måndag 24 april 2017

Visheten har fått rätt

Nu är jag kultiverat lustig. Visheten är sofia, förstås. Det är grekiska. Jag syftar på Sofia Lilly Jönsson. Det är detta som är själva ordvitsen. Jag har läst Journalisten nr 5, pappersupplagan. Det som tidigare sagts, att Sofia haft fel i rapporteringen, viftas resolut undan. Kanske är det konstigt att de journalister med intressen för det kyrkliga som läst reportaget inte ropat högre tidigare.

Även om det kan glädja mig att Sofia får en äreräddning och att verkliga strukturella problem i kyrkostyrandet fokuseras, blir jag ändå bekymrad. Det är domprosten Hermansson som ställer till det för mig. När han intervjuas påkoms han med fingrarna djupt ner i syltburken och tycks reagera med ett ogenerat "hoppsan". Hur kunde den mannen bli domprost?

Ungefär en graviditetstid innan domprosten Lundin skulle sluta städslades Hermansson för en slags konsultroll. Det var Harlevi, POSK, som rekryterade Hermansson, POSK. Hermansson skulle ge synpunkter, analysera eller vad det kunde ha kallats, och det slutade med att han blev domprost.Nu minns jag inte tågordningen. Hade Lars Ekblad och Lars Stenström sökt domprosttjänsten redan då? Harlevi ville inte ha någon av dem. Det kan jag förstå, ty det var och är kompetenta män. Lars Stenström kunde, bortsett från bred meritering, också höras tala som den gute han är. Lars Ekblad hade gedigen erfarenhet av styrande inte bara som kontraktsprost utan som erfaren stiftsadjunkt och domkapitelsledamot. Hade någon av dessa två blivit domprost, hade Visby inte råkat ut för nuvarande elände. Jag påstår att det där med kompetens inte är en underordnad faktor.

Det blev Mats Hermansson. Det finns sådana som menar att Hermansson fuskspelar för att komma åt biskopen Fast. Jag har lärt mig att tolka allt till det bästa så förklaringen duger. Den förklaring som ter sig värre är att Hermansson inte gör detta utan agerar så vist han kan. Då blir det inte större visdom i Visby än det vi bevittnar. Så hur ska en seriös kyrkokristen nu tänka?

I Journalisten redovisar Hermansson att han blev förvånad över påståendet i Dagens reportage, det Sofia Lilly Jönsson skrivit, att han skulle gillat ett Facebookinlägg. "Det var inte sant", säger han.
Läs nu långsamt och eftertänksamt.
 "Men det var ju sant. Jag har posten framför mig här på datorn. Du gillar den fortfarande."
Läs långsammare nu!
"Va? Nu förstår jag ingenting. Det var ju en av mina poänger när jag skickade in min anmälan till PO. Jättekonstigt att Dagen inte görde fram den tycker jag."
Så får han posten uppläst för sig. Han har gillat att Harlevi kritiserar biskop Fast: "Nåja, det var ju inte så farligt. Var det den det stod om i artikeln?"

Nog har vi fått en inblick i domprosten Hermanssons tankevärld. Varför kommer jag att tänka på Bengt Lidforss karaktäristik av professor Holmströms dumhet, den som var lik en dräktig kaninhona: rastlös, ständigt verksam, aldrig vilande.

Sedan handlar det om konflikten mellan församlingen och stiftet, en egendomlig situation för en domprost med ett ben i vardera sammanhanget. Hermansson vill inte kalla det konflikt utan en brist på kommunikation. Johannes Nesser på Journalisten är ånyo påläst och påpekar att Hermansson använt just ordet konflikt i sin ämbetsberättelse: "Den konflikt som finns är av sådan dignitet att den förmörkar möjligheten för oss alla att verka som kyrka och församling. Och det går inte längre att inte låtsas om den. Den går inte att blunda bort."

Nu ska Hermansson svara:
"Jag använder ordet konflikt där alltså? Ja, det kanske man kan kalla det men jag menar att det handlar om kommunikation."

Det finns lägen när man, som syster Kerstin brukar uttrycka saken, önskar att en liten lucka öppnar sig i golvet. I detta fall som ett barmhärtighetsverk för stackars Hermansson. Det hela blir så dumt att läsarna generas. Och jag tror egentligen inte att Sofia gläds. Det är roligt att hon upprättas, men det är förfärande att få denna inblick i en domprosts tankevärld. Den gängse metoden är att skylla på journalisterna, så gick det till när Anders Wejryd skulle bortförklara sin ordglädje om mig och andra dissidenter i Dagens Forskning för nu rätt många år sedan. De klarsynta journalisterna insåg plötsligt men oväntat vilka ormbon som kan petas fram i Svenska kyrkan. Det är inte så lite bedrövligt det vi får se. Men nästa gång ni läser något av Sofia Lilly Jönsson så utgå från att hon vet vad hon skriver om. Det är säkrast så. Annars kan också ni komma att framstå som fånar i tidskriften Journalisten. I vart fall om det är en Nesser som gräver.

59 kommentarer:

  1. Mats Hermansson blir biskop oavsett Journalistens eller Bloggarens skrivande. Mats är en prelat värdig den demokratiska folkkyrkan, en som i alla väder, oavsett vilka, står upp för det Rätta och Goda.

    En liberal

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är domprost Hermanssons värde?
      Domprostar tycks ju till för att köpas ut...
      Alternativet till utköp vore att han sparkades snett uppåt ;jag avser ett biskopsämbete...
      Ulf

      Radera
    2. Tja, och det gör väl knappast till eller från i ett heretiskt "biskopsmöte" med medlemmar som Modéus II, Dalman, Brunne, Jackelén etc....
      Antony

      Radera
  2. Äreräddas den som äreräddas bör.
    Sofia har fått rätt förnamn.
    Och det är dags för fler i riksmedia än Lisa Irenius i SvD att uppmärksamma det Journalisten grävt fram!
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänka sig, här är jag helt överrens med Ulf H(indun) Berggren! ;)
      Antony

      Radera
  3. Oj vad förvånad jag blir.
    NOT!
    Hermansson anser att konflikt och kommunikation är synonymer. Frapperande att då klarat av en teol kand.
    Men arianska striden och ämbetsstriden i SvK kanske bara är kommunikationsproblem?
    Undrar då bara varför Hermansson svartmålar sina meningsmotståndare?
    Men det kanske är gängse kommunikationssätt?

    SvaraRadera
  4. Har träffat Hermansson en gång, i samband med ett seminarium i Almedalen. Han imponerade inte då heller. Motsatsen till angenäm.

    Hur är det, biskopen i Visby var väl en gång i tiden samtidigt kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen? När fick Ön en domprost egentligen? Behövs en sådan?
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  5. Jodå, visst vet hon - men inte alltid!

    -Trevligt att läsa en text från bloggaren som uppskattar journalister och deras avslöjanden. Då jag sedan nästan ett oräkneligt antal år får Journalisten i brevlådan, är det länge sedan jag läste den apostroferade texten.

    Bloggaren prisar henne varmt, hon vet ju vad hon skriver om, konkluderar han.

    Förvisso är hon duktig och intressant att läsa - DS grupp, FK, hade ju städslat henne vid dess inspirationsdagar, då DS "avnjöt" hennes framträdande - men är trots allt ännu skickligare musikskribent än kyrkoanalytiker.

    Jag blev ledsen, när hon i vintras i SvD (4/2) berättade för läsarna, att hon lämnat Svenska kyrkan och således inte får rösta i valet i år. Samtidigt hade hon dock ett fortsatt anspråk på att "undervisa och utkräva ansvar".

    Ännu mer sorgsen blev jag i hennes slutsats, att de höga utträdestalen i grunden är något positivt - "tecken på engagemang". Som jag tidigare nämnt skrev jag genast en replik till Lisa Irenius, SvD:s kulturchef, där jag bland annat vänligen undrade vem som då, enligt Sofias logik att utkräva ansvar, skall stå till svars för de många utträdena.

    Sofia har också fått för sig att den påstådda politiseringen får många att springa bort ifrån kyrkan. Jag upplyste henne om, i min vänliga replik som dessvärre Irenius refuserade (var det kanske efter samråd med Sofia?), att de politiska partiernas engagemang i kyrkan är flera decennier långt, utan att någon tidigare dundrat mot "politiseringen" som nu sker. Och vidare ställdes hon inför frågan varför Frimodig Kyrka inte alls kan hävda sig emot S i valen.

    Slutligen bad jag henne att inte applådera flera stängda katedraler i vårt land. Jag sörjer nämligen varje sådan, och jag betraktar varje förlorad medlem som en för mycket.

    Är det för övrigt någon som har hört exempelvis en partiledare applådera en förlust och tolkat den som tecken på engagemang för partiet?

    Så visst har även solen sina fläckar, hr bloggare, dock inte värre än att de lätt kan tvättas bort av verklighetens och eftertänksamhetens vindar.

    Men Sofia, som också tidigare har deklarerat sin tillhörighet i Vänsterpartiet, är tvivelsutan duktig och välkomnas snabbt tillbaka till vår folkkyrka. Varmt välkommen, kära kollega!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kryllar av folk som kallar sig, och som kallas, journalister, men som inte är i närheten av en journalistutbildning. Värst verkar det vara inom kultursektorn. Jag vet inte hur det är med Sofia Lilly Jönsson, men nog tyckte jag att artikeln i Dagen var mera sensationsskriverier än seriös journalistik. Det handlar väl lite om HUR saker framställs också! Sedan är det naturligtvis så att om någon skriver som jag tycker så är hen bra och annars tvärtom, eller hur Dag Sandahl? Om de faktiska förhållandena i Visby vet jag däremot inget! Men är det inte lite konstigt att en seriös tidning som SvD har en musiker som skriver om teologiska frågor ibland? Finns det inga teologer? Eller är Sofia Jönsson teolog också?

      Radera
    2. Till svars för de många utträdena ska naturligtvis biskopar, KM såväl som lokala fullmäktige stå.
      Fast du verkar ju i o för sig höra till de som hellre skyller den som avslöjar missförhållanden än den som orsakat dem...
      O tänk så förskräckligt att SvD inte tog in en replik från DIG! Det måste givetvis bero på konspirationer av oanade mått.
      Oförskämt med sådana antydningar! Ovanligt oförskämt t.o.m. från dig BOD.
      (När jag tänker dock rätt passande om man ser till det DS idag skriver om. Fast du har kanske inte läst det? Din kommentar är ju lika undvikande ämnet som vanligt.)
      Eva H

      Radera
    3. Det finns något som heter "god publicistisk sed". Dit hör att om man skriver något nedsättande, som i detta fall integritetskränkande saker om namngivna personer i artikeln om förhållandena i Visby ska de som omtalas få komma till tals. Detta vet varje seriös journalist! Det är ju också detta som artikeln har klandrats för. Det har inget med de faktiska förhållandena att göra!

      Radera
    4. Tillägg: Jag har just läst PO:s klander efter anmälan, och det är helt klart att det är bristen på bemötande från de omtalade som är brottet mot god publicistisk sed. Detta kan man väl som skribent inte få någon upprättelse för!

      Radera
    5. Eva H,

      -Är det inte märkligt, att någon som undviker ämnet kan skriva ovanligt "oförskämt"?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. De höga utträdestalen ÄR i grunden något positivt, herr Dike. Mycket positivt!

      Och det går fort nu. Mycket fort!

      Förutom herr Dike, som snart blir arvodeslös, har vi klartänkare och realister härliga dagar framför oss!

      Full fart framåt mot första nådastöten:
      "kyrkovalet" 17 september! /John

      Radera
    7. Käre BOD,

      Visst är det sorgligt med höga utträdestal. Visst har SLJ rätt att det ofta är ett tecken på engagemang.

      Att ingen tidigare dundrat mot politiseringen är inte sant. Tvärtom har människor länge förtvivlats över denna och SLJ är förvisso inte den första som dragit slutsatsen att politiseringen förstör kyrkan.

      Den förändring av SvKy som inträffat åtminstone sedan 1982 har inneburit följande grundläggande förändringar:
      1) Rättvise- och ämbetsmannaideal som var det bästa med statskyrkan då de hög grad präglade statsförvaltningen har rensats ut. Exempelvis är "social kompetens" nu viktigare än all annan kompetens vid tjänstetillsättningar. Hermanson synes vara ett gott exempel på detta.
      2)Kommunalkyrkan är satt i dess ställe. Gamla eller inkompetensförklarade kommunalpolitiker är de typiska makthavarna i vår kyrka. Biskoparna hängs på allt finare kåpor och berövas all makt. Behandlingen av Sven Thidevall blir exemplet som hindrar alla biskopar i tjänst att öppna munnen och säga något kontroversiellt, om de nu skulle ha någon sådan åsikt - de är ju tillsatta för att hålla med makthavarna.
      3)På alla nivåer ligger all makt i de politiskt valdas händer. Vad gör man om man tror att kyrkans centrum är tron på den uppståndne Herren och inte folkviljan? Ge sig in i politiken som bloggaren, huka sig coh hålla tyst med sin förtvivlan för att förhoppningsvis kunna leva som kristen och då och då hitta ett andningshål i en rimlig mässa eller se skeppet som kapsejsat och lämna det.

      Det grundläggande problemet är politiseringen, som för övrigt kan spåras åtminstone sedan 1900-talets början och som började blomma på 1930-talet.

      När Du säger att folk drundrar så är det på den politiska sidan oftast prästkyrka som är skällsordet/hotet. Men vari ligger problemet? Ämbetsbärarna är i vår kyrka de enda som är genom sina löften bundna till bekännelsen (även om domkapitlen nu verkar mer intresserade av brister i leverne än i lära). ÄR det inte absurt att ett kyrkomöte som tillsätts helt utan koppling till lärotrohet eller trohet mot Herren får (och tar sig) all makt i denna kyrka? Borde inte politikerna som politikerna ta många steg bakåt? Är det inte snarast politiken och politiseringen som bör lämna denna kyrka? Är det inte snarast förvånande att människor som vill tro som kyrkan lär och alltid har gjort stannar kvar i en organisation vars politiska ledning verkar vara i färd med att knåpa i hop en ny bekännelse kanske ungefär på detta vis:

      "Alla präster ska vara kvinnor. Eventuella manliga präster skall omedelbart anmäla sig för könsbyte.
      Homosexuella ska vigas. Heterosexuella kan vigas.
      Förkunnelse får inte oroa ordföranden i något organ inom organisationen.
      För att undvika OB ersättningar ska alla samlingar hållas vardagar under kontorstid (under industriarbetstid där ordföranden är S-märkt). Därför ska nattvarden i fortsättningen byta namn till eftermiddagsfika. Där serveras vad ordföranden bestämmer.
      Valresultatet och omröstningsresultatet gäller. Bibel och bekännelse anpassas efter dessa."

      Något överdrivet, men så talar förtvivlan.

      Käre BOD!
      Övergiv politiseringen för de förtvivlade människornas skull!

      86:an

      Radera
    8. John "the Blue Pill".
      vs
      BOD "the Red Pill".

      /Your Choice

      Radera
    9. Fortfarande obegriplig tystnad om Johns grova utbrott!

      Ja, vän av ordning, sans och måtta frågar sig naturligtvis återigen varför så många på bloggen är moltysta över Johns oförskämdheter, personangrepp, utbrott och häpnadsväckande och provocerande semantik.

      Och jag som i det längsta trodde att civilkuraget var större hos högkyrklighetens prästerliga och andra företrädare och att de skulle kunna skilja mellan sak och person.

      Tänk hur de skulle ha reagerat, om John hade kastat smuts på bloggaren!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Kära 86:a,

      Förtvivla inte, ty det finns ingen grund för detta. När Du påstår att all makt finns hos politikerna har Du fel, som jag så många gånger har erinrat andra om.

      Du måste förstå och inse att även om Kristus är kyrkans Herre, måste det finnas en jordisk ordning för beslutsfattande i en stor organisation som vår kyrka är. Regler att följa, en kyrkoordning som reglerar förhållandena i kyrkoarbetet. Jag tolkar Dina ord så att Du inte riktigt vill erkänna den demokratiska beslutsordningen och de folkvaldas ansvar.

      Några nya bekännelser knåpas verkligen inte ihop, och kyrkan styrs inte politiskt men väl av den kyrkostyrelse, de stiftsledningar och kyrkoråd som finns i övrigt.
      En prästs frihet och ansvar är väl tilltaget, större än vad många andra yrkesgrupperm åtnjuter.
      Du måste vara snäll och moderera Din kritik och inte utan grund attackera kyrkan och biskoparna som sker ovan.
      Det är nog klokt också att inte ha förutfattade meningar om Sven Thidevalls korta sejour som biskop. Jag ser genast att Du inte alls har hela bakgrunden klar för dylik slutsats.

      Måla inte kyrkan i mörka färger, käre vän. Se framåt med positiva ögon och låt oss alla tillsammans arbeta för och skapa en starkare och stabil kyrka.

      Jag önskar dig Guds välsignelse i detta arbete!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    11. Ner med Dike!
      Bort med tyrannen!

      Vive la Republique ecclesiale!
      /John

      Radera
    12. Var det länge sedan du läste Journalisten nr 5? Vi talar om det aktuella numret, 13 april-3 maj. Visserligen 114:e årgången men faktiskt det aktuella numret.

      Radera
    13. Du menar att man bara skulle kunna skriva oförskämt om aktuellt ämne? Är det så du försvarar dina påhopp som är så vanliga?
      Men där kom i alla fall en förklaring på varför du så sällan kommenterar det som DS o vi andra diskuterar - avviker man från ämnet kan man vara hur oförskämd som helst för då är det inte oförskämt!
      Tack BOD!
      Eva H

      Radera
    14. BloggarDag,

      -Ja, det var ett antal dagar sedan, då den kom ut till alla oss som tillhör journalistförbundet.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    15. Snälla BOD - Jag tror nog att de flesta här på bloggen är fullt kapabla att själva besluta om lämplig respons (t.ex. tystnad?) på andra skribenters "grova utbrott". Varför försöker Du hetsa oss? Önskar Du Dig en egen doakör?/Paul

      Radera
  6. Har Sofia lämnat SvK? Någon som kan bekräfta/dementera? Går hon i kyrkan?

    Jag är ett stort fan av henne och vill gärna att hon ska hålla sig nära SvK på alla tänkbara sätt. Vi behöver mera Sofia, inte mindre. För den delen, flera Sofior, inte färre. Hela den här kören av människor som lämnar för att de "fått nog", de är alltid våra bästa.

    Det vore bättre om alla som är åt det hållet, red-pilled som internetjargongen skulle beskriva dem, bestämde sig för att göra allt de kan för att vinna dragkampen och att man satte ett bestämt datum. Om ingenting väsentligen rört på sig innan dess, är det moraliskt berättigat för alla att lägga ner och gå till ett annat samfund. Säg, 1/1-2030. Nu fladdrar alla ut och in och ansträngningen att få skutan på rätt köl är o-kordinerad. Detta, emedan ansträngningen att få skutan att kantra i allmänt trams på alla sätt är kordinerad och understödd av institutioner och biskopar. Whos gonna win?
    Sofia, stanna, snälla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym "Sofia, stanna snälla"!

      -Sofia skrev själv i den av mig ovan apostroferade artikeln i SvD (16/2), att hon lämnat Svenska kyrkan och således ej har rösträtt i kyrkovalen.

      Hon har alltså gått längre än de FK-företrädare har gjort som hon inspirerade nyligen i Lund. De brukar ju såväl konstant som konsertant (doakören) klaga på kyrkan men ändock stanna kvar i den.

      Den förstnämnda aktiviteten är dålig, men att stanna kvar tycker jag är utmärkt.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Det var väl år sedan hon lämnade om man ska tro hennes numera avsomnade blogg?

      Radera
    3. Sofia tycks dock fortfarande gå regelbundet i Svenska kyrkans gudstjänster. Dock oftast utanför muren och inte i domkyrkan.

      Radera
  7. Min far var vice pastor i Visby domkyrkoförsamling under Olof Herlin som biskop. Den föe domprosten i Visby var Kar-Erik Johansson, jag tror på 70-talets slut. Domkyrkoförsamlingen var bisopens prebende, väl det sista prebendet i Svenska kyrkan.

    SvaraRadera
  8. Hermansson var en gnällpotta redan då han bodde på vinden på Norrbyhus. Teologi var han föga intresserad, han tyckte det var roligare att spela gitarr och agera självutsedd städpolis och köksvakt. En gång gormade och grät han en hel helg över att någon inte tvättat ur en kastrull ordentligt.
    Med andra ord: biskopsmaterial, helt säkert.

    En f.d. hemit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den beskrivningen lyser stiftchefsämne lång väg. En karaktär som verkligen passar den moraliserande, lagiska, nya religionen!
      Antony

      Radera
    2. Där ser man. Mats tänkte Rätt redan på den tiden. Tog feltänkare, felgörare och felnormerade i örat. Vad mera kan man begära av en biskop i vår kära folkkyrka?

      En liberal

      Radera
    3. Min lilla erfarenhet av Hermansson är inte särskilt positiv.....
      KM

      Radera
  9. Biskopen i Visby stift var praebendarius i Visby domkyrkoförsamlings pastorat t o m 31 december 1985. Stadskomminstern var i allmänhet vice pastor. Den 1 januari 1986 inrättades domprosttjänst med Karl-Erik Johansson som förste innehavare.
    Anders Jernberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stämmer inte riktigt, Anders! Kyrkoherdetjänsten i Visby inrättades 1986, alltså frikopplades från biskopen, med Björn Bolin som förste innehavare. Karl-Erik Johansson tillträdde den i juni 1990. Tjänsten övergick under hans tjänstetid till en domprosttjänst. Vill minnas att det var hösten 1991 eller möjligen under 1992.

      Radera
  10. NTL,

    Visst bemötande-illasinnat fick hon ju-vill minnas även från Dig?. De antydde, Du med? att allt handlade om illasinnat skvaller utan sanning bakom.

    De hävdade alltså att det inte fanns något att bemöta att hon hade fel i sak. Nog kan man därför påstå att hon fått upprättelse?

    Alla journalister är ju inte , tur är väl det, som en viss flitig skribent här, tillika politruk som helt saknar förmågan att läsa innantill eller om det är så illa , han medvetet missförstår för att som han tror kunna skaffa sig billiga poäng.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. JAG känner inte till förhållandena i Visby, även om jag blev tillfrågad av en präst om någon av de inblandade. Däremot kan jag se att artikeln inte stod för "god publicistisk sed" därför att berörda inte fick genmäle. Det var ju också mest detta som PO:s klander bestod i. Dålig journalistik är det svårt att få upprättelse i!

      Radera
    2. Jag hade faktiskt glömt mina kommentarer 2015 om detta. Nu har jag läst. Men tänk, PO och jag hade ju samma uppfattning. Artikeln brast i "god publicistisk sed"! Min egen journalistutbildning gav tydligen vissa kunskaper!

      Radera
  11. Intygas att uppgifterna från signaturen "En f.d. hemit" är med verkligheten överensstämmande.

    Elof Sundin, teol.dr

    SvaraRadera
  12. läser kommentarer. Skrattar elakt. Egentligen är jag ganska snäll. Funderade på att kommentera. Kan inte för då kissar jag på mig. Mina kommentarer skulle bli så dråpliga. Skrattar ofta åt mina oskrivna kommentarer. Synd att jag inte kommenterar. Fler skulle skratta på sig pga mina kommentarer till kommentarer.

    / Den helige idioten

    SvaraRadera
  13. Jag mindes fel vad beträffar domprosttjänsten i Visby. Det är riktigt att praebendet upphörde 1985. Men 1986 inrättades kyrkoherdetjänst i Visby med domkyrkokomministern Björn Bolin som kyrkoherde. Han efterträddes 1990 av Karl-Erik Johansson som t f kyrkoherde. Johansson blev domprost 1/1 1992. Domprost tjänsten har således funnits i 25 år. Jag har hela tiden varit skeptisk till densamma och till Visby stifts samband med utlandskyrkan.
    Anders Jernberg

    SvaraRadera
  14. NTL,

    Jag diskuterade inte eventuella genmälen utan påståendena som även de deltog i om att allt handlade om skvaller och elakt förtal?

    Den gången handlade det inte om genmäle utan påstående från de inblandade om att det handlade om grundlöst och elakt förtal.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om man inte känner till förhållandena kan man ju bedöma artikeln och se att den är ensidig och osaklig och i vissa fall direkt integritetskränkande i en journalistik som närmast är att likna vid dåliga veckotidningar. Läs PO:s och PON:s utförliga grund för klander. Den blev ju fälld just på grund av detta. PO kände väl inte heller till de faktiska förhållandena.
      De har inte fällt den för att innehållet var lögn!
      Det vet de inte. Och det vet inte heller jag, så klart!

      Radera
  15. Jag upprepar att jag givetvis inte vet något om de faktiska förhållanden i Visby. Det har jag aldrig vetat. Mina synpunkter har enbart rört den journalistiska kvalitén på artikeln, och den var då verkligen inte lysande. Så arbetar ingen seriös journalist!Någon springer gråtande ur rummet och någon svarar med lugn stämma etcetera. Hade den varit ok hade den inte heller klandrats av PO.

    SvaraRadera
  16. NTL

    Nu tycker jag Du vränger det hela. Din kritik syns mest handla om ordval och stil. För mig är det ointressant i sammanhanget och var sannerligen inte det de utpekade beklagade sig primärt över.

    De liksom du anklagade henne för att berätta en osann historia och hur Du utan kännedom om fakta kunde instämma i detta förefaller mig minst sagt "oklart".

    Det påminner mig mycket om det där att skjuta budbäraren för att slippa ta åt sig de sorgliga "nyheterna(?)".

    Att det sedan inte var speciellt mycket av nyheter må vara en sak. Deansvariga ville naturligtvis inte att konflikterna skulle komma i dagen och de som drabbades, kände sig mobbade var rädda.

    Är inte det något som bör lyftas fram istället för att diskutera "stilen"?

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. En osann historia? HUR skulle jag kunna veta det? Jag har inte en susning om förhållandena på Gotland! Det är ju löjligt att påstå något sådant. Artikeln blev PO-anmäld och fälld för att den inte stod för "god publicistisk stil", vilket jag också kritiserade! Jag struntar faktisk i de oändliga konflikterna inom Svenska kyrkan, men är desto mera intresserad av god journalistik.

      Radera
  17. Sofia Lilly har i sak fått rätt av Journalisten och i form fått fel av Pressombudsmannen. Nya Tant Lila kritiserade Sofia Lilly i sak, och är nu glad över att hon fick fel i form. Ja, även om man inte får inte rätt i det man tycker är viktigast, kan man ändå glädja sig åt det lilla.

    SvaraRadera
  18. NTL

    Ett litet tillägg-sista?

    Notera nedan

    "Journalisten har gått igenom den dokumentation som finns tillgänglig och kan konstatera att sakuppgifterna som dessa rör är korrekta, bland annat rörande arbetsmiljöproblemen och konflikten. Ändå skulle det dröja nästan två år innan sanningen kröp fram." (Johannes Nesser, Journalisten 11/4)

    Slut citat.

    Mitt intryck är att hon jagades, förlöjligades och hennes påståenden betecknades som illvilligt skvaller.

    De närmast berörda talade inte om genmäle utan hävdade snarast att det inte fanns något att genmäla då allt handlade om illasinnat skvaller.

    Du var innte den värste därvidlag men du ställde upp på ifrågasättandet av hennes heder. Detta trots att som Du nu själv påpekar- inte hade minsta kännskap om sakförhållandena.

    En journalistiskt bildad och som ifrågasätter påståendena borde enligt mig antingen då själv försöka kontrollera fakta och om inte hellre tiga.

    Tjafsa om stil...

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste också säga,HH, att jag är lite fascinerad över att du så väl tycks komma ihåg vad jag skrev 2015!!!
      Själv fick jag gå tillbaka och titta på inläggen. För du minns väl rätt...?

      Radera
  19. Men snälla Göran! Detta är ju fullständigt absurt! Hur skulle jag som bor i Blekinge kunna ha synpunkter på sakinnehållet i en artikel om en församling på Gotland? Jag vet betydligt mera om journalistik än om församlingar!

    SvaraRadera
  20. Nya Tant Lilas försvar påminner mig om vad den erkände journalisten Herbert Söderström berättade, när han en gång besökte Svenska kyrkans missions informationsavdelning:

    I Örebro-Kuriren hade i en artikel informerats om att en vild strejk hade brutit ut kl. 14 på en av de skofabriker, som då fanns i Kumla. Direktören ringde och klagade ilsket över missvisande och tendentiös journalistik. Strejken hade i själva verket inte brutit ut förrän kl. 15!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som journalist ska man ge omtalade människor tillfälle till genmäle- samtidigt! Inte efteråt. Tycker inte kyrkans eller Missionsprovinsens folk att detta är rimligt?Konstig moral!

      Radera
    2. +Göran,
      det påminner mig om ett tvistemål där ena parten blev MYCKET upprörd över att motparten påstod att han hade suttit i fängelse vid en viss tidpunkt för det hade han nämligen inte alls - för då hade han redan muckat...

      Radera
    3. Journalister önskar knappast att kyrkliga instanser lägger sig i hur de skall sköta sitt jobb. Det som intresserar dem är att Pressombudsmannen har meddelat att Sofia Lilly gjorde fel i form, och att tidskriften Jornalisten nu meddelar att hon hade rätt i sak.

      Radera
  21. ++Göran,

    -Det är inte Sofia Jönsson som har att svara PO och stå till svars. Det är tidningens ansvarige utgivare.

    Och vad säger +Göran om att jag har rätt i sak genom påståendet att mpr vägrar upplysa mig om sitt medlemsantal, men att begäran tydligen är framförd i fel forum, vilket ju det visat sig vara, trots att det enligt allt förnufts summa borde varit det rätta?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu skall vi inte låta det gå inflation i plussandet, käre kompis BOD!

      En del kan få idéer. Bull säjer redan att han minsann skulle klä som +Bull. Han har redan hittat en kors-berlock på gatan att sätta i sitt vinröda halsband. Får han bara hjälp av Antje att sätta fast den, så...

      Bull, Master of Spin, kommunikatör hos EKM

      Radera
    2. Ja du, Bull, en katt kan man alltid lita på. En katt är alltid katt, katt för sin hatt...
      https://www.youtube.com/watch?v=7326myKJxtg

      Jag reagerade också på dubbelplussen; tänkte att Göran, utan att jag hört något, kanske blivit ÄB. :-)

      Radera
    3. P.S. till Bull

      Detta påminner mig för övrigt om vår lilla Cléo, 1982-2002, som faktiskt spelade piano. Hon klev helt medvetet över klaviaturen. Det var inget planlöst spring utan hon gick ömsom på de höga, ömsom på de låga tangenterna och i olika takt på ett sådant sätt att det var omöjligt att avfärda hennes musicerande som slump.

      Radera
    4. En av de första "melodier" jag lärde mig klinka fram, kallades just "katten på pianot". Man "gick" med handen fram och tillbaka över klaviaturen, men enbart på de svarta tangenterna. Oväntat njutbart, vill jag minnas (jag var väl i 8-årsåldern)./Paul

      Radera
  22. Ett problem på den här bloggen är att man inte kan "redigera" texten i efterhand, t.ex. rätta ett tryckfel man såg först efter att ha tryckt enter. Går det inte att fixa?/Paul

    SvaraRadera