Det var så roligt, jag måste skratta

Pressmötet i Kalmar regisserades av stiftets goda medarbetare. De föreföll något häpna när det kom två företrädare för några grupper; Vägen, Visk, SD och ÖKA. Visk ställde upp med tre i tjänste-t-shirt. Några av dem som ställde upp i Kalmar hade jag sett i gårdagens Smålandskompost. Var det verkligen OK att det skulle vara med också i Kalmar? Hade de inte haft sin chans? Frimodig kyrka mönstrar olika kompetenta talespersoner i Växjö, Kalmar och Jönköping. Vi kallar det tre-enighet.

När nomineringsgruppsföreträdarna skildes åt efter en dryg timme, log jag på det vänliga manér, som bara jag kan åstadkomma, och sa: "Hej då, vi möts i mitt nästa blogginlägg!" Här är det. Jaså, ni har ett behov att markera att jag stal repliken från August Strindberg?

Själv sa jag vid presspresentationen några enkla men stämningsskapande ord om Jesus och visade ett par böcker från England och USA för att, om möjligt, vidga perspektiven. Gamla präster kastar gärna pärlor. Jag tror att jag tydligt sa vad sant är. Frimodig kyrka är det verkliga alternativet i kyrkovalet.

Roligt var det när Vägens representanter talade om flyktingfrågan och behovet av "försiktiga gå den vägen".

Centern hade kandidater som var aktiva människor, intresserade av Kyrkans liv, fick vi veta, och kopplingen till partiet var viktig eftersom det är Riksdagen, som säger att kyrkoantikvarisk ersättning ska betalas ut. Jag förstod det så, att åker partipolitiseringen, härsknar riksdagen till och då uteblir pengarna. 460 miljoner. Fast egentligen finns det ett avtal mellan Kyrkan och staten och beloppet är schablonmässigt satt. Jag var med. Och jag hävdar fortfarande, att det var jag som talade om det statliga ansvaret för kulturarvet som en fråga för alla, inte bara för dem som älskar Jesus.

Visk kan man lita på. Viskaren var lite engagerad i kravet på respektfullhet i debatten. Ingen påtalade då att kamrat Stalin kunde vara förebild eller Karl Radek som respektfullt exempel. Inte ens Tucholsky nämndes i sin kapacitet som respektfull polemiker. Man kan inte få allt.
Vi fick veta att gudstjänst är en stor sak och något av det finaste i livet. Jag åhörde detta tal icke utan rörelse. Visk tyckte också att präster ska tala med a-lagare och våga ta ställning. Visks argumentation är en kränkning av prästers kompetens, vad tror de att vi sysslat med? Så konstigt är det ju att efter 12 års akademiska studier i kyrkorelevanta ämnen kan vem som helst framföra sina synpunkter i det teologiska/kyrkliga och det har samma bärkraft som det prästen säger. Om inte större! Och en präst möter alla slags människor. I varje fall var det så på min tid. I går blev jag vänligt hälsad på  torg och gator i Kalmar. Dessutom är det så, anförtroddes vi,  att Vår Herre tycker ganska som vi, sa viskaren, för över visk-delegationen hade ett V-format fågelsträck dragit fram.

SD-arna var två och talade för klassisk kristen tro och kyrkovalet angår alla medborgare, inte bara de troende. Då vet vi det. Medborgare!

Posk talade om Jesus Kristus. Då smalt nästan mitt hjärta.

Kristdemokraten kom resande ända från Lammhult för att berätta om att de var för levande församling fast de inte fick heta så. Han nämnde inte att två kristdemokrater i samma dags kronobergska nyhetstidning på debattplats förklarat sig vara posk och inte kr. De var annars båda tidigare riksdagsledamöter. Men talesmannen slogs för barn och ungdomsarbetet, annars blir det ingen ny kristen generation. Han snackade inte bara. På den tiden var han engagerad i  Ansgarsrörelsen, det som i ekumeniska sammanhang kallades Jesus-Jugend.

ÖKA kom jämställt, två pers. Samma efternamn. Folkkyrkan är en familjekyrka. Lite häpen fick jag höra att ÖKA var de första som välsignade och vigde samkönade par. Inte visste jag att en nomineringsgrupp skaffat sig vigselrätt, men jag fann det hela innovativt, för då minskar trycket på prästerna. Diakoni var "jätteviktigt" när samhällets skyddsnät brister. Då vet vi det. Men ska vi verkligen låta skyddsnätet brista? Finns inga kraftfulla politiska krav att ställa?

Borgerligt alternativ talade om diakonin, familjens betydelse och konfirmandernas etiska fostran samt slog ett slag för musik, både med budskap och som estetisk upplevelse. Det etiska uppskattade jag som utslag av borgarklassens diskreta charm.

Miljöpartisterna talade arbetsmiljö. När det blir problem, hette det, skadar det Kyrkans rykte och sådant är svårt att tvätta bort. Inte ett ord om människorna, de som blir sjukskrivna eller lämnar. Jag fann det intressant. Och så önskades kreativa lösningar så att människors frågor tas på allvar och Svenska kyrkan blir en samhällsaktör att räkna med.

Tid att tacka tyckte Jonna, stiftets medieansvariga, ett förträffligt ungt fruntimmer, hon liksom valhandläggaren Emma. Hon skulle säga "de närvarande" när jag lite försiktigt avbröt och sa att alla inte fått säga sitt. Inte socialdemokraterna. Så böjde jag mig ner under bordet och sa inbjudande:"Du kan komma fram nu!" Ingen kom. Lika lite på pressmötet som vid kyrkkaffepresentationerna i Kalmar alltså. Har vi ett regeringsparti som i öppet val väljer att flyga under radarn, dvs hålla sig undan för att inte synas och bli synat?

Två minuter per grupp, ingen debatt men några korta inlägg. Det kan bara bli roligt, när det dels sägs att alla är lika gråa och tycker detsamma i kyrkovalet (fast inte vi, försökte jag flika in) och det dessutom sas att valet var bortglömt, det var för tyst om det, SAMT att det varför mycket bråk. Jag påpekade att stiftsstyrelsen inte ordnat några debatter. Det kunde ha gjorts i respektive länsdel. På slutet sades dock trenne viktiga ting:

ÖKA talade om att Bibeln måste tolkas för att nå människor. Denna utsaga kan antingen tolkas som "omtolkas" eller som ett krav att prästerna ska kunna Kyrkans tolkningstraditioner. Jag frågade inte mer precist. ÖKA slog dock fast att kvinnliga präster ska må bra.

Vägen menade att ämbetsfrågan skiljer dem från Frimodig kyrka.

SD sa att "vi står för det konservativa". De ville bevara.

Jag bad att få svara och sa:
Snacka går ju men av dem som sitter vid detta bord är det bara jag som i handling gjort något för att en kvinnlig präst ska må bra i dag. Jag ordnade frukosten, jag ordnade middagen i går också för den delen. Snacka går ju. Jag gör.
Till Vägen var det enkelt att svara att Frimodig kyrka på sin lista för Växjö stift har komminister Sandra Antonsson (flera grupper har inga kvinnliga präster på sina listor, kan man märka. Inte centern eller socialdemokraterna i Växjö stift t ex. Inte SD. Inte ÖKA. Inte Visk.) Varför min insikt i ämbetsfrågan ska läggas andra till last, det förstår jag inte. Och jag skiljer mellan sak och person, som ni kan ana. Frimodig kyrka talar för en försoningsprocess. Är vi ensamma om den tanken?
Svaret till SD var Jesusordet till de konservativa. Det gäller Kyrkan också. "Den som vill bevara sitt liv, han ska mista det."

Mycket annat skulle kunna skildras och världen skulle nog kunna rymma alla de bloggar som då skulle skrivas från den drygt timslånga sessionen. På väg till fotografering frågade jag SD-aren om kyrkohandboken, men SD-aren var ny i sammanhangen och det är Julia Kronlid (pingstpinglan) och Aron Emilsson som har hand om det hela.

När jag vid bordet frågade vad grupperna tyckte om förslaget till ny kyrkomötesordning, två vanliga sammanträden och två fortbildningar, kom inga synpunkter. Är inte det lite konstigt när det är till detta nya kyrkomöte vi väljer? Dock är det framgångar i Växjö stift tack vare biskopens 18 framtidsbilder, det sa centerpartisten, stiftsstyrelsens 2 v ordf. Jag sporde:
- Vad svarar du om någon säger att de där bilderna är trams?
- Det är bara Dag Sandahl som säger det.
- Det är inte jag som säger det. Jag undrade bara vad du säger om det sägs, men om det stimulerar tio dagars debatt fram till valet, kan jag säga det: Trams.

Jo, en sak till. Medlemstappet. Det bekymrar. De flesta var i den åldern att de inte kommer att vara med 2030. Och ingen verkade riktigt inläst på hur lång och omfattande avkyrklighetsprocessen i svenska folket varit.

Nu tappade jag nästan det sista. Vår vän Sven Astevall, Vägen, tog på slutet upp att både domprost och biskop var män och antydde att det var svårt för kvinnliga präster i stiftet. Jag sporde vad kyrkoherden i Emmaboda heter, men den frågan gled han förbi med lätt hand. Pastoratet har sin andra kvinnliga kyrkoherde på raken. Jag kunde också föreslå en genusanalys av det presentationshäfte om Svenska kyrkans som finns. Det rimliga krav Vägen kan ställa är förstås kravet, att domprost och biskop i jämställdhetens namn bör avgå för att bereda kvinnor plats. Ställ det kravet!

I dag skriver Östra Smålands Karin Asmundsson från pressmötet, Barometern/OT har nog ställt en stor artikel till i morgon. "Många grupper men få konflikter" heter artikeln. Borgerligt Alternativs man skulle köra vidare i sin Lexus till sommarstugan i Persnäs på norra Öland. "Jag har inte sett dig i kyrkan där", noterade jag. Han började tala om annat. Inga konflikter men skillnader, skulle man kunna säga. Avgörande skillnader.