tisdag 18 april 2017

Det ofattbara

Hon sa så i början av långfredagsgudstjänsten i P1. "Det ofattbara".
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=945
Jag fattade inte heller. Men jag fattade inte vari det ofattbara låg.

Vad är det som är ofattbart för en kyrkoherde? Att använda en lastbil för att köra ihjäl och lemlästa människor, har skett tidigare. I Nice, Berlin, London och S:t Petersburg för att ta de närmast belägna städerna. Bomber har exploderat även om explosionen på Drottninggatan blev ett misslyckande. Strategin är att föra över kriget till Väst och bedriva det som terrorkrig. Må vara att IS tappar i Syrien och Irak och att kalifatet tycks fjärran, men det är temporärt. Kriget kan vinnas med små medel. Så vad är ofattbart? Målsättningarna har öppet deklarerats. Det pågår krig.

Det kan sägas att det kriget startade de kristna i Afghanistan eller mot Saddam Hussein och så följer allt sin egen logik. Mellanöstern faller samman när de verkliga motsättningar som hållits nere med våld blir synliga på nytt. Och det fanns i Bush-administrationen ett intresse att gå i krig. Eftersom jag inte tror att det handlade om intresse för sand utan för olja, tycks det hela rätt logiskt. I vart fall inte ofattbart.

Kristna människor borde väl för den delen ha en aning om djävulskapet och villkoren i världen. Rykten om krig och krigslarm är vardag och en konsekvens av det trasiga vi kallar "synd". Så här ser världen ut i normalfallet. 30-åriga kriget, krigen mot Danmark, Karl XII:s tappra bussar, våldtäkter, mordbränder, plundringar och hade de inte gjort detta och överlevt, hade vi inte funnits. Här ser vi vilka anfäderna i krig var. Pax Romana hör liksom svenskt 1900-tl  till undantagen. Krig utövas som en konstform; krigskonst. Dyker förkunnare med löneavi från Svenska kyrkan upp och talar om det ofattbara är detta tal ofattbart. På vilken planet har kyrkoherden befunnit sig de senaste decennierna och var kyrkoherden befriad från historieundervisning i skolan?

I tv talades det om kollektiv sorg. Då förstod jag att gammalkyrklighetens livsvisdom inte slagit igenom på Svt:s redaktion. Omvändelse i nöd är det sällan någon glädje med. Den håller inte. När nödtillståndet inte är akut, glöms också omvändelsen bort. Vardagen återvänder till Stockholms blomsterhandlare och folk som fått för sig att vi ser på varandra på ett nytt sätt, kommer att förvånas då allt återgår till det vanliga och stockholmarna skyndar fram som tidigare. Stockholmare och stockholmare - de flesta är inte ens födda i Stockholm och det finns de som påstår att Skärholmen är Stockholm. Jag har ännu inte övertygats om detta. Skolborgarrådet Burell t ex bor i Stockholm men hembygdsdräkten hans avslöjar honom som rumpmas. Han är inte ensam. Det som mest blir svårfattligt är den charad som genomförs under några veckor och ersätter allvarlig reflektion. Hur kan det bli så? Just för att slippa fundera och göra sorg till personlig eufori, en egoboosting i godhet? Och godhet är att gynna den lokala blomsterhandlaren och sedan kunna berätta. "Jag var där." Inte vid dådet, men några dagar senare....

Jag har fått en olycklig mani. Jag lyssnar på radiogudstjänsten när jag är på hemväg från mässan. Påskdagens övertygade mig om Svenska kyrkans kvaliteter. Från Fjällkyrkan i Jönköping hördes i god reformert ordning en mängd sanningar blandas. Jag undrade bara hur folket där står ut. Det hela slutade med välsignelsen, pastorn förmedleade  och Herren gav "utav sin frid". Utav? Jag brukar få frid i absolut form, men här utminuterades tydligen en del av fridsförrådet. Det finns sådant i det kristliga som låter vackert, men halkar man in och börjar fundera över vad som sägs, blir det ofattbart. Och detta alldeles i onödan! Men waldenströmarna tycks nöjda med det lilla...

Jag ska fortsätta leva la dolce vita också denna tredjedag påsk är det tänkt. Av mig. Det kallas att hålla påsk. Och vi som verkligen håller påsk, vet att påsken håller!

21 kommentarer:

  1. Olycklig mani, skriver du; jag känner igen det i mig själv och skulle nog kalla det för något annat...

    Förstår att du söker stoff till dina bloggartiklar, men låt inte bloggandet och jakten på material gå ut över din relation med Jesus Kristus.

    Själv har jag den oskattbara förmånen att kunna välja mellan några kyrkor (Svk) här i närheten där mässa firas och Guds Ord predikas rent och klart och det i uppriktig glädje. Skulle aldrig få för mig att lyssna på SR:s eller SVT:s "politiskt godkända" gudstjänster efter att ha fått smaka den äkta varan timmen innan. Och att "delta" i gudstjänst på radio samtidigt som man kör bil, hur givande kan det vara?

    Så käre Dag, låt inte din önsksn och strävan att ge oss en intressant blogg varje dag gå ut över din relation med den uppståndne Kristus.

    Radiogudstjänsterna kan vara en "räddning" och tröst om man är fysiskt förhindrad att ta sig till en "riktig" gudstjänst / högmässa men sällan annars. Och det kan vara förödande att efter ett möte med Herren i Hans Heliga Tempel, släppa in sådan där "öronkliande sockervadd" som SR och SVT oftast försöker pracka på oss.
    En i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min vän i Halland! För framgångsrik kamp behövs att man 'spanar', att man tar reda på vad fienden har för sig, så att man kan bemöta dem på rätt sätt. Vi skall vara tacksamma att Dag gör det och delar med sig av vad han har lagt märke till!

      Radera
    2. Jo, "utan spaning ingen aning", det är alldeles riktigt och rätt, och jag är tacksam för det Dag gräver fram, gör synligt, avslöjar, spanar på och delger oss andra, men frågan är om detta alltid är värt vad det kostar. Dessutom är det ju så att man kan lura alla en liten tid och några allt tid, men inte alla all tid. Sanningen kommer fram till slut ändå. Men TACK Dag; bara det inte blir så att du själv måste försumma vad som är viktigast. Och vad det är vet du sedan söndagsskoleåren, tack och lov.
      En i N-län

      Radera
    3. En i Halland. Vet inte hur du ser på en person som är rörelsehindrad. Hur hade ditt eget andliga liv sett ut om du inte kunnat besöka en Högmässa på mer än 10 år?
      Radio/Tvgudstjänster har inte varit någon "räddning" på väldigt många år. Man mår andligt inte bra av dom. Man måste har urskiljningens nådegåva.
      Mitt råd är: Personliga andaktslivet, relation till Herren genom Ord och bön.
      Vara med i en smågrupp, bönegrupp - men det finns ju inte, då går man in i en på nätet, via Scype etc.
      Hitta goda gudstjänster på webben, det finns.
      Vara med i Missionsprovinsens gudstjänster via Scype.
      Prästänka

      Radera
    4. En i Halland och +Göran,

      Den förstnämnde upplyses härmed om att det inte finns "politiskt godkända" gudstjänster. Prästens frihet har alltid stått högt i kurs i Svenska kyrkan. Ingen statsmaktsföreträdare står bakom denne, då han eller hon skriver sin predikan.
      Vem skulle för övrigt "godkänna" en sådan?

      Till +Göran meddelas att - i den händelse han menar det - fienden INTE och ALDRIG är Svenska kyrkan utan sekulariseringens och det ondas krafter.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Prästänka,
      jag anar mig till vad du menar, efter att (av hälsoskäl) inte ha kunnat bevista en högmässa sedan i juli förra året. (Trodde jag skulle komma iväg på påskdagen men då lade vädret hinder i vägen.) Dock vill jag komplettera det du skriver med att man kan få del av mässan genom att be en präst komma hem till en. Det vet du, helt klart, men jag skriver det för att andra ska veta att sockenbud finns. Tack och lov!

      Radera
    6. Mig veterligen är det långt mellan "ortodoxa" och "katolska" Svky- gudstjänster i Halland (förutom de mässor som firas i full kommunion med Rom), men vår vän i Halland får gärna upplysa oss om vilka församlingar som levererar detta?!
      Antony

      Radera
  2. Folket i Fjällkyrkan får nog sig till livs ett fattbart gudsord oftare än många av de ofattbarheternas sammanhang i SvK.
    De slipper åtminstone välsignelsen i skaparens, befriarens och livgiverskans namn.
    Det gör man förvisso på många ställen inom SvK också, men det blir nog ändring på det så fort nya handboken är antagen.

    SvaraRadera
  3. Håller helt med f Dag att det är ofattbart med sådana predikanter och fredshetsare.
    Tacka vet jag tv-programmet om biskopen i Strängnäs flyttbesvär, tillika en trevare i hans livslånga kampanj mot archiepiskopatet. Så befriande att betrakta en människa som bekände att böcker faktiskt var "små vänner" och inför tv-publiken ej skämdes för att han fyllt hyllorna med volymer bara för att de var vackra! Varför slösa tid på att läsa?

    SvaraRadera
  4. i Storkyrkan här i Stockholm har hållits en "gudstjänst för ljus och hopp". Eftersom jag inte var där (om nu någon skulle ha trott det), undrar jag vad Antje sa i sin 'predikan'. Någon som vet?

    Dessutom verkar det som om Antje välsignade. Vad har hon för mandat i ett stift, där hon inte är chef? Hon är inte chef över Eva – i Svenska kyrkan är stiftschefen i Uppsala primus inter pares, inte överchef över alla stiften.

    Och så det här med "utav sin frid". Det är en vanlig prästerlig olat att 'förbättra' texterna, typ: "Herren give just er (utav sin) frid." (Man behöver inte kunna mycket hebreiska för att veta att "giver sin frid" är en felöversättning!) För att inte tala om detta vanliga: "Nu får vi sjunga psalmen …" (Får man inte sjunga, om inte prästen ger tillåtelse till det?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. här finns reportage: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/gudstjanst-i-storkyrkan-efter-terrorattentat

      på svt play finns ännu ingenting men kommer inom kort. /John

      Radera
    2. Ja, +Göran, visst är det oskick när präster lägger till egna påhitt. Själv har jag blivit utsatt (liksom övriga kommunikanter) av att prästen, modell äldre, gjorde en handrörelse mot mitt huvudet liksom för att välsigna. Det räckte tydligen inte med realpresensen!

      Radera
    3. I webbupplagan av KT finns just nu en bild på fru Jackelén med händerna uppdragna i en välsignande gest. För mig påminner den mitrala i sina lånta fjädrar om en fågelskrämma. Som alla andra prästinnor passar hon inte alls i sina tilltvingade liturgiska kläder. Helhetsintrycket blir därefter. Det ser makabert ut. /John

      Radera
    4. +Göran
      Predikan ligger på ärkebiskopens Twitter, med länk till SvK:s hemsida. Det är en svårbegriplig text, om någon som är ute och går med sin sambo.

      Radera
    5. Jag har nu läst predikan. Inte helt oäven, tycker jag. Den uppståndne Jesus fick ju vara med på vägen.

      Fast att beskriva den Uppståndnes genomgång av frälsningshistorien och de profetiska löften som att han "hänvisar dem till de egna kulturella och andliga rötterna", är väl lite tunt. Jag inser dock att man får hålla det lite allmänt, inte kan när man talar vid en gudstjänst som den här.

      Radera
    6. SW: Vilken "realpresens"?
      Antony

      Radera
  5. Jag var i en kyrka i Borås och tog (gratis alltså) något som hette Herdebrev från Biskopen. Nu sover jag dåligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har förstått dig som klokare än att läsa sådant ;)
      Erkänner dock att jag nog av ren nyfikenhet gjort detsamma.
      Förlåt, och tack för skrattet!
      Eva H

      Radera
    2. Jag tyckte det där med "Herde" lät tryggt och omhuldande. Jag måste nog lära mig att sålla lite bättre :-).

      Radera
  6. En rekommendabel räddning i nöden när man inte kan ta sig till en vettig gudstjänst är att i direkt-sändning lyssna på högmässan varje söndag från Sankt Pauli kyrka i Göteborg. Sök upp på församlingens hemsida ! Den mest besökta högmässan i Sverige (med undantag för ett par domkyrkoförsamlingar som naturligen har visst försprång med prästvigningar och teologiska utbildningar i sta´n)
    En göteborgar i förskingringen

    SvaraRadera
  7. Tredjedag Påsk läser den fromme episteltexten från Apg. 13:26-33 och evangelietexten från Lukas 24:36-47, samt sjunger de föreslagna psalmerna SvPs464 (1695:164) och SvPs345 (1695:219) samt http://friapsalmboken.blogspot.se/2016/07/jesus-krist-var-fralserman.html (1695:171). God helg!

    SvaraRadera