lördag 4 juni 2016

Vad tillverkar firman egentligen?

Vi är oense.
Jag misstror en hel uppsättning präster som jag mött under mer än 50 års tid. Jag håller före att många förkunnar ett annat evangelium. De bygger heller aldrig församling och därför måste de flytta - men de flyttar uppåt i karriären och det kan de leva med.

För egen del går jag om inte i barndom så väl i ungdom.
Jag såg blivande präster. Om dem visste jag dåförtiden ett: i deras vård lämnar jag aldrig min själ. De kom sig fram - och här sitter jag med min lilla själ. De har, handen på hjärtat, inte heller visat något vidare intresse att bry sig om den stackars lilla själen. De har förmodligen haft mycket att stå i. Karriären t ex. Men jag tänkte för mycket när jag tänkte att dom där bluffarna genomskådar vanligt, hederligt folk lätt. Det gjorde inte folk. Jag skulle lyssnat till Olle Olssons ord: "Folk är inga filosofer." Men i dessa dagar behöver man å andra sidan inte vara filosof för att dra slutsatser om den kyrkliga förvaltningen, dvs slutsatsen att jag vill inte vara med. Ekot och Aftonbladet har berättat och därmed framstår som trovärdiga vittnen. Det blir så, när prästen inte är lokal och personligen känd. Då finns inga motmedel. Utträdena i maj/juni ökar med 0.2% jämfört med förra året, kan jag gissa. Om det räcker...

Nu har jag också träffat de andra, goda präster, som ser vad den första kategorin anförtros i anseende och kanske lön. De modererar sig efter hand. Lite moral från Ignatius av Loyola gör att de blir lojala. Om syftet är gott så helgas medlen. En del fick också av sina biktfäder rådet att ljuga rakt av. "Dom är inte hederliga mot dig, så då behöver du inte vara hederlig heller."
Så har vi också ett gäng fina pojkar i ett bönesällskap som kan ge stipendier och sedan se hur dessa unga präster står för mycket annat än det donator stod för.

Jag behöver inte ha några synpunkter. Jag konstaterar bara att vi faktiskt är oense.

Nu har vi fått höra och läsa om AVSLÖJANDENA.
Inte Uppenbarelsen, Guds avslöjande, utan något väsentligt enklare.
Inte var det mycket nytt. Och ull var det inte heller. i Ekots granskning, men den skärrade upp. Hittade Ekot en flaska Ouzo i Atén och vad mera? Det blev ohederligt nog i tidningen Dagen med en ingress som handlade om "spritnotor". Förvandla en flaska till spritnotor kräver rätt mycket men kombinationen väckelse och journalistik ger resultat. Hycklare i journalistkåren kan inte hejda sig ens när överdrifter blir till lögner. Syftet är gott.

Ekots intervjuer med kyrkostyrelsens ledamöter skrattade jag åt. Nu skulle instruktionerna skickas neråt i organisationen. En del präster måste funderat över hur väl förankrad kyrkostyrelsen är i kyrkolivet. Det var i så fall en motiverad fundering. För saken handlar mindre om detta än om grundfrågor. Vi är oense om synen på Kyrkan. Skicka neråt i organisationen, jo jag tackar.

Jag tror inte ett ögonblick på att saken räddas av att resereglementen antas efter att ha skickats ner i organisationen. Jag menar att grundfrågan i stället måste ställas: Vad tillverkar firman egentligen?

Och därtill:
Det är SKUT som är det stora problemet, inte det Ekot med mycken möda från Svenska kyrkans kanslier lyckats gräva fram. En flaska ouzo som blev "spritnotor"-! Men SKUT! Satt inte Bengt Olof Dike med där, förresten?

Men jag förstår.
Vi hamnar i normernas rike.
Jag ser komplikationen. Normer kommer ur värderingar och kristna människors värderingar kommer ur kyrkolivet, dvs gudstjänster, förkunnelse, bibelstudier och samtal, bön och de vardagliga replikerna kyrkokristna emellan.
Blir det bara normer är det klent beställt med kristendomen.

Det leder till frågan: Är vi egentligen överens om vad firman tillverkar? Det tror jag inte längre.

Det verkar som om inte alla är överens om att Kyrkan händer i söndagens gudstjänst, alltså gudstjänst på Herrens dag i sockenkyrkan, Svenska kyrkans gamla kvalitetsmärke.
Det verkar som om inte alla är överens om at den kristna gudstjänsten är mässa, eukaristi.
Det verkar som om inte alla är överens om att vigningstjänst inte är ett yrke och därmed inte riktigt med skohorn ska in i ett arbetsschema anpassat för tillverkningsindustri och överfört på förvaltning.
Det verkar som om alla inte är överens om att gilla olika. Snacka går ju - men gilla?
Det verkar som om inte alla är överens om vilken den tro är, som en gång för alla avslöjats för de heliga, Jud v 13.
Det verkar som om alla inte är överens om vikten att kunna ge skäl för Kyrkans tro heller. 1 Petr 3:15
Det verkar som om inte alla är överens om vikten och värdet av att förstå Kyrkans eget språk. 1 Kor 14:11.
Det verkar som om inte alla är överens om Svenska kyrkans katolicitet, hennes katolska arv i tro och ordningar. Vi bytte kyrkojurisdiktion på 1500-talet - men mera?
Ska grälet börja nu, grälet om oenigheterna? Vad tillverkar firman?

Mycket blir fånigt när det kommer till AVSLÖJANDENA.
En del kunde bli bra om vi styr in på värderingsfrågorna - eller på frågan vad firman egentligen tillverkar. Att några vidlyftiga präster jagas är bara ett ytfenomen, tänkte jag när jag justerade bryggan och såg en skräddare ta sig fram just på ytan. Det kan den på grund av ytspänningen. Det finns en sådan kristendom också, brukade PO Sjögren varna för. Den går aldrig på djupet. Men den tar sig fram.

25 kommentarer:

  1. Tack f Dag för denna diagnos. I vår kyrkogemenskap har man alltför länge hyllat "den blommande mångfalden" som KM:s ordf kallar det. Annica Borg talar om samma sak i termer av splittring. Resultatet av den liberala teologins förakt för Kyrkans dogmer gör att andra dogmer med sjufaldigt värre andar flyttar in i det vitkalkade städade rummet. Där är vi nu med ett förvirrat splittrat episkopat. Situationen är inte annorlunda i Rom. Jesuiten Franciskus har inte alltid varit särskilt entydig, men visst kan vi enas om att Gud är barmhärtig, barmhärtighet vill jag se och inte offer och att barmhärtigheten ttiumferar över domen. Svenska Kyrkan borde nu inför jubileet 2017 uppdatera sin "Katolska Dogmatik". Detta är ett stort projekt som skulle ha inletts tidigt. Somliga enskilda har gjort det. Jag tänker på f Folke. Med uppdatera menar jag då att gå tll källorna och det friska vattnet och lämna samtidens usla brunnar. Det är givetvis en botvandring och syftet är att påskynda tillfriskningen

    SvaraRadera
  2. Anders Lundberg4 juni 2016 kl. 08:06

    Ekot och AB granskar det som de icke gudstjänstfirande medlemmarna i en folkkyrka vill veta. Självklart är frågan om "firmans produkt" mycket viktigare - även om medlemmarna inte vill veta av den-, men granskningen påvisar trots detta flera problem, t.ex. att kyrkans personal ser Svenska kyrkan som vilken arbetsgivare som helst.

    SvaraRadera
  3. Flera av de präster som "byggde församling" har insett att man bytte mer än kyrkojurisdiktion på 1500-talet, ty vilka skrev professor Nyman om i "Förlorarnas historia"?

    SvaraRadera
  4. Om firman tillverkar moralism och synkretism så kanske den är PR-mässigt framgångsrik?
    Men somliga ledande företrädare blandar ju rätt friskt det ena diket med det andra.
    Åke Bonniers replik till Bo Brander i Världen Idag är tydligt trinitarisk, något som går lite stick i stäv med Bonniers tidigare abrahamitiska credo.
    Tror karln att Jesus Kristus är Sann Gud och Sann människa så kan han väl samtidigt inte anse att det går lika bra med Muhammed?

    SvaraRadera
  5. Dag Sandahl överbetonar städse prästens betydelse. Visst, jag anser både celebrerandet och predikandet som viktigt.
    Men mer och mer av ska vi kalla det det själasörjande kommer in i det församlingsmässiga. Där är prästen en bland alla oss andra.
    Jag gick flera år till en kyrka där kyrkoherden
    både vår i centrum och i periferin ; församlingslivet levde. (först råkade det bli församlingskivet).
    Prästen i fråga bebor nu Östrabo. .
    Ulf H
    Berggren, Lund

    SvaraRadera
  6. Av frukten känner vi trädet. Det står i en bok jag läst. Sagt av någon jag känner. Inför vilken vi en gång ska redovisa våra liv. Herre förbarma dig! Prästänka

    SvaraRadera
  7. Jo, så var det. Men hur många resor och KS gjort då?

    -Visst satt jag en gång i SKUT-nämnden men var sannerligen inte med om några extravaganta resor i mångfald ute i världen. Däremot vet jag att KS, som bloggaren suttit och som ersättare sitter i, har gjort internationella resor. Kan vi få en kort redovisning av dennes erfarenhet på reseområdet i dessa roller.
    Eller måste journalister gräva fram den. Just KS är ju, veterligt, inte granskad.

    Inledningsvis i texten betonar igen bloggaren vikten av att bygga församling. Får vi då läsa vilka nya församlingar som med framgång byggts av högkyrkligheten i landet.
    Intressant läsning väntar alltså.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan ge ett exempel (när jag nu inte är alltför präglad av jantelagen):

      När jag var ansvarig adjunkt för S:t Jakob i Stockholm på 80-90-talen hade vi en normal söndag 100 deltagare och 75 kommunikanter. Det är inte så mycket, men var dock en av de fem 'bästa' kyrkorna i Stockholm.

      När jag plockades bort, gjorde prästen som kom efter mig ett gott jobb, men kom inte upp till mer än ung. hälften.

      Numera firas det ingen högmässa längre i S:t Jakob.

      Det här kanske visar mer på andras oförmåga att bygga församling, men är väl ändå något att notera.

      Radera
    2. Bengt Olof. Kolla Laurentistiftelsen och Ansgars i Uppsala. Kolla deras bidrag från Kyrkan nationellt! Antalet anställda och lönenivåer. Gudstjänstbesök mm. Det är inte bara studenter som deltar, utan församlingskyrka för många.

      Radera
    3. Problemet med att peka påen fungerande församling i SveK på denna blogg är, att man då lämnar den till rov åt vargarna.
      Det ser den kyrkopolitiska internkommunikationen till. Vi har sett det hända. fm

      Radera
  8. När det är poppis med korv hoppar alla i köttkvarnen. Jag förstår att det var en väldigt otacksam uppgift att tjata på folk för att de ska bli rågmackor istället, i en tid när alla verkligen var sugna på korv, och att det är ett ganska effektivt sätt att bli hjärtekrossad på. Alla dessa fina, rara, studiösa pojkar, "vi kunde ju haft det så bra tillsammans...". De kanske mer eller mindre gick i köttkvarnen de med, sånär som på munnens bekännelse och sin förkärlek för gin & tonic. Inshallah, moving on.

    Efter år av slit står strax den helga skaran på krönet. Och helt andra orsaker har lett till att strax, ingen människa med kapacitet och vilja att åstadkomma någonting, skulle vilja bli korv. Till och med de allra mest verklighetsfrånvända jopparna på kyrkans hus kunde, när de hade stängt dörren till sin kammare, se vad det blev av den där korv-kristendomen, om inte för att den saknade dragningskraft till och med för dem, så åtminstone för att alla deras papper hade röda siffror. Hur mycket mera skulle då inte vanligt folk, teol studs, och barnen se det? Folk är inga filosofer indeed, och tack Gud för det.

    Får är som får är mest, de köper vad som är poppis, paths of least resistance. Det är så ordnat att det bara är en tidsfråga innan det där att vara korv, ska bli kanske omöjligt (om man inte är kastrerad eller lobotomerad, och sådana får ändå inte historiens hjul att snurra någonstans). Och då (nu) kommer de böna och be om att någon ska berätta för dem hur det gick till att bli en ärkemustig rågmacka.

    Bekymra dig inte för fåren, får är får. Det är också safe att lägga analysen där; varför får x, y, z tog den eller den vägen. Kanske borde man starta en sorts kyrklig se & hör? Men det är bara att påtala en tautologi, att får är får. För all del. Och det är klart, att i någon ände av Guds armé så ligger några och plåstrar om sig och pratar om hur person x, y eller z lyckades eller misslyckades med sin stridskonst. För egen del tror jag att det där löser sig självt, och att folk hittar sina roller (vare sig de vill det eller inte) så snart de är i strid. Och man hade ju önskat att någon rakryggad man lett dem till Indien, vilket ju uppenbarligen inte kommer ske. Men Gud känner oss, han vet att vi är stoft, vi är för veka för att aktivt välja att strida, så han har tagit den till oss. Halleluja!

    Alexander den store sa att han hellre hade en armé av får ledda av en varg, än en armé av vargar ledda av ett får. Det viktiga är alltså analysen av vargarna. Det blir mera personligt så, visst? Vad blev det av dem? Vad gör de med den tid de har? Finns det någon varg? Jag, och jag tror, Gud, håller fåren för ansvariga för att förverkliga sin fårighet.

    Och vargarna, för att förverkliga sin vargighet.

    τέλειοι.

    https://www.youtube.com/watch?v=JzL4h1qveLU

    Glory to Macedon.

    SvaraRadera
  9. #1 Aquire balls
    #2 Roma victoria
    #3 Much testo
    #4 Eternal glory
    #5 https://www.youtube.com/watch?v=ZCNUHlYXNSQ

    SvaraRadera
  10. I Människor och tro i SR P1 diskuterades igår om "varumärket" sv"k" tagit skada av den gångna veckan turbulens. Uttrycket "varumärket" upprepades flera gånger. Storbabblan Wanja Lundby-Wedin svamlade på friskt om “värdegrunder” och allt “gott” kyrkan gjorde och ljög stort om att sv"k" var en viktig del av den "världsvida kyrkan" (sic!). Om detsamma storljög likaledes jättemitran tidigare i veckan utan att bli motsagd.
    Ingen har heller på allvar ifrågasatt varför den dikeskörda sv"k" har en svindyr och meningslös kaffe-och-bulle-verksamhet i utlandet som pysselsätter ett antal lata lyx-”präster”. Inte heller har behovet av "flygplatspräst" på Arlanda flygplats eller "krogpräster" ute i det stockholmska Stureplansvimlet synats, ej eller hur den av sittfläsks-“demokraterna” så omhuldade Karin Johannessons karriär som "skidpräst" i Åre kan meritera henne för den kyrkliga fåfängans allra yppersta mål, den åtråvärda biskopsstolen.
    Varumärket sv"k" är synnerligen rymligt - "Inget för någon" som broder Dag uttryckt det.
    /John

    PS Utträdena för april 2016 var 33% fler än under april förra året, 7.986 mot 5.983. Följ statistiken på
    https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1467180

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag frågar om inte snacket om värdegrund är ett luftslott. Det finns en offentlig värdegrund och det är den som gäller för skolvärden sedan 1994. Den har i det sammanhanget i vissa fall kommit att kallas samhälletsvärdegrund. Jag tror att kyrkan (ÄB?) bara bklippt in den som även som kyrkans. I den är demokratiprincipen den grundläggande.an

      Radera
  11. Kan man tala om - firma - , (eller - företag - ), när man talar om - kyrka - , kan man undra...

    Och, kan man egentligen tala om någon - tillverkning - av något fysiskt slag, (eller om någon form av - produktionsindustri - av något som helst slag, som om man menade sig vilja - tillverka - någonting fysiskt mätbart, vägbart, synbart, doftbart eller kännbart? ...
    Det som i så fall kan anses - tillverkas - i en kyrka, tillhör kanske ändå det som kan kallas för endast det - hörbara - ? Där det alltså anses vara i och genom ord, (och främst då genom - Ordet från Gud - , som i sig själv vill - skapa - , och som är den - produktionsledare - , som då menas stå i - centrum - av den - kyrkliga tillverkningsindustrin - ? ...

    Men man kan också fråga sig om ord idag egentligen kan - räcka - för att kunna förmedla det som - Ordmaktsinnehavaren - (Gudssonen?), och dennes - kyrka - , vill mena sig kunna - producera - , nämligen - En Väg, Sannig och Liv- , med - Ordmaktsinnehavarens - , (Gudssonens?), eget - Blodoffer - , (som - överbryggare - , som - syndabärare - , som - Blodoffer - , som - Försoningsoffer - ?), till Guden, Fadern, för att - Denne - , (Guden), skall kunna - Blidkas - , (i Sin Allsmäktiga Vilja att faktiskt - Bestraffa - , avvikare och lagöverträdare av Gudens Lag, (alltså s.k. - syndare - ), och som då, med hjälp av - Ordmaktsinnehavaren- , (Gudssonen?), kan - förlåta - , och låta - Sig Blidkas - , och låta Sig bli - Barmhärtig och Medlidsam - , Tack vare detta, som det vill menas - Fullkomliga Blodoffer, av ett, som det vill menas - Fullkomligt Offerlamm - ?...

    Det som kanske då är en verklighet i dagens (materialistiska?), värld, är att många människor kanske har sluta att - Frukta Herrens Vrede - ? Eller att över huvud taget se sig själva som några - Guds-Lags-överträdare - , som skulle kunna riskera - Straff från Guden, OM de inte - offrade något till Denne - , som ett försoningsoffer, ett syndoffer, ett brännoffer eller ett tackoffer osv.? Alltså ursprunget till det Fullkomliga Blodoffer, som Jesus då anses vara, och som i Sig Själv - Överskuggar - , eller - Överskyler - , behoven av alla andra - Blodoffer - 8?), som som då DÄRFÖR, menades vara en - Glädjens Budskap - , till människor som kunde känna att de hade överträtt Gudslagen, och därför kände behov av - Blodoffer - , för att just därmed kunna - blidka - , (den - Svartsjuke - ?), Guden, och då åter kunna komma i ett - Gott Förhållande - , inför Denne?....
    forts.
    JB

    SvaraRadera

  12. Så vad - producerar - då en sådan - kyrko- firma ?...
    Existentiell - probelmatik - ?

    Kanske - produceras - en medvetenhet om s.k. - synd - ?
    Dvs., en medvetenhet om vad en - Lagöverträdelse av Gudens Lag - , menas kunna medföra? Att det i en förlängning menas kunna innebära allvarliga problem, och - skulder - , för dessa Lagöverträdelser, till Guden, både för lagöverträdaren själv, samt för dennes eventuella barn och barnbarn, (i tredje och fjärde led?), osv.?..
    Kanske - produceras - också då ett verbalt - erbjudande - till överträdaren av Gudens Lag, om att ett - Blodoffer - , (Jesus), offrat - Sitt Eget Blod - , och menas därmed kunna - lösa och försona - lagöverträdaren, (syndaren), från dennes - skuld - till Guden?...
    Genom att överträda Gudens Lag, och därmed alltså bli en lagöveträdare, dvs., en syndare, som antas stå i - skuld - till Guden, just för sin lagöveträdelse, så menades, och menas, denna - skuld - , behöva - betalas - , ( - sonas - ), inför och till Guden, just genom ett försonande - Blodoffer - ..

    Men, frågan är om människor idag, i den s.k. - moderniteten, och i den s.k. - Upplysnignen - , i så särskilt stor utsträckning egentligen vill, eller kan, efterfråga någon - Guds Lag - ?
    En Guds Lag, som då skulle kunna - överträdas - av människor, och som därmed, som en (existentiell) konsekvens, då också skulle försätta människor just i - skuld till Guden - ?
    En - skuld till Guden - , för att sedan, därmed, kunna se på - Det Ställeföreträdande Blodoffret - till Guden, som just Någon Värdefull, alltså just som Någon som menas kunna vara - En Skuldlösare - , eller just som - En Skuldbetalare till Guden, just för den skuldsatte - Gudslagöverträdande - människan?.....

    Vem vet...

    JB

    SvaraRadera
  13. Är det bara manliga präster som avslöjats med lyxiga utlandsresor? Och alla från Frimodig kyrka? Det verkar så när man läser kommentarerna.

    SvaraRadera
  14. Men finns församlingsbyggen ute i landet då?

    Jo, de har nämnts förut, de båda exempel som nämns ovan. och de är speciella och finns i universitetsstäder med storm befolkning. Men några andra exempel på (högkyrkliga) församlingsbyggen ute på lands- eller glesbygden lär inte kunna ges.
    Det är svårt nog för folkkyrkliga sådana initiativ att lyckas, och för högkyrkligheten alltså omöjligt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att Bengt Olof Dike får gräva lite djupare i gudstjänststatistiken och jämföra Halland, Bohuslän och mer glesbefolkade delar av Stockholms stift.
      Finns det statistiska skillnader i antalet högmässofirande per medlem eller finns det inte?

      Radera
  15. Peter T,

    Visst finns skillnader.

    Halland och Bohuslän har förstås statistiskt sett fler högmässofirare än de flesta andra län (stift) i landet. Men frågan gällde om högkyrkliga (nya) församlingsbyggen - var finns för övrigt sådana? - kan visa imponerande och respektfulla siffror.
    Rakt svar önskas, Peter!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakr detta meningsutbyte har vi haft förut och det slutade med att du ville ha exempel på "nya" församlingar och jag påstod att Dverige knappt fått nya församlingar sedan reformationen.

      Det här gången kan du väl förklara varför Halland och Bohuslän "förstås" har statistiskt sett fler högmässofirare än de flesta andra stift?
      Personligen tycker jag att det tyder på något bra, men önskar se någon sorts analys bakom detta "förstås".

      Radera
    2. BOD,

      ser du inte hur tokigt du frågar? Du frågar efter kvantitet (antal, "imponerande och respektfulla siffror"), men i stället borde du fråga efter kvalitet d.v.s. trohet mot Herren Jesu undervisning. Kristendom har ett visst innehåll, som det är prästens uppgift att troget återge och söka sprida, oavsett hur många eller få som behagar lyssna.

      Radera
  16. Frasius,

    -Och hur mäts, avgörs kvalitet - och av vilka?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  17. BOD,

    Frågan om trohet mot Herren Jesu undervisning måste var och en besvara själv.
    Första frågan blir då: Bryr jag mig om vad Jesus sagt eller håller jag mig till människoidéer (ofta det som för tillfället är populärt i samhället)?
    Andra frågan blir: Var finns en kyrka som predikar Jesu lära dit jag kan komma?

    SvaraRadera