onsdag 29 juni 2016

Variation på tema, suck!

Hur går det till i Kyrkans möte med folket?
Jag vet - men ändå inte.
Jag ser att det mötet inte går att hantera och jag inser varför. Förr fanns det grundläggande kristendomskunskap hos folket. Det fanns en rejäl dos kristendomskunskap i skolan.  Prästerna kunde  luta sig mot ett allmänt vetande om vad det hela gick ut på - också hos dem som inte förstod, dvs inte satte tro till det de visste och lät detta bli praxis. I snart sagt två generationer - eller kanske tre - är denna kunskapsförmedling borta. Det var själva avsikten.
Likväl fortsätter vi som om ingenting hänt, förutsätter kunskap och tro och döper och konfirmerar på det som inte finns.
Alla allvarliga präster vet att det är så, men kan ingenting göra. Jo, hoppas kan de. Men skulle de hamna hos en kirurg som bara hoppades, skulle de nog bli lite till sig, prästerna. Och nu när vi talar Kyrka talar vi inte blindtarm utan salighet.

I detta läge ska det komma en ny kyrkohandbok. Den måste adapteras efter den faktiska religionsutövningen, folkreligionen. Det betyder att somliga begrepp utmönstras och andra nedtonas. Om inte det sker, kommer den tilltänkta kundkretsen inte att vilja ha produkten. Det är ju så det är.

Konsekvensen blir en väl uttänkt otydlighet.
Denna otydlighet/mångtydighet kommer inte att föda tro hos folket, men den kommer att fungera hjälpligt ett tag till, så att medlemstappet håller sig kring 1% årligen, kanske 1.5%.
Kyrkoledningens problem inses lätt. Kundanpassningen har ett pris. De som vill ta tron på allvar blir alltmer alienerade och då återstår att inte bygga en pastoral teologi som räknar med ett gudstjänstfolk/kyrkfolk utan i stället skapa sig en produktionsapparat, som producerar religion för folket.

Det var inte så stor entusiasm för mitt Poulantzas-citat som jag hoppats på när jag skrev bloggposten Lillvingen.
Ni får det en gång till.
"De ideologiska apparaterna bidrar endast till att forma och inprägla den härskande ideologin. Därför har Max Weber fel när han påstod att kyrkan skapar och vidmakthåller religionen; det är snarare religionen som skapar och vidmakthåller kyrkan."
(Poulantzas, Om samhällsklasser, Zenit nr 34, okt/nov 1973 s 50)

Jag tror bara att Poulantzas har rätt i ett avseende. Kyrkan, med stort K skapar tro men kyrkosystem av olika slag fungerar religiöst, och då har religionen förmåga att skapa och vidmakthålla detta system. Det har egentligen ingenting med kristen tro att göra.

Jag håller före att motsättningen är tydlig.
Antingen Kristi Kyrka (också i SvK), som skapar tro och kärlek, hänförelse rentav, eller religion som skapar sig ett system. Här är den faktiska motsättningen och den som inte ser den, kan inte försvara tron utan förlorar den.
Jesus själv utmönstras bland de första. Riktigt vad han sagt vet vi inte, det kan evangelisterna ha lagt i hans mun och vad han egentligen gjort, går inte heller så noga att veta. I varje fall har han inte förvandlat vatten till gott vin när folk redan blivit festberusade. Metaforiskt är han uppstigen till himmelen. Då blir proklamationerna därefter: "Så lyder Bibelns ord" är liksom invändningsfritt.  Svaret "Gud, gör ditt ord levande bland oss" är en fromsint mångtydighet. I den gamla kristendomen var ordet levande, det var själva poängen. Att ord som "Fader" och "Herre" åker är förstås konsekvent. Vi satsar ju inte på uppenbarelsen, avslöjandet, att Gud är vår käre himmelske far och att Jesus är Herre. Vi blir mer religiösa än så. Jag kallade fenomenet "en väl uttänkt otydlighet". Här är vi nu.

Ett femtiotal nordiska biskopar i Visby utgör en fascinerande skara. Biskopar på möten just för biskopar är nog i sig att alltid betrakta som fascinerande. Som ett apostlamöte, upptaget av de frågor som bränner i Kyrkan.
Jag läste deras program.
Jag vet inte vad programupplägget säger, men något säger det.
Kanske att avståndet mellan vanliga församlingspräster och deras frågor och biskopar ter sig allt större. Skilda världar, kanske?
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1484355

Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är.
Biskoparna i Norden kommer efter denna dag med Sveriges ÖB generalen Bygdén att vara väl informerade om försvarsfrågan, Nato, Gotlands utsatta läge mm. Låt inte lura er av eventuella episkopala kronvraksfysionomier. Försvarsfrågan har lyfts till nya höjder. Det kan man inte säga om de frågor som många präster i de nordiska folkkyrkorna ställer.

Överraskande?
Inte mer överraskande än rubriken till en ledare av Gunnar Helander i Svensk Kyrkotidning: "Svensk eller neger som biskop?"



21 kommentarer:

  1. "I varje fall har han inte förvandlat vatten till gott vin när folk redan blivit festberusade."

    Varför skulle Jesus förvandla vatten till en "hånare"? Kan du svara på det, Dag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Varför skulle Jesus ha gjort..." låter rätt likt "Skulle då Gud ha sagt?".
      Ibland får vi läsa bibeln och lita på det som står utan att förstå. Eller också får vi bortförklara skriften eller förpassa textavsnitt till historiens skräpkammare.

      1 Kor 15:29 är ett exempel på ett svårförklarat bibelställe. Joh 2 är det inte.

      Radera
  2. Biskoparna är väl så fullfjädrade inom det apologetiska att ett sådant seminarium ansågs onödigt, till skillnad från umgänge med ÖB.

    SvaraRadera
  3. "Hur går det till i Kyrkans möte med folket?"

    Det är ett sorgligt kapitel. Jag känner många som inte är kyrkliga eller avgjorda kristna, men som går i kyrkan vid dop, bröllop och begravningar - det ger inte mersmak.

    Ett exempel: En kvinna jag känner var på bröllop nyligen och sa att hon var chockerad över prästen. Prästen hade nämligen inte alls talat om Gud utan bara hastigt sagt "Det där med Gud vet ni", och sedan hade han, enligt henne, övergått till att "prata om allt möjligt annat precis som vilken människa som helst. Det var inte som om en präst stod där framme utan som om vem som helst hade stått där och pratat om allt möjligt!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym: "Jag känner många som inte är kyrkliga eller avgjorda kristna, men som går i kyrkan vid dop, bröllop och begravningar - det ger inte mersmak."

      Ja, det finns många sådana präster.

      Radera
  4. Alphadeltagaren29 juni 2016 kl. 13:17

    De kanske lär sig använda stavarna. Om ryssen dyker upp, alltså. De gillar ju att vara relevanta. Och stå upp för saker.

    SvaraRadera
  5. Träffade nyligen en äldre präst & hemvärnsman (dock ej biskop!) i östra Sverige – av den frimodiga typen – som menade att den ryska hotbilden mot Gotland är bluff. Medial lobbyism för att sälja in Natomedlemskap och lämna över svensk suveränitet till Washington och de amerikanska hökarna. Han förstod inte hur vi kunde gå på det här: Ryssland är inte Sovjet, och saknar dessutom alla egentliga motiv till någon offensiv konflikt gentemot Västeuropa. Stalin må en gång i tiden ha haft färdiga planer för hur sovjetiskt pansar skulle nå Atlantkusten, och tas emot som befriare av den socialistiska människan i Tyskland, Frankrike och Spanien – men en sådan tids megalomana feber finns nog ändå inte riktigt idag – inte ens hos Putin.
    Landet har en åldrande befolkning – precis som vi. Dessutom har de naturresurser så det förslår – något vi i högre grad saknar. Men det ger ju just inte Ryssland något motiv till västlig hunger. Möjligen kan man då istället laborera med tanken om att motivet kunde finnas, s.a.s. omvänt.

    Hemvärnsprästen – och jag hade svårt att se honom som landsförrädare – berättade just också om Bodisco och framställde honom som en hedersman. I Svensk media har Putin förstås mer drag av Stalin än av Bodisco kan man tycka. Har det funnits en Stalin kan det komma en ny skulle kunna vara sensmoralen. Detsamma borde i och för sig då kunna gälla även Bodisco-typen.

    Hur man annars bedömer situationen beror kanske på vilken journalistik man läser. Själv läser jag också sådant som i svensk media antagligen skulle klassas som rysk desinformation.
    Som lekman är det ibland svårt att veta. Men ibland är också det spännande. Kontentan? Inte heller jag begriper riktigt vad ryssarna skulle vilja ha Västeuropa till, eller Sverige, eller ens Gotland. Vad skulle de göra med det? Till slut hämnas för alla de gånger under historien som goter och franker stövlat in i landet för att erövra och skövla – från Birger Jarl (eller var det biskop Thomas från Åbo) och Tyska orden till Napoleon och Hitler? Var förresten inte ryssarnas heresi den att de var anti-påvliga, var det inte för detta vi fick korstågsmandat – själva urmotivet för kristlig härnad i österled. Men vad vill Gud när vi skall till att fira 500 år sedan 1517?
    Vilka värderingar och ideologier som idag räknas som de rätta att kämpa för (med?) kan man hursomhelst få en fingervisning om här – och känns det tryggt eller känns det tryggt om Världen och Kyrkan ånyo kan stå samlade som en man?

    https://theintercept.com/2015/05/18/exploitation-social-issues-generate-support-militarism-imperialism/

    Jaha, och nu skall de nordiska biskoparna värvas till vaddå – ”Stronger Defence Together”. Talas det nordiskt samarbete, eller t.o.m. Nordatlantiskt...
    ”Djävulen upphör aldrig med att försöka koka samman det andliga och det världsliga regementet” – gissa vem som sa så?

    SvaraRadera
  6. Tar inte Svenska kyrkan tron på allvar?

    Frågan måste ställas efter bloggarens slutsats ovan att de som tar tron på allvar blir alltmer alienerade. Alltså är, enligt honom, hans egen kyrka reducerad till ett slags "produktionsapparat" med en "folkreligion", vilken alls inte är densamma som deras vilka tar tron på allvar.

    Hänger ni med, kära bloggläsare? KS-företrädaren DS administrerar en folkreligion i en kyrka, vilken accepterar en (tillhörighetsmässigt) reducering av sig själv med cirka en procent årligen. Samtidigt slåss han i spalterna för den "riktiga" tron, de alienerades tro - den äkta, den levande, den varma tron.

    Hängde ni med nu då? Tvåstolsakrobatik i personifierad stil. DS på ena stolen vid mötena i Uppsala. DS på den andra stolen hemma i Moheda och i spalterna.

    Dags alltså för en folkkyrklig företrädare att lägga saker och ting till rätta, dvs slå fast att hans kyrka, vilken också är Hans (med versaler) sannerligen också tar tron på allvar. I det fallet har nämligen undertecknad aldrig hört något annat i gudstjänster och mässor. Aldrig hört prästen säga exempelvis så här: - Det är bra att ni tror, men ni behöver inte ta så allvarligt på tron. Eller säger så här:
    -Ni skall veta att Gud finns, men ni kan också sätta er lit till folkreligionen!

    Skall man verkligen behöva inskärpa för en erfaren präst, tillika docent och KS-representant, att tron är hel och odelbar, att tron på Gud Fader aldrig någonsin kan kombineras med påhittade s k folkreligiösa påfund, vilka har sin grund i omsorg om medlemssiffror, dvs i bemärkelsen att hålla dessas minussiffror så låga som möjligt?

    Nej, hr bloggare, i Svenska kyrkan är det tron, den äkta gudstron som gäller. Den ÄR också Svenska kyrkans, den är folkkyrklighetens och den demokratiska kyrkoorganisations tro - grundad i förlitan på Jesus Kristus!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren29 juni 2016 kl. 19:19

      Hej BOD
      Något har visst hänt. Det ser t o m någon vars teologiska kunnande inskränker sig till en Alphakurs.

      Jag konfirmerades på 80-talet, mitt i värsta småländska bonnalandet. En jämförande betraktelse:
      Konfirmation 1985:
      "Det enda jag vet är att nåden räcker"
      Sökarbemötande 2015:
      "Vilken arbetsgrupp passar dig?"

      Dopets betydelse 1985:
      "Gud möter dig"
      2015:
      "Genom dopet är du kallad att vara en motkraft i samhället och stå upp för människovärdet. Välj arbetsgrupp här"

      Församlingsliv 1985:
      "Kom som du är, bli som Gud vill att du ska vara"
      Församlingsliv 2015:
      "Kom som du är. Gå hem likadan. Det är inte så noga. Men ta en folder om arbetsgrupperna med dig hem"

      Jag är såå glad att jag hann konfirmeras av en präst av den typ som enligt dig emellanåt "dväljes i Hjelmseryd". Det gör att jag har ett litet hopp om att någon gång, någonstans, hitta det igen.

      Radera
  7. Det var då för väl att jag fick veta detta. Och skönt att få veta att folkkyrklighetens tro är äkta gudstro. Men visste aposteln Paulus detta. 2 Tess 3:2. Alla har inte tron, det som förr hette "tron är inte var mans". Aj, har jag hamnat i dåligt sällskap med Paulus igen. Jesus undrar dock om Människosonen ska finna tro på jorden när han kommer, Lk 18:8. Helt lugnad av Dikes försäkran är jag faktiskt inte. Ska jag vara uppriktig, tror jag inte Dike riktigt förstår situationens allvar. Själva Kyrkans hållning att helga människors erfarenhet har han inte förstått. Så var det, att Torslunda socken blev Torslunda kristna församling. Tänker man efter, blir detta sanslöst roligt och fyndigt. Lika roligt som när Tor eller Tora döptes.

    SvaraRadera
  8. Anders Lundberg29 juni 2016 kl. 16:15

    Tack Dag för ännu en analys av paradigmskiftet. Och möjligheterna att göra analysen genom exemplet kyrkohandboken är mångfaldiga.

    I en av de församling jag uppsöker för högmässa används det, i sammanhanget, heretiska uttrycket "Så lyder Bibelns ord" varpå församlingen ska svara det, i sammanhanget, heretiska "Gud gör ditt ord levande ibland oss". Att i stället svara "Herre vi tackar dig" (som jag själv i min enorma kreativitet kommit på), går dock ganska bra, fast jag vet inte hur länge man orkar.

    SvaraRadera
  9. Jesus kritiserade fariséerna därför att de satte Guds Ord ur kraft (ordagrant "avherra" se Mt 15:6). Skall inte svenska kyrkan vara det sammanhang där Jesus bekänns Herre? Vår liturgi måste även vara eskatologisk. Alla skall en gång bekänna det Jesus är Herre. Detta är mer än "orelaterade komparativ" som Gud är större eller öppna metaforer som vi hämtar ur vår erfarenhetssfär och projicerar på Gud. Bekänner vi inte Jesus är Herre kommer andra "herrar" att ta hans plats. Den mångfaldige mamon som vi har en naturlig böjelse att förlita oss på. Folke Olofssons Credo hjälper oss i nutiden att hitta till livets vattenkällor. Ja till Fadern som är källan, Sonen vattnet och Anden flödet.

    SvaraRadera
  10. Ja, i Nordingrå kyrka på Höga kusten för tio dagar sedan blev det "Så lyder Bibelns ord." Försöksförsamling tydligen. Skulle ha svarat som Anders. Bra! Tack!

    (Det händer också att jag bekänner "kroppens uppståndelse" och att jag av ekumeniska skäl utelämnar det ena "filioque" i Nicenium. Tyvärr tror jag att ingen ännu har upptäckt min subversiva kyrkbänksaktivism).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders Lundberg29 juni 2016 kl. 19:58

      Men jag har hört folk bakom mig, oftast har de av någon anledning skägg, som tystnar vid angivet stycke i den niceanska eller helt plötsligt säger "kroppens" under tredje artikeln. Ni är flera!

      Radera
  11. BOD,

    Ja på dig besannas det gamla talesättet

    Med åren kommer vishet..


    (med tillägget NB om förutsättningarna finnes!)

    I ditt fall saknas det sistnämnda helt. Tyvärr.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är detta om inte ett personangrepp? Tillåter du sådant, Dag? Tycker du att det höjer nivån på diskussionen här?

      Radera
    2. Argumentum ad hominem, tveklöst. Läsarna får värdera argumentet. Här råder en betydande frihet att låta som en grövre variant av det engelska parlamentet. Jag är van vid det kyrkliga, nämligen.

      Radera
    3. Dag: "Jag är van vid det kyrkliga, nämligen."

      Ha, ha, ha! Ja, jag har hört de mest hårresande rapporter från möten i kyrkliga styrelser och vad som där och då sagts och gjorts. Men om du släpper igenom en kommentar som HH:s, varför stoppar du undan min senaste till Peter T?

      Radera
    4. HH,

      Om nu talesätter besannas, kan väl visheten inte samtidigt saknas? Den besannas ju i stället, eller hur?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  12. Ja, Så lyder Bibelns ord är måhända ett sant påstående. (Förutsätter att man inte vrängt eller uteslutit relevant text) Notera dock att det är ett otillräckligt påpekande då det inget säger om ifall vi talar om Herrens ord eller inte.

    //HH

    SvaraRadera
  13. Det finns aldrig så många konspirationer som konspirationsteoretikerna tror men det finns heller aldrig så få som den aningslöse som avvisar allt som strunt tror./Gustaf Björck

    SvaraRadera