söndag 20 mars 2016

Modéus II kroknar

Biskop Modéus II är en ämabel karl med fyra katter i familjen. Han såg mig nödställd. Det betydde att jag skulle ta buss från Bromma till Centralen och sedan tåg till Uppsala för att gå till Equmeniakyrkan, ty Svenska kyrkans sammandragning av stiftsstyrelserna ägde rum där. Jag fick åka med i stiftsstyrelsens beställda taxi.

Modéus II knycklade in sig på mittenplats i en liten taxi. Med tanke på att somliga förtroendevalda är välvuxna, förstår man dilemmat.
Biskopen satt som en gammalkyrklig hemmansägare strax innan högmässan (allt var högmässa på den tiden, med eller utan nattvard) med den enda lilla skillnaden att Modéus II inte hade ansiktet i hatten. utan mellan sina knän. Faran var, som han själv konstaterade, att han skulle komma ur bilen som en ostbåge. Herden offrade sig.  Det kunde vi bara uppskatta - och minnas. Genom att lägga min arm bakom honom, kunde han dock nödtorftigt upprättas. Det kanske hedrar mig eller annars är det beskrivningen av högkyrklighetens uppgift i förhållande till biskoparna? Men glöm inte att jag ser Modéus vara en omtänksam man. "Ämabel" var ordet. Jag fann där i bilens baksäte inte anledning att konfrontera honom med det faktum att om jag kommit till honom och frågat om min prästkallelse, hade han avvisat mig om jag varit s k prästkandidat - fast inte. Ja, ni förstår.

Överläggningarna gällde kapitalsituationen.
Jag såg i deltagarförteckningen att biskop Stiglund skulle komma. Det hade jag hoppats på och därför gick jag omkring med min Lakers-halsduk. Det är ett storslaget ishockeylag. Vinner storslaget och förlorar lika storslaget. 6-1 till Linköping i fredags men det var en list av Lakers för att invagga Linköping i falsk trygghet. Det var lika listigt i går kväll. Nu invaggas Linköping i trygghet och då är det kört. Jag har lärt mig att förstå världen tack vare Bagdad-Bob.

Kapitalsituationen handlar egentligen om framtiden och en del perspektiv i vårt grupparbete - jag satt med Luleå och Lunds stift - var riktigt nyttiga och tankeväckande. Svenska kyrkan har gott om pengar fortfarande och jämförelsevis och styr ut i en annan verklighet. Vad gör vi då för att undvika det svåra vi ser? Det var en bra fråga av en person med huvudet rätt påskruvat. Det var Lund men Luleå kunde också, och vi funderade över de lokala följderna av stordriften. Vad händer när förvaltningen finns långt borta, flyttad från församlingen? Och hur kan vi bedöma hållfastheten i våra församlingar. Det hade Luleå ägnat särskild uppmärksamhet.

Den här sortens sammandragningar kostar tid och pengar, men de kunde uppfattas vara riktigt meningsfulla. Grundfrågorna handlar ju om Svenska kyrkans liv på tre nivåer - församling, stift och nationell nivå. Ska man vara nöjd när jag låter så här nöjd? Nej. Men jag uppfattar att allt fler blir allt mer medvetna om problem som de vill hantera. Det är inte riktigt som förr, när kritik avfärdades som pessimism och brist på levande kristen tro.

Kanske skulle vi göra om hela vårt beslutssystem så att vi väljer direkt på lokalplan och så väljs stiftsfullmäktige indirekt och stiftsfullmäktige väljer stiftsstyrelser och dessa utgör kyrkomötet? Det skulle kanske inte bli sämre, även om jag en gång trodde att det fanns en poäng med ett kyrkomöte som inte bara är stiftsstyrelserna kongress.

Annars skulle jag vilja ha en ordning där vi talangscoutar utan kyrkopolitiska sidoblickar. Var är de människor som har talang för att fundera konstruktivt kritiskt om Svenska kyrkan och på vilket sätt kan de komma till nytta? Hur organiserar vi de kreativa rådslagen med dessa framtidstalanger, de rådslag som tar lite tid och alltså kräver utrymme? Hur undviker vi att få med dem som gärna åker på konferenser, sammanträden och möten och i stället hittar dem som vill arbeta?

När det handlade om att skicka pengar till stiften, kunde jag tänka mig att ge en rejäl summa pengar till biskoparna att fördela sinsemellan utifrån pigga idéer. Det skulle förstås bli slagsmål med kräklorna. En biskop sa att han skulle ta med sig träkräklan då.
Modéus II är mindre för slagsmål, han har väl i barndomens slagits med Modéus I. Han tänkte sig inomhusbandy med kräklor och kanske, det var oklart, att vinnarna "take it all".
Men jag skulle gärna vilja se vad som hände om biskoparna fick 50, 100 eller 200 miljoner för att bygga framtid, gemensamt besluta var pengar skulle satsas, vem som skulle få vad och vad som skulle prioriteras. Vad skulle biskoparna - tillsammans och enskilt - vilja satsa på och vilka skulle de rådgöra med? Stiftsstyrelserna - eller inte? Stiftspersonalen - eller inte? Biskopinnorna i förekommande fall eller biskopsmännen eller någon i mängden av självutnämnda consellierer? Det hela kunde bara bli intressant.

Nu blir det snart måndag i Stilla veckan. Är det ett skäl för söndagssnällhet på bloggen också på måndagen? Nja, det får bloggas till och med onsdag. Sedan blir det stilla.

12 kommentarer:

  1. Pengar gör ingen nytta bara skada. Svenska Kyrkan kommer åter blomstra först då hon är fattig.

    SvaraRadera
  2. "Svenska kyrkan har gott om pengar fortfarande". Så sant. Det var ett av de misstag som gjordes 2000. Man skulle i stället ha plockat av skökan hennes lucidorer in på bara kroppen. På samma sätt som man plundrade den världsvida kyrkan på allt hon ägde och hade för 500 år sedan. Samt framför allt avskaffat den statskyrkliga kollektivanslutningen. Då hade vi fått fram det verkliga medlemsantalet som allra högst handlar om 250.000, varav ca 39.000 är mer eller mindre välbetalda anställda och politruker som villigt (?) agerar statister när det kniper. Än så länge lever sv"k" gott på sina miljarder. Men inte en enda omvänd själ hör vi nånsin talas om. Är det inte märkligt? Anden jobbar ju helt gratis med detta men får inte plats bland alla kjolarna. Titta gärna på filmen om Titanic. Den är mycket talande. Allt från scenen där konstruktören ser på ritningarna och säger att han nästan exakt kan säga när allt är över. Till slutscenen där det sargade vraket bryts mitt itu och sjunker ner i det svarta djupet med en förfärande hastighet. /John

    SvaraRadera
  3. Svärmeri, Populisten. Pengar ("kristalliserad svett") är bra och nyttiga och den orättrådige Mammon ska man enligt Frälsaren göra sej himmelska vänner med. Kärleken till pengar däremot, det är en rot till allt ont, det har vi Skriftens ord på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kärleken till pengar biter sig kvar så länge pengarna finns om den väl fått grepp om folk.

      F.ö. begriper jag inte vad alla dessa pengar ska vara bra för. Hur ska de vinna någon för Jesus?

      Vad som behövs är en nyupptäckt av ideellt engagemang. Så länge pengarna finns kommer det inte hända eftersom man kommer lösa allt med anställda.

      Radera
  4. Fredrik har blick för medmänniskan!
    Nästan innan han var installerad uppepå Östrabo gick han ut och la örat till för att lyssna på röster från Växjöstiftet.Jag har läst de fjorton sidorna redovisning.Det är av stiftsöverskridande intresse tycker denne lundensare och hällebergare...
    Ulf H Berggren
    Ps Intressant det där om direktval till församlingsråden och därefter indirekta val till de övriga organen...Ds

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bättre än att låta stiftsstyrelserna utgöra kyrkomöte vore att sätta domkapitlen på detta: dels ska de vaka över läran, dels tillförsäkras ett sådant kyrkomöte inte bara biskopligt ledamotskap utan också att såväl präster som lekmän och juridiskt kunniga lekmän blir ledamöter. Sverigedemokraterna torde dessutom bli få - kanske kan andra partier svälja det betet?
      Kh på landet

      Radera
  5. Du är för snäll mot biskoparna. Vi lider alla av att vi är hövliga och respektfulla mot dem som egentligen bara vill att vi själva försvinner, vare sig vi pensionärer som snart ska dö eller studenter med "fel" tro. Det rätta hade varit att låta din arm ha sitt rätta lebensraum utefter sidan och att rita ett kritstreck på sätet, som gräns mellan dig och Modeus både fysiskt och andligt.

    Apropå osynliga pengar noterar jag att bruket med bössinsamling på Palmsöndagen är på utdöende. I början av fastekampanjen delades bössor ut men nästan ingen tog med dem till kyrkan idag. Förklaringen kan vara att pengar blivit artificiella och numer swishas i cyberrymden istället för hanteras som kontanter. Synd ändå för bössorna var nog ett bra sätt att lära barn vad sparande innebär. Trots att SvK svämmas över av församlingspedagoger och präster som tror sig veta så mycket om barn och ungdomar har man missat denna pedagogiska poäng. Så värdelöst dåligt, men också typiskt för SvK, vars biskopar inte ens klarar av det mest basala, nämligen att vaka över läran.

    SvaraRadera
  6. Niklas, jag håller med dej om sparbössans pedagogik. Vi har i vår familj haft roligt med fastesparbössor i många år, men i år var första gången på länge som jag verkligen kom ihåg att ta med mej den till kyrkan på Palmsöndagen! (Senast tror jag var i Ersmarkskyrkan, Umeå, för mer än 10 år sedan).

    Jag frågade lite ringrostigt osäkert kyrkvärden Karin (snart rekordhållare som kyrkvärd sedan kristendomens införande i Njutånger!) vid gudstjänstens början vad jag skulle göra med fastesparbössan, och fick instruktion att lägga den i håven vid kollektupptagningen (fast den tedde sej rätt skrymmande; tror att jag tidigare mest lagt den i någon stor skål därframme i samband med s.k. offergång).

    En eloge ändå till fastekampanjens generaler för att den som vill i a f fortfarande har möjligthet att ta sej en fastesparbössa!

    När jag var riktigt liten tillverkade vi barn själva fastesparbössor av brun kartong med glansigt omslagspapper, och 1975 fällde min lillebror Christer de bevingade orden: "Vi ger dom pengar med nya kungen, så blir barnen glada!"

    En god och stilla vecka tillönskas er alla! Sång- och psalmtips finns här: http://www.passionsochpaskpsalmer.blogspot.se/

    SvaraRadera
  7. Populisten, John och Anonym,

    -Nu ser vi texterna igen: de ekonomiskt världsfrånvändas, de naiva idealisternas, de gentemot den demokratiska kyrkan fientligas.
    Läs utfallen, bästa bloggbeskådare, se hur attackerna, oförskämdheterna och ilskan spris emot vår kyrka. Plocka av skökan pengarna, kyrka utan pengar, fram för idealismen, etc.

    Var det för övrigt inte idealismen som åberopades av dem som drev fram skilsmässan från staten?
    Men då skulle det ju nu vara frid och fröjd, eller?

    Vad säger idealisterna nu då?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Enligt vår Herre, kan man inte både tjäna Mammon o Gud. SveK är världens rikaste folk"kyrka" (utan folk o med marginell vilja att vilja vara salt & ljus).

      Jag tror vår Herre har ett budskap till er.

      Hälsar en från en Kyrka som går back o där biskopen tjänar 10000 i månaden. Karriärister håll er undan.

      Radera
  8. BOD,

    Att månglarna tyvärr bitit sig fast och nu i stället driver ut kyrkfolket och de präster som ännu anser att löften skall hållas och bekännelsen gälla.

    Av friheten bidde inget ty politrukerna tvärs emot vad som föespeglades bet de sig fast ännu massivare och tom utökade sin makt.

    //HH

    SvaraRadera
  9. Anders Gunnarsson och HH,

    -Vilken är kyrkan, Gunnarsson? Jag är idel läsare av svaret och vill också veta, om Du anser att anställda i Svenska kyrkan tjänar Mammon i stället för Herren?

    Och HH:s text skall ses som ett erkännande av att de som drev fram skilsmässan åkte på pumpen. Deras profetior studsade ju tillbaka mot dem med full kraft medan kyrkan drastiskt försvagades, ej minst ekonomiskt.
    -Att Du tog så miste, HH, borde väl vara en nyttig läxa för Dig, eller hur?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera