Efter tillslaget i Kågeröd

Så mycket relevant information som saknas när det handlar om tillslaget i Kågeröd för idag en vecka sedan. T ex om själva tilltaget. Var det alltså ett läger just för papperslösa med en komminister Kristiansson som ansvarig? Hur samlar man ihop folk till detta? Öppen inbjudan? Fanns det svenska familjer med eller bara papperslösa? Och om komministern var ansvarig, var fanns han vid tillslaget? Förstod vi det hela rätt, att  polisen fått besked att inte komma och om de skulle få för sig att komma, skulle de ringa först? Ska man svimma eller dåna? Vem talade med polisen?

De långa diskussionerna om kyrkofrid leder fel. Vandrarhem eller kyrkliga aktiviteter har inget med kyrkofrid att göra. Skolor är inte heller fredade områden, men polismyndigheten fattar att går poliser in på skolan för att plocka ut några av kamraterna, blir det stökigt. Det går inte helt enkelt. Inte om man ser till proportionerna. Som på Medborgarplatsen alltså. I Kågeröd går det.

Johan Tyrberg har svårt att förstå att kyrkan blir måltavla - men det var väl inte riktigt så. Han ifrågasätter insatsens storlek. 30 poliser hämtade in 24 personer. Tja. Men våldsmonopolet utövas med resurser för att undvika våld. Vad hade hänt om två poliser knackat på dörren, menar Johan? Då hade väl familjerna sprungit till skogs. Wanja Lundby-Wedin finner det hela förfärligt utifrån barnperspektivet, vill diskutera och kungör att "vi har stor sakkunskap på kyrkokansliet i de här frågorna". Det tror jag faktiskt inte.

Komminister Kristiansson försöker hävda att uppdraget att ordna läger för papperslösa är ett diakonalt uppdrag, fastställt i svensk lag och nu kolliderar lagar mot varandra. Är han allvarlig med argumenteringen, är väl detta en pinsamhet av mått. Om de som inte har rätt att vistas i vårt fina land ska ut, kommer detta att upprepas och detta efterhand utan stora rubriker. "Vanans normerande makt", ni vet. Ska Svenska kyrkan skapa opinion för något annat?

Modéus II publicerar på ett antal ställen ett inlägg på temat att de murar som byggts kring Sverige måste rivas och detsamma gäller "den inhumana tillfälliga lagen" 2016.
http://www.smp.se/debatt/riv-ner-muren-som-har-byggts-kring-sverige/
Om inte detta sker, "kommer rubriker likt de vi såg i helgen bli en del av vardagen". Nej, det är inte problemet. Problemet är att det inte blir några rubriker. Notiser. Ungefär som när det handlar om skjutningar i så kallade utsatta områden.

Mittåt! Såg jag rätt att fem familjer saknade rätt att vara i Sverige, tre av dem kom från Albanien och har hållit sig undan sedan 2014? Det är två år före den inhumana tillfälliga lagen. Är det så humant att inte åka tillbaka utan gömma sig och hur kan en familj med barn klara sitt uppehälle utan uppehållstillstånd? Skolgången får barnen. Och sjukvård. Men annars? Har någon hävdat att det då - 2014 - var ett felaktigt beslut som fattades av Migrationsverket? Har det överklagats? Är det inte en fullkomligt rimlig tanke att människor i Albanien inte är utsatta för förföljelse? Eller är detta tre familjer som hotas av albansk blodshämnd? Varifrån kom de andra familjerna och när fick de besked att de inte skulle beviljas uppehållstillstånd?

Det är för många okända faktorer i berättelsen från Kågeröd. Att poliser inte ska in i kyrkor för att genomföra id-kontroller är en sak, ett kyrkorum är Guds rikes ambassad, det är grundregeln. Men gråtmild barmhärtighet visar sig kanske inte vara så barmhärtig? Och brister inte professionaliteten om papperslösa bjuds till ett läger där det visar sig att fällan slår igen. Det är inte polisens fel. Den Judas Iskariot som kan tänkas ha agerat kan vi fundera över, men allra met borde uppmärksamheten och de kritiska frågorna ställas till dem som ordnade lägret.

Förfaller jag inte till kall cynism nu? Nej, barmhärtighet är ett hantverk som kräver klinisk kompetens. Läkaren, som ska rädda liv, kan inte stå och gråta över operationssåret. Omsorgen måste vara saklig, genomtänkt och kritiskt utvärderad på förhand. Det får inte i efterhand sägas att "vi visste att detta var ett möjligt scenario, men samtidigt trodde vi inte att detta skulle ske." Har de som ordnade lägret inte genomgått vanlig militär utbildning och lärt sig att det sämsta som kan ske också sker vid sämsta möjliga tillfälle och att vi måste planera efter detta? Och så måste vi fundera över hur det ska vara med dem som i god ordning fått besked om att de inte ska vara just i Sverige. Vi kan också fundera över om Modéus II har rätt. Muren som byggts kring Sverige ska rivas. Ska den det? Vad händer då? Det kanske är ett klokt förslag, men om det inte är det ska väl saken enklast definieras som plakatpolitik. Jag funderar.

När Antje Jackelén kommenterar saken blir det inte direkt en  fråga om kyrkan som fredat rum men detta sagt diskuterar hon på en halvsida just - fredade rum. Så blir det en vers om Svenska kyrkan som sedan länge haft förtroendefulla och respektfulla samtal med myndigheter.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/arkebiskopen-omanskligt-samhalle-utan-fredade-rum

Ursäkta en yngling, Svenska kyrkan var själv en myndighet med ansvar för folkbokföring för inte så länge sedan och utövar myndighetsroll när det handlar om begravningsväsendet. Men "Svenska kyrkan" gör mindre när det handlar om samtal och enskilda gör mer, präster på lokalplanet t ex. Om den aktuella frågan återförs till en enkel undran vad Svenska kyrkan anser om familjer från Albanien, som 2014 fått besked att de inte får vara i landet men stannat kvar, kunde svaret vara av största intresse. Vad anser just Svenska kyrkan? Och när Svenska kyrkan anser - vem är egentligen det som anses vara Svenska kyrkan?