tisdag 29 mars 2016

Luthers judehat

Jag hoppas ingen glömt vad jag skrev om Lakers. Två förlustmatcher och så är Linköping bortlurade. Nu är Lakers i semifinal mot Skellefteå. Den som trodde att min bedömning var felaktig bara för att jag lärt mig av Bagdad-Bob, får fundera.

Eskil Franck skrev att Luthers judehat inte är något att fira i Sveriges malligaste morgontidning.
http://www.dn.se/kultur-noje/luthers-judehat-inget-att-fira/
Det enkla svaret är förstås att det är inte detta som ska firas. Det är inte ens kyrkosplittringen för 500 år sedan som firas. Svenska kyrkan måste dock erkänna och hantera reformatorns råa antisemitism, menade Franck.

Eskil Franck kvalar nog in i den orwellska klassen "somliga grisar är mer jämlika än andra", för hans bestods ett svar i samma tidning under rubriken "Luthers antisemitism måste vi ständigt göra upp med".
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/luthers-antisemitism-maste-vi-standigt-gora-upp-med/

Jag funderade på hur mycket tid denna fråga ägnats i min teologiska utbildning och kom fram att just detta knappast fokuserats. Jag läste inte skriften Om judarna och deras lögner förrän jag i vart fall fyllt 50. Den kom på svenska i början på 1940-talet och gavs ut på ett nazistiskt förlag i Göteborg. I det kyrkliga tycks den inte ha varit så viktig - och i det som gäller för Svenska kyrkan var inte Luther den llt avgörande för de svenska reformatorerna, som varit i Wittenberg, drev reformationsverket utan överdrivna referenser till Dr Luther. Lutherrenässansen är ett 1800-talsfenomen. Det kan vara bra att minnas.

Jag ville emellertid minnas att detta med Luthers antisemitism är en komplicerad fråga, så jag gick till bokhyllan.  Där stod Ingemar Öbergs bok Luther och världsmissionen, Skrifter utgivna av Institutionen för systematisk teologi vid Åbo Akademi, Åbo 1991, och Öberg tar sig an frågan sid 426-556. Öberg är ute efter att klargöra vad texterna faktiskt säger, inte bara hur de uppfattas. Jag ska inte dra resonemangen. I korthet finns de också hos Tom G.A. Hardt i artikeln Luther - varken antisemit eller furstelakej. Nya Väktaren 1983 nr 5, s 70-74.

Först komplicerar Hardt frågan om vad som är anti-judiskt och vad som är antisemitism.
Luther polemiserar mot en grupp med vissa läror, inte mot en ras. Om en jude blev döpt var han i princip likvärdig med andra, menar Hardt. Och Luther hade en positiv inställning till judendomen - läs utläggningen av Magnificat, Marias lovsång, 1521. Vi ska inte umgås så ovänligt med judarna. "Vem vill bli kristen när han ser kristna umgås så okristligt med människor?" Jesus Kristus är född jude och medeltidskyrkan har behandlat judarna "som hundar och inte som människor" för att citera Luthers skrift Att Jesus Krist är född jude (1523). Luther framstår inte riktigt som antisemit eller judehatare.

1543 kom skriften Om judarna och deras lögner. Hardt påpekar att Luther delar bedömningen att fursten har ansvar för enhet i religionen i hans land. Det gäller också lutheranerna. Alla oliktänkande kan tänkas behöva ge sig iväg om fursten är av en annan religion.Tänka kan var och en göra, men det offentliga utövandet av religionen kräver anpassning. Det finns väl somliga som i det grundläggande kan känna igen hållningen. Cujus regio, eius religio. Borde Svenska kyrkan ta avstånd från den principen nu, månne?

Luther skriver också att privat får ingen göra någon illa. Det är överhetens sak att hantera denna främlingsgrupp, underställda främlingslagar i 1500-talets Tyska rike. som denna grupp är.

Luther anklagar judarna för att ockra. Det är samma kritik som han riktar mot handelshuset Fugger eller mot de påvliga nuntierna. Överheten borde köra iväg ockrarna för de är brottsliga och samhällsfarliga, menar Luther. Det är inte det antijudiska som är motivet. Motivet är en principiell uppfattning om ocker.

På samma sätt, menar Hardt, är det med Luthers kritik av judarnas pretentioner att vara herrar. Det handlar om den dåtida rabbinska teologins messiasföreställning, där en judisk Messias skulle triumfera över hedningarna och ta över den politiska makten - också i kurfurstendömet Sachsen. "För Luther låg i detta lika mycket samhällsupplösning som någonsin svärmarnas tusenårsrike i Münster" (Hardt s 73) Luthers hållning är inte speciellt antijudisk.

Jag tror det anförda räcker för att visa att frågan om Luthers antisemitism är mer komplicerad än den framställs.
Antje Jackelén skrev i Svenska Dagbladet den 24 januari: "Synderna är tunga. Luthers vedervärdiga ord om judar har bidragit till ett förödande judehat."
Stämmer verkligen detta? Det var som sagt ett nazistiskt förlag som gav ut den lilla boken i Sverige och det var under kriget. Har boken spelat någon roll i kyrkolivet? Jag undrar.

I Tyskland då?
Nazisterna kunde använda den, men det sägs att Hitler avvisade Luthers antijudiska hållning därför att den inte var antisemitisk nog. Jag vet inte och alltså får jag läsa på i Mein Kampf, kapitel 11, Folk och ras, del 1. Det är den del som Hitler skrev under fängelsevistelsen och som Hägglunds senast gav ut i Sverige år 1992 är det. Den nya tyska och noga kommenterade utgåvan har jag inte.

Hitler tar inte upp Luther. specifikt och inte hans antijudiska skrift. Däremot är det, menar Hitler, de tyska 1500-talsfurstarna fel att den tyska nationen inte slutgiltigt tog sig an den judiska frågan. (aa s 279) Det går lätt att förstå varför. Hitlers antisemitism är artskild från vad Luther skriver.

Logiken hos Adolf Hitler är svåröverträffad.
Om det finns en vänlig jude så beror det på att juden förställer sig listigt, om någon blir kristen är det också förställning och om Frankfurter Zeitung kallar Zions Vises protokoll ett falsarium så bevisar detta dokumentets äkthet. (aa s 276)
Ni förstår själva. Med en sådan logik kan vad som helst inträffa. Ett världskrig t ex. Lutherskt är det inte. Man behöver inte ha läst Mein Kampf särskilt eftersinnande för att se det.

Luther kunde inte lyfta sig själv ut ur sin samtid. Lika lite som vi. Men vi kan ta oss tillbaka till hans tid för att förstå. Metoden kallas "historisk-systematisk". Det betyder inte att vi måste gilla, men ska vi ogilla, bör vi först förstå.

Tillbaka till Eskil Franck, den före detta prästen och prästutbildaren. Hur kommer det sig att en drapa av honom får kyrkokansliet att ställa sig på tå eller böja sig ödmjukt (välj bild själva)?
För mig ter sig detta lite egendomligt.
Det finns många andra invändningar som förs fram som ingen bryr sig om att ta upp. Men denna? Francks fråga hur den lutherska traditionen i dag vill hantera Luthers tydliga råd är väl inte särskilt begåvad? Svaret i Sverige blir väl att råden hanteras som vanligt. De följs inte. De flesta hade inte ens läst dem och boken var svår att få låna på biblioteket, försedd med giftstämpel som den var.

Då tar jag inte upp frågan om Francks behandling av dissiderande studenter i den praktiska prästutbildningen, men den kanske ska kallas det Luther rekommenderar? "Sträng barmhärtighet" Eller räcker beteckningen "ideologisk kyrkokontroll"?

19 kommentarer:

  1. Jag understryker vad Dag säger på två punkter:

    1. Luther spelade ingen uttalad roll vid reformationen i Sverige. När Uppsala möte 1593 fastställde den bekännelse som skulle gälla för den svenska kyrkoprovinsen, nämns inte Luthers katekeser (vilket annars är vanligt i evangelisk-lutherska kyrkor) utan bara Augsburgska bekännelsen.

    2. Luther var antijudisk (med avseende på religion), inte antisemitisk (med avseende på ras).

    När det gäller önskan att hålla samman ett kristet Europa, skall man också minnas att det var hotat av ottomanerna. Suliman den store försökte inta Wien 1529, de kristna länderna lyckades med knapp nöd försvara staden. Ottomanernas frammarsch stoppas först 1565, då de misslyckades med att inta Malta, och vid sjöslaget i Lepanto 1571. Men deras makt var inte helt bruten – 1683 gjorde de ett nytt försök att inta Wien, dessbättre även denna gång misslyckat.

    SvaraRadera
  2. Min farbror sa i en hetsig debatt."Hitler gjorde rätt när han tog av judarna deras pengar, men han gick för långt när han lät mörda dom". I Norrköping fanns under ytan ett dolt judehat. Varför kan inte denne Dr Martin Luther lämnas därhän? Som ideologisk centralfigur kom han in först på 1800-talet och när de reformerta fick en profet, Karl Barth, men lutheranerna ingen hade, grävdes den gamle upp i "lutherforskning". En konservatativ och kompromissbenägen saxare bör väl äntligen få vila i frid? Han har förvisso påverkat starkt, men SvK:ans främsta bekännelseskrift skrevs av Filip Melanchton. Dags att lyfta fram den svenska reformkatolicismen från reformationsskedet. Men inte försvara ett sjukt drag i Dr Luthers teologiska tänkande.

    SvaraRadera
  3. Tack Dag. Rikskyrkan borde gå i kontinuerlig fortbildning hos dig! Att fru chefsteologen hakade på är inte så märkvärdigt, människor från den kalvinska sidan brukar gilla att ta avstånd från Luther.

    /Ullman

    SvaraRadera
  4. Det blir problem för en gammal institution, som spänner över sekler och milennier; alltid finns historiska exempel på övertramp och felbedömningar. Vi får svårigheter att förstå det förgångna i dagens termer och tankevärld.

    Tänk så skönt att bara lägga det förgångna bakom sig! Slippa all kontinuitet. Lägga till ett litet "new" eller "nya" till namnet, släppa ett gammalt eller helt byta namn. Byta mål, budskap, ledning. Anpassa sig till en ständigt föränderlig opinion och åsiktsmarknad. Det förgångna belastar då inte.

    I en kultur som den svenska, en som kapat banden till historia och bildning och gått längst i modernitet och öppenhet, en kultur som allt mindre liknar odling, utan snarare står för gränslös människodyrkan(MR) och laissez-faire på alla andra områden än de för stunden heliga, blir det svårt att dras med gammalt bagage som korståg, inkvisition, folkkyrka och syndabekännelse. Trots tappra försök att glida in i för stunden relevanta uppfattningar för att behålla medlemmarna, upplevs kyrka och kristendom som högst irrelevanta företeelser av flertalet.

    Det blir bara för ärkebiskopen att i likhet med AKB inför TV-kamerorna bistert förklara:

    -I min kyrka hade en sådan (som Luther) inte haft en framträdande position!

    Kanske bäst att inte uppmärksamma reformationsjubiléet i Svenska Kyrkan?


    AMDG

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske mer givande att uppmärksamma förlorarna, Thomas Müntzer i Tyskland och Nils Dacke i Småland svikna av makten och kyrkan.

      Radera
    2. Svar till AMDG,

      Och skulle Jesus komma till Sverige idag som när han levde i Heliga landet, ja då skulle hierarkin i Svk korsfästa Jesus! Med tanke på vad +Åke Bonnier hasplade ur sig härom veckan och vad ++Antje Jackelén
      och hennes synkretisk syn om Islam och Kristendom i en enda salig rödgröna röra...

      Magdalena Isaaksson

      Radera
  5. Har inte läst varken den ena eller den andra skriften, men har ändå funderingar kring problematiken i konflikter som varit mellan kristendom och judendom.

    Det tycks som att man inte vill erkänna de olika – Löften - , som ges till respektive. Om att det verkar ställas fullkomligt olika – krav - för att kunna ses som varande inom Guds – godkännande - , mellan judendom och kristendom.

    Att tro att judendom i princip är som kristendom, (- att vara som – död - , för allt s.k. världsligt, och sikta på – det himmelska - , och – vara mot andra som man önskar att andra skall vara mot en själv - , osv.), vilket då uppenbarligen inte är samma – krav - , alls, som judendomen ställer upp på de sina...

    När läror, eller samhällsideologier krockar med varandra, så finns ju överallt samma tendenser att vilja – racka ned på - , representanter från något s.k. – motståndarläger - . Detta därför att viljor inom de flesta samhällsformationer, ja även inom familjer, föreningar och politiska partier, handlar om att försöka undvika och motverka att kaos och upplösning utbryter, genom att där finns – fiender - , inom en gruppering, eller en nation, som då kan förorsaka att nationen, eller familjen, föreningen, partiet, inom sig själva går sönder.

    Att familjer, föreningar och nationer, därför vill sträva efter just en gemensam hållning, och därmed tro sig om att kunna motstå – fiender - eller skydda sig från – olydnad - , och hålla en enad front genom att kräva konformitet eller konsensus till den linje som innehar makten, och ansvaret, för att därmed öka självförsvarsförmågor, och därmed överlevnadsförmågor genom att undvika splittring pga motsättningar osv. …..

    Att kristendom och judendom är väsensskilda läror där – Gud - , ger fullkomligt olika – uppdrag - , eller ställer fullkomligt olika – krav - på respektive, som i sin tur medför svårigheter och bildar grund för misstänkliggörande, misstro och kanske även fruktan och förakt, från båda grupperingar gentemot – den andre - , vilket är ett universellt och fundamentalt problem för att – olika - , grupperingar, som var och en vill hävda – sina sanningar - , som just – de sanna sanningarna - , osv., som överallt oundvikligen verkar verkar kunna föra med sig maktstrider och kamp om – tolkningsföreträde - , (som kan förekomma även inom familjer, släkter, partier och andra slag av sammanslutningar, där också ibland mycket allvarliga strider, och även krig, kan uppstå, med mord och ond bråd död i sitt släptåg)....

    Psykologiska och sociala – Mönster – har tendenser att kunna upprepa sig själva, i smått som i stort….

    JB

    SvaraRadera
  6. "Antje Jackelén skrev i Svenska Dagbladet den 24 januari: "Synderna är tunga. Luthers vedervärdiga ord om judar har bidragit till ett förödande judehat."
    Har inte haft någon större sympati för Antje men här måste jag erkänna att hon har "guts". Dessvärre ser jag inte att kyrkan tänker om och tänker rätt (A. Borg) med sin spridning av kairodokumentet etc.

    SvaraRadera
  7. Vad är reformkatolicism? Ja, väl det samma som klassisk högkyrklighet där Martin Luther får vara en av många. Själv kan jag glädjas över såväl påve Benediktus teologi, över Grundtvigs och R Prenters sakramentalism, Missourisynodens konfessionalism, den odelade Kyrkans teologi både från öst och väst, Schartaus predikningar, Bo Giertz klassiska böcker, Ignatius av Loyola och många fler samt då även Martin Luthers teologi, som ju självklart är en mycket viktig person i vår "svenska" melanchtonska - Lars och Olle Petterssonska reformkatolicism.
    Roland Kristensson

    SvaraRadera
  8. Bloggardag påminner om att ifall vi skall ogilla eller gilla någonting och speciellt när det är fråga om historiska urkunder gäller det att först söka att förstå de historiska sammanhang i vilka olika aktörer agerar och vad som var deras Anliegen i en given fråga och orsakssammanhang. Det förvånar mig hur ytligt och löst ur sitt historiska sammanhang teologerna Franck och Grenholm tendentiöst använder sig av Martin Luthers förhållande till judarna i Dagens Nyheter. Bloggardags krav på ”historisk-systematisk” metod för att förstå historiska sammanhang synes saknas hos debattörerna på DN. En orsak torde vara en relativisering av den exklusiva trossanning Svk är förpliktad att stå för (Joh 14:6; Judas v. 3) och explicit uttryckt hos Franck (alt.3). Syftet synes vara att befrämja religionsdialog och mångkulturalism. Något som man skall fokusera sig centralt kring under reformationsåret 2017 (Grenholm). Men var det inte just denna ”postmodernism” (!) som ledde till Luthers för oss idag anakronistiskt verbala hätska utfall mot judar, de påvitske och turkarna? Orsaken var att hans Anliegen helt enkelt var soteriologisk sub spécie aeternitatis och eskatologisk apokalyptisk: Alexander VI och det sedliga förfallet han såg i Rom, Leo X:s bambulla skriven på hästryggen under vildssvinsjakt, judiska proselyter, turkarna utanför Wien o.s.v. Dessutom var Luthers antijudiska utfall präglade av nytestamentliga utsagor (Matt 27:25, Joh 8:43-44, 1 Tess 2:15) och kristologiska tolkningar. När Luther skriver ”Om judarna och deras lögner” kunde han lika väl ha skrivit ”Om påvarna/svärmarna/turkarna (muhammedanerna) och deras lögner” o.s.v. Få i kristenhetens och Europas historia har lyft fram GT, judiska element, rabbinernas tolkningar och det hebreiska språket som Luther: Nisi Lyra lyrasset, Lutherus non cantasset. Till och med hans skrift 1523 Das Jesus Christus ein geborener Jude sei sågs hos judarna som hoppingivande för dem. Luthers utfall mot judarna 1543 var enligt Thomas Kaufmann uttryck för extrem psykisk belastning och sjukdom, hans dotter hade avlidit och i enlighet med tidsandan projekterades ångesten mot Europas klassiska syndabockar, judarna. Professor Ingemar Öberg sökte efter vad texterna faktiskt säger och inte hur de uppfattats. I stället för tendentiösa påståenden rekommenderas Franck och Grenholm till närläsning av Luther och som hjälpmedel vill jag rekommendera professor Thomas Kaufmanns studie ”Luthers ’Judenschriften’ ” (Mohr Siebeck 2013) vars Anliegen är en i möjligaste mån precis analys av Luthers judeskrifter i deras senmedeltida historiska kontext och i den diskussion och de meningar som då rådde, kontinuitet och diskontinuitet i Luthers påståenden och de ledande motiven i rädslan för och avståndet till judarnas religiösa ståndpunkter.

    SvaraRadera
  9. Ja, synderna är tunga. Mea culpa. Många har önskat att S:t Martin Luther dött före 1543, så att den usla skrift han i obehärskad affekt skrev i 60-årsåldern, "Om judarna och deras lögner", aldrig kommit ut. Jag tycker absolut att man kan ta till sej Francks tes att denna inte hör till det man under reformationsjubileet bör fira (jag tror inte någon tänkt göra det, men i alla fall). Och jag vill av detta skäl inte heller kritisera ärkechefens uttalande, även om jag välkomnar bloggarens sätt att ge sammanhang åt och viss nyansering av reformatorns agerande.

    Samtidigt bör man - inte för att försvara idioti om judar utan för att inte ge sken av att slikt var en följd av reformationen - påminna om att t.ex. även S:t Ambrosius och S:t Chrysostomus uttalat sej synnerligen klandervärt i ämnet. Samme Ambrosius som modigt bannlyste kejsar Theodosius p.g.a. en massaker denne utfört vädjar till kejsaren om att en biskopskollega ska slippa betala för återuppbyggnaden av en synagoga som denne biskop varit med om förstöra (388). S:t Chrysostomus höll under samma tid "Åtta predikningar mot judarna", se http://www.messianskaforeningen.se/Treenigheten/per1.htm

    Vi ska sannerligen inte fira slikt. Men vi behöver alltså inte heller av den anledningen avstå från att celebrera reformationen, som om dess poäng var förföljelse av judar eller som om den hade infört aversion mot judar i ett dittills jättetolerant Europa. Och med somliga argument mot reformationsfirandet i minne är det väl frågan hur romerska katoliker och andra alls törs fira kristen påsk och pingst, med tanke på vilken mänsklig splittring ("jag har inte kommit för att sända fred utan svärd") och vilken brytning med judenheten (och andra) som båda högtiderna i kristen utformning inneburit - och med tanke på alla pogromer, ja, Förintelsen själv, som därefter ägt rum i hjärtat av det s.k. kristna Europa.

    SvaraRadera
  10. Hel Johannes Chrysostomos predikningar "Mot judarna" var "psogos" ett vilt karikerande utskällningstal som inte var menad att tas bokstavligt.
    I den mycket konventionaliserade och regisserade senatika kulturvälden behövdes säkerhetsventiler av denna sort. "According to Patristics scholars, opposition to any particular view during the late fourth century was conventionally expressed in a manner, utilizing the rhetorical form known as the psogos, whose literary conventions were to vilify opponents in an uncompromising manner; thus, it has been argued that to call Chrysostom an "anti-Semite" is to employ anachronistic terminology in a way incongruous with historical context and record." https://en.wikipedia.org/wiki/Adversus_Judaeos

    SvaraRadera
  11. En och annan nutida Luther skulle behövas för att göra upp med synkretism och missriktad religionsdialog med islam. Klargöra var skiljelinjerna går. Hur islam ser på kristendom, alltså "turkarnas lögner" med Luthers ord.

    Alltmer buntas religioner samman. Orsaker till våld, intolerans, ovetenskaplighet, vidskepelse, osund livsstil, krig och det mesta onda, som religionerna av allt fler anses vara. Idag har jag läst en kommentar på en annars sansad sajt som kräver omedelbart förbud mot alla religioner rakt av.

    Förmodligen är den välkomnande svenskkyrkliga attityden till islam på några års sikt suicidal för SvK:s medlemsutveckling. Ögna gärna i kommentarerna efter Patrik Engelaus artikel nedan:

    http://detgodasamhallet.com/2016/03/08/svenska-kyrkans-lidnersyndrom/

    P

    SvaraRadera
  12. +Biörn m fl gällande kritiken mot Luther,

    -Menar ni måhända också att Svenska kyrkan hädanefter inte bör kalla sig en luthersk kyrka?

    Jag hoppas i varje fall att +Biörn, som tycker att vi skall lämna Luther därhän, inte också vill att vi skall göra sammalunda med Svenska kyrkan.

    BENGT Olof DIKE

    SvaraRadera
  13. BOD,
    Vad SVeK skall kalla sig torde vara en närmast "icke fråga" ty vad den verkligen är skulle de aldrig vilja beteckna sig som.

    Bortser man från ännu kvarvarande öar av församlingar med präster som eftersträvar att vara det en Kristi Kyrka skall vara, öar som hastigt försvinner, en helig, allmännelig och apostolisk kyrka är det decennier sedan man hade anledning att fundera över om den är Luthersk eller inte.

    Vilken beteckning SVeK än vill ge sig själv lär den väl knappast säga sanningen? En hemvist fär synkretism och heresier. En "kyrka" där det mesta anses comme il faut utom just att hålla sig till bibeln och bekännelsen.

    Luther själv tyckte förörigt inte om när man talade om begrepp som lutherskt. Hans ambition var aldrig att grunda en ny kyrka utan att återupprätta den gamla.

    //HH

    SvaraRadera
  14. HH,

    -Dina upprepade dödsattester för Svenska kyrkan är texter utan värde.

    Den demokratiska folkkyrkan lever - i hela landet - låt vara inte utan vissa krämpor. Men lever gör den.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. BOD,
    Jag har inte utfärdat någon dödsattest för SVeK. Den kommer nog att finnas kvar i någon form, kanske om Gud så vill, och skickar en ny Luther bli en Kristi Kyrka på jorden men till det krävs annat än PK-anpassning och politikerstyrd "kyrka".

    Egentligen förstår jag inte varför det är något självändamål att kalla den luthersk helt bortsett från att en uther knappast skulle vara välkommen i nuvarande SVeK i annan osition än som betalande medlem.

    Som ,var det +Björn förklarade, SvK har egentligen aldrig varit Luthersk, han skulle aldrih ha velat acceptera en statskyrka t ex -än mindre en politikerstyrd sådan.

    Till nöds kan man kanske delvis försvara "statskyrkan" på den tid när kristendomen var den självklara religionen för en svensk och av statsöverhuvudet, konungen,krävdes inte bara lite allmänt att han skulle vara kristen utan anhängare av den rätta läran.

    Sigismund som rent legalt var tronarvinge fick ju känna av det- och nej jag försvarar inget blodbad.

    Ett system som vi hade de sista decennierna där alltså den som utnämnde ärkebiskopen inte ens var kristen utan uttalad ateist hade fått en Luther att flyga i taket.

    SVeK av idag , ja man behöver bara erinra sig vad han kallade påvekyrkan och samtidigt inse att han antagligen skulle ansett påvekyrkan som en mönsterkyrka i förhallande till vad SVeK i dag tillåter sig av heresier och synkretism och då är det inte så mycket ämbetet jag tänker på.

    Det är inte precis vanliga förståeliga krämpor e lider av.

    //HH

    SvaraRadera
  16. Chefsteologen skrev även om Luthers hatiska uttalanden om handikappade människor. Uppgiften var ny för mig och jag googlade lite grann om ämnet. Inte heller denna hänvisning visade sig vara så entydigt hatisk, flertalet av Luthers skrifter i ämnet lyfte fram de handikappades människovärde i Guds ögon.

    Med finländska påskhälsningar! Tuomas Anttila

    SvaraRadera
  17. HH,

    -När Du fastställer kyrkans problem som ej "vanliga förståeliga krämpor", vet vi alltför väl att diagnosen är den obotfärdiges förutbestämda tyckande och icke den seriöse läkarens som alltid har sin patients väl för ögonen.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera