lördag 12 mars 2016

Propagandaministeriet

Värnamo pastorat har anställt en kommunikatör. Det är en nyhet. Jag har inga synpunkter på kommunikatörerna, en min fb-vän och vän lite utöver det. dvs IRL. Jag uppskattar att det finns kyrkbolsjeviker för som sådan är hon invald i Kyrkomötet. Men vid min höga ålder och efter, som det heter, ett liv i Svenska kyrkans tjänst, undrar jag hur vi klarade oss utan kommunikatörer förut. Hur klarade dom sig i Värnamo?

Det fanns ingen kommunikatör och ändå lyckades de då unga prästerna år 1982 få stort medialt genomslag på grund av klockstriden. De hade pinglat med en konsekrationsklocka och stor veklagan utbröt. Kyrkoherden vände sig till biskopen och det hölls räfst och rättarting. Rubriker blev det.  Alla pratade om klockstriden i Värnamo. Kommunikatörstjänsten förutan.

Värnamo Nyheter hade dåförtiden, sägs det, en målsättning att alla prenumeranter (invånare?) skulle finnas med i tidningen en gång varje år. Jag vet inte om detta är sant, men det kyrkliga var frekvent. Men händelsen med klockorna blåste förbi liksom mycket annat. Syföreningsauktioner, Lutherhjälsaktioner, kollektresultat och vad annat som fick plats. Jag glömde förstås tjänstetillsättningar. Nya präster och gamla som slutade - det gav medialt eko. Kommunikatörstjänsten förutan.

Riktigt som i Värnamo var det inte på andra ställen. I Värnamo var det så, att om det kurrade i prästens mage (för att inte nämna andra peristaltiska ljud) uppfattades fenomenet som ett tilltal från Guds gode ande - och församlingen blev tillbörligt andaktsfull.  Så fromt och fint var det i Värnamo.När prästens mage kurrade behövdes ingen kommunikatör.

Lokalpress i övrigt på andra ställen kunde också . För att inte påminna sig hur de stora drakarna hade kyrkoreportrar. Kommunikatörstjänster förutan. Det fanns en tid när löpsedeln kunde locka köpare med rubriker som "Prästkör hyllade Edwall" och så återgavs hyllningssångens bärande vers med efterföljande hätsk tidningsdebatt i Barometern.  Rimordet på "suck" var "politruk". Och Expressen hade inför något kyrkomöte ett förbrytargalleri på löpsedeln. Det var de s k kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* som förmodades rösta "nej" i kyrkomötet. Var de 24 inalles - men löpsedel blev det. Och folk köpte väl nyhetshungrigt tidningen.
Förstår ni min poäng: Kommunikatörer förutan.

Då känner äntligt min poäng i frågeform:
Anställer vi kommunikatörer eftersom detta är Svenska kyrkans enda chans att få ut sitt ointressanta budskap till de i grunden rätt ointresserade?
Dessa ska på lämpligt sätt göras intresserade av något de borde intressera sig för. Alltså ska kommunikatörer anställas och avlönas Nu når alltså budskapet folket ovanifrån på ett sätt som det inte gjorde ens när prästen stod i predikstolen. Predikan var en dialogform som följdes upp av själavård och samtal. Kommunikatörerna? Ni såg frågetecknet. Jag kritiserar inte fenomenet i första hand. Jag noterar det. Har ni också gjort det?

Hur blir det utan kommunikatörer?
Som i Smålandsposten idag? Kyrkoherden i Tingsryd Anders Blomquist kommenterar inte att han i går fredag gjorde sin sista arbetsdag. Men så var det. Kyrkorådets ordförande intervjuas men Anders vill inte kommentera. Kyrkorådets ordförande säger att han ska börja i en annan tjänst i ett annat pastorat och i början av april kommer en vikarie, en person som varit kyrkoherde tidigare. "Personen tycker att det här uppdraget var väldigt stimulerande." Det är så mycket Smålandspostens läsare och alltså inbyggarna i Tingsryd med omnejd får veta. Men varför säger ingen som det är?
Blomquist ska börja som komminister i Växjö och Richard Grügiel, född 1950, ska in som vikarie.  Denna sakinformation hade gett stoff till de kyrkliga konversationerna denna lördag. Är det så att utan kommunikatörerna så kommuniceras nyheter bara som obegripligheter nuförtiden? Och varför får vi inte veta vem som har styrt denna process? Det vore en nyhet jag gärna skulle se kommunicerad.
Kom nu bara ihåg var ni först fick denna sakinformation - och då har ingen skvallrat för mig. Här blir var och en sin egen kommunikatör. På Bloggardag får man veta mer än i Smålandsposten om situationen i Tingsryd.

Kyrkans Tidning blev ett personalorgan för förtroendevalda och anställda. 26 000 ex ungefär, dvs tusen färre än vad som angavs i det senaste numret där 2014 års siffran återfanns. Det är är närmast tarvligt att vända på siffrorna och påstå att Vår Kyrka kunde ha 62 000 prenumerationer när det begav sig.
Hur man räknar ut hur många som läser Kyrkans Tidning vet jag inte.
Jag vet någon som har tidningen i sin egenskap av förtroendevald, men säger sig inte läsa den. Jag vet inte varför. Så siffran 70 000 läsare borde rätteligen vara 69 999. Om inte lägre.

Nu känns det emellertid som om det - för att tala god ekumeniska - finns tensions mellan Kyrkans Tidning och Kyrkans Hus, där kommunikatörer fylkas. Kyrkans Tidning får inte åtkomst till material som skulle kunna förbättra  nyhetsförmedlingen från Kyrkans Hus och som i högsta grad är relevant  inte minst för förtroendevalda. Ånä! Vi har, som i Kamomilla stad, våra lagar och bestämmelser.  Kyrkans Tidning är i denna mening inte Kyrkans utan snarast något som katten släpat in. Intresaant med kommunikatörer som inte vill kommunicera men lika intressant med ett kyrkosystem som förlitar sig på kommunikatörerna.

Så vad gör en präst, en Verbi Divini Minister? Kommunicerar inte budskapet längre? Har befriats från ansvaret från det som - forfarande på ekumeniska - kallas Outreach?

Men var inte dystra.
Det kanske kan bli en artikel i Värnamo Nyheter när kommunikatören tillträder sin tjänst.
Kommer tidningen därefter sluta jaga nyheter och nöja sig med bulletiner från pastorsexpeditionen? Ska den kyrkliga nyhetsförmedlingen ske fyra gånger per år genom färgglada gratisutdelade blad, finansierade genom kraftigt minskad annonsering i lokalpressen med följd att lokalpressen inte ägnar sig ens åt välvillig kyrkobevakning. Den sköter kommunikatören.

Hur kul blir allt detta - på en skala till två?
Men hur klarade vi oss utan kommunikatörer och kom ändå i tidningen? Förklara det den som kan!

35 kommentarer:

  1. Att sv"k" börjat införa nya titlar som kommunikatör, kommunikationsansvarig osv osv osv är ett tidens tecken. Den gamla dikeskörda eventorganisationen har imploderat, säckat ihop av egen tyngd och orkar inte längre stå på egna ben. Nu byggs en tafatt sidoorganisation upp med lika oklara mål som den förra. Nästa logiska steg blir att de två säras som SJ och Banverket. Med för alla känt resultat. Sv"k":s tid går tveklöst mot sitt slut. "Dess präster äro döve, dess spira syns ej mer". "Reformationsjubiléet" 2017 blir ett firande i moll - av ännu en anledning. De senaste utträdessiffrorna avslöjar brutalt: nära 50% fler lämnade sv"k" i februari i år jämfört med förra året. Tendensen är klar och tydlig sedan mitten av förra året: utträdena ökar nu markant. Dammluckorna har stått vidöppna sedan länge - nu går botten ur! Med pengarna försvinner även gnagarna på skeppet - de som bara varit där för att berika sig. Snart återstår endast mållösa kommunikatörer. Märk dock: Trons kyrka, Kristi kyrka har allt att vinna på att detta gamla bryts ner och kastas bort. Snart ska Tron få synas klart utan att skymmas av otrons kolosser. Politrukernas och superherdarnas sötebrödsdagar är över. "Kristi rike varar och sig alltmer förklarar. Välsignad vare han som kom i Herrens namn!" /John

    SvaraRadera
  2. Fråga kyrkoherden, bäste bloggare!

    Den sistnämnde undrar varför pastorat i Värnamo har anställt en kommunikatör. Fråga kyrkoherden, som närmast kom från det smått högkyrkliga Kyrkhult i Blekinge och vars teologiska hemvist, veterligt, inte torde vara ljusår från bloggarens. Klarar denne eminente kh inte av informationen månne?

    Fast jag tycker faktiskt också att en informationstjänst i praktiken är överflödig, om prästerna, de förtroendevalda och andra i kyrkan anammar mitt förslag att använda medierna och den vägen göra kyrkan mer känd än den är i dag. Skriv (som bloggaren gör varje dag, gärna i Smålandsposten, ty dess upplaga är ännu så länge större än BloggarDags, delta i samhälls- och moraliska debatter, agera, reagera, var aktiv i debatten!
    Då blir kyrkan synlig utan extratjänster, tro mig.

    Sedan upplyses bloggaren vänligen om att tidningars nyhetsjakt pågår oberoende av en informatörs existens. Det är då alltid chefen, dvs kyrkorådets ordförande, kyrkofullmäktiges dito eller kyrkoherden som sökes först. Sedan, möjligen, informatörens.

    Slutligen en övrig upplysning apropå upplageundringen ovan.
    Det är TS (Tidningsstatistik) som mäter och granskar tidningars upplagor årligen. Och KT:s har tvivelsutan gått ned kraftigt och kan inte jämföras med Vår Kyrkas. I dag är praktiskt taget alla tidningars pappersupplagor starkt på nedgång. Och glöm sedan inte att VK:s stora upplaga noterades när kyrkan var en part i det trygga äktenskapet med staten.
    Det detta tvångsupplöstes år 2000 blev situationen en annan, tillhöriga försvann och kyrkliga tidningars upplagor vände nedåt.
    Som man bäddar får man ligga, är ett torrt men sant konstaterande!

    Allra sist, apropå bloggarens avslutande fråga- Här är svaret på den:

    -Därför att tidningar älskar det ovanliga, det utmanande, uttalanden från exempelvis kvinnoprästmotståndare som inte hyser rädsla för att offentligt säga att företrädare från vårt ena kön skall hållas utanför möjligheten att stå framför en biskop i dennes prästvigning.

    Alltså bara ett exempel, skall upprepas.


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD har löst kyrkans kommunikationsproblem:

      Ett handfast kvinnoprästmotstånd, gärna parat med antifeminism (helst rent mansgriseri), gärna miljö- och migrationsskepticism parat med kärnkraftskramande, Karl XII-firande, diverse fobier och abortmotstånd, se där receptet på uppmärksamhet och gratisreklam utan kommunikatörshjälp! Massorna skulle strömma in över kyrkans höga trösklar, in under de låga kyrktaken, medlemsavgifterna forsa in och alla siffror visa grönt, t o m upplagesiffrorna för Kyrkans Tidning.

      Jaså inte det?


      P

      Radera
  3. Det talades diakoni igår. Men vi får inte glömma missionerandet. Det tillhör ju också våra uppgifter om vi ska följa KyrkoOrdningen, den lagstadgade.(helt fria från statlig inblandning är vi ju inte).
    Våra ledande företrädares inriktning på mission är ju omisskännlig.Almedalsveckan i Visby är ett typexempel på lyckat missionerande. Tänk på alla de tillfällen de ledande representanterna träffar andra ledande representanter som ger rikliga missioneringstillfällen.Visst är det då bra med kommunikatörer som kan vara våra ledare behjälpliga i deras öförtröttliga strävanden.
    Tummen uppskattar för de missionerande kommunikatörerna.
    Ulf H Berggren
    Lund/Hälleberga

    SvaraRadera
  4. Än en gång visar Bengt Olof – som vill så väl, och som så tydligt älskar Svenska kyrkan – att han i varje försök att tänka på Svenska kyrkans framtid är blockerad av den nostalgiska tanken att det var bättre förr med statskyrka.

    SvaraRadera
  5. Magister DIKE har talat,
    som vanligt -politrukspraak- , Fungerar kanske om man har ambitionen att driva politisk verksamhet men foeroedande om man vill ha en helig , allmaennnelig och apostolisk kyrka.

    Foer det kraevs att alla efterstraevar samma maal - en Kristi Kyrka paa jorden och inte ens BOD kan vael mena att alla dessa olika agendor efterstraevar samma maal?

    En kyrka vars biskopar uttalar sig positivt om doedshjaelp och aborter. Foerhaerligar Muhammed , arbetar foer synkretism , foereslaar att taecka oever kristna symboler och peka ut riktningen till Mecka.

    Inte ens BOD kan vael, fast vem vet, tycka att det aer en kyrka med ambitionen att vara Kristi Kyrka paa jorden.

    Kom nu inte med motfraagan - vad aer den om inte en kristen kyrka? 2 + 2 aer inte 5 . Det raecker att konstatera man behoever inte foer den totalt obildbare bevisa att det aer 4.

    Det finns som jag paapekat aennu oear kvar inom SVeK daer praesterna trots motstaand fraan politiker och PK-anpassade biskopar och andra prelater envisas med att predika Guds ord rent och klart men de foersvinner i accelererande takt och nya tillaater Ni inte att komma in.

    Som politruker tvekar Ni sedan inte att anvenda media foer att misstaenkliggoera och oskadliggoera dessa aennu standaktiga praester.

    Kristi Kyrka staar oever politiskt kaebbel och PK-anpassning men SVeK soeker inte vara en Kristi Kyrka,hon bekymrar sig bara oever "medlemsantal" och intaekter.

    Aennu kan historien knappast visa p[ nagot exempel daer en foersamling gaatt foerlorad pga bristande intaekter- det har alltid loest sig saa laenge foersamlingen i sin tur varit trogna sin Gud.Naer de oeverger sin Gud , ja daa foersvinner ocksaa foersamlingen.

    Nej, SVeK rasar men fom inte annat -laer Dig att skilja paa hoena och aegg innan Du boerjar tjafsa om t ex "Statens trygga famn"

    //HH

    SvaraRadera
  6. Jahapp,

    Kh Per-Magnus Möller i Värnamo ansåg sig nödgad att anställa en "kommunikatör". Varför det? Tycker han att hans budskap som Präst o Kh är så klen och torr som fnöske? Ja, varför är han då anställd som Kh? Och kommunikatören, nog kommer han att användas som propaganda-spridare och "avlyssnare" av församlingsmedlemmarna och kyrkfolket. Ja, nu blir nästa avdelning i Kyrkans Hus "propagandaministeriet". Visst, där finns, vad heter han, Sjöberg-Sjögren-Sjöbring allaredan och försåtsminerar tanken i bästa Goebbels-stil, eller Beria-stil.

    JB

    SvaraRadera
  7. Käre +Göran,

    Nej, det jag visar är realiteterna under kyrka-statäktenskapet och konsekvenserna efter dess tvångsskilsmässa: stabiliteten och 90 procents anslutning, god och trygg ekonomi med anställningstrygga tjänster och erforderliga fastigheter, kontra snabbt fallande tillhörighetsgrad, fallande ekonomi, framtvingad försäljning av fastigheter, etc, etc.

    Välj vilket som var bäst, tryggast, säkert och stabilt.
    Nostalgi eller realiteter, bäste Kristi tjänare?
    Jag väljer realiteter.

    Vad gäller HH:s nya inlägg, är detta tyvärr ingen saklig text och inget nytt från honom. Bara utfall mot av kyrkans väljare i demokratiska val utsedda förtroendemän och kyrkans präster.

    De har gjort sig förtjänta av stöd och uppmuntran. Inte av gallsprängda attacker.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof, realiteten är att kyrkan är skild från staten. Statskyrkosystemet, som väl egentligen förlorade sin ideologiska grund med upplysningstiden, överlevde egentligen förvånansvärt länge (för länge?) i vårt land.

      Att det fortfarande kan vara statskyrka i England, beror på att koppling är mycket formell, och fr.a. på att de politiska partierna nogsamt avhåller sig från att lägga sig i kyrkans liv och styrelse.

      Radera
    2. Göran, ditt uteblivna svar och vad det kan bero på diskuteras nedan under inlägget "Om inte-intellektualiteten".

      Radera
    3. Som om-intellektualiteten skulle det vara, men jag skyller delvis på min dator som hade skrivproblem innan jag startade om den.

      Radera
  8. Fråga till Bengt Olof Dike:
    Tror du alltså att svenska kyrkan skulle haft 90 procents medlemskap (ist f att strax passera 50 på väg nedåt) om den fortsatt varit statskyrka. Hur skulle det ha gått till?
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  9. BOD,

    Vi skall alltsaa stoedja aborter?
    Propagera foer aktiv doedshjaelp?
    Taecka oever kristna symboler?
    Peka ut vaegen mot Mecka?
    Glorifiera Islams profet a'la AEB's senaste utfall.
    Utnyttja diakonin foer att demonisera Israel?
    Framfoera blasfemiska teaterstycken i Kyrkan?
    Framstaella Jesus som homofil?
    mm,mm och sedan om staemningen blir vael tryckt avsluta med lite tangodans..?

    (Fast det aer klart med tiden kraevs nog annat aen tangodans -nakendans kanske? )

    Inget av detta agerar ni politruker mot foerutom ett ibland mjaekigt nej: Men saa kan man vill inte goera saega...Underfoerstaatt aen. Dvs tiden aer inte mogen aen..? Inte att det aer i grunden fel - bara att det lanserades vael tidigt och riskerar stoeta bort fler aen de t lockar till sig.

    Nej, den tiden kan nog saegas redan ha kommit som bibeln talar om daer man -lite fritt uttryckt- inte vill lyssna paa vad Jesus och i hans efterfoeljd apostlarna laerde utan man kallar till sig saadana som kliar ens oeron och saeger vad majoriteten vill hoera.


    Ingen politruk , och det aer de som tagit makten, fraagar efter vad Kristus vill med Sin Kyrka. Det enda aer hur SVeK kan utnyttjas.

    Vad apostlarna laerde ger man inte fem oere foer i den maan man oeverhuvudtaget vet naagot om vad de sade och laerde. Maanga har oeverhuvudtaget ingen aning om detta. Det ingick inte i den grundlaeggande undervisningen och anses inte vara viktigt att veta. Inte foer en politiker.Det viktiga aer att de faar bestaemma.

    Politik aer nog det enda skraa daer okunnighet om ett aemne kan ses som en merit.

    Ja, kalla Du SveK foer kyrka, folkkyrka om Du vill men paastaa inte att SVeK aer en Kristi Kyrka.

    En folkkyrka skapar sig en Gud ,sinnebilden foer hur de menar att en Gud som de kan "acceptera" skall vara och bete sig. Den foervaentar man sig sedan att populasen skall finna aptitlig- sjaelv aer man ju saa foernuftig och vet att det bara aer en sinnebild foer ingenting...

    En Kyrka tillber och aerar sin fraelsare och foersoeker att goera efter sin fraelsares vilja. Saadan vilja roestas inte fram den uppenbaras i den heliga skrift , det namn som inte Bibel 2000 laengre benaemns som och under den helige Andes vaegledning.

    Kyrkbaenkarna gapar tomma. Du troestar dig med medlemsantalet och att de aennu kan betala ut arvoden?

    Slaar det Dig aldrig att naagot aer fundamentalt galet naer nu SVeK snart har fler anstaellda och politruker aen de har gudstjaenstfirare?


    //HH

    SvaraRadera
  10. Till rösterna ovan:

    -Först detta: låt oss vänligen i debatten sluta läsa om Goebbels- och Beria-stil i kyrkliga sammanhang; slika antydningar hör inte hemma här.

    Vad gäller +Görans och Canutus Hahns kommentarer och fråga är mitt svar att kyrkan under fortsatt äktenskap med staten hade haft en långt starkare ställning än i dag.
    Kyrkan själv var ju trygg och lycklig i relationen, vilken underminerades "inifrån" av dem som förespeglade den "fria" kyrkans kommande lyckorike!

    Men av lyckan blev intet, som bekant. Äktenskapssabotörerna står där i dag med långa näsor och har inget att säga.
    Sens moral igen, igen och igen:
    -Ändra aldrig ett vinnande lag!

    BENGT OLOF DIKE

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  11. F D Alphadeltagaren12 mars 2016 kl. 18:15

    Var Kyrkan verkligen trygg och lycklig i relationen? Hon kanske tyckte att Staten var lite väl dominant? Mycket troligt, i egenskap ev ex verkar ju Staten mer än lovligt efterhängsen. Släpp taget liksom, och sluta tjata om att ekonomin var bättre. De flesta som lämnar dominanta partners tar en sämre ekonomi i beräkning. Men längtan efter att få blomma ut i sin fulla potential är starkare.

    SvaraRadera
  12. BOD,

    och som vanligt svarar Du inte p[a den staellda fraagan som nu Canutus Hahn staellde och jag m fl staellt. Hur skulle staten ha foerhindrat uttraedena?

    En sekulariserad stat som Kyrkans oeverhuvud och med ambitionen att kvaesa den helt?

    Nej, foersoek faa in i ditt huvud att staten var ingen "raeddningsplanka" utan den som orsakade foerfallet och vars enda raeddning bestod i att laemna skutan.

    Det aer kanske modigt(?) att foelja med ett sjunkande skepp men det aer inte speciellt konstruktivt.

    SVK kunde sedan ha rest sig men ni politruker valde att oeka erat inflytande- fortsaetta vaelja bara andligt snoepta biskopar som ni sedan dessutom saag till att ta ifraan allt inflytande och vars makt endast var negativ- dvs sse till att besvaerliga praester avlaegsnades.

    Nej, BOD med din alder , foerdaervad av politruker(?) maahaenda men slaar det dig aldrig att Ni politruker har ett ansvar foer vad som sker och har skett.

    Foersoek naagon gaang att staa foer det Ni har staellt till med och skyll inte allt p[ icke PK-anpassade svartrockar. Trots allt aer de saa faa . Er jakt paa dem har ju varit framgaangsrik men resultatet borde inte ens foer en totalt foerblindad av egen betydelse -politruk- vara mycket att haenga i julgran.

    //HH

    SvaraRadera
  13. Akta er för världen sa Jesus, akta er för människorna, hade han levat idag kanske han t.o.m hade sagt akta er för demokratin. Att Gustav Vasa någon gång på 1530-talet gjorde sig själv till kyrkans överhuvud var illa nog, att ordningen bestod i över 450 år har skadat kristendomen i Sverige avsevärt, särskilt de senaste 150 åren då individens frihet blivit allt viktigare för oss.

    Jesus sa också "Min väg är smal och få är de som vill vandra den" Hur inklusiva och "folkliga" vi än vill vara så tvingas vi kanske ändå inse att Kristi sanna kyrka aldrig kommer att bli den där stora och breda majoritetsrörelsen som vi skulle önska. Jesus menade inte det.

    Det man kan hoppas på nu är väl en sorts konsolidering där utanpåverk och konstlade strukturer succesivt försvinner (i takt med krympande ekonomi) och någon sorts levande kärna till slut återstår.

    Om denna omvandling helt kan ske inom Svk nuvarande organisationsform eller någon ny samfundslösning krävs återstår att se. Den som lever om 50 år lär få veta.

    /Håkan

    SvaraRadera
  14. Jag vill meddela de trogna läsarna av Bloggardag, att jag från och med idag övergått från mitt tidigare uppdrag som pressekreterare hos Elaka Katten Måns till att bli kommunikatör i samma sällskap.

    Den nya uppgiften har liknande arbetsuppgifter, men ger dessutom nya utmaningar. Särskilt kommer jag i min nya uppgift - som jag f ö med stor förväntan går in i - att sätta spinn på narrativet om de felina bloggkonsumenterna.


    Bill, Master of Spin, kommunikatör hos EKM

    SvaraRadera
  15. Alphadeltagaren,

    -Du påminns härom att relationen fungerade perfekt och gav präster och kyrka full frihet. Och ekonom in, förstår Du, den är väsentlig, helt avgörande för möjligheterna att lyckas för en kyrka: utan pengar inga präster anställda, inga gudstjänster. Jag förstår inte detta bortseende från ekonomin, detta oseriösa sätt att se på nödvändigheten av ekonomiska resurser. Ett sådant synsätt är naivt.

    Och ingen, absolut ingen, kan påstå att kyrkan har blommat ut i sin fulla potential efter skilsmässan. Också skilsmässoanhängare har erkänt att så icke skett. Det finns ju ingen potential som kan blomma när antalet tillhöriga flyktar, pengarna tryter och kyrkor stängs.
    Det är sanningen!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. F D Alphadeltagaren13 mars 2016 kl. 11:29

      Det är svårt att blomma ut när ens ex fortfarande bestämmer över en.

      Radera
    2. Hr Dike, du skriver " Och ekonomin, förstår Du, den är väsentlig, helt avgörande för möjligheterna att lyckas för en kyrka". Du har aldrig funderat på att lita på Herren Jesus?

      den Lea

      Radera
    3. F D Alphadeltagaren13 mars 2016 kl. 19:10

      Tur att inte de första apostlarna kom fram till samma sak. "Vi kan inte gå ut, vi har ingen stabil ekonomi. Vi går tillbaka till våra gamla jobb."

      Radera
    4. Nej, BOD, relationen fungerade absolut INTE perfekt! Jag var tonåring när det begav sig, och jag minns: den s.k. ämbetsreformen. Kyrkomötet 1957 sade "nej, inte nu", med resultat att riksdagen året efter ändå beslöt genomföra förändringen, och ett extra kyrkomöte inkallades med enda uppgift att i efterhand godkänna det hela. Oavsett inställning i sakfrågan, handlar det ändå om ett statligt/politiskt övergrepp i en fråga om bibelsyn och bekännelse. Och så har det fortsatt... Resultatet blev att mängder av SvK:s mest trogna och entusiastiska tjänare och medlemmar tappade tron på systemet och tappade den s.k. sugen. Några få - däribland den oförtröttlige Dag - valde att stanna kvar och kämpa för sin åsikt, men mångdubbelt fler gav upp - bl.a. fick den romersk-katolska Kyrkan under en tid en starkt inflöde av framstående präster och teologer från SvK, för att inte tala om den yngre generation som annars skulle ha tagit över efter dem. Beslutet 1958 var ett statligt/politiskt övergrepp i en trossak. Vilket i sin tur medförde att relationen kyrka-stat tappade sin trovärdighet bland kyrkfolket, med skilsmässa som följd. Trots denna har fortfarande sekulära politiker att avgörande inflytande! Detta, BOD, är något helt annat än att ge "präster och kyrka full frihet"./Paul

      Radera
    5. Har inte SvK färre gudstjänster per anställd än någonsin?
      Beror det på likviditeten?
      Hur ser det ut med likviditeten i de växande kyrkorna i Tanzania, Etiopien och Kina?

      I min egen kyrka är vi 25 volontärer som ordar sopplunch för 150-200 gäster varje lördag. Inte är det tillgång på pengar som får det att hända, det är tillgången på händer.

      Den dagen SvK låter gudstjänstfirarna lägga fler timmar än de anställda så kan man börja bygga fungerande församlingar.
      Ett fungerande exempel beskrevs i Dagen härom veckan - Kummelby kyrka i Sollentuna.

      Radera
  16. SvK är fortfarande statskyrka. Däremot har rollerna förändrats något, staten utnämner inte längre biskopar. Men SvK:s bekännelse är fortfarande fastlagd av staten. Den som anser sig tvingad av Guds Ord att verka i detta samfund må göra det (man ska inte handla mot sitt samvete), och givetvis ska man verka där om man instämmer i SvK:s lära där ÄB, kyrkomöte, läronämnd, övriga biskopar samt domkapitel (avkragningsärenden) är de viktigaste i att ge uttryck för SvK:s lära.

    SvaraRadera
  17. Frasius,

    Du har naturligtvis raett i sak aeven om det daet inte laengre utnaemner biskopar vael faar ses som en formalitet.

    Antag att det skulle anses vara ett riksintresse att madame X blir vaar nya aerkebiskop ja daa ser nog staten via sina lydiga "vasaller" i KM och annorstaedes till att hon utnaemns. Gaar det inte med lock saa gaar det med pock.

    Situationen laer nog med viss sannolikhet uppstaa den dag naer SvK's ekonomi kraever ett statligt pekuniaert tillskott.

    I oevrigt kan man ju notera att valet av nuvarande AeB ju var ett bestaellningsjobb och att oevriga "medtaevlare" hade att agera villiga statister med underfoerstaatt loefte om att ligga "baettre till" naesta gaang.

    //HH

    SvaraRadera
  18. Frasius,

    -Varför påstår Du rakt ut att kyrkans bekännelse är fastlagd av staten? Röstar alltså riksdagen, eller bestämmer regeringen om vilken bekännelse som skall vara kyrkans?

    Någon gång måste det väl vara nog med oriktiga och groteskt förvrängda påståenden om vår folkkyrka!
    Kan inte vår vän, bloggaren himself, ta dem i örat som sprider felaktiga sakuppgifter om kyrkan och ge dem en ordentlig lektion om vad som gäller i den kyrka, som är hans, min och svenska folkets?

    N är det gäller faktiska kunskaper om kyrkan, dess historia och nutid är det ju få som slår bloggaren på fingrarna. Detta måste oförbehållsamt erkännas.
    Det är hans åsikter som mer eller mindre alltid är under process. Men detta är ju något annat.

    Alltså vänligen, hr bloggare, ett par välbehövliga lektioner om (kan vi börja med) kyrkans bekännelse, vad det står i den och var den fastställs. Av kyrkan själv eller av staten?

    Glöm inte att särskilt uppmana signaturen HH att vara elev, då han i princip instämde i den andre anonyme kommentatorns påstående att staten fastställer kyrkans bekännelse.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag undrar var beslut om nedanstående fattats?

      Svenska kyrkan som trossamfund
      1 § Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.
      2 § Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.

      4 § Församlingen är lokal enhet inom Svenska kyrkan och omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.
      Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.
      Det kan också finnas icke-territoriella församlingar.
      5 § Stiftet är regional enhet inom Svenska kyrkan och omfattar församlingarna inom stiftets område.
      Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet.
      För varje stift skall det finnas en biskop.
      6 § Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ.
      Kyrkomötet får inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i.


      Just den sistnämnda passusen var det väl snuddande nära att man bröt mot vid senaste KM?


      Vad defierar då en Evangelisk-Luthersk kyrka?
      Är det trosbekännelserna?
      Då har ju staten i praktiken beslutat om detta genom §1.

      Eller är det bibeltolkningstraditionen?
      Då har inte staten beslutat om trosbekännelserna, men SvK har genom ett antal biskopliga uttalande brutit mot §1. (Jag behöver väl inte citera biskoparna Hammar, Jackelén eller Wadensjö för att ni ska förstå?)

      På den direkta frågan om var kyrkans bekännelse fastställs så skulle det vara mycket intressant att se hur debatten skulle gå om man motionerade om att stryka vissa satser ur Augsburgska bekännelsen och de Schmalkaldiska artiklarna som pratar om äkterskapet som förening mellan man och kvinna.

      Radera
    2. Bengt Olof,

      Som Peter visar, är Svenska Kyrkan av lag bunden till att vara "ett evangelisk-lutherskt trossamfund". Detta är naturligtvis på en ganska generell nivå, men det betyder ju inte att det skulle vara innehållslöst. Oavsett innehåll måste det dock anses uppenbart att riksdagen fattat ett gällande beslut om Svenska kyrkans bekännelse. När vi kommer till den närmare uttolkningen har jag också angivit fler aktörer: ÄB, kyrkomöte, läronämnd, övriga biskopar samt domkapitel.
      Jag måste säga att jag inte förstår varför du uppfattar detta som "oriktiga och groteskt förvrängda påståenden om vår folkkyrka"! Jag försvarar ju dig och din rätt att verka i SvK.

      Förvisso är det nog så att jag inte håller med dig i många frågor om vad som är kristen tro, men det är väl ändå en annan sak? Vi kan ju vara ense om att SvK är en öppen folkkyrka ändå. Själv förespråkar jag (bunden i mitt samvete av Bibeln) inte att den kristna kyrkan ska vara en "öppen folkkyrka" med högt i tak om vad som är kristen tro, och därför tillhör jag inte SvK. Men det är väl som sagt en annan sak?

      Radera
  19. Peter T,

    -Kyrkoordningen, KO, och vad däri står, gäller för hela Svenska kyrkan, nationellt, på stiftsnivå och i församlingarna. KO har antagits av kyrkomötet men har aldrig varit uppe på riksdagens eller regeringens bord.

    Är vi överens om dessa fakta?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är vi överens om att kyrkomötet beslutar om Svenska kyrkans ordning.
      Jag trodde i min okunskap att ordningen var ett reglemente och inte samma sak som kyrkans lära.

      Är ordningen med kvinnliga präster en ordningsfråga beslutad av kyrkomötet eller en lärofråga beslutad av riksdagen?
      Att det skulle vara en lärofråga och att den som sådan är beslutad i kyrkomötet vägrar jag tro på tills protokollet från nämnda möte.

      Radera
  20. Tomas Pettersson14 mars 2016 kl. 18:58

    Är du intresserad av ett seriöst svar? Den raljanta användningen av begreppet kommunikatör i den här tråden visar tyvärr på en antingen väldigt förlegad eller rent av felaktig bild av en yrkeskår som blir allt större runt om i samhället. Det handlar inte längre om att vara "marknadsförare" eller "göra reklam" för en verksamhet. De flesta kommunikatörer jobbar med att hjälpa andra i organisationen att bli bättre på att kommunicera på mottagarens villkor. Allt färre barn lär sig de kristna berättelserna hemifrån eller i skolan, allt färre är "hemma" i kyrkan. Det är en mycket större utmaning idag att ens hitta fram till de människor vi vill prata med. Människors förväntningar på kyrkan generellt är tyvärr ganska låga. Att lite ironiskt fråga sig hur vi klarade oss utan kommunikatörer förr är väl ungefär lika fruktbart som att undra hur vi klarade oss utan telefonen för hundra år sedan. Visst, det gick bra - så länge ingen förväntade sig att vi skulle svara i telefon. Att en församling tar hjälp av en utbildad kommunikatör är väl fantastiskt! Vad är församlingsliv om inte kommunikation?

    SvaraRadera
  21. Nu var det väl, trots allt, inte hundra år sedan jag var församlingspräst och kommunicerade med församlingsbor Men hur har Tomas Pettersson fått för sig att seriösa svar är utan intresse?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De gånger jag läser bloggen tycker jag oftast det är intressanta ämnen som diskuteras, men den raljanta tonen i många inlägg gör att jag blir tveksam till om skribenterna är intresserad av att lyssna, eller mest söker konflikt alternativt medhåll från likasinnade? Det är ju trots allt en ganska liten (men ordrik!) skara skribenter som hörs i kommentarsfältet.
      Var det "käck och munter" som var bloggens kännetecken? Tänk om det även hade gällt kommentarerna i lite större utsträckning! Så mycket roligare då att ge sig in i diskussionerna!
      Jag är inte så bra på sarkasmer så jag säger tack för kommentaren och på återhörande!

      Radera