resultat som "arbetslöshet, bidragsberoende och isolering". (s 99)
De invandrare som kom och hade jobb första dagen slås ut "i förfärande utsträckning" eftersom de inte klarar de nya krav som ställs. (s 100)
Mängden nya invånare på 10 år (400 000) är så stor att också ett Sverige i stark expansion skulle ha svårt att klara situationen och när välutbildade svenskar inte får jobb, hur kan man tänka sig att lågutbildade invandrare skulle få det?
Problemen är oundvikliga (s 105)
Ger man uppehållstillstånd till 200 000 som inte behövs på arbetsmarknaden, "så leder det obönhörligen till problem". (s 108)

Anders Westerberg har ett ord om biskoparna också.
"Nu kan man visserligen, såsom biskopsmötet, säga att vi måste sänka vår standard i lojalitet med de människor som lider nöd. Men att säga det är en sak.
Att göra det i form av att försörja hundratusentals flyktingar som bir i Serige utan att kunna få jobb är en annan sak. Och även biskoparna vill ju ha sin del av standarshöjningen i form av 4 procents lönehöjning." (s 110)

Anders är synnerligen kritisk mot många av de sociala insatserna. De stjälpte mer än de hjälpte. (s 112).
Är regiondirektören bara uppgiven?
Nej, han vill se en introduktion som leder till arbete. Men efter introduktionen blir det inte mer. Därför vill han också se en avregliring på arbetsmarknaden så att det är enkelt att starta ett eget företag.

Det finns en blind fläck i svensk invandringspolitik - medborgarskapet.
Anders menar att det ska finnas en förväntan på invandraren att bli svensk medborgare efter fem år. Det har inte krävts. I stället ges så många medborgerliga rättigheter som möjligt utan krav på medborgarskap. Han finner det underligt.
"Medborgarskapet uttrycker ju ändå  var ens yttersta ansvar och lojalitet finns. Och bör inte den lojaliteten finnas i det land man har valt att bo i och vars demokratiska system man är beroende av?" (s 118, jag rättade ett tryckfel i citatet, DS).
Det ligger något i det, tänkte jag, fast jag inte tänkt så mycket på saken. Jag känner till en familj från Tyskland, där frun efter 30 år blev svensk medborgare men mannen efter 50 år i Sverige inte är det. Med Anders argument skulle deras lojalitet ifrågasättas.

Boken hoppade verkligen ut ur bokhyllan. Habeant sua fata libelli.
Jag blev förvånad av insikten om vad som skrevs för tjugo år sedan av en man som inte är fascist, rasist eller främlingsfientlig utan en humanitär person med fallenhet för klarsyn.
Om detta var ett omöjligt läge år 1996, vilket läge har vi 2016?

Skulle Svenska kyrkan bjuda in Anders Westerberg, präst i Svenska kyrkan sedan 1964, för allvarliga konsultationer? Jag tror det skulle vara en god och omskakande idé. Han har dock varit ställföreträdande generaldirektör för Migrationsverket. Han borde veta något värt att berätta.
Hur vore det med ett kyrkligt och perspektivbrett Sanningsseminarium, helt enkelt om än inte helt enkelt. Gärna också med plats för lite teologi som bas för fortsatt reflektion. Jag läste nämligen Yttrande över promemorian Begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (utkast till lagrådsremiss, som kom kyrkostyrelsens ledamöter till handa i tisdags eftermiddag. Här är det teologiska avsnittet:

"Kristen tro säger att alla människor är utrustade med lika värde, rättigheter och ansvar. Människan har rätt till hälsa, utveckling och skydd. När rätten kränks, kallar Gud oss att se och handla. Medmänniskans behov väcker vår vilja att gripa in och hjälpa till. Svenska kyrkans arbete med människor på flykt är ett självklart utflöde av människors engagemang och församlingens diakonala uppdrag."

Om detta skulle man kunna  utbrista "Verkligen?" och kanske också fråga: Gud nämndes - men tog vägen vart? Kolla subjekten och predikaten!

Nu far jag i morgonväkten till Uppsala för där fylkas stiftsstyrelserna och Kyrkostyrelsen denna torsdag.


20 kommentarer:

  1. Detta "teologiska avsnitt" om än rejält "urvattnat" har en doft av "gammal" befrielseteologi. Gud är reducerad till ett instrument för vår politiska verksamhet, men nu gäller det att bara "se och handla" inte "se, bedöma och handla".

    SvaraRadera
  2. Till flydda tider vissa nostalgiska kyrkoföreträdares tankar ofta går!

    Ja, så är det. Som bloggarens ofta gör i sin historieskrivning av kyrkan och dess teologiska synsätt innan kvinnoprästreformen blev verklighet för flera decennier sedan.

    Nu svarar kanske någon att Dike också ofta återkommer till kyrka-statrelationen. Det är riktigt därför att den faktiskt var ett vinnande koncept genom dess stabilitet och ekonomiska trygghet för kyrkan. Den var också omhuldad av kyrkan själv, dvs församlingarna.

    Men nu gällde det Westerberg med förnamnet Anders.
    Jag bevistade en debatt i Norrköpings stadsbibliotek, då AW mötte dåvarande biskopen i Linköpings stift, Martin Lönnebo, som på sitt lugna, trygga och timida sätt näst intill, kan man säga, sopade banan med AW. Det var mer än fullsatt i lokalen. Det var alltså den tiden, då människor kom i skaror för att lyssna till framträdande och älskade kyrkoföreträdare. Alltså på statskyrkans tid.

    Det var också då som socialistisk propaganda fanns att beskåda på dåvarande invandrarverkets anslagstavla i entrén med uppmaningen "Läs och begrunda". Jag skriver inte att det var AW som satt upp propagandan, då det fanns många på det aktuella statliga verket som s a s sprang nämnda ideologis ärenden.

    Precis som vi än i dag kan hitta flera i Kyrkans Hus i Uppsala som lånar sig till detta. Och gör det med ett leende.

    I dag skall alltså bloggaren umgås med sina styrelsekollegor i nationella kyrkonivåns ledargarnityr och med stiftens dito företrädare. Alla i hans (bloggarens) och min kyrka, Svenska demokratiska folkkyrkan.

    Ett önskemål, bäste bloggare, ett hett önskemål:
    Låt frågan om hur kyrkan skall lägga upp ett offensivt och intensivt och långsiktigt missionsprogram stå främst bland dagens samtalsämnen!

    jag förväntar mig att få medhåll på denna punkt av mina kritiker i bloggen.
    Eller hur, kära trätobröder!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad finns inte att minnas från den tiden. Westerberg var en glad göteborgsgamäng, som kom till Lund och läste in en Teol Kand på rekordtid.Framställdes som underbarn och skulle förstås doktorera för Per-Erik Persson, ett säkert kort. Gjordes snabbt till studentpräst. Där i en predikan i aftonsången läste han föreskriven text ut 1 Petrusbrevet, slog ihop Bibeln med en smäll och meddelade att ur denna dammiga lunta kunde han inte predika. Marx hadekommit till Lund.
      BOD, det är för sent! Missionen avskaffades lagom till Kyrka-statreformen.Ansågs inte vara folkrörelse!

      Radera
    2. Bengt-Olof. Beskriv konkret i beteendetermer vad din intensiva, långsiktiga missionen ska innehålla! Vilka är är målen? Vilka ska göra dessa insatser. Vilken målgrupp? Vilka förändringar ska ske , hos de individer som utsätts,för detta? Hur ser det ut när ditt mål är nått? Frågande.

      Radera
    3. "Svenska demokratiska folkkyrkan"?
      Det låter otäckt likt "Östtyska demokratiska republiken".

      I åtminstone ena fallet blir adjektivet att lögn upprepad för att dupera folket.
      I ett av fallen kanske substantivet snart uppnår samma syfte och effekt?

      Statskyrka, är det något som liknar kinesiska Tresjälvkyrkan där staten bestämt att lojaliteten mot staten är viktigare än lojaliteten mot biskopen i Rom?
      En statskyrka kan då per definition onte vara demokratisk, det är ju diktatorn Staten som bestämmer över kyran oavsett hur demokratisk staten är.

      Så vilket bör kyrkan nu bara enligt Nengt Olof Dike, statlig eller demokratisk?

      Radera
    4. BOD, Du skriver att "kyrka-statrelationen" var "ett vinnande koncept genom dess stabilitet och ekonomiska trygghet för kyrkan. Den var också omhuldad av kyrkan själv, dvs församlingarna." Du har förmodligen rätt - och frågan uppstår: vad var det som saboterade detta "vinnande koncept". Jo, - enligt min mening - att staten år 1958 ingrep i SvK:s lära och inre liv genom att ensidigt besluta om en reform som kyrkomötet inte hade kunnat ge sitt stöd. Kyrkfolket - inkl. många biskopar och flertalet då ledande teologer - började därmed misstro staten, och resultaten blev en rörelse för Kyrkan frihet - "libertas Ecclesiae" - som vann stöd även bland dem som i princip stödde 1958 års reform.Riksdagsmajoriteten blev statskyrkans dödgrävare, eftersom de inte kunde/ville ge SvK rådrum i ämbetsfrågan. Klandra dessa politiker - inte de högkyrkliga som i det längsta ville SvK väl, tills det mobbades ut.../Paul

      Radera
  3. Vad är det för trams? Man kunde formulera en tanke om alla människors helighet och okränkbara värde som skapade av Gud. Men att rada upp den sekulära varianten av detta i termer av rättigheter och kalla det för kristen tro är undermåligt. Just så sviker kyrkan sin viktiga roll som en profetisk kristen röst i politiken. Är detta S - anpassning eller är Kyrkokansliet fyllt av statsvetare snarare än teologer?

    TD

    SvaraRadera
  4. Efter 40 år i Vårdsverige har jag fått bekräftad att lojaliter är verkligen en avgörande styrfaktor i medarbetarnas handlande. Det gäller båda på den handläggande nivån där tjänstemannen eller vårdpersonalen möter klienten /patienten och på den administrativ nivon där man fattar dom strukturbesluten vilka styr resurser och inriktningar i verksamhet.

    Sosiologin har undersökt detta. Resultatet är att det finns tre grundläggande attityder i lojaliteter :

    -Handläggaren/beslutsfattaren solidariserar med klielnten/patienten/hjälpsökande.Dom utgår ifrån patientens/klientens situation och försöker anpassa hjälpande åtgärder därefter.

    -Tjänstemennen /politikern identifierar sig med systemet( kommunen, landstinget och framför allt staten) och dess behov och väntar att klenten/ patienten anpassar sig till systemet, staten och nöjer sig var lagens bokstav tillåter.

    -Den tredje gruppen , den vanligaste, är tjänsteman som våndas mellan lojaliteter dels mot patienter dels mot arbetsgivaren.

    DS Anders Westerberg hör till den andra gruppen. Jag undrar om han ledde av empatibrist i sin lojaliteten mot staten och oförståelse för invandrarnas situation.Dessutom han fick sin statistik fel.

    SvaraRadera
  5. Det är märkligt att Westerberg i hans position hade så dålig perspektiv på närtids historien.

    Vi var en kvartsmiljon finnar som kom hit och syselsatte sig på nolltid , på 60-70-talet. Sak samma med chilenare,vietnamesisk båtflyktingar, dom som kom från Balkan under 80 och början på 80-talet. Efter lågkonjunkturen början på 90-talet var det invandrarna som hade högre sysselsättnings återhämtning än infödingar.

    Förresten, arbetslöshetstalen idag beror i högsta grad på att ett par generationer förlorades på 90-talet och dom har aldrig kommit igen.

    Dagens flyktingtillströmning har inga förebilder, möjligen från Finland där vi omintegrerade 400 000 Kareliborna efter kriget. Dom va ca 15% av dåvarande befolkningen.

    Lösningar på dagens situation kräver kreativitet och det söker vi . Kravet på tvångsmässig medborgarskap visar en total oförståelse både för flyktingars och statens problem med situationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går inte att jämföra arbetskraftsinvandring med flyktingdito. Tillgänglig statistik visar att det tar 7-8 år från kommunplacering innan 50% av flyktingarna har haft en anställning, och då räknas minsta lilla deltid in. Om jag minns rätt ligger andelen som NÅGONSIN blir heltidsanställda på 35%. Den försörjningsbörda som Sverige tar på sig är med andra ord stor. Sedan kan man tycka att det är rätt att ta kostnaden. Men den ska inte fuskas undan.

      Jag har f.ö. själv påbrå från finska arbetskraftsinvandrare.

      Radera
    2. Markku

      Arbetskraftsinvandringen på 60-70talen
      var en katastrof. Denna överinvandring
      orsakades av det socialdemokratiska
      tänkandet. Arbetsmarknaden förlorade
      hela åldersklasser till skolan. Detta
      skedde under en högkonjunktur. Som
      grädde på moset infördes högertrafik.
      Svenssons privata ekonomi styrdes av
      skatterna. Det fick inte samlas något
      i de privata ladorna.
      En del av invandringsgruppen från det
      forna Jugoslavien hade inte hunnit
      leka färdigt. Det fanns även de som
      hade problem med kränkningar, absolut
      rättvisa och ren kriminalitet. Det
      fanns även enstaka som utsatte sig
      själva för ren rovdrift.
      Av någon anledning var det även en
      "skyldighet" att vara sjukskriven
      1 till 2 dagar i veckan.
      Det var ingen som brydde sig.
      Företagen gick bra.
      Det gjorde inflationen också.

      Argentina var landet med världens
      starkaste ekonomi. Landets president
      höjde lönerna och tanten delade ut
      godis till barnen. Alla fick en bit
      av kakan. Välfärd till alla.
      Familjeförsörjaren kan nu korta
      arbetsveckan med två dagar. Räkna
      om två arbetsdagar till ren alkohol.
      Vilka arbetsdagar är det som sänker
      landet. Är det de två eller de övriga.
      Alla är nog det rätta svaret.

      Varför överlevde Sveriges ekonomi det
      socialdemokratiska regerandet. Var det
      det höga priset på alkohol.

      Snacket om de som på 90talet åkte ut
      men inte tog sig tillbaka håller inte.
      Tänk på den militära biten.

      Karl-Alfred
      .

      Radera
  6. Marrku,

    Jag ä knappast imponerad. 60-70 talen var en tid med arbetskraftsinvandring . Framför allt 60-talet. Det gick busslaster ner till jugoslavien för att hämta arbetare.

    Vi hade råd även med de som utnyttjade systemet och de var många. Råd rent pekuniärt. Moraliskt förstörde den tiden mycket för framför känslan för rätt och fel.

    Något vi idag lider av. Må citerar gärna talesättet att det servereras inga gratisluncher men det tycks vara med efterlevnaden och förståelsen av detta som om man trode att gratisluncher serveras.

    Vi har degraderats från att vara rikast i Norden till att harva i botten och detta utan tillstymmelse till hjälp från våra nu mera lyckligt lottade Nordiska grannar.

    Det är ett faktum. Den hjälp och det bistånd vi nu ger betalas till stor del av våra gamla och sjuka för att inte tala om intecknar framtiden med skuldsedlar för våra barn. Har vi rätt att fortsätta på den vägen.

    Visst skall vi hjälpa men som någon citerade. Det är lätt att skära breda remsor ur andras skinn. Lätt att vara generös med andras pengar och lätt att tala om att höja skatterna om man vet med sig att man är i sådan position att man kan kompensera sig för eventuella skattehöjningar man genomdrivit.

    Den stora frågan är dock -Hur mycket har vi rätt att begära av våra barn - Det är som med Nallen i ett tidigare inlägg. Har vi rätt att vara generösa med andras tillgångar. Ge bort vad som inte ät vårt?

    Själv efterlyser mest jag att de som pratar så storvulet om att medelst skattehöjningar och allmänt uppoffrande föregick med gott exempel.

    I handling visade sig beredd till de uppoffringar de förväntar sig att andra skall göra men de ta kredit för.

    Minns alla Ni generösa att det inte är de rika som betalar. De flyr landet om det blir för betungande eller ser till att de kompenseras -dvs i praktiken andra betalar.

    Så ock med fackpampar och höga politiker. De ser till att kompenseras -dvs det blir andra som betalar och är nu "Vi andra" inte beredda att betala blir det alltså våra barn som förväntas betala. Något jag misstänker de kommer tycka är ett ohemult krav,

    //HH

    SvaraRadera
  7. +Biörn, Frågande och Peter T,

    -Vid flera tillfällen har jag föreslagit en missionsoffensiv, som bland annat grundas på ett helt annat synliggörande av kyrkan i medierna än vad som nu är fallet. Och vilken mission har kyrkan bedrivet, sedan den blev "fri"?

    Peter T bör av rena självbevarelsedriften avhålls sig från jämförelser mellan vår demokratiska folkkyrka och diktaturen DDR. Jämförelsen är oförsynt, för att använda ett i sammanhanget mycket milt ord.

    +Biörn igen:

    -Nej, nej, nej, det är aldrig för sent att missionera och omvända människor till tro!
    Gud finns ju, Jesus finns och folkkyrkan finns!
    So what?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så bra att Bengt Olof Dike och jag båda tycker att ordalydelsen "Svenska demokratiska folkkyrkan" och "Östtyska demokratiska folkrepubliken" låter otäckt lika.
      Då kanske vi även komma överens on det olämpliga i att använda det första begreppet.

      Efter förra inlägget där Bengt Olof Dike tydligt deklarerade att det inte var till gudstjänstfirande missionen syftade, så tycker jag att man först kanske bör definiera vilket annat syfte missionen ska ha.
      Betalande medlemmar?
      Vi kanske kan komma överens om att istället för "mission" använda "evangelisation" slm beskrivande begrepp över "Vad som bör göras" (Nej, jag har fortfarande inte läst detta alster i bokhyllan, men det har nog inte BOD gjort heller.)

      Evangelisation syftar enligt mig och många andra till att vinna lärjungar till den uppstånde Jesus Kristus.

      Radera
    2. So what? Stor massmedial drive i alla medier: Gud finns, Jesus finns, Folkkyrkan finns. Vilken skillnad skulle det göra?
      Jfr en annons: cyklar finns, inte gör det ett folk till ett cyklande folk per automatik. Det är skilnad på att veta vad en cykel är och vad den används till, sett bild på en och att kunna cykla.

      Radera
  8. "Man kunde ju inte veta...", Det gick inte att förutse..." blir användbara repliker när migrationspolitikens facit och nota så småningom finns till hands. Det hela påminner inte så lite om den av HH ovan beskrivna välfärdseuforin under främst 70-talet. "Någon annan" fanns alltid som skulle betala. Betalalt blev det med inflation, ett fenomen som kan ses som beskattning och som allmän löne- och pensionssänkning. Svensken tycktes älska inflationen, som magiskt betalade skulder och ständigt gav högre siffror i lönebeskeden.

    Då som nu blir ett bestående resultat allmänna värderingsförskjutingar. Glömda och löjligt obsoleta är "Spara och Slösa", som ännu på 60-talet var en del av skolans fostran. Slösa fick rätt, och Sparas resurser åts upp av inflation och skatter. Slösa fann det hela rättvist, och tog nya lån. Spara anpassade sig till Slösa, och den uppfostrande publikationen, anpassad för en värld med stabilt penningvärde och låg beskattning, försvann mycket riktigt.

    Resultatet av migrationen blir en stat med begränsade uppgifter. Polis, fängelser, domstolsväsende och försvar. Mycket mer kommer vi inte att vilja betala till. En synlig underklass, syntesen av de oplacerbara nya, och de oplacerbara gamla invånarna, kommer likt EU-migranter att få nöja sig med de välplacerades smulor. Islam kommer att ges allt större plats. Svenska Kyrkan är behjälplig i samhällsomvandlingen. Snart har vi euroislamistiska partier i Europa. Tron att välfärd, konsumtion och sex skulle fasa ut islam, kommer att visa sig fåfäng. Religionsmotsättningar kommer att bidra till och sammanfalla med sociala motsättningar. Det kristendomen knappast vågat eller velat, kommer islam att våga och vilja.

    Var det hela tiden avsikten, eller bara blev det så, kommer vi i det nya Europa att fråga oss. Kunskapen fanns för den som ville se.

    AMDG

    SvaraRadera
  9. BOD,
    So what? Tja kanske att det tredje subjektet i din uppräkning inte har mycket gemensamt med de två första och alltså inte något att missionera om.

    Hur ironiskt det än kan tyckas vara är det en av de få saker jag ser som trösterikt att de inte missionerar sina heresier -än.

    De tycks f.ö spridas utan deras hjälp så behovet saknas för SVek att agera öppet med sina heresier annars hade de nog gärna gjort det.

    Väl , visst missionerande kanske man ändock kan säga att de indirekt gör med Mammons hjälp.

    //HH

    SvaraRadera
  10. Peter T och Anonym,

    -Den förstnämnde förstår uppenbarligen inte den direkta olämpligheten av att jämför vår kyrka med DDR och vill slopa - läsa och häpna! - sanningsbeteckningen på kyrkan. Ingen kritik mot DDR-systemet!.

    Den andre bör ju själv lägga fram missionsförslag. Vilka, om jag får be?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte lätt att föra ett samtal med någon som inte kan läsa innantill, svara på frågor eller erkänna soma olämpliga formuleringar.
      Som om inte kommunistpartiet i DDR tyckte att deras beskrivning av staten var sanningsenlig.
      Eget beröm är föra värt.

      Radera
  11. So what: It's not My ability, but My response to God's ability, that county.

    SvaraRadera