Avgörelse eller omvändelse

Det kyrkopolitiska är förstås intressant. Mest intressant att vi i detta demokratiska val har så få debatter eller erbjuds Agendas illusionsnummer. Jag såg det i SvT Play i dag på morgonen. Anna-Karin Hammar prisade S - och C! I föreställningen medverkade Brunne - Klein - Hammar. Intresseklubben noterar.

Är det sant att S annars undviker debatter? Varför skulle partiet inte. Men, jag ber att få upprepa mig, saken gäller inte kristen tro utan MTD-religionen och det är denna religion, moralistisk terapeutisk deism, som enkelt lierar sig med politisk makt och som den politiska makten kan använda som ingång i kyrkolivet. Formen bevaras, påpekar dr F. Innehållet förändras. Och folk fattar inte de teologiska finesserna utan tror att det handlar om vänstervridning. Men processen är densamma som när liberalteologin blev nazistisk i Tredje riket. Efter att ha läst en uppsättning inlägg på insändarplats ska jag samla mig till ännu ett blogginlägg. Jag skriver i morgon på temat Falskhet och förställning. Jag ser uppställningar med slagord och fluffiga formuleringar, var och en talar sitt och därefter slut. På dom bara! Om kyrkovalet frågar jag mycket enkelt om det blivit som i Ryssland, ett debattfritt demokratiskt val utan möjlighet till grundläggande kritik? Jag undrar. Nu tänkte jag förfalla jag till nya insikter. Ibland får jag sådana. Tror jag.

Min avhållne vän ringde. Han hade läst Svensk Teologisk Kvartalskrift 1947 nr 2 och hittat en intressant debatt. Det märkliga var, att han egentligen (sig själv ovetande) ringde med ett svar på en fråga jag mödat mig med ett antal dagar. Frågan om skiljelinjer i det svenskkyrkliga. Nu fick jag en trådända att nysta i. Jag är inte dummare än att jag i detta oväntade känner igen Guds gode Ande. Jag blev glad och använde uppslaget nästan omedelbart, när jag skulle predika på Geologins dag i Gillberga på Öland. Där stämde det nämligen också, eftersom Jan Mikaelsson hade talat om geologins "aha-dimension". Such is life! Så satte jag mig i bilen för att köra hem och laddade in en Glenn Miller CD, som jag inte lyssnat på tidigare. Jag måste ha köpt en samlingsbox i tanke att lyssna, men det var några år sedan. På spår 19 dök samma tankegång upp igen. Guds gode Ande har humor när sammanhang förverkligas. Detta var den långa inledningen för att bygga upp spänningen.

Docenten Nils Johansson, domprost i Linköping men då kyrkoherde i Borrby, hade lyckats reta upp docent Erik Sjöberg, lektor i Stockholm genom att påpeka, att lärjungarna inte avgjorde sig för Jesus. De omvändes. De reformerta (frikyrkliga) tror att vi ska avgöra oss för Jesus. Nils Johansson och nytestamentliga exegeter med honom, som fattat det som kallades "den nya kyrkosynen", drev det andra resonemanget. "Det omvända", om ni vill.

Sjöberg var upprörd över tesen att det inte fordrades några kvalifikationer för tillhörigheten till den kristna kyrkan. Och detta bannar han docenten Nils Johansson för. Ni minns kanske Johanssons artikel i Svensk Teologisk Kvartalskrift nr 17 s 267? Sjöberg hade uppenbarligen under en längre tid hetsat upp sig. Kallelsen kräver ett svar. Sjöberg bygger under sina anklagelser mot Johansson genom att också läsa hans bidrag i En bok om kyrkan. Johanssons resonemang måste avvisas.

Måste man inte säga "ja" till kallelsen? Sjöberg är irriterad, men Johansson står pall. Han ville finna svaret på frågan "varigenom blev man medlem av den messianska församlingen eller den urkristna Kyrkan?" När han sysslat med källmaterialet blir svaret, att det blev man genom Guds kallelse. Lärjungarna avgör sig inte. De hamnar i ett läge där de fattat och då blir lärjungar. När de inte har några alternativ utan förstår vem Jesus är, då tror de också och följer honom. Hur medvetna är de? Den barndöpande Kyrkans svar är väl rätt enkelt. Du är med och du får vara lärjunge och växa ihop med Jesus. Det ger sig liksom. Jh 15:16

Nu har jag förenklat. Den som vill, kan kolla hur det var med aposteln Paulus. Avgjord kristen var han inte, men väl en omvänd. Gal 1:15-16. Och jag ska i allt misstänkas för att ha tänkt på egen hand i det fortsatta. Ingen skugga över Nils Johansson.

Det riktigt intressanta med avgörelsekristendomen blir att det jag avgör mig för, gör mig fri att fortsatt avgöra, dvs avgöra vad tron rimligtvis ska innehålla. Omvändelsekristendom kan inte fungera så. Här går en demarkationslinje i kyrkolivet. MTD-religionen kan ta sig in bland de avgjorda men inte bland de omvända. De avgjorda är så kulturöppna att deras tro kan bli omgjord i ett samhälle vars hållningar får en normerande makt. Jag säger bara Erik Sjöberg! När han på uppdrag ska bedriva exegetik, blir det på beställarens villkor och inte förrän nu har jag sett svalget, som befästes mellan Sjöberg och Johansson redan innan jag kommit till. Hade ni fattat detta? De var faktiskt inte bara akademiskt oense...

En högkyrklig hållning, kyrkoteologin, slår vakt om omvändelsen. Du behöver inte kunna så mycket, men Kyrkan föder dig med Ordet och sakramenten. Det är som för geologen. Aha-upplevelsen slår till och det finns inga alternativ till den glada häpenheten. Detta som sägs om Jesus är Sanningen därför at Han är Sanningen. Då har de omvända inte lika lätt som de avgjorda att tala dunkelt om Jesus eller alls inte nämna honom. De blir allmänt religiösa i tanke, ord och handling. Sådant går alltid an också i en kultur som vår.

I Gillberga i fredags sa jag: "Jag vill inte se dig avgjord. Jag vill se dig omvänd." Det är att vara drabbad av verkligheten, alltså aha-dimensionen. Jan Mikaelsson slog huvudet å den så kallade spiken. Glenn Miller då? Ni får spela låten själva och fundera över denna sång som i all enkelhet inte handlar om avgörelse utan om omvändelse. Eller som barnbarnet Alma säger: "Fatta, Morfar!"

Jag letade upp låten, som finns i ett underbart filmklipp. Kolla detaljerna! Och filmen kom samma år som Nils Johansson skrev det förgripliga första gången i Svensk Teologisk Kvartalskrift. År 1941.
Njut, men glöm inte själva omvändelsens poäng.
https://www.youtube.com/watch?v=r0o2rrRZ0Vs

Saknar ni kyrkopolitiken denna morgon? Nu går vi in i sista veckan. Inga stora debatter och så klagas det över det bortglömda valet... En reklamfirma avgör vilket budskap Svenska kyrkan ska kommunicera till medlemmarna. Herre, du var förr ditt folk nådig! Och jag tänker Falskhet och förställning.