onsdag 2 mars 2016

Kyrkostyrandets vedermöda

Det var sammanträde med Kyrkostyrelsen i går och därtill besök av Lutherska Världsförbundets  (LVF) generalsekreterare Martin Junge. Ibland ligger mystiken tät över sådana sammanträden, måste jag medge. Detta är ingen anklagelse, för saken kan förklaras med att jag inte fattar.

Som när det gäller kyrkohandboken.
Kyrkostyrelsen beslöt att den s k slutförslagsgruppen slutat sitt uppdrag i december och den s k referensgruppen slutade sitt den 29 februari. Tacksamhet noterades. Styrgruppen fullföljer arbetet, det är arbetsutskottet med förstärkning: läs Per Eckerdal.

Nu kommer poängen:
Styrgruppen ska utse en ny grupp, Revisionsgruppen. En ordförande och sex ledamöter.
Denna grupp består till hälften av folk från slutsförslagsgruppen och till hälften av "sådana personer med sådan kompetens som inte i betydande omfattning deltagit i arbetet". Det är av "väsentlig betydelse att pastoral erfarenhet, liksom språklig, musikalisk och teologisk kompetens blir tydligt representerad i gruppen".  Ordföranden bör ha "egen pastoral erfarenhet" och gärna särskild kompetens inom något av de angivna områdena.
Kravspecifikationen tyder på att det finns personer som tänkts för sysslan.
Men styrelsen skulle inte besluta om den grupp som tar fram ett förslag till kyrkohandbok, som ska överlämnas direkt till styrelsen via arbetsutskottet.

Jag är nog inte lätt korkad som inte förstår varför styrelsen då inte beslutar om Revisionsgruppens sammansättning. Styrelsen styr inte. Det gör Styrgruppen. Jag förstår. Eller inte.

Jag förklarade att jag avser inkomma med en s k särskild mening om detta. Principiellt måste det vara fel att styrelsen inte styr och i praktiken olämpligt eftersom kritiken gällt att kyrkohandboksarbetet bedrivits i små slutna enklaver. Någon rimlig förklaring till att denna ordning skulle följas, uppfattade jag inte att jag fick. Kan förklaringen vara den att styrelsen inte är att lita på och att arbetsutskottet/styrgruppen vet detta?
Mystiken ligger tät.

Nu kan det självfallet också vara så att jag inte fattar.
Ärkebiskopen "ifrågasätter starkt" mina slutsatser om en kyrka i kris, sa hon kl 11.20. Hon gav inga exempel på hur fel jag har och gled elegant förbi det faktum att det var Marie Rosenius jag anfört, eftersom jag i måndags läste hennes avhandling Svenska kyrkan samma kyrka (Artos) och pekade på att det tycktes som om församlingarna lokalt gör som de tycker är bäst utan att domkapitlet har en aning om saken.
Nu kan ni alltså vara lugna. Svenska kyrkan är inte en kyrka i kris. Besked har lämnats från näst högsta håll. Det är bara för mig som mystiken ligger tät. Det får vi leva med. Jag fattar att jag gjorde fel som läste Rosenius. Fy på mig! Min tro är nog för svag. Jag uppfattade nämligen meningen att "Svenska kyrkan kan möta förändringar med tillförsikt" och "kan vila i förtröstan på Guds ledning när vi söker delvis nya sätt att utföra uppdraget" som en besvärjelse och sa det. Detta var egentligen uttryck för autentisk tro.

Mystiken kan lätta också.
Då blir jag gladare.
Bara hälften av församlingarna hade svarat på remissen om fastigheter och utjämning, en för framtiden (och inte bara för den!) viktig prosaisk fråga. Vad ska vi göra med alla kvadratmetrar, som kanske inte behövs, vad med kyrkor som sällan eller aldrig används och vad med ett system för att utjämna ekonomiska skillnader? Man kunde tänka - och "man" är i sammanhanget i vart fall jag - att detta skulle vara kyrkopolitiskt intressanta frågor. Men hälften svarade inte. Detta bekymrade arbetsutskottet och det bekymrade arbetsutskottet beslöt att en enkät skulle sändas ut med frågan varför församlingarna inte svarat. Resultatet blev "nöjsam läsning", som doktor Bergman skulle sagt.

I den demokratiska strukturen har 25% av de som inte svarat inte känt till remissen och 25% att de inte haft tid att besvara den. 18% tyckte att utredningen gjort ett bra arbete och avstod för den sakens skull och 15% fann utredningen för svår.

Det var fritextkommentarer också.
Utredningen har i några fall hamnat mellan stolarna, några ordföranden kände inte till remissen, i ett fall ville "personer i församlingens ledning" inte hjälpa till att få fram bakgrundsfakta, några församlingar ägnar sig åt organisationsförändringar, som tar all tid, det var extra körigt i en förssmling för kyrkan hade drabbats av fuktproblem, någon var "motståndare till den allmänna centraliseringen" och en var "bortrest utomlands". Tycker man dock, som en, att "det som kom ut, är inte rimligt" fanns det kanske skäl att skriva det?
Hälften svarade inte, men Svenska kyrkan är inte en kyrka i kris. Vi har en väl fungerande organisation och står starka. Bara så ni vet!

Martin Junge talade länge och väl. Jag tänkte på min fru, butikschefen, som möter försäljare av t ex hundmat. "Så här har hon det ofta", tänkte jag. och hörde Junge sälja in LVF. Han är en sympatisk man.
Jag sporde om problemen med Mekane Yesus-kyrkan och undrade om det var Svenska kyrkan som ställt till det för LVF och vad vi då borde göra nu.
Junge försäkrade att vi var inga "troublemakers". Vårt beslut om enkönad vigsel hade fattats efter ett noggrant teologiskt arbete och bibelstudium och om tio år är det andra frågor som ställer till det. Så tröstad kunde jag uppenbarligen förhålla mig lugn. Junge har varit församlingspräst i Chile. Han vet att inte oroa sina åhörare. Det är det som religionssociologen O'Dea kallar "den prästerliga funktionen" till skillnad från "profetfunktionen". Där profeter ställer till det med att tala sanning, stryker präster medhårs och ser till att vi mår bra. Jag skakade i tacksamhet Junges hand.

Så har ni fått en inblick i kyrkostyrandets vedermöda men också glädje.

13 kommentarer:

  1. Tack för det.an.

    SvaraRadera
  2. Kyrkan är alltså inte i Kris?
    Tänk om det är sant att Svenska Kyrkan som det är idag , är den optimalt strukturerad och fungerande kyrkan utifrån dom resurser man har och idealen som har alla tider funnits?

    Kyrkans budskap nå dom som behöver det , kyrkan aktiverar dom som kan och vill delta och kyrkan har dom funktionärer den behöver.Kyrkans tänkande i dess olika fraktioner är i harmoni med varandra och ideologiska och teologiska sk problem är bara missförståelse.

    Små justeringar behövs det alltid men annars är det bra. Skönt att veta.Kan kan ju alltid lita på den analysen ja slutsatser som dom högst styrande kommer med. Det är lugnande.
    Alla problem ,som dom inte insatta i det högre teologiska och även sociologiska tänkande skapar, är hjärnspökar vilka existerar alltså inte i verkligheten.Nu, när man vet detta,, kan man återgå till den lilla världen man kommer ifrån med sina icke genomtänkta frågor.

    SvaraRadera
  3. Bra att kyrkohandboken ifrågasätts, precis som dess förslag kritiskt har luftats på tidningars kultursidor.

    Här kan bloggaren, som säger sig inget förstå - det gäller ju att utåt vara ödmjuk - göra en insats. Det kyrkomusikaliskt/klassiska arvet måste värnas.

    Och visst menar bloggaren innerst inne att han förstår. Det gör han ju i praktiken också.

    Se, på den sista meningen får jag medhåll av doakören. Dock inte i dessa spalter. Ty sådan är dess (o)logik!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  4. Den dikeskörda sv"k" är per se sinnebilden för en kris. Men den som har ögon ser den dag för dag, vecka för vecka. I Gustavsberg i Stockholm slösar man årligen bort en budget på svindlande 30 miljoner men ger diakonen sparken för att hon i evangelisk mening gör sitt jobb. I Skara förvånas (!) man över att konfirmanderna har tappat "förförståelsen". På andra håll ältas den nya "handboken". En kyrka som aldrig missionerar kretsar till slut bara kring sig själv och sina egna problem. Djävulen bor i detaljerna. Statisterna dansar tango. Jättebippen Jack sover. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är detta någon form av Anthony-light version! Anthony är bättre för han är mer fokuserad.an.

      Radera
  5. Oh vad gött med lite klarsynt klarspråk och inblick bakom ord och fasad! Så man förstår varför vi hamnat där vi hamnat, alltså.

    P

    SvaraRadera
  6. John och P,

    -Bra att ni har ögon att se med och ett omdöme som säger mycket: "Djävulen bor i detaljerna. Statisterna dansar tango" och "...klarsynt klarspråk från den som på detta sätt karakteriserat kyrkan och tror sig veta exakt varför diakonen i en församling i huvudstaden fått sluta sin tjänst.

    -Självsäkerhetetens, dömande höga hästar har tagit till orda. Inför deras utsagor är allt i Svenska kyrkan uselt.

    Det är tur att flera miljoner tillhöriga kyrkan har en annan åsikt. Fast enligt de höga hästarnas vinande piskor vet de väl inte sitt eget bästa.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  7. Herr Dike höftar lite väl egenmäktigt med siffrorna. De anförda miljonerna handlar snarare främst om de knappt 39.000 anställda och "förtroendevalda" som får pröjs (varav somliga rejält) för att tycka bu och bä. Och dit hör väl även Prinsessan på ärten själv enligt ett talande kyrkovalsklipp på Youtube. Det "aktiva kyrkfolket" därutöver (inkl statisterna) består som bäst av de 12.8% av "medlemmarna" som masade sig iväg till senaste "kyrkovalet", varav åtskilliga endast för att dämpa folkkyrkopartiet SD från alltför stora framgångar. Rensat för dessa borde det som bäst handla om högst 300.000 tangodansare som kan tänkas hysa några åsikter i herr Dikes anda. Övriga verkar nöja sig med att olyckligt ovetandes avplockas 3.000 kr i "kyrkoavgift" varje år. En stadigt minskande skara dock, sa Bill. Tack och lov för det, sa Bull. /John

    SvaraRadera
  8. I Tyskland går man nu ur kyrkorna som aldrig förr. Kyrkohierarkiernas engagemang för flyktingmottagning och talet om att se Jesus i flyktingströmmarna samt den kyrkliga vurmen för stöd till moskébyggen tycks inte falla medeltysken på läppen.

    Undrar om inte snart samma urgångstrend drabbar Sverige, och av samma anledning?

    AMDG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen slår Dagbloggaren när det gäller profetior om denna realitet.an.

      Radera
  9. Även om ÄB påstår att SvK inte är i kris, så visar beslut i KS att åtminstone handboksarbetet är i kris.
    Det verkar minst sagt problematiskt att styrelsen inte åtminstone i efterhand ska fastställa sammansättningen på den nya lilla stängda gruppen som ska revidera förslagen.
    Är de tilltänkta namnen så uppseendeväckande att styrelsen skulle säga nej? Är det Christer Palmblad?

    Beteendet med den maktfullkomliga människan som i begränsad insyn dominerar arbetet har tyvärr blivit vanligare inom SvK.
    Jag pratade med en anställd i Gustavsberg som beskrev den nuvarande kyrkoherden så; en manipulativ maktmänniska.
    Kyrkoråd vill inte erkänna en felrekrytering och vet inte hur man nlir av med en chef utan utköp. Så då är kritiken enklare att ta om man sitter still i båten, för väljarna bryr sig inte och lider inte som de anställda gör.
    Stiftsanställningar är enda vettiga lösningen. Storpastorat riskerar snarare att göra problemet värre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl nästan så att vi kan gissa oss fram till vilka som får röja i bråten. CP är väl en rimlig kompetens att ha med (är han bra på att städa?). Frågan är dock om historisk och viss ekumenisk kunskap ska få herraväldet. Vi ska väl ändå ha en protestantisk handbok?? Samtiden då? Med tanke på Equmenia? Vilken musiker får den äran? Och kvinnorna? Vem tänker på dem? Och ungdomarnas behov? Och slutfåran: Kan de egentligen samarbeta - på rätt sätt - alltså så att det hela kan luras igen ett eller flera kyrkomöten efter att partistyrelserna har försökt förstå??? Ett mirakel ber vi om, så att kyrkostyrelsen kan fatta beslut. Jag hoppas lite på DS även om han bara är med som ersättare!an.

      Radera
  10. Som jag skrivit förut så borde en ekumenisk handbok tas fram istället. "Västliga rit på svenska". Nu är rätt tillfälle att starta arbetet när SvKs handboksarbete hackar.

    SvaraRadera