Jag passerar Blädinge

Denna fredag ska jag tåga till Lund. Stambanan löper söder om Alvesta och väster om Blädinge. Där fick jag till det. Sedan passeras Vislanda, ett typiskt stationssamhälle. Vislanda var på sin tid en gammalkyrklig församling med gott om folk i kyrkan varje söndag. Blädinge var nog inte så pjåkigt heller. Där fanns i min ungdom komminister Ekedahl och av hans söner köpte vi en hamster. Den dog omsider efter att ha levt ett rätt intensivt nattliv, som hamstrar har för sed. Hampe, han hette så, rymde ibland. I sin fångenskap levde han i kutterspån. Tills han dog alltså. Hamstern åt solrosfrön och pinkade kraftfullt vad gäller doft. Min bror grät när Hampe dog, så jag fick sköta begravningen själv. Frid över hans minne!

Nu förvirrade jag mig på äldre herrars sätt i mina minnen. Avsikten var annars att skriva just om Blädinge, inte om en 55 år död hamster. Blädinge uppmärksammades i veckan i Smålandskomposten under rubriken "Få besök under gudstjänster". Det kunde jag förstå, för besök under gudstjänster försöker man undvika. Inte störa eller störas, som det heter. Nu var det ett annat problem. "Söndagarna i Blädinge kyrka lockar inte längre något folk." Så har det varit under lång tid, säger kyrkoherde Lindow, och då är det inte rimligt att satsa så mycket personal och allt annat vad en gudstjänst innebär "när vi ser på kostnaderna". Ett antal söndagar har det, om jag läser rätt, varit fem eller färre, dvs präst, kantor, vaktmästare och två kyrkvärdar. Då har man ställt in. Jesus var tydligen inte där, för då hade väl dessa likväl kunnat fira just gudstjänst?

Nu har vi inte hela bilden klar för oss. "De har gott om besökare i veckorna", det är söndagens gudstjänst som inte drar. Sålunda drar det mot församlingssammanläggning med Vislanda. Blädinge kan inte, trots opinion från sådana som tydligen inte går i kyrkan, bestå som egen församling. "Blir det aktuellt med sammanläggning vill jag poängtera att verksamheten i Blädinge inte kommer påverkas, förutom söndagsgudstjänsterna som kanske blir färre." Kyrkoherden lugnar. Från domkapitelsprotokollet minns vi att tanken var en gudstjänst i månaden... Folkkyrkan fungerar  uppenbarligen fortfarande. Och om folk redan nu inte kommer på söndagarna, behöver ingen sakna de indragna. Varför skulle sockenborna göra det? De var ju inte där.

Jag läste hemsidan Svenska kyrkan i Vislanda & Blädinge: "Här kan vi samlas i glädje och tacksamhet över livet, men också när vi känner oro eller sorg eller saknad efter någon som vi förlorat." Noga taget hade man kunnat samlas i väntsalen när det fanns station vid stambanan också. Eller på något näringsställe. "Här får vi del gemenskap över en kopp kaffe eller en måltid, här får vi leka, lyssna, samtala och lära, andas och tänka. Välkommen hem!" Den eukaristiska gemenskapen, eller trons gemenskap, blir ett kafferep. Det var dock en välsignad tur att man får andas. Hur hade det annars gått?

Nu finns något för alla, heter det. Barn och unga, dvs Kyrkis, sång och lek-grupp, miniorer och miniminiorer samt juniorer. Stickcafé och sopplunch två gånger i månaden. Något som kallas "internationellt" och som präglar församlingarna på flera sätt, musik och körer, språkcafé, födelsedagskalas 75+ samt Torsdagar i Blädinge. Där är det en 15 minuter lång vardagsgudstjänst insprängd i torsdagsprogrammet, som inleds med - stickning. Vecka 11 var det tydligen uppehåll i verksamheten. Personaldagar är förklaringen till det inställda! Då förstår vi.

Något för alla? Man ska sticka, fika, äta soppa. Jag har varit med så länge att jag inser att detta är något för somliga, inte för alla. Allra minst för den som tror att Svenska kyrkan är något annat än Röda Korset. Kyrkoherden anförtror dock Smålandskompostens läsekrets att de har gott om besökare i veckorna. Vi borde nog fira inte ett reformationsår så mycket som ett transformationsår.

Ska jag försöka förstå den kyrkliga tillvaron genom att tänka mig som mig, men utan att vara präst utan i stället vara generationstypisk? Annat jobb efter akademisk utbildning, döpta barn och barnbarn, medlemskap i Svenska kyrkan, kanske medlemskap i Rotary så att jag sett prästen där en gång i veckan och så den ålder där jag möjligtvis funderar över livets gång. Vad finns för mig i det som finns för alla i Vislanda & Blädinge, alltså något jag uppfattar att jag behöver?

Svaret är fullständigt klart. Där finns vad jag med givna utgångspunkter skulle kunna förstå, alls ingenting. Nå då så. På många sätt passerar jag Blädinge och fortsätter att passera Vislanda. Bråka inte med dem. De kör sina verksamheter och ska mest beundras för att de står ut med sitt nonsens. Var verkligen inte det kyrkliga livet mer och självrespekten inför det egna livet inte större? Men så slår det mig. Sanningen kan vara värre än då. De tror på vad de säger och håller på med. Snälla lokförarn, tryck på rejält så vi passerar fort.