söndag 27 mars 2016

Sannerligen

Sannerligen - verkligen - är Kristus uppstånden.
Så hälsar de kristna varandra med ett revolutionärt konstaterande. Saken gäller inte bara att förklara teologiskt finlir. Saken gäller att proklamera förändringen och förklara hur den blivit möjlig. Guds Son blev människa, född av jungfrun Maria. Han drog allt för sina lärjungar och så hände just det han förklarat, det som de inte fattade förrän det verkligen hänt och han förklarat sammanhanget en gång till.
Han avrättades, men på tredje dagen blev han levande igen.
Döden dödades.
Kvinnorna vittnade, apostlarna förkunnade, människor kom till tro och i Kyrkan förvaltas Ord och Sakrament, Guds redskap, som drar människor in i det nya livet. Det är på riktigt. Graven var tom och människor mötte den levande Herren. Allt var på riktigt. Allt är på riktigt.
Detta är vad Kyrkan förkunnar. Beskedet kallas "Påskens evangelium"!

Nu ska Kyrkans Tidning vinkla nyheter positivt, har jag förstått.
Styrelsen lär ha fattat beslutet. Alltså blir det en positiv nyhet att 75.5% av prästerna instämmer i stort sett i svarsalternativet "För mig innebär orden om Jesu uppståndelse att Jesus uppväcktes av Gud, och att hans döda kropp fick liv så att han kunde lämna graven."
Det mer dunkla svaret "instämmer i viss mån" avger 15.1%. 5.8% svarar "mycket tveksam" med 3.6% inte alls instämmer.

Biskop Ragnar Persenius tycker detta är ett bra resultat. Så är han väl ordförande för den styrelse som gärna vill se nya och positiva Kyrkans Tidning. Ingen ska lägga märke till att normalsvaret i en kristen kyrka skulle varit 100% - för detta är vad firman tillverkar.

Grafiken har framställts av TT/Nyhetsbyrån. Kommunikatörerna på Kyrkans Hus såg tydligen till att få ut undersökningsresultatet till allmogen.

Det finns ett annat sätt att fråga i undersökningen.
"Orden om Jesu uppståndelse skall inte uppfattas bokstavligt. Jesus dog, men berättelsen om honom och hans liv lever vidare."
71.9% instämmer inte alls, 14.1% svarar "mycket tveksam", 9.4% instämmer i viss mån och 4.6% instämmer i stort sett.

Sju av tio präster tror vad Kyrkan alltid och överallt trott om uppståndelsen och kan på förfrågan stå för det. Nu kan en Marcus Borg, introducerad av KG Hammar, tas till intäkt för att det finns ett nytt, framväxande paradigm med plats för det metaforiska. "Vi kan inte formulera en universell kristen tro som gäller för alla tider", som någon, som inte läst Borg men gärna talade om hans bok, gillande sa. Hållningen i Judas brev, en av Kyrkans heliga skrifter, är en annan. Vad jag försöker antyda är att siffran 75.5% kanske kommer att sjunka. Skulle vi reformationsåret mer tala om transformationsåret och den process som transformerar kristen tro till religion?

Den okroppsliga kristendomen fascinerar.
Den blir esoterisk, förstås, och styr bort från materialiteten. Den kallar sig sakramental, men det är en sakramentalitet utan materialitet. Och vad är det då egentligen fråga om? Njutningsmedel för medelklassen? Det är väl rätt uppenbart att det finns präster som gärna tillhandahåller detta immateriella njutningsmedel.

Hamnar jag på hemmet eller långvårdsavdelningen, vill jag inte bli utrullad till andakter.
Jag vill inte, sjuk och svag, möta en leende lallande präst som talar om berättelsen om Jesus men inte om Jesus.
Men om det finns en präst som bekänner Kyrkans tro?
Då får han titta in till mig på rummet och fira mässa.

Det finns i teologihistorien intellektuella giganter. Augustinus, Thomas av Aquino, Albertus Magnus hör till en intellektuellt byggande gemenskap tiderna igenom. Denna intellektuella gemenskap bekände uppståndelsens faktum.
Så dyker det upp präster i vår tid som vältaligt lägger ut något annat, ty de är religionsvetenskapligt utbildade. Det de kan av teologi skulle rymmas under lillfingernageln på Luther, Melanchton eller de kappadociska fäderna.

Den konstruktiva frågan till präster lyder:
"Och var, pastorn, befinner sig Jesu kropp nu?"
Det är en lika avslöjande fråga som frågan till dem som menar att muslimer och kristna dyrkar samma Gud:
"Och vad heter Allahs son?"
Ställ frågorna som ett bidrag till underhållningsbranschen, för det hela kan bara bli underhållande.

Vi som inte riktigt går på detta, som är något annat, etwas ganz anderes, kan i påskens glädje lugnt konstatera, att det särskilt i påsktid är ynkligt att höra löss hosta och högljutt hälsa varandra:
- Kristus är uppstånden! Halleluja.
- Ja, Han är sannerligen uppstånden! Halleluja.

Detta är min tro. På den tänker jag leva och dö.


17 kommentarer:

  1. Det är beklagligt att det finns präster i Svenska kyrkan som inte tror att Jesus har uppstått från det döda. De har brutit sina prästlöften.
    Läs 1 Kor. 15 där Paulus skriver vilka konsekvenserna blir om Jesus har uppstått och om han inte gjort det.

    Eric Malm

    SvaraRadera
  2. Jag menar ju att "muslimer och kristna dyrkar samma Gud", och tar mig gärna an den avslöjande frågan "Och vad heter Allahs son?". På den torde rättrogna muslimer svara i korus med fariseer och saddukeer att han inte har någon (gudomlig) son. Frågan avslöjar alltså en falsk grundbult i deras lära.
    Det är fullt möjligt att dyrka Gud villolärigt och till och med ondskefullt. Det är fullt möjligt att ha fria fantasier om Gud (Willy Kyrklund skrev en pjäs om Gud i krokodilgestalt, vill jag minnas). Det är däremot omöjligt att ha någon som helst lära eller fantasi om Gud utan att man därmed har en lära eller fantasi om Gud. Det är bara den som gått ner sig i modernt snömos (plus, låter det som, fader Dag, men så illa kan det väl aldrig vara?) som kan få för sig det. De kappadociska fäderna skulle ha skakat på huvudet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amen!

      Att å ena sidan vilja ställa sig i en intellektuell tradition och å andra sidan antyda att olika monoteismer inte vänder sig till den ende Guden drar ett löjets skimmer över texten. Gud kan inte vara ologisk och rent logiskt måste två personer som är övertygade monoteister tillbe samma Gud, hur felaktigt en eller båda av dem än tillber. För finns bara en Gud så finns ingen annan att tillbe.

      Allahs son torde heta Isa i arabiska biblar. Både före och efter Muhammeds tid.

      F.ö. har jag idag bevittnat dop av två konvertitfamiljer. Innan mässa hade också sex unga män låtit döpa sig. In alles 15 nya medlemmar i Kristi kyrka. På utseendet skulle jag gissa att de vaknade som muslimer. Islam är en utmärkt startpunkt...

      Radera
  3. F D Alphadeltagaren27 mars 2016 kl. 11:19

    Undvik då Länssjukhuset Ryhov. Enligt SR Jönköping skulle prästerna erbjuda hjälp med existensiella frågor i livets slutskede. Ty många har ångest på slutet. Men ingenting om just Gud genom Jesus skulle "prackas på". Inte ens under "the last call", alltså.

    Så man ber om en präst, men får New Age-flum. Nu när jag tänker efter så är det en rätt bra sammanfattning av livet som svenskkyrklig.


    SvaraRadera
    Svar
    1. En bra regel kan väl vara att inte lära sig leva med en präst som man inte med förtroende kan dö med, ty vi vet inte tiden och stunden. Dessutom: Varför nöja sig med att leva saligt efter döden, när Jesus genom Ordet och Sakramenten bjuder oss liv och salighet redan nu? Livet är för kort för att slarva med det viktigaste!

      Radera
  4. Thanks!
    Word, again.
    Påsk på sig, Bloggaren! :)

    SvaraRadera
  5. Å ena sidan: Fruktansvärt att 1 av 4 präster (och 2 av 4 nu levande ärkebiskopar?) inte stämmer in i vår heliga kristna tro. Å andra sidan: Fantastiskt att så många som 3 av 4 präster i dessa "flummartider" faktiskt tror på Kristi (och därmed vår?) kroppsliga uppståndelse.

    Det beror alltså på vilka förväntningar man nuförtiden har - romerska katoliker och gnesiolutheraner tror väl att alla Svenska kyrkans präster är New Age-iga? - men bara pessimister kan få glada överraskningar. Om man nu har andlig mognad nog att med glädje se att det inte var fullt så illa som man tänkte (Jona kunde det ju inte).

    SvaraRadera
  6. I Påskdagens GT- text kan vi ana var St. Vincent av Lerin hämtat sina kriterier för en sann tro (för alla, för alltid och överallt). Med Jesaja säger vi utöver Pilati Ecce homo även Ecce Deus noster iste. (Jes 25:9).

    SvaraRadera
  7. Stäm gärna in i en härlig "gnesioluthersk" men också i allra högsta grad katolsk och ortodox påskpsalm, skriven och komponerad en påskdag på Atlanten av Carl Ferdinand Wilhelm Walther: http://www.helakyrkansjunger.blogspot.se/search/label/1800-talet%20Walther
    GLAD PÅSK!

    SvaraRadera
  8. Andreas Holmberg

    Jag hade tänkt göra ett uppehåll i kommenterandet, Tjafset med ”profeten” Muhammed ich vad galna humanister tyckwer var något störande för själsfriden men när jag läser din kommentar som alltså ändar med att u i likhet med många hyser åsikten att judar, kristna och muslimer tillber samma Gud kan jag inte låta bli att försöka reda ut begreppen som jag ser det.
    Det betyder inte att jag är något facit och inte heller att jag menar att Du har fel. Det är rent allmänt så inom logiken att åsikter överrhuvudtaget inte kan påläggas sanningsvärde, dvs det är meningslöst att tala i termer av sant eller falskt. När det gäller åsikter kan man på sin höjd tala om lämpliga eller olämpliga sådana i olika sammanhang.(Behöver väl knappast exemplifiera)
    Nåväl, argumentet för att vi ”bokens folk” som muslimerna i vänliga stunder väljer att karaktärisera oss och sig själva brukar som jag förstått det vara ungefär som nedan.
    1, VI tror alla tre att det bara finns en enda Gud
    2, Vi tillber ,alla vi tre, denne ende Gud
    3, Ergo Vi tillber samma Gud.
    Det verkar ju vara en korrekt syllogism, två premisser vi är eniga i och en slutsatsats som verkar följa av denna? Dock samtidigt tycker då jag att det påminner misstänkt likt syllogismen som bevisar att en katt har minst tre svansar eller den om Cyklopen som svarar på frågan vem som stuckit ut hans öga med ”Ingen”
    Problemet som jag ser det är den andra premissen. Kan vi verkligen vara överens om detta? Notera att syllogismen ju bara gäller om ingående premisser är sanna!
    Jag personligen menar Nej. Judar och Kristna tillber samma Gud , den som uppenbarat sig i såväl gamla som nya testamentet. Muslimerna har skapat sig ett beläte, förvanskat såväl gamla som nya testamentet och tillber därigenom något annat- vad vill jag avstå från att säga.
    Att muslimerna inte själva anser att vi judar och kristna tillber samma är ganska klart då de t ex på många ställen med hot om stränga repressallier / dödsstraff förbjuder kristna att använda beteckningen ”Allah” om Gud.
    En annan sak som man brukar dra upp i sammanhanget är lik ormens fråga i paradiset är: Skulle inte vår Gud lyssna till en muslims bön? Oavsett svaret på den frågan har det inget med svaret på den första frågan att göra. Gud är allas Gud vare sig vi tillber honom eller inte, vare sig vi tror på honom eller inte.
    Det är den kristna och judiska uppfattningen men ytterst tveksamt om det är den muslimska.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Steg två tillför inget och kan utgå. Finns endast en Gud Jan man med viss självklarhet inte tro på någon annan. Den möjlighet som återstår för muslimer att tillbe någon annan än den kristne Guden är att de i praktiken inte tillber Gud utan en lägre andemakt som smugit och sig mellan. Men det betyder att de tror på Gud i teorin men tillber något annat i praktiken.

      Radera
    2. Jag ser nedan att det var mig du apostroferade här. Att bena ut detta kan lätt föra för långt för att bekvämt hanteras i detta forum. Men ett kort svar dock: logiken i att alla monoteister måste tro på samma Gud bär långt men är inte helt oproblematisk. När det gäller muslimer finns ett starkare resonemang: refererar man till något vars identitet är historiskt bestämd så påverkas dess identitet inte av vilka ideer man har om det. Som jag skrev tidigare: talar jag om "den som skriver bloggen Bloggardag" så är det Dag Sandahl jag därmed talar om, även om jag tror att det är Selma Hansson, 13 år. Islam talar inte bara om "den ende guden", utan specifikt om en Gud som historiskt bestäms som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.
      Möjligen kan man försöka slå in en kil genom att hävda att vår kristna Gud, den som kommer till oss i Kristus, endast på ett anekdotiskt sätt identifieras med Abrahams Gud. Men det är väl inte en bra beskrivning?

      Radera
  9. Ack,
    Adresserade visst till fel kommentator . Skulle varit
    Anders Stenström. Beklagar.

    //HH

    SvaraRadera
  10. Andreas Holmberg!
    Fint att du hänvisar till Missourisynodens CEF Walther, en tämligen okänd kyrkoteolog i Sverige. Jag har haft stor glädje av hans i god mening luthersk-katolska teologi, som du benämner gnesioluthersk. Roland K

    SvaraRadera
  11. Populist och Stebström,

    nu gällde ju frågan vem de tillber, dvs om de tillber samma Gud inte om de tror på samma Gud. (Alltså existensen av) Den lede själv tror sannerligen på Gud men inte tillber han honom fast han borde)

    //HH

    SvaraRadera
  12. SvK har en ärkebiskop som gärna påtalar värdet av yttrandefrihet och att demokrati är något som måste vårdas och inte kan tas för givet. Den dag hon frimodigt står upp för den fria journalistiken på Kyrkans tidning kommer jag börja tro att hon menar allvar. Den måste värnas från hennes eget kansli och från sin egen styrelse. "Jag är beredd att till varje pris försvara den kritiska och kunniga granskningen av mig själv och hela kyrkans ledning, därför att demokratin och dynamiken i kyrkan kräver det. Så hjälps vi att ständigt förbättra oss i vår ödmjuka tjänst för kyrkans bästa".

    /TD

    SvaraRadera
  13. TD,

    -Menar Du att Antje Jackelén blandar sig i KT:s journalistik och att densamma hotas från KS?

    Vill Du vänligen exemplifiera vad Du anser vara hotet mot denna journalistik? Har ärkebiskopen intervenerat i tidningens redaktion? Eller någon annan i kyrkostyrelsen?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera