söndag 17 september 2017

Nu förbereds firandet

Ni vet hur det är med söndagar på Bloggardag. Annars hade jag skrattat elakt åt Göran Greider, som alltd framträder med besvärande later fast han kanske inte har så mycket att komma med. I går gladde han sig över att Svenska kyrkans medlemstal ökar. Jag kan försäkra. Det gör det alltid bara man inte också publicerar utträdessiffrorna. Lurad, Greider.

För att inte tala om prosten Åkerlund, han som i DT presenterar sig som "djupt engagerad kristen". Den som ändå vore det. Och centerpartist. Tack gode Gud för att du bevarat mig! Han röstar i kyrkovalet för Jesus Kristus, som väcker kärlek, tro och framtidshopp. I Centerpartiet, förstår jag. Inte mer nu. Det är söndag och därför en GLAD nyhet.

60-årsjubiléet

Måndagen den 2 oktober firas 60-årsjubiléet i Uppsala. Det är på dagen 60 år sedan det fria kyrkomötet avvisade förslaget om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst. Efterföljande kyrkomöte år 1958 var klavbundet. Jubileumsprogrammet blir mer utmanande än när vi skulle fira att det var 48 och 1/2 år med kvinnliga präster (det som sades vara 50 år). 60-årsfirandet blir nämligen mer precist och intellektuellt redligt.

Jag kan just nu bara återge programmet i stora drag. Namnen på de medverkande är inte offentliga ännu. Gudstjänsterna har jag inte heller riktigt fått kunskap om.  Något Te Deum blir det, förstås. Det är ju populärt i våra dagar. Själva de övriga inslagen i programmet kan jag presentera.

Först inleder ärkebiskopen med en 45 min föreläsning på temat Att stå makten emot. Bekännelsekyrka mot makthavarnas kyrka. Ett europeiskt, politiskt och historiskt perspektiv.
I föreläsningen kommer det t ex att poängteras att en fd nazist år 1958 stod och gjorde utfästelser till Svenska kyrkan på en enig regerings vägnar. Det fanns sådana som litade på ett löfte av den fd nazisten. Då kunde Svenska kyrkan inte stå makten emot - och det var skada. Mycket intressant föreläsning, tror jag vi måste förvänta oss. Kontrafaktisk historieskrivning är inte att förakta.

Förmiddagskaffe med ett bakverk från Delicato.

Teol dr X föreläser i kortform (25 min) på temat "Libertas Ecclesiae" från medeltid till Yngve Brilioth och Kyrklig Förnyelse.
I föreläsningen beskrivs en grundkategori för kyrkolivet utan vilken den uppenbarade tron på Kristus ersätts av religion i allmänhet. Det är när så sker, som resultatet blir samma form med annat innehåll.

Biskop Y reder likaså i en kortföreläsning (25 min) ut begreppet Fluentiva klerikala fecalier. Det prästerliga inför de handfasta politiska och opinionsmässiga realiteterna.
Biskopen har stor personlig erfarenhet av fenomenet och har lovat en personlig framställning. Han skulle gärna vilja namnge några i sammanhanget bemärkta prästmän. Det här kan bli årets mest uppseendeväckande inlägg och innebär personliga risker för biskop Y.

Middagsbön med sångstund ur Från fädernas tid.

Lunchpaus. Rökt ungtupp med potatisgratäng och creme fraichesås smaksatt med chutney. Till ungtuppen serveras ömsom vin och ömsom vatten.

Psykologen och statsvetaren Z föreläser. Tiden är kort. Från det fria kyrkomötets nej till det andra kyrkomötets ja. Omsvängningens mekanik.
Föreläsningen beskriver hur ett kyrkomöte skiftar fot och presenterar hela det teologiska sakmaterial som förändrade hela situationen. Föreläsningen blir rätt kort, säger Z, som inte hittat något sådant teologiskt sakmaterial som påverkat opinionsbildningen hur mycket detta sakmaterial än sägs finnas.

Eftermiddagskaffe med ett bakverk från Delicato.

Docent Å kompletterar dagen med föreläsningen Detta vill ni inte höra. Perspektiv på det som hände, men som aldrig borde inträffat och än mindre berättas. Det blir en beskrivning av en kyrka som använder lögnen som vapen och sveket som verktyg. Docent Å är moralfilosof och beskriver sig själv som ateist, en hållning som innebär klarsyn. Säger han. Docenten Å kommer särskilt att häckla docenten Folke Holmström, "en begåvad karl som fattade nada av spelet", säger Å.

Några korta vittnesbörd (5 min vardera) avslutar. Det är folk i åldern 67-75 år som berättar på temat Jag har mött en av trons hjältar från år 1957. Minnesbilder och perspektiv att föra vidare för vårt svenskkyrkliga liv.

Kort musikprogram innan alla ska åka hem eller gå till påföljande dags kyrkomöte. Sist sjungs sv ps 175 från 1937 års psalmbok, Nu är en fast bedrövlig tid (hela psalmen). Självfallet finns det tillfälle för media att intervjua föreläsarna.

På plats finns ett särskilt sjukvårdsteam. Några är traumaspecialister och det finns också folk som kan sköta hjärtstartaren. I ett särskilt rum kommer det att finna ett debriefingteam.

Föreläsningarna och vittnesbörden kommer att publiceras i en särskild bok, som skickas till alla församlingar och som gratis kan beställas från Kyrkokansliet om fler ex behövs.

På kvällen kommer arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse att ha en öppen samling på V-Dala nation på temat Vad var det vi sa? Underrubriken är ett fromt ord: Egen framgång är guld värd, andras motgång är inte heller att förakta. Som tillägg finns ännu en underrubrik: Det är alltd roligt att få rätt hur sorgligt det än är. aKF:s ordförande står för öppen bar. Det är ren själavård. Obs! Endast öppen bar för medlemmar som betalat årsavgift 2017.

Jag slutar lika fromt med att återge dagens spännande rubrik: 2 oktober - en dag att minnas.
Glöm inte var ni först fick programmet presenterat för er.


18 kommentarer:

  1. BloggarDag,

    -På självaste valdagen för Svenska kyrkan - demokratins höjdpunkt, kan man säga - får vi i bloggtexten ånyo läsa tillbakablickar till en tid, som aldrig återkommer.
    Det vore bra för den kyrkliga debatten, om alla till slut inser, dvs främst då högkyrkligheten, att kvinnans rätt till prästämbetet är absolut, för länge sedan stadgad och stipulerad.
    Nu gäller framtiden för kyrkan och för alla som är engagerade i den. Framtiden för kvinnor och män i kyrkan. För båda könens gemensamma arbete för Jesus Kristus kärlek och nåd - och kyrkans mission. Det måste uppenbarligen påpekas, att man kommer till en accepterandets punkt, som inte får eller kan ändras.

    Är vi överens om åtminstone den slutsatsen?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är vi överens om att Jesus är Herren kan vi vara oense om en del annat. Nu tycker jag att beröm är vad skulle få som kommit över det spännande programmet och kan lägga ut det just när det är demokratins höjdpunkt. Jag säger som Stockholms-Tidningens ledare 15 jan 1958: "Efter alla fruktlösa diskussioner är det nu också angeläget att kyrkan kommer till beslut och arbetsro. Allt yder på att regeringens och riksdagens ställningstagande långt friån att behöva fattas som ett hämmande ingrepp i den kyrkliga utvecklingen tvärtom skall ses som ett led i en ansvarsmedveten och legitim strävan att på nytt aktualisera kyrkan i folkmedvetandet."

      Radera
    2. Bengt Olof! I ett demokratiskt system är det inte möjligt att säga att en lag är "absolut, för länge sedan stadgad och stipulerad". Demokrati innebär att lagar kan avskaffas eller ändras, om folket så önskar. Det är i det här fallet knappast troligt, inom överskådlig tid, men det är dock möjligt, och oppositionen (som alltid finns i en äkta demokrati) har full rätt att försöka.

      Radera
  2. Undrar jag om inte bloggaren köpt sina humoristiska alster från en liten firma i Tyskland?

    Det återstår dock att se om jag får möjlighet att bevista Uppsala en måndag i oktober.

    SvaraRadera
  3. Det är definitivt INTE alltid roligt att ha rätt. Det beror på vad det är. Greider vill ogärna prata om socialdemokraternas del i det svenska välfärdssystemets eller det religiösa haveriet.

    Göran Persson var den siste som talade om systemskiftet (valrörelsen 2006) och varnade för den "sociala turismen". Han sa att det var pensionärerna, kvinnorna, de sjuka, arbetslösa och fattiga som skulle få betala förpolitikernas och etablissemangets svek och bedrägeri mot svenskarna.

    Greider säger sig vara det ena och det andra men för att kunna tillhöra det ena eller andra måste man sätta en gräns för var det ena slutar och det andra börjar.

    Var går gränserna för Greider och andra som aldrig vill problematisera. Månggifte? Var går gränserna för hur mycket andra människor skall betala för andras uppehälle? Hur mycket kan man tänja på människors frihet? Innan friheten upphör och människan blir slav under en annan människas åsikter och levnadssätt? När inkräktar den enes rättighet på den andres? När börjar och slutar svensk lag? Moral? Religion?
    https://samnytt.se/kommun-kopte-tre-bostader-for-14-miljoner-till-nyanland-man-med-tre-fruar/

    SvaraRadera
  4. Skulle 60-årsfirandet bli inställt kan ni istället fira 200-årsminnet av Gunnar Wennerbergs (son till Lidköpingsprosten med samma namn) födelse den 2 oktober 1817. Han vägrade visserligen svära på den lutherska bekännelsen men fick ligga i Uppsala ändå - rätt länge t.o.m. Så länge att han hann dikta en del Gluntar. Sedermera landshövding och ecklesiastikminister. Vill ni inte sjunga några fullständiga Gluntar kan ni ju i alla fall sjunga "Här är gudagott att vara" (se Youtube) samt "Nu tror jag det kan vara tid / att tänka på refrängen". Samt SvPs 1986 nr 100 och 558 vars koraler är komponerade av Wennerberg. Den senare ingår f.ö. i en av hans psaltartonsättningar (Psalt 139, "Utrannsaka mig, min Gud"), av vilka den mest kända torde vara den till Psalt. 24, som också gärna kan få framföras av solist och samövad kyrkokör, jfr https://www.youtube.com/watch?v=_5xj0fGPcXU (den rockar fett, tycker jag!).

    Glatt firande den 2 oktober tillönskas er alltså hursomhelst av Magistern - som tillsammans med Glunten kommer att framföra 5-6 Gluntar i Iggesunds vita kyrka kl 19 sagda datum och sjunga psalmerna 100 och 558 med församlingen (hur det blir med Psalt. 24 får vi se på kyrkokörens sikfest i Björnsundet i eftermiddag).

    Glad valdag tillönskas er alla med en vers ur 1819 års psalmbok (ngt bearb):

    Hjälp oss du att rätt bedöma
    vad som hör till kyrkans kall.
    Skulle vi vårt ansvar glömma
    går vi mot vårt snara fall.
    Hjälp oss sakens utgång bära
    utan skam och samvetskval.
    Själars frälsning och din ära
    vare målet för vårt val.

    SvaraRadera
  5. Vist det var sorgroligt väl?
    Men docent Å talar om en docentens åsikter när han berättar om kyrkan som använder lögnen som vapen och sveket som verktyg. Den formuleringen är en propagandist lögn och det är inte bra att använda lögn att bekämpa en annan lögn.

    Det finns ingen subjekt som kan göra anspråk att vara Kyrkan. Inom kyrkan finns krafter och grupperingar som möjligen kan göra dylikt, men det är en annan sak.

    I sakfrågan , att fira dom kvinnliga prästers intåg till kyrkan, finns det verkligen anledning att fira. Man rättade till en nästan tvåtusen år gammal orättvisa.Detta genom statsmaktens hjälp, alltså så som man alltid har gjort sedan Konstantins tid eftersom makthavarna inom kyrkan kunde inte se skriften på väggen .

    Men vad som är väsentligt i kampen om kyrkans själ , är ändå att konfrontera alla politiska anspråk med en förkunnelse som utgår i från kyrkans essens. Man kan inte bemöta dom politiska krafter med en annan politik, utan med något som dom inte har: Förkunnelse! Det är styggelse som dom kan inte bemöta eller bortse.Och den förkunnelsen handlar inte om kvinnliga prästers rätt att vara präster utan något hellt annat.

    SvaraRadera
  6. Det finns troligen mycket få som skulle vilja komma, trots programmets obestridligt lockande innehåll. Få av dessa skulle våga dyka upp. Sannolikt är det mera förlåtligt i dagens Sverige att vara nynazist än att ifrågasätta kvinnoprästreformen.

    Själv kommer jag - givetvis!

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  7. Idag söndagen den 17 september är Skammens dag.

    Idag skrevar svenska "kyrkan" som en drogad sköka för att låta sig betäckas av 30.000 nerlusade i åsynen av sina “vigda” torskar.

    Idag är Skammens dag när Demokratin utnyttjas som förevändning för ett spektakel som handlar om allt annat än om Kyrkans eget verkliga liv.

    Vilken annan kyrka eller samfund låter sig våldtas av helt andra frågor än de som handlar om Kyrkans eget verkliga liv?

    Vilken annan kyrka eller samfund låter sig förnedras och styras av människor som öppet säger sig representera "dem som inte tror"?

    Vilken annan kyrka eller samfund släpper in lycksökare som bara är ute efter pengar som arvoden och andra tilltrixade förmåner ger dem?

    Idag är Skammens dag.

    En Skammens dag för Demokratin.

    /John

    SvaraRadera
  8. Med tanke på Johns inlägg ovan.

    Jag tror, men observera tror, jag är ingen profet som jag påpekat åtskilliga gånger att detta kyrkval blir historiskt.

    Jag förmodar att antalet som överhuvudtaget röstar kommer att bli fler än normalt. Dels därför att SD självklart mobiliserar-om man nu kan tala om mobilisering i sådana här sammanhang.

    Det räcker dock inte - de har lyckats höja antalet medlemmar inom SVeK med kanske runt 500 personer. De måste ju ha medlemmar att sätta upp på sina listor och det är väl inte en för vild gissning att förmoda att flertalet av SD´s medlemmar inte sett SVeK som sin plattform tidigare?

    Övriga partier från yttersta vänster till borgerlighetens annaler ser det säkert som sin plikt att göra sitt för att förhindra SD att få något inflytande.

    Vad resultatet blir? Tja min egen pessimistiska gissning blir att alla partier utom just de kyrkliga kommer att öka. Vi kommer att se mera S, mera C lite mera av BA och Visk men vi kommer att se de rent kyrkliga såsom FK att marginaliseras ytterligare till glädje för BOD och hans gelikar som menar att man skall "strida" på fiendens och femtekollonnens sida och på dess villkor.

    Slutresultatet blir dock om inte Kristus själv ingriper at SVeK än mera blir en paraplyorganisation under Sossarna och med frontalfigurerna Antje, Brunne och inte att förglömma Wedin. Dvs "i bästa fall" ett Rotary med tinnar men alls ingen Kristi Kyrka.

    Vidare kan vi räkna med att arvodena ökar -alla skall ju avlönas och ingen skall ju ha det sämre än föregångaren i en kyrka i kris? Alla kommer att tala om nysatsning och behovet att betala för dessa insatser?

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser du det Dike, arvodena ökas!!

      Radera
    2. Är det upplysande att i ett pastorat där sossarna INTE kandiderat två eller tre perioder så gjorde man det nu igen: Socialdemokratiska kyrkligheten ökade från 0% till 15% över en natt! Är det vad som menas med kommandodemokrati? an

      Radera
  9. Min ambition är att se det tragikomiska i Svkys undergång, men detta "kyrkoval", AD 2017, måste enbart betraktas som en tragedi för det en gång lutherska samfund som inför mina ögon kollapsar i en köckenmödding bestående av postkristen nomenklatura, inre sekularisering och en frätande "erastianism"!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dina omdömen är rörande milda. Den enda värld som du ska jämföra med är en gammal-sovjetisk. Med lite historiskt perspektiv är det högrelevant att påminna om 57-58. Så gick det till. Du kan förbanna ditt eget(?) folk men ska du slippa grannarna får du emigrera. Förbannar du Guds eget folk är du illa ute. an

      Radera
  10. Erastianism = kyrkans underordnande under staten. Det har Sverige haft i snart 500 år.

    En gåta är att så många altartomtar ännu håller det helhavererade Luthertjafset om ryggen. Extrapengarna från Pjatteryd och Prutteryd är tydligen bra smörjmedel för att få den lena truten att kvacka i takt med makten. /John

    SvaraRadera
  11. Markku pratar om 2000-årig orättvisa. Vad som är rättvist eller orättvist saknar helt betydelse. En del må tycka att det var orättvist att Jesus endast utsåg män till apostlar men så gjorde han och då ska vi följa Herrens vilja. Det är att prästämbetet är förbehållet män.

    Jonas M

    SvaraRadera
  12. De politiska partierna går framåt enligt prognoserna. Ska vi ha det så här för resten av våra liv? Ska vi gå igenom de här farserna vart fjärde år?

    Ska vi inte starta eget?

    SvaraRadera
  13. Låter som ett riktigt fint och matnyttigt program. Frugan undrar till vem man ska anmäla sig för att få vara med på festligheterna?
    /Klasentorparn

    SvaraRadera